Åldersskillnad

[Sara Dyrinder]

Hej,
jag undrar om någon vet hur man såg på ålderskillnader i relationer förr i tiden?
Det gäller ett par under 1800-talets första hälft. Mannen i äktenskapet är hela 37 år äldre än kvinnan.
Hur såg omvärlden på detta?
Mvh Sara

[Carl-Fredrik Hanzon]

När det gäller dessa frågor kan man inte nog beakta de sociala och ekonomiska aspekterna. Det är ju egentligen först i vår tid som äktenskapet inte längre först och främst är en praktisk och ekonomisk angelägenhet. Jag har en känsla av att man idag ofta ser anakronistiskt (d.v.s. med vår tids glasögon) på äktenskapet även i äldre tider som en frivillig överenskommelse mellan fria och självständiga individer (ofta dessutom med romantiska övertoner). Så var det inte alltid.
 
Var den blivande maken ekonomiskt välsituerad och hade en ansedd social position, tror jag inte att någon skulle har reagerat negativt, inte ens flickans föräldrar (ja, kanske allra minst dessa). Det skulle kanske i så fall bara ha varit flickans jämnårige försmådde friare... Det var tvärtom ganska vanligt med sådan åldersskillnad, i synnerhet om det var fråga om mannens andra eller tredje gifte. Ofta blev åldersskillnaden större och större för varje gång mannen gifte sig...
 
Var en äldre eller medelålders man inte fullt så välsituerad, kunde han ändå vara ett lämpligt parti för en ung flicka, som gjort bort sig, råkat i olycka, fött utomäktenskapligt barn etc. Flickan ansågs ju då mindre attraktiv på äktenskapsmarknaden, varför hennes enda möjlighet till försörjning, social acceptans  etc. ofta var ett sådant äktenskap. Hennes valmöjligheter var ju i dessa fall begränsade.

[Ingela Martenius]

Det fanns flera orsaker till betydande åldersskillnader - och det kunde också vara kvinnan som var åtskilligt äldre.
 
Det är alldeles riktigt det som Carl-Fredrik säger: äktenskapet var förr mer som att två släkter gick ihop om att starta ett företag än en romantisk angelägenhet mellan två människor. Men samtidigt är det så att i de högre stånden - adel, präster och det övre borgerskapet - så började man redan från mitten av 1700-talet betona det personliga valet. Det ansågs fel att gifta sig bara av praktiska orsaker - samtidigt som man inte fick bortse från dem. Författarinnan Jane Austen (som skrev i slutet av 1700-talet, början av 1800-talet) menade på att it is wrong to marry for money, it is stupid to marry without. Pressen på äktenskapskandidaterna ökade alltså: från åtminstone slutet av 1700-talet förväntades de alltså bli kära i sin lämpliga, ofta av föräldrarna trots allt utvalde, moatj?. En avhandling har skrivits om detta (Bjurman, Catrines intressanta blekhet).
 
Inom bondeståndet var man ofta ungefär jämnårig - men det fanns gott om undantag, just t.ex. för att kvinnor dog i barnsäng och en bonde inte klarade sig utan en hustru. Fru nr 2 var dock långtifrån alltid så värst mycket yngre än den första frun, men det varierade naturligtvis. Hade första frun inte producerat några (levande) barn, var det viktigt med en yngre hustru som kunde sätta barn till världen. Hade bonden istället flera barn i det första äktenskapet var han oftast inte intresserad av att skaffa så värst många fler och valde en jämnårig hustru.
 
Inom de högre stånden var det mycket vanligt med stor åldersskillnad. Särskilt präster och (högre) borgare behövde många år för att komma upp i de inkomster som behövdes för att kunna hålla en hustru ståndsmässigt. De var inte sällan bortåt 40-45 år när de gifte sig - och givetvis var det då en flickhustru på 18-20 år som var mest attraktiv.
Åldersskillnad åt andra hållet finns särskilt ofta hos präster och hantverkare, som konserverade änkan dvs de gifte sig med företrädarens änka för att komma åt hans ämbete/verkstad. För änkan var det en änkepension. Det kunde bli långa kedjor av sådana här äktenskap: äldre präst gifter sig med ung hustru som överlever honom och gifter sig med den mycket yngre efterträdaren och lämnar honom som (äldre) änkling som gifter sig med mycket yngre hustru etc. Jag tror jag på det här forumet sett någon som redovisade sju led eller något lika fantastiskt. Men detta kunde även gälla för bönder: jag har själv en anfader som gifte sig med sin 14 år äldre grannfru - och lyckades få gården efter henne eftersom det barn hon födde honom (och som tog död på henne) överlevde henne med sex veckor.
 
Ingela

[Cecilia Löwen]

Det måste väl ha varit mer accepterat med stora åldersskillnader då än nu,det verkar iallafall ha varit så om man ser tillbaka.Idag krävs det ju inte så mycket för att det reageras på åldersskillnader på mindre än 20 år.Men det förstås,det beror väl på att äktenskapet oftare var en rent ekonomisk angelägenhet då.

[Björn Engström]

Under 1600-talet var det vanligare att kvinnan var äldre än mannen vid mannens första gifte. Andra giftet var de oftast jämnåriga och vid tredje giftet var hustrun oftare yngre och ibland mycket yngre. Mot slutet av 1600-talet och framöver är det vanligare att mannen och hustrun är jämnåriga och senare är oftare mannen äldre även vid första giftet.
 
Det äldre giftermålsmönstret bland allmogen är svårt att konstatera, då man möter dem i de äldsta hfl. är den första hustrun ofta redan död. Men genom en omfattande genomgång av domböcker hittar man många exempel på att den första hustrun är äldre.

[Maggie Andersson]

Jag har under min forskning stött på ett par där kvinnan är 40 när hon äktar sin make som bara är 24. Reagerade lite men tittade på raden ovanför i lysningsboken och där var kvinnan 46 och mannen 29, ytterligare ett exempel på samma uppslag är kvinnan 39 och mannen 26. Det blir ålderskillnader på 13-17 år oh det är kvinnan som är den äldre parten.
 
Var detta vanligt? Det gäller åren runt 1853-1855, det är inga fina familjer utan torpare och hemmansägare.

[Linda Göthberg]

Maggie
Jag har hittat samma ålderskillnader i min forskning. Då var det så att efter makens död gifte hustrun om sig med drängen på gården. I många fall en yngre karl/kille.
 
Mvh Linda

[Ingegerd Johansson]

En man född 1879 gifte sig 1905 med en kvinna född 1848. Han hade varit biträde i kvinnans och hennes makes affär, och några år efter den förste mannens död gifte han sig med änkan.  
 
Jag har inte forskat mer i ex.vis ekonomiska förhållanden. Men kanske jag skulle beställa bouppteckningar för den förste maken till kvinnan och för henne själv.
 
Mvh
Ingegerd

[Bertil Ericsson]

Långt tillbaka i min släkt finns en soldat som gifte sig första gången med en 5 år äldre kvinna. 11 månader efter hennes död gifte han om sig med en 31 år yngre kvinna.Han var då 68 år och hon 37. De fick en dotter och ett drygt år efteråt dog den gamle soldaten.
 
Bertil

[Maggie Andersson]

Kan mycket väl tänka mig att det ibland fanns ekonomiska aspekter eller band mellan släkter som skulle stärkas med ett gifte. Men knappast hos enkelt folk som torpare och hemmansägare??  
 
Kanske var det helt enkelt ont om män i socknen av en eller annnan anledning. Fast krigandet var väl slut för Sveriges del vid 1850?
 
Jag får försöka spåra familjen bakåt och se om jag hittar några tidigare kontakter innan giftemålet. Han kommer från en annan socken och jag har ännu inte lyckats hitta var han är född.

[Kerstin Andersson]

Jag har också stött på flera par, där hustrun var änka och mycket äldre än sin nye man. I ett fall (1780) finns ett torparkontrakt, som skrivs ut till den nye mannen (Som min husman Anders Nilsson med döden aflidit och drengen beskiedelige Johan Andersson trätt i gifte med afl Anders Nilssons efterlämnade Enka ...).  Var det kanske ett sätt för änkan att kunna bo kvar och ha sin försörjning då hon inte kunde få bli torpare själv samtidigt som den nye mannen fick ett torp? En konserverad torparänka liksom konserverade prästänkor?
Med vänlig hälsning
Kerstin

[Chris Bingefors]

Jo visst konserverade man änkor på både torp och gårdar. Det var i stort sett omöjligt att sköta dem ensam, vare sig man var man eller kvinna så var man tvungen att vara gift. För den yngre mannen utan framtidsutsikter innebar det att han fick utkomstmöjlighet. Och vem vet, kanske äkta respekt fanns i vanliga fall? Även jämnåriga äktenskap var ofta av ekonomiska och praktiska skäl. I bondesamhället bestämde fadern om giftermål. Bönder arrangerade äktenskap mellan sina barn av just ekonomiska skäl.
 
Man ska komma ihåg att det här med förälskelse som grund för äktenskap är ganska nytt, det var mycket av en lyx förr i tiden.  Det enda sättet för en kvinna att klara sig ekonomiskt var ofta äktenskap.  
 
Min sambos förfader gifte sig till en gård på 1860-talet. Flickans far arrangerade äkteskapet med hjälp av traktens starke man som fick välja ut en duglig yngre son utan egen jord. Äktenskapet lär ha varit mycket lyckligt, trots att hon inte ville från början, maken respekterade henne högt och sörjde oerhört hela livet efter hennes ganska tidiga död. Det finns fler exempel på arrangerade äktenskap under 1800-talet i den släkten, så sent som 1880-talet.

[Anders Karlsson]

Har ett exempel i släkten där den före detta bonden Erik Ersson (1777-1860), 61 år, gifte sig med Anna Jansdotter (1801-), 37 år. Hon hade flera oäkta barn sedan tidigare och han bör tidigare ha varit en relativt välbärgad bonde. Paret fick två söner. Som äldre verkar dock Erik Ersson med sin nya familj ha levt i fattigdom och kallas lagaman eller fördelsman.
 
Erik Erssons ena son från det första äktenskapet, Erik Ersson (1811-1875), måste ha varit (eller i alla fall blivit) riktigt välbärgad. Han ägde 1/2 mantal i två olika gårdar samt en hel gård på 3/4 mantal, alltså sammanlagt 1 3/4 mantal. Den äldre Erik Ersson bodde dock efter 1838 aldrig hos sonen. Frågan är om sonen hade synpunkter på faderns äktenskap.
 
I hur hög grad var förresten äktenskap inom allmogen arrangerade? Jag har hört väldigt olika uppgifter om detta. Relativt ofta föddes första barnet före äktenskapet eller mycket kort in i äktenskapet. Det skulle väl kunna vara ett tecken på att många äktenskap inte var arrangerade?

[Erik Bjurström]

Åldersskillnaden för min ana verkar vara 40 år, vilket väckte samma frågor. Fann denna artikel på DN:
http://www.dn.se/insidan/insidan-hem/svenskarna-bast-i-varlden-pa-riktigt-langa- aktenskap

[Niklas Nyström]

Min morfars faster Alma Augusta Nyström f 1872 gifte sig med Jonas Sahlin f 1832. Almas fader Johan Olof Nyström f 1842 var således 10 år yngre än svärsonen!
 
(Meddelandet ändrat av Niklas75 2011-12-14 20:05)

[Ingvor Sabina Le John]

Hej,
jag är i färd med att skriva en berättelse om min mm mm MARIA CHARLOTTA 1856-1907.
Jag förbereder mig genom att förstå så mycket som möjligt om tiden på 1800-talet för att förstå hennes situation.
Jag har två frågor:
1. Hennes far, bonde på en släktgård i många generationer, dog och gården fick säljas. MARIA och modern bodde kvar på undantaget. MARIA arbetar som piga på andra gårdar. 1879 flyttar hon för att arbeta en lång period på en gård som piga. men hon gifter sig aldrig med någon? Varför? För att hon är f.d. bonddotter som fallit "ner" socialt sett?
2. 1892 35 år gammal träffar hon en 21 årig knekt som är och tittar på ett soldattorp, blir med barn, men äktenskap uteblev, har det hetat. Min andra fråga är: Skulle de verkligen kunnat gifta sig med varandra socialt sett och åldersmässigt sett? Eller var det en längtan efter ett barn ändå som drev henne eller kanske bara go och härlig lusta?