Hej!
Den som vistades på institution för sinnesslöa/utvecklingsstörda under 1900-talet tillhörde landstinget. Ta kontakt med resp.landstingskansli o dess arkiv för att fråga efter handlingarna eller begära kopia av dem. Detsamma gällde särskoleelever som vistades på internat under terminerna. Dessa personer var på den tiden på församlingen skrivna i resp. hemförsamling.
Jag är av en utvecklingsstörd släkt och har hittat anteckningsböcker, betyg, journalanteckningar och tom foton i arkivet på mina farbröder bl.a.
Mentalsjukhusen var statliga långt in på 1960-talet. Därefter landstingsdrivna.
Att vara sinneslö/utvecklingsstörd var ingen exakt diagnos längre tillbaka i tiden. Hörselskador/dövhet och därmed oförmåga att utveckla ett språk kunde räcka att man betraktades som mindre vetande. Oordning, alkoholism o likn hemma under uppväxten kunde även det ge diagnos som efterbliven. Psykiska besvär, autism likaså. Även CP-skador av olika grad kunde buntas ihop och felbedömas. Först på 60-talet blev intelligenstesterna bättre och mer noga, men kunskaperna var dåliga och mycket var direktöversatt från Amerika och främmande för ett svenskt barn att testas mot.
Det fanns förstås givna utvecklingsdiagnoser: kromosomskador, svåra hjärnskador, vattenskalle, barn efter incest osv.
Jag tror ni kan få mycket att fundera över om ni får tag i uppgifter från arkiven. Ni har väl följt debatten om barnhemsbarnen och vad samhället gjorde med dem. De utvecklingsstörda hade det inte bättre. Först runt 1968 och omsorgslagen kom vändningen med gruppboende och sysselsättning och de stora institutionerna lades successivt ner. Personalen fick bättre utbildning och kommunerna satsade på vården. Men än finns mycket att göra!
Monika W
(Meddelandet ändrat av wilander 2012-04-17 21:18)
Ämne: Äldre inlägg (arkiv) till 26 juni, 2013 (läst 3490 gånger)
Cookie policy