Karl XIIs nödmynt

[Wulfila Enkler]

Hur gick det till med nödmynten?
Bland mina förfäder finns ett par bönder som troligen förlorade pengar på Karl XIIs nödmynt.
Jag har flera frågor härom men börjar med att citera från Konga Härads tingsprotokoll som jag
läst från den renskrivning som framlidne Karl Olin har gjort. Hans sammanställningar är en  guldgruva för Älmebodaforskare, täcker protokoll från tiden 1614-1717.
 
Från extrating 27/4 1717:
”infann sig häradshövdingen (...) att anteckna och emottaga (...) gamla 1715 års mynt-tecken
(...) som häradets inbyggare (...) kunnat hava till att angiva och med (...) sedlar och nya
mynt-tecken komma att utväxlas.”
Sedan upplästes nådiga plakat och ordres varefter ”företog man sig att inkassera alla de gamla
mynte-tecknen som häradets inbyggare vid efterfrågan i varje socken hade till att angiva (...)
varvid var och ens namn, hemvist och summa ut infra blev annoterad”
Här finns nu i protokollet antecknat var och en namngiven med inlämnade summa. För
Älmebodas socken rör det sig om 12 personer med sammanlagt 169 daler silvermynt.
 
En dryg månad senare vid ordinarie ting den 31 maj lämnades till dessa personer samma
summa, men nu i nya 1716 års mynt-tecken. Således blev ”nu genom rättens utskickade
nämndemännerna (...) till en lika summa (...) i nya sedlar och nya 1716 års mynt-tecken från
välbemälta kansliet återbrakt”
I protokollet finns sedan antecknat samma personer som vid tinget i april och med desamma
summor. Alla hade fått sitt till ”sin fulla förnöjelse”.
 
Jag vill ju gärna försöka förstå  lite av levnadsvillkoren för de dagarnas bönder i Älmeboda,
och några frågor söker sina svar:  
Varför lämnade de namngivna personerna in sina gamla mynt? Fanns tvång eller lockbete?
Vilka utfästelser hade lämnats? Alla lämnade inte sina pengar, för nog måtte väl socknens alla
invånare haft mer än 169 daler.
Jag har läst att dessa ”nödmynt” återlöstes från juni 1719 varvid 1 daler (32 öre) gav tillbaka 2
öre plus en försäkringssedel på 14 öre som eventuellt skulle komma att inlösas. Det var således
en rejäl förlust, och de tolv bönderna i Älmeboda måste väl ha känt sig ordentligt lurade? Om
de inte hunnit förbruka mynten och lämnat till någon annan. Kanske till lön för Per och Kersti
från Värnamo?
 
Går det att få en bild av hur mycket reda pengar som användes på landet under 1700-talets
första hälft? Hade alla bönder kontanta pengar? Man köpte ju trots allt varor som salt,
kryddor, husgeråd, redskap etc. Skräddare och skomakare, fick de pengar som betalning. Och
intäkter kom väl vid försäljning av djur, ägg och smör? Ett gårdsköp på 100 daler, gjordes det
med kontanter, ev lånade? En tjänstedräng eller -piga hade de lön i kontanter?

[Swen Stockhaus]

Håkan skrev under rubriken Penningvärde: Jag rekommenderar att du köper eller lånar en bok som heter Vad kostade det? av Lars O. Lagerqvist  och Ernst Nathorst-Böös (3:e rev. uppl. 1993). Boken kan köpas från  Sveriges Släktforskarförbund, tel. 031-42 33 11.
 
Till Wulfila Enkler: I boken berättas att man efter Karl XII:s död, löste in nödmynten efter ett komplicerat system. Man förlorade ungefär halva nominella värdet - detta gällde också gamla, ej inlösta mynt.  
 
Jag får återkomma, om jag hittar svar till dina övriga frågor. Jag har på annan plats nämnt att jag nu går igenom diverse handlingar (bl a auktionsprotokoll) från 1860-talet och framåt, så boken kommer bra till pass.

[Swen Stockhaus]

Jag gör det enkelt för mig, denna gång - titta under rubrik: Länktips.

[Fredrik.Blomquist]

Så vitt jag kan förstå utifrån vad jag kommit fram till så var det inte särskilt många privatpersoner i meningen bönder som förlorade några större pengar på Karl Xll:s nödmynt. De försökte ju hålla sina tillgångar placerade i säkra investeringar, om inte silvermynt fanns tillgängliga köpte man säkert silver att lägga sina pengar i. Däremot framgår det av kyrkoarkivens handlingar att kyrkkistans tillgångar i gamla mynt tvångsinlöstes mot nödmynt. Kyrkorna förlorade därmed ganska stora summor.

[Mats Örnberg]

Karl XII anställde en baron Von Görts som fick iden att skapa nödmynten för att kronan behövde
allmogens myntsilver för att betala krigsskulder och legoknektar.Man löste in 1 daler SM mot nödmynt eller mynttecken som dom kallades.Officiellt hette det att allmogen skulle
få lösa in nödmynten till silver igen efter vist
antal år.Man präglade tio st olika typer av mynt-
tecken från 1715 till 1719. Alla typerna hade olika namn.1715-Kronan,1716-Publika Fide 1717-Wett
och Wapen 1718-Jupiter 1718-Saturnus 1718Phoebus
1718-Mars 1718-Mercurius och den sista präglades av Karl XII syster Ulrica och hette Hoppet-1719
Endast ett fåtaal kom att bli inlösta av kronan
och resten kom att cirkulera som 1öreKM DVS 1/96-
DSM. 1DalerSM var 32 öreSM 1öreSM var 3öreKM
och senare som ett runstycke 1/12 Skilling.
Så allmogen blev duktigt blåst på sitt myntsilver
och den tendensen lever kvar än i dag Mvh MÖ