Föreningar

[Patrick von Brömsen]

Jag satt och tittade på förbundets medlemsföreningar, funderade nämligen att gå med i en. Visste sedan förut vilken jag hade intressen i.
 
Går in på rikstäckande: http://www.genealogi.se/index.php?option=com_sobipro&sid=12605:Rikstackande&Item id=469
 
Finner då för exempelvis tre stycken som verkar syssla med samma sak i Stockholm.  
 
Samt då ytterligare en här tillhörande just då Stockholm:  
 
http://www.genealogi.se/index.php?option=com_sobipro&sid=12595:Stockholm&Itemid= 469
 
Tittar man på styrelse så ser man idel kända namn i forskarsverige. Mestadels i alla fall.  
 
Behövs detta blir då frågan? Någon schism bakom hörnet, som då inte skall tas här. Är det detta som är svaret på att medlemmar blir färre, fler föreningar. Är det inte bättre med få starka?
 
Vänligen Patrick med en söndagsfundering.
 
Nu behöver kanske frågan flyttas. Fann inget bättre ställe att skriva.

[Mats Ahlgren]

Funderingar är alltid bra, men ibland är det svårt att följa tankegångarna, och just nu känner jag så.   Att det blir färre medlemmar är en sak, att det finns flera föreningar en annan. Kan det vara så att de inte sysslar med samma sak, kanske finns det olika intresseinriktningar, kanske finns det en logik bakom de olika föreningarna.  Men jag undrar om funderingarna ovan baseras på att det bildas nya föreningar, för det sker väl inte så ofta?
 
Sedan kan det ju ge lite problem med statistiken, hur många släktforskare finns det (i föreningarna) när många är med i mer än en

[Patrick von Brömsen]

Kanske är så att det behövs massa föreningar. Trodde i min enfald att vi sysslade med släktforskning i föreningarna. Stockholm verkar behöva fler föreningar, det hade då varit intressant att veta dessa speciella inriktningar de må tänkas ha. Så att man vet vad man får.
 
Om medlemsantalet ökar där så självklart kan man verka åt olika håll, inte tal om annat.
 
Då får vi väl hoppas att den inslagna vägen är den rätta! Framtiden visar!
 
Vänligen Patrick

[Mats Ahlgren]

Nu vet jag inte vilka föreningar du menar i ditt inlägg, men att det finns riksföreningar för smed och vallonforskning är väl inte så konstigt, att Genealogiska Föreningen, GF, bildat 1933, som är helt rikstäckande med sitt arkiv och bibliotek, där också digitaliseringen ingår som viktig del,  finns ser jag som naturligt. Att GF i många år hade lokalföreningar, som avknoppades för länge sedan, är kanske känt, en av dem är Storstockholms Genealogiska Förening, satsande mest på Stockholmsforskning.
 
Detta är mina egna funderingar, kanske finns det andra åsikter bland de som är aktiva i föreningarna
 
 
(Meddelandet ändrat av mats 2015-06-01 19:12)

[Patrick von Brömsen]

Jo det var allt G.F. min tanke gick åt när jag gick in och tittade, mycket ärevördig förening!
 
Men som du sa, så fanns ju då ovanstående förening SSGF. Samt Svenska Genealogiska samfundet (SGS) och Svenska släktakademin. Då antar jag att vi talar om Stockholm alla fyra.
 
Läser man på hemsidorna så verkar man syssla med liknande saker, undantag då allt material GF samlat på sig genom åren.
 
Jag ser inte stor skillnad på GF (även om biblioteket är större) och SSGF. Samt mellan SGS och SSA. Mycket bokstavskombinationer här.
 
Kanske någon vill förtydliga!
 
Vänligen patrick

[Mats Ahlgren]

Mig veterligen har inte SSGF något bibliotek eller arkiv alls, och de inriktar sig på Stockholm och träffas oftast på Stadsarkivet (ibland i Arninge), under det att GF täcker hela landet.
 
SGS satsar på vetenskapliga publikationer och har varken lokal eller bibliotek, Svenska släktakademien vet jag inte vad det är.
 
Men det kanske det finns andra som gör :-)

[Patrick von Brömsen]

Det jag menar är om man bortser från GF bibliotek så förstår jag inte skillnaden mellan GF och SGS!
 
GF har ju släkt och hävd vilket väl få anses vara jämbördigt med SGS publikationer! Eller är det olika kravprofiler på arbeten?
 
Jag har alltid trott att Släkt och hävd är av hög kvalitet. Har vi ett A och ett B lag nu gällande publikationer i släktforskarsverige?
 
Ser snarare att det är något annat bakom hörnet som inte sägs, fast jag kan ha fel.
 
Vänligen Patrick

[Elisabeth Thorsell]

Svenska Genealogiska Samfundet, som bildades 2004, har som ändamål att främja vetenskapliga metoder i släkt- och personforskningen. För att uppnå detta ändamål ger samfundet ut Svensk Genealogisk Tidskrift med två tämligen tjocka nummer per år.
 
Mer finns att läsa om vår verksamhet på vår hemsida: www.genealogiskasamfundet.se
 
Hälsar Elisabeth Thorsell, nyligen avgången som ordförande i SGS efter 8 år.

[Mats Ahlgren]

Patrick, om du ser något annat, så säg det rakt ut. Det finns nog många som är intresserade.
 
Personligen så förstår jag inte hur man ska kunna bortse från GF's Bibliotek, Arkiv och andra fysiska samlingar samt alla de digitaliserade informationskällor som finns, det är ju till stor del det som är föreningen (vad jag anser)
 
För de som är intresserade av föreningarnas historia, det finns en del skrivet på Wiki-rötter.

[Patrick von Brömsen]

Jag ser inget! Jag bara undrar varför startas föreningar som gör exakt samma sak som den som redan finns. Kvalitativa skrifter borde väl kunna samsas under en förening?
 
Varför flera föreningar för den sakens skull. Jag bortser INTE från GFs bibliotek, har aldrig varit på tal!!!!
 
VARFÖR startades då SGS om GF redan fanns?  
 
Vänligen patrick

[Mats Ahlgren]

Kan det bero på olika prioriteringar? En del vill en sak, andra vill annat och historien visar vad som hände , det är inte lätt att ändra den (omöjligt). Kolla Wiki-Rötter
 
Det som jag vet,  eftersom jag var med under den tiden,  är att GF gick från knappt 1600 medlemmar till nästan 2900 på några år, en nivå som gäller idag,  så visst finns det underlag för flera föreningar.

[Carl Szabad]

Varje förening har stadgar där det ska finnas en s k syftesparagraf där föreningens ambitioner är inskrivna. Av de ovanstående föreningarnas stadgar ligger alla läsbara på nätet utom Svenska släktakademiens. På deras hemsida finns visserligen en länk dit men den är död.
 
Kortfattat och i all hast ser föreningshistoriken i Stockholm ut så här: GF bildades 1933 som den första rena släktforskarföreningen. Under årens lopp bildades ett antal andra föreningar i landet och anslöts under GF så i början av 1980-talet beslöts att en riksorganisation skulle bildas av rörelsen. Därför skapades SSGF ur GF 1983 för att ta hand om verksamheten direkt mot de forskare som bodde i Stockholm, sedermera utökat till för dig i Stockholm som forskar och för dig som forskar i Stockholm.
 
GF kom inte att utgöra det andra benet i riksförbundets bildande utan blev kvar som fristående förening. I början av 2000-talet gick verksamheten ner där så att Släkt och Hävd uteblev helt ett par år. Därför bildades SGS (Svenska Genealogiska Samfundet) för att publicering av högklassig forskning skulle kunna fortsätta.
 
DIS bildades 1980, utvecklades och startade dotterorganisationer med de medlemmar som bodde ute i landet. För Stockholmsområdets del kom DIS-Öst till i slutet av 1980-talet, med fokus på själva datoranvändningen.
 
Syftet med Svenska släktakademien som bildades 2013 verkar ha fokus på utbildning.
 
Förutsättningarna för släktforskning har ju formligen exploderat under de senaste decennierna, men det personliga mötet med erfarenhetsutbyten i en förening kan aldrig digitaliseras. Även publicering i bestående form av forskningsresultat är oumbärligt. Därför är föreningstanken fortfarande mycket viktig. Och man lägger inte ner en förening enbart för att de yttre förutsättningarna förändras. Det är i så fall ett beslut som medlemmarna fattar i enlighet med stadgarna.

[Ted Rosvall]

Det är alls icke fel att av och till skärskåda och utvärdera sin förenings inriktning och verksamhet. Allting förändras över tid, det märker vi inte minst inom släktforskarrörelsen, där de yttre förutsättningarna idag är helt olika de som fanns då respektive förening en gång bildades. Digitaliseringen har skänkt oss en tillgänglighet som vi tidigare inte ens kunde föreställa oss, men den har också påverkat föreningslivet negativt. Man behöver inte längre sin förening på samma sätt som man en gång gjorde. Många uteblir från mötena eller väljer att hoppa av.
 
Ändamålsparagrafen brukar i många föreningar överleva ändamålen. Det man en gång tyckte var självklart och naturligt kanske inte längre är det. Varje föreningen gör därför klokt i att se över sina stadgar. Kanske är det dags att justera formuleringarna, ta in den nya tidens krav, möjligheter och svårigheter. I vissa fall kan det också vara läge att ifrågasätta föreningens existens, eller pröva om sammanslagning av två eller flera föreningar kanske vore att föredra framför att till varje pris kämpa på. Föreningsmänniskor växer minsann inte på träd och man får akta sig för att slita ut dem som faktiskt kan och vill arbeta i styrelser, som kurs- och projektledare, redaktörer m.m.  Av denna anledning har jag alltid varit tveksam till de regionala föreningar som av och till dykt upp, typ Skånes Genealogiska Förening, Västgöta Genealogiska Förening eller Dalarnas släktforskarförbund. Kanske är det en nivå för mycket. Det kan vara svårt nog att få fram folk som vill arbeta lokalt och på riksnivå, så mycket värre då i regionala förbund och föreningar.

[Mats Ahlgren]

Dalarnas Släktforskarförbund har redan tagit sitt beslut, det upplöstes 2013 enligt Wiki-Rötter.