Äldre inlägg (arkiv) till 13 oktober, 2011

[Birgitta Olsson]

Jag saknar lite den del av programmet i slutet när huvudpersonen träffar sina släktingar och berättar vad man hittat. Jag tycker programmet är lite forcerat eftersom man vill täcka in flera led ibland anorna. Det vore bättre om man riktade in sig på något släktled för att förklara i vilka källor man kan söka uppgifter om dessa så att den oinvigde får lite mer insikt i hur det är att släktforska. Sedan såg det lite konstigt ut att Dregen satt med vita handskar och bläddrade i boken medan arkivarien behandlade samma bok utan handskar.

[Nils Hård af Segerstad]

Tack Bo Nordenfors för klargörande om Öberg-Djupaedius!
 
Ja, det finns en del konstigheter i programmen. När Dregen besöker ett banvaktarmuseum (?) i Gävle möts han av en uniformsklädd man, som utan vidare trollar fram några vykort, som Dregens anfader råkade ha skrivit.
Varifrån fick man dessa kort? Att ett museum sedan skänker bort delar av sina ägodelar (korten) till en besökare hör väl inte heller till vanligheterna....
Men i ett TV-program är tydligen allt möjligt.....

[Jan Jutefors]

Nils,
 
Det går att ordna kopior på det mesta, även vykort. Man har ju gjort en omfattande research innan programmet filmas och självklart så filmar man inte allt detta letande efter källor.

[Olle Elm]

Oavsett vad vi tycker om detaljer, är det nog ställt utom tvivel att programmen kan väcka intresse för att man har en bakgrund - att det finns förfäder - vilket kan leda till intresse för egen släktforskning.
Själv retar jag upp mig på mig själv, att jag sitter och fnyser åt att de vänt antavlorna fel - möderne till vänster och fäderne till höger ...
Varför bryr jag mig om det?  
 
Vänligen,
Olle Elm

[Kjell Gärme]

Gilla knapp.  
 
Kjell på¨Rickardsgården

[Anders Berg]

Dom kanske skulle göra ett Bakom kulisserna som visade lite av all research som gjorts i förväg...

[Bo Nordenfors]

När man gör programmet Who do you think you are?  down under i Australien skickar man till och med film-team till Skåne, så nog lägger man tid och kraft på förberedelser  

[Claes-Göran Magnusson]

Lill-Babs på tapeten ... Det sämsta programmet hittills? Intressant om Hedbergianerna dock.

[Sune Lundin]

Lillbabs släktforskning det bästa hittills tycker jag. Inget program
har väl innehållit så mycket dramatik passion mm än detta. Lillbabs slår
lätt ut alla hittills inkl de engelska amerikanska. Allt var så intressant.

[Birgitta Olsson]

Jag är inget fan av Lill-Babs men håller med Sune Lundin att det var det mest intressanta programmet.

[Anders Hellster]

Haha! Det var ju rätt festligt hur programmet började med tjuvar, falskmyntare, yxmördare och sekterister i en strid ström. Inte alls den folkhemsidyll man förknippar med Lill-Babs. Men hon tog det med fattning! Sedan tyckte jag det var en bra tematisk fortsättning, med klockaren som en tidig föregångare inom musiken.

[Göran Stenberg]

Men jag tycker att det blev någonting gränslöst över programmet. Måste allt upp i dagen och i ett enda flöde? Jag tycker att de två senaste programmen varit svagare, särskilt af Ugglas, där medverkande uttalade huvudpersonens namn med grav accent och namnet Reuterskiöld på tyskt vis. Här anknyter jag till Olles inlägg ovan om att reta sig på petitesser.
 
(Meddelandet ändrat av GSt 2011-10-05 15:05)

[Håkan Bergström]

Instämmer! Hör det inte till en speakers arbete att ta reda på det korrekta uttalet av namn och ord (en del konstigheter på den fronten också)?

[Patrick von Brömsen]

Jag tycker att programserien känns som ett tveeggat svärd!
 
Å ena sidan väcker det intresse för släktforskning, å andra sidan skulle jag kunna tänka mig att folk blir fundersamma om de måste ta sig till något landsarkiv för att forska.
 
Det är för lite information om att det finns aktörer (material) på nätet! Det skulle kunna tillföra fler människor i denna trevliga hobby!(fast jag har inte sett alla avsnitt nu, men inte nämdes väl det direkt förut heller?).
 
Sedan så undrar jag över valet av person denna vecka. Malin (dottern) har ju forskat i många år, var detta verkligen så obekant för dem. Handlar det om bra tv-personlighet för intressets skull? Jag gillar henne i alla fall, så det är inte det.
 
Vänligen Patrick

[Kaj Larsson]

Om programmet är menat som ett informationsprogram om släktforskning så är det helt fel, om det är menat som ett underhållningsprogram så har det blviit, som de flesta underhållningsprogram, rent puerilt och allt fånigare. Jag såg inte programmet om Lillbabs men programmet om af Ugglas var ett riktigt bottennapp,inte minst p g a huvudpersonens bisarra utrop och reaktioner.
 
Och, som sagt, dagens släktforskning tillgår inte på detta sätt, och inte heller är det väl en jakt efter mer eller mindre berömda förfäder/släktingar?
 
Lägg ner eller gör om radikalt!  
 
Det är svårt att fatta hur seriösa släktforskare kan vilja delta i detta jippo.
 
Kaj Larsson

[Nils Hård af Segerstad]

I programmet om Lena Endre kunde ju Ted Rosvall triumferande meddela att hon verkligen var - om än avlägset - släkt med regissören Ingmar Bergman.
Det betydligt närmare släktskapet med den fine kompositören Lars-Erik Larsson gavs däremot en undanskymd plats.
Men när det gällde Lill-Babs missade man att Bergmans farfars farfars mormors mor, Kerstin Persdotter (född 1696 i Järvsö) var syster till Lill-Babs mormors farmors mormors farmor, Karin Persdotter (1714-1804).
Källa: Svenska Antavlor 7/1983, s 278, Ingmar Bergmans antavla.

[Lotta Nordin]

Kaj,
hur menar du att dagens släktforskning tillgår? Vi använder väl fortfarande kyrkböckerna för att komma bakåt i släkten, även om vi numera tittar på dom via internet.
 
Du skriver i ett annat inlägg här ovan: Jag har under de 50 år jag sysslat med detta aldrig sett en originalhandling, än mindre fått någon arkivarie att ställa upp.  
 
 
Det gör mig lite nyfiken.
Hur gick det till att släktforska för 50 år sedan utan att titta i originalhandlingar? Och hur har du kunnat undvika att se originalhandlingar i 50 år?  
 
Besöker man landsarkiven brukar man få hjälp av arkivarier om man ber om det. Fick man inte det förr?

[Kaj Larsson]

Lotta
 
För 50 år sedan skrev man till Landsarkivet och begärde uppgifter om någon ana och en tjänsteman där gjorde sedan forskningen (förmodligen på sin fritid) mot betalning. Man kunde t ex begära att få uppgifter för arbete motsvarande 50:- och fick så småningom ett brev med en eller flera generationer.
 
Att resa från Stockholm till t ex landsarkivet i Härnösand låg långt bortom mina ekonomiska förutsättningar då.
 
Senare kom ju mikrofilmerna, otympliga att hantera och ofta repiga och trasiga. Dessa efterföljdes ju av mikro-ficher men tyvärr började biblioteken att ta betalt för dessa lån och det kunde bli ganska dyrt.
 
Med internet och till att börja med Genline blev allt lättare och snabbare. En revolution för släktforskare, tyckte jag då och tycker fortfarande.
 
Kaj Larsson

[Göran Stenberg]

Det är ju något djupt odramaturgiskt över mikrofilm, mikrofiche och Genline. Men med tanke på svenskarnas stora datorvana skulle det kanske vara trösterikt att visa hur mycket som kan göras hemma på kammaren.

[Stefan Simander]

Lill-Babsprogrammet gick nog hem i stugorna, såväl som underhållning, som bidrag till kommande släktforskare!

[Ann-Britt Sjödin Eriksson]

Hej. Är det ngn som vet hur man kan få tag på ett avsnitt av detta program som gått tidigare? Är mkt intressead av Pia Johanssons anor, dom delas av mig och jag vill gärna veta mer om vad de funnit, missade delar av programmet. Har fråga Svt men inte fått svar.
Mvh
AnnBritt (också med rötter i Gafsele)

[Björn Engström]

Ett olyckligt uttalande av Ted att det är sällsynt med borgerlig vigsel på landsbygden. Det är inte sant utan är ganska vanlig från senare delen av 1800-talet. Nästan alltid är någon av kontrahenterna medlem i någon frikyrka, men inte nödvändigtvis någon sekt. I enstaka fall förekom även när vigseln skulle ske mera hemligt.

[Håkan Bergström]

Appropå speakeryrkets sjangsering:  Fartyget Gustaf E. Reuter torperades 1939 av tyskarna på väg till Kurrakao.  
 
Och detta trots att Povel skaldat om att den gyngande vägen till Curaçao, visserligen utan torpederingar.

[Claes-Göran Magnusson]

Märkligt att man inte gav namnen på Reuters anor med anknytning till häxorna.

[Ingela Martenius]

Borgerlig vigsel blev tillåten för vem som helst, utan särskilda skäl (som t.ex. att kontrahenterna tillhörde olika trossamfund), först 1908. Då följde en formlig våg av borgerliga vigslar.
 
Den vigsel som förrättades av de världsliga myndigheterna innan 1908 var ingen vanlig vigselceremoni (tager du denna...) utan hade formen av ett civilrättsligt kontrakt med en uppsjö av papper och formaliteter. Jag har svårt att se att någon valde det för att vara lite hemlig för det krävdes intyg från både den ene och den andre, så att ett äktenskap ingått på det här sättet torde blivit väl känt.
 
Ingela

[Lennart Hjerpe-Norgren]

Claes-Göran
Lika märkligt att inte Suzannes Värmländska rötter nämndes.

[Eva Lindqvist]

Men som jag fattade det så hade inte Suzanne Reuter inte annan anknytning till häxorna än att hennes anfader varit smed på samma ställe som häxorna mellanlandade på Blåkulla? Väl? Eller fattade jag fel?

[Sylvia Leijon]

Claes-Göran!
Reuters anor till häxorna nämndes inte, därför att de helt enkelt inte finns.
Det handlade om hennes anknytning till Axmar bruk, och som en extra bonus berättades om häxprocesserna där.
 
Sylvia

[Jan Lindh]

AnnBritt,
visst har jag gett dig en fil tidigare att ladda hem? Den var kanske inte av någon vidare kvalité men ändå.
Men du kanske inte lyckades titta på den?
 
Mvh
Janne

[Mats Pettersson]

För något år sedan skrev jag en artikel om förre främlingslegionären Edvard Stjernströms liv. Se: http://www.genealogi.se/portratt/comment.php?id=953 Där kan man även läsa följande om Gustaf E Reuter: Efter första världskrigets slut 1918 blev emellertid Stjernström engagerad för att medfölja miljonären Gustaf E Reuter på dennes resor till Italien. ... Reuter vistades under vinterhalvåren efter första världskrigets slut på olika kur- och badorter i Europa åtföljd av en stab med fyra personer, bl a sjukgymnast och sjuksköterska. På kurorterna omtalades han ibland ”Maharadja Reuter”. ...   En i staben var alltså Stjernström, som fungerade som bildad sällskapsherre.
Hälsar Mats