Dagens Nyheter idag:
Johan Croneman: ”Allt för Sverige” lanserade fördomar så att det stod härliga till
SVT vill inte ha en förmyndare som bestämmer vad som hör hemma i public service, men det är precis det de riskerar.
Vi kan i och för sig vara säkra på att de också får se andra delar av Sverige ¬ men valet att landstiga i just Torekov var rent komiskt. De utvalda amerikanerna i ”Allt för Sverige” gick omkring i miljardärsbyn på Bjärehalvön och var överförtjusta. ”Det ser precis ut som jag hade föreställt mig Sverige.”
Jodå, verkligen.
Hade det inte varit rätt spännande att låta dem dimpa ned i Rosengård i Malmö i stället, ¬de kunde ha fått en lägenhet där i några dagar.
Hammarkullen i Göteborg, Skutskär kanske? Ett lite annat Sverige.
Man skall som bekant inte skjuta björnen innan man hoppat baklänges över bäcken, men faktum var att redan trailern till ”Allt för Sverige” var oroväckande.
Första avsnittet var avskräckande. Det kändes som en total idékollaps: Tio amerikaner får resa till Sverige för att tävla (!?) om vem som till sist skall få träffa sina svenska släktingar som de knappt ens visste fanns.
Resten får åka hem. Jaha.
Tävlingarna var absurda. Spela tennis mot en vägg på centercourten i Båstad, gräva efter nycklar i sandhögar i Mellbystrand och försöka låsa upp en skattkista. När de inte tvingades larva runt i dessa låtsaslekar för småungar fick de till exempel lära sig sjunga nationalsången, eller så gav Anders Lundin dem en skollektion i vad som är typiskt svenskt. Det lanserades fördomar så det stod härliga till.
Är vi inte innerligt trötta på ”landet mellanmjölk” och ”landet brunsås” och allt annat förfalskat och påhittat om vad vi gör och säger som svenskar. Så fort någon börjar prata om något som är ”typiskt svenskt” försöker jag peta in ett par öronproppar eller omedelbart lämna platsen.
Anders Lundin sade att det var typiskt för svensken att alltid säga tack för allting, och hela tiden, och det berodde på den svenska grundviljan att vara oberoende. Hela nationalkaraktären strävade mot detta ”oberoende”, behövde vi fixa något hemma så anlitade vi aldrig en snickare, vi gjorde allting själva. Det finns rent av inga snickare i Sverige. Typpiköll svidisch.
(Det finns faktiskt de som menar att Sverige är det mest amerikaniserade landet i världen.)
Det fanns några moment som många säkert upplevde som rörande, det kröp fram lite släktfakta kring våra besökare, och visst är det spännande att lära om det fattiga land som en och en halv miljoner svenskar lämnade i armod för att söka lyckan i Amerika, men det kletades omedelbart ned med överdrivet med tårar och sentimental musik.
Jag är inte helt övertygad om att SVT behöver en förmyndare som bestämmer vilka program som hör hemma i public service och vilka program som bättre passar i kommersiell tv, och på SVT vill de själva sannerligen inte att man inför ett system som dränerar dem på underhållning men ”Allt för Sverige” är ju att binda ris för egen rygg.
Om inte SVT självt klarar av den gränsdragningen, eller har svårt att se kvalitetsskillnaderna, så kommer snart som sagt någon annan att hjälpa dem med det. Eller tvinga dem.
SVT producerar och sänder hur många bra program som helst, men att underhållningen allt mer prestigetävlar om de viktiga tittarna med kommersiella bolag är i dag bortom allt tvivel. De driver sig själva mot den bortre gräns som kommer att inskränka deras frihet. Det är rätt svårt att förstå.
Ämne: Äldre inlägg (arkiv) till 02 november, 2011 (läst 3579 gånger)
Cookie policy