Hygien

[Sonja Larsson]

Hur tog kvinnor förr i tiden hand om mensblodet? Lät dom det rinna utefter benen före underbyxornas tid? När kom stoppduken i bruk? Dessa stickade och virkade dambindor som var öppna i ena långsidan och kunde fyllas/förstärkas med trasor. Som blötlades i kallt vatten, tvättades och på klädstrecket skyldes med en handduk. Åtminstone gjorde min mor så.
Är det någon som känner till något om forna tiders (slutet av 1800-talet, sekelskiftet 18-1900) menshygien är jag tacksam att få det berättat för mig.
Vänligen Sonja Larsson

[Ann-Mari Bäckman]

Ja du Sonja, visst har man funderat på Hur gjorde de?.
 
Hur tvättade man sig, när kommoden med tvättporslinet stod i köket och det var trångt? Jag frågade min mamma och hon sa att hon gick ut i lagårn. Där fanns en stor gryta med hetvatten och dörren där kossorna stod gick att regla igen.
 
Nog måste väl ändå kvinnorna ha stoppat upp blodet, som rann. Hur skulle det annars ha sett med nedblodade klänningar? Fast jag vet inte hur.
 
Stoppduken fanns i mitt hem så sent som i mitten av 50-talet, men då fanns färdiga bindor att köpa.

[Sonja Larsson]

Ann-Mari! Ja, hur gjorde de? Jag hoppas på fler svar, men ditt fick mina tankar att gå framåt i tiden. 1952 finns jag min mens, och som första hjälpen använde jag mammas stoppdukar, men fick snart nog inhandla Mimosept eller Kronosept som dambindorna i affären hette. Med tillägget Lyx var de lite mjukare vill jag minnas. Mina tankar går nu till blöjor. Tio år senare när jag fick mitt första barn köpte jag balar av cellstoff som jag vek och stoppade i böjnät av gasväv som fanns att köpa. Det blev oerhört dammigt i vårt lilla kök minns jag. Så visst har utvecklingen gått framåt de senaste 50 åren. Men hur såg det ut för 100 år sen?
Sonja.

[Anna Jacobson]

Hej
 
Jag vill minnas att Per Anders Fogelström i någon av sina böcker hade en beskrivning hur de fattiga gjorde.  
 
Om jag minns rätt gick det ut på att man i ett uttjänt förkläde tog lump och bäddade i och arrangerade det under klänningen som ett par primitva trosor.
 
Det vore intressant att få höra från vetenskaplig källa.
/Anna

[Ann-Mari Bäckman]

Denna vetenskapliga källa är kanske Ingela M.?
 
Sonja, synd att du inte deltog i den diskussion vi hade om Gamla Bilder-Pojkars kolt. Där ställdes frågan om hur länge cellstof användes.

[Ingela Martenius]

Nu är ju inte mens det som nämns först i olika sammanhang om folklivsseder - särskilt inte som det oftast (i alla fall hittills) varit herrar som forskat...
 
Men såvitt jag har förstått så var det som det beskrivits här, olika former av stoppdukar. I de högre stånden var det ofta så att damerna drog sig tillbaka och var opassliga ett par dagar varje månad.
 
Sedan måste man också komma ihåg att det inte var så stor risk med synliga fläckar på kläderna. Normalt hade man sin särk underst och sedan minst två eller tre kjolar utanpå. Upp till sju kjolar förekom. Och just dessa dagar var det väl inte så att man valde sin nyaste och ljusaste kjol. Särkar var också ofta (men långt ifrån alltid) tvådelade, vilket betydde att man kunde sprätta loss nederdelen och ersätta den med annat tyg om den såg alldeles för jäklig ut (och det tyget var nog lämpligt till att bli just stoppduk).
Underbyxor behövde man i alla fall inte oroa sig för, för de användes inte förrän på sent 1800-tal av allmogekvinnor (och de högre ståndsdamerna använde olika typer av benkläder som inte var ihopsydda på mitten).
 
Ytterligare en faktor är att kvinnor i allmänhet var gravida nio månader i varje tvåårsperiod, och därpå ammade de i uppemot året vilket kan ha en effekt på om mensen kommer igång eller inte.
 
Men visst måste det har varit kladdigt och jobbigt på alla sätt. Tvätt - av sig själv och kläder - skedde som jag förstått det precis som Ann-Mari beskriver det, nämligen i ladugården. Dels brukade det där finnas både varmt och kallt vatten, och karlar kom sällan in (om man nu inte kunde regla dörren) eftersom de inte befattade sig med kor, får och getter. Det måste ha varit mycket värre för städernas arbetarkvinnor, usla hygieniska förhållanden rent generellt och ingenstans att dra sig undan.
 
Ingela

[Marianne Solli]

Her står det noe om hva kvinner gjorde/ikke gjorde under sin mensperiode.
 
http://www.museumsnett.no/ntm/medisinskmuseum/sunn_sjel/katti.htm

[Ingela Martenius]

Det var intressant läsning, men perspektivet verkar på mig borgerligt, manligt och norskt.
 
Är det någon som på allvar tror att en piga, bondmora eller roddarmadam (för att bara nämna några kategorier kvinnor som måste arbeta) höll sig inomhus upp till fem dagar i månaden? Eller att någon kvinna alls gick omkring helt utan skydd och lämnade ett blodspår efter sig var hon än gick i fem da'r - snitslad bana hemma i stugan i bondgården? Vi skall bara inte tala om förstörda kläder - och kläder var något man aktade mycket noga och var rädd om, de representerade en stor och viktig del av familjens förmögenhet. Att bara låta blodet rinna fungerar ju i och för sig om man står upp (om man inte är rädd om golven alltså), men inte när man sitter ner, och det var många arbeten på en bondgård som utfördes sittande, t.ex. spinning och vävning.
 
Av någon anledning mäter man gärna mot borgerligheten och moderniteten 1880/1890-1950/60, som om denna tid var något sorts normaltillstånd. Under den här tiden, när den stora urbaniseringen ägde rum och livet för alla blev mer privat (även på landet), fanns det säkert många flickor - särskilt i städerna, i borgerliga familjer - som fick en chock när de fick mens första gången. Den överväldigande majoriteten av alla flickor växte dock upp på landet innan sekelskiftet 1900, och jag har svårt att tro att det var någon av dessa flickor som fick en chock av sin första mens - bl.a. gick man ju på dass tillsammans (om man inte gjorde ifrån sig rätt av offentligt på dynghögen på tunet), och vi har ju förut konstaterat att kvinnorna förmodligen fick tvätta av sig i ladugården, som även om den var tämligen karlfri inte var fri från kvinnor. Tvätt av kläder skedde också gemensamt, och hur förklarade man alla nederdelar på särkar som var blodfläckiga (som måste ha varit fullkomligt genomblodiga om vi tar teorin om inga skydd på allvar)? I städer, i borgerliga miljöer med avskilda tvättrum och tvätterskor som tvättade och hängde tvätten på torkvindar som familjens döttrar aldrig såg kunde man smussla. Inte på landet.
 
Jag vet inte när man började med sexualundervisning i norska skolor; i Sverige var sexualundervisning obligatorisk från 1955 och själv fick jag den första undervisningen i andra klass, 1964 (av ingen mindre än självaste Ottar!), och året därpå klagade jag, hjärtligt uttråkad, till min mor att nu har vi haft mens i skolan i tre veckor. Och i alla fall på min skola var denna undervisning alls ingen nyhet på det tidiga 1960-talet. Dessutom kommer jag inte ihåg en enda flicka (eller pojke för den delen!) i klassen som inte redan kände till, om inte detaljerna, så själva konceptet sas.
 
Ingela

[Helena Thorman]

Kan man inte ha använt sig av skinn (typ sämskskinn) eller gjort någon form av klut fylld med någon absorberade växt och knytit runt magen på något vis?
 
Hälsningar,
Helena i Södertälje

[Ann-Mari Bäckman]

Helena!
 
Just det här med skinn, så kommer jag ihåg att det fanns hos min mormor, skinnfodral, till fingrarna. Dessa användes när man hade skadat fingret och ville skydda det från smuts vid arbetet. Säkert rymdes någon trasa runt såret i detta fodral, som bands fast med skinnband.  
 
Så varför skulle man inte ha gjort det, som du beskriver det.

[Jan Lilliesköld]

I höstas läste jag en bok om nybyggarkvinnor i fjällvärden. Kommer inte ihåg nu vad boken hette, eller vilken plats det var - minne :-(
Det var väl i Lappland iallafall. Boken var skriven efter att författaren gjort intervjuer med ett antal äldre kvinnor.  
I den boken togs många aspekter upp under olika kapitel, bland annat om hur kvinnorna gjorde vid mens - men att komma ihåg just nu vad det stod där...  :-(
 
Får återkomma när jag kan komma på vad boken hette.

[Marianne Solli]

Til Ingela.
 
Ja, ikke var det fordi jeg selv trodde på denne eksepsjonelt spissborgerlige fremstillingen av hvordan kvinner taklet dette problemet før i tiden, snarere tvert imot ble jeg ganske fortørnet over at noen kunne få seg til å skrive noe så vasete.
 
Naturligvis måtte kvinner ha noe til beskyttelse da også. Det går simpelthen ikke an å la være. Kvinner var helt sikkert både kreative og kloke da - som nå, og fant sine l?sninger uten å proklamere dette for utenforstående. Dette var jo tabu før i tiden, og har derved heller ikke etterlatt seg så mange spor å følge; noe som også fikk i stand denne tråden. 
 
Ellers Ingela, så fikk jeg en slags beklemmende følelse av at du - gjennom din bemerkning norskt - har en litt nedlatende holdning til noe som er norsk, men det stemmer kanskje ikke; det var nok bare en formulering jeg selv leser feil. Jeg er overbevist om at nordmenn flest ikke er noe dummere eller uopplyste enn svensker flest er, og hvordan de taklet mensproblemene i Norge og Sverige var nok ikke så helt forskjellige, tror jeg, da som nå. 
 
Vennlig hilsen Marianne.

[Jan Lilliesköld]

.. blev tvungen att gå till biblioteket för att fråga ...
 
Boken hette Kvinnor i väglöst land, skriven av Lilian Ryd.
 
Mycket intressant läsning tyckte jag. Gav en en hel del inblickar i livet vid förra sekelskiftet (och även vad man gjorde tidigare än så...).
 
Passade på att just titta under rubriken Menstruation. Det stod där att kvinnorna använde trasor eller stickade bindor.
Annars så var det nog som Marianne skriver - de tog nog vad som fanns till buds vid aktuell tid och plats ...
 
Det stod för övrigt i boken att barn sällan eller aldrig såg (fick se) de vuxna nakna.

[Ann-Mari Bäckman]

Man kan ju också passa på att prata om mannens hygien. Som jag minns det då det inte fanns rinnande vatten i huset, så stod mannen med bar överkropp, med hängslena nedhasade framför rakspegeln och handfatet framför sig. Hakan smordes in med Palmoliv raktvål (början av 50-talet). Rakkniven vässades lite då mot läderremmen, som var fäst med en ring vid väggen.
 
Hur ofta de nedre regionerna tvättades det vet jag inte. Var det till att gå till ladugården också, eller blev det bad ibland i träkar?
 
Ja, nog kan man fundera på hur de gjorde förr, när det var trångt om utrymme.
 
Att se de vuxna naken, det förekom inte heller, då jag växte upp.

[Ingela Martenius]

Marianne,
 
Nej, det var inte min mening att vara nedlåtande om norsk - bara att peka på att skillnader finns. Vad som står allmänt på den sidan (hela sidan, inte bara om mens) refererar naturligtvis till norska förhållanden. Men det var just det jag ville påpeka, en hel del av vad som står på sidan gäller inte för Sverige. Jag har ingen åsikt om vad som skulle vara sämre eller bättre, bara att det inte är applicerbart på Sverige - vilket man lätt kan få för sig eftersom det är mycket som överensstämmer också.
Jag gav också ett exempel - i svenska skolor har man haft sexualundervisning sedan 1955, alltså ingen menschock på 1960-talet här, medan man kanske hade ett annat system i Norge eftersom det skrivs om att chocken förekom så sent i Norge.
Läs med försiktighet kanske skulle vara en bra uppmaning för en svensk som läser sidan.
 
 
Helena, Jan, Ann-Mari
 
Nej, inte skinn. Om man blöder på sämskskinn och det sedan delvis torkar så blir det som sandpapper. Och det skulle hålla i många, många tvättar också. Däremot hade man skinntutor av olika slag för att skydda fingrar - förmodligen med en klut om fingret så länge det blödde.
 
Nej man använde nog allt tyg. Men möjligen kanske man stoppade sina primitiva bindor med blånor som man sedan eldade upp. Jag vet också att jag har läst om att mossa användes som inlägg, men vet inte riktigt hur bevisat eller allmänt det var.
 
Det är riktigt att man inte såg någon helt naken. Särken eller skjortan var alltid på, dygnet runt. Det gällde även äkta makar i den äktenskapliga sängen (och Marie Antoinette badade med särken på). Men det var också vanligt att man t.ex. uträttade sina behov på dynghögen på tunet, inte nödvändigtvis på avträdet - och dit hade man alltså ofta sällskap. Det sades ofta att den enda möjlighet en bonde och hans hustru hade att vara helt ensamma med varandra var på avträdet, där de kunde sitta och diskutera tjänstefolket eller barnen eller vad det nu var medan de uträttade sina behov.
Så man kan säga att man såg nakna kroppsdelar ofta, men aldrig helt nakna kroppar.
 
Man måste också komma ihåg att våra förfäder på 1700- och 1800-talen (fram till modernismens genombrott runt 1880-talet) hade andra id?er om vad som var anständigt än vad vi har. En bondkvinna kunde t.ex. delta i skörden iklädd en särk så tunn att den inte lämnade mycket över till fantasin - men hade hon något på huvudet och ett förkläde på sig, så var hon helt anständig.
En gift kvinna var å andra sidan oanständig om hon visade håret.
En borgerlig kvinna var vissa tider vågad och provokativ om hon visade mer än tårna på sina skor, medan en allmogekvinna kunde visa vaderna och i vissa lägen skörta upp kjolarna ännu högre utan att någon höjde på ögonbrynen en millimeter.
Underbyxor var oanständiga - och anständiga benkläder var två rör som satt fast i midjan med ett band, men inte var ihopsydda i grenen.
 
Att vässa en rakkniv på en läderrem kallas att strigla.
 
Traditionellt tvättade man sig ordentligt på lördag kväll och satte på sig en ren särk/skjorta, som man sedan bar till nästa lördag, dag som natt.
Om den här ordentliga tvätten var ett riktigt bad i något stort kar eller om man bara tvättade sig över hela kroppen med hjälp av någon trasa, varierade förmodligen över tid och plats.
Tvätten ägde rum där det fanns tillgång till eldstad, både för att värma vattnet och för att det ju är kallt att vara våt. Så det kunde vara köket, ladugården, brygghuset
Tvärtemot vad man kan tro var det inte bönderna som var smutsigast; de var ju de som var tvungna att noga vårda allt de ägde - och de var ju inte dummare än att de lagt märke till att smutsiga ting förfars snabbare än rena.
Bönderna var också på det klara med att brännvin var antiseptiskt - långt innan begreppet var uppfunnet. I Norrland tvättade man t.ex. kanterna på långmjölken (som förvarades i stora kärl) för att undvika att den förfors.
 
Ingela

[Olle Elm]

Följer med intresse diskussionen. Tänker; Om ändå någon av mina gamla kvinnor levt - de är alla borta. Moster Ditte t ex som blev 95 och dog för två år sedan. Henne skulle jag kunnat fråga om det här och jag hade fått ett uttömmande svar - men också kanske: - Du, det här har jag aldrig berättat för nånn ..
 
Är det ingen av er som har någon riktigt gammal kvar och kan fråga?; Det är klart de hört något och att vi kommer lite längre tillbaka med personliga källor.
 
Jag tänker på allt jag fått berättat och som jag kommer att berätta vidare till mina barnbarn när de blir lite större.
 
T ex när min farmor (f. 1875) gick i skolan och jagades ner i snödrivorna av busiga pojkar; Åh vad kallt det blev om stjärten - för inte hade hon några underbyxor.
 
Om min far (f. 1912) som berättade om sina första kalsonger. Innan lade man bara ihop den långa skjortan i byxorna runt hela härligheten.
 
Om min frus farfar som var statare, men som var särskilt renlig, som badade i Vättern (det var ovanligt) och i baljan hemma i köket; Först han, sedan barnen och sist frun - tror jag det var ..
 
o s v
 
Vänligen,
Olle Elm

[Marianne Solli]

Jeg kom til å huske på at min mamma fortalte en gang at det var vanlig å ta unge jenter ut av skolen når de fikk sin første menstruasjon. Hun hadde overhørt en samtale mellom to tanter, som snakket om en jente, som var blitt "stor og voksen og hadde fått menstruasjon" og derfor ikke kunne fortsette på folkeskolen. Den andre tanten til mamma mente at hun burde få lov til å fortsette på skolen likevel; det var bare å sende med henne masse "kluter", mens den andre tanten holdt på sitt. Det endte visst med at jenta sluttet, og mamma, som likte å gå på skolen, var kanskje glad for at hun fikk et varsel om at hun ikke burde røpe for sin mor da hun selv fikk sin menstruasjon.

[Maria Ocak Gunnarsson]

Har i något sammanhang hört talas om vitmossa, fast jag vet inte varför eller varifrån det kommer. Det måste ju finnas något som suger upp själva blodet som man kan kasta bort. Det stickade kunde man säkert koka rent, men resten borde man ju rimligtvis kunna göra sig av med. Är detta en orimlig gissning?
 
Maria Ocak Gunnarsson
Seegatan 11 A
811 33 SANDVIKEN

[Eva Rönn]

Vitmossa till babyns bädd, lätt att bädda rent med ny vitmossa, kunde man ha.
Eva

[Elin Wahlgren]

Hur var det med de små barnen? Blöjor till dessa? Finns det någon information om det? Kanske var det på samma sätt som med bindor? Någon som vet?

[Eva Almqvist]

Kul diskussion. Min farmor född 1888 berättade om livets realiteter för mig född 1948 när jag var i 10-årsåldern. Min folkskollärare född på 1890-talet hann aldrig fram till sista sidan i biologiboken så det var nog tur att farmor berättade. Hon talade om att hon själv inte fått veta nått om hur barn blir till så hennes första barn kom som en trevlig överraskning strax efter hennes 18-årsdag. Som mensskydd använde hon stickade bindor som fylldes med tygtrasor. Bindorna och trasorna lades i blöt i kallt vatten och måste sen tvättas (kokas) noga.

[Lars Lindmark]

vitmossa är bakteriedödande och suger upp mycket vätska.Själv har jag under överlevnadsutbildning tipsat kvinnor om detta som en provisorisk binda