Utan att överdriva så tror jag man kan konstatera att Släktforskarförbundets styrelse och kansli i den här frågan missat en del grundläggande i hur man kommunicerar ett beslut. Jag är övertygad om att det hade gått att genomföra den här förändringen om man vidtagit detta:
1: Se till så att beslutet är glasklart och konsekvent.
Man kan inte ge sig ut i något slags korståg mot arkivens 70-åriga sekretessregler för att det skall samlas in uppgifter till en ny version av Sveriges dödbok, och en tid senare börja med en egen, mycket strängare, tolkning. I vart fall inte, eftersom våra lagstiftare på sistone inte funnit på något nytt. PUL är ju inte precis en färsk lag.
Rent etiskt och moraliskt är det dessutom mycket tveksamt att kränga skivor med information som man inte får diskutera.
Man kan inte utan mycket tydligt juridiskt klargörande börja tolka vår lag, inkluderat den grundlagsfästa yttrandefrihetsförordningen, på det sätt som gjorts här. Ingen förstår vad som är tillåtet, vad som är otillåtet eller på vilket sätt dessa regler har en förankring i svensk lagstiftning. Hur skall man kunna rätta sig efter en regel man inte förstår? Kunde man inte rådfrågat några jurister, för det finns väl några sådana som medlemmar som kan ge ett gott råd utan svidande höga arvoden. Att adjungera människor till sin styrelse i vissa frågor kan vara mcket nyttigt.
Man kan inte införa en regel, men låta bli att konsekvent tillämpa reglen. Bara de senaste dagarna har en hel del skrivits som nog borde ”censureras” eller i vart fall kommenteras för att förtydliga vad som är tillåtet, och vad som är otillåtet. I TUSENTALS trådar finns redan information som nu är förbjuden att skriva, och på ytterliagre tusentals ställen finns referenser i andra diskussioner, som refererar till nu förbjuden information.
Se vilket landskaps efterlysningar som helst där anonyma människor utan eftertanke brukar efterlysa sin okände ”far” från nutiden som de aldrig träffat och inte riktigt vet vad han heter eller vad han gör, mer än att han var handelsresande då. Det är något som i mina ögon är mycket mer allvarligt än snaskigheterna runt kändisarna, för det finns oftast ingen grund för detta allmänna faderskapsutpekande.
2: Ge tydlig information i god tid
Man kan inte genomföra nya regler utan att berätta om dem, i god tid. Det här hade man kunnat lyfta upp på släktforskardagarna. Man hade kunnat skriva ett yttrande som gått på remiss till medlemsföreningarna och där var och en hade kunnat fundera över hur man kunde lösa detta. Så hade man kunnat sätta sig ned och stött och blött frågan ett par varv. Fördelen med det hade varit att man utöver en styrelse hade haft ett antal kongressombud med i sitt beslut, som kunde talat om för sina medlemmar på lokala möten, hur man faktiskt resonerar.
Man kan inte delge beslutet först, och underlaget för det beslutet några dagar senare. Och när underlaget för beslutet väl är delgivet, kan man inte ta bort det igen. Jag tror det vore väl värda pengar att skicka åtminstone delar av styrelsen på en informationsutbildning. Politikerna och chefstjänstemän får ofta kritik för att de använder utbildningsresurser för mediaträning och konsten att kommunicera, men det är i mina ögon väl värda pengar då sådant här kan undvikas.
Man kan inte införa regler som saknar stöd i alla led. Finns det ett lagligt stöd för beslutet, då förstår de allra flesta, i alla fall efter en tid. Finns det ett etiskt eller moraliskt stöd för beslutet, så kommer en stor majoritet också att förstå, om än efter en diskussion. Men då måste man kommunicera detta med sina användare.
3: Man måste stå för sina beslut,
Man kan inte skicka ut projektanställda redaktörer, eller deltidsanställda anbytarvärdar, att förklara detta för medlemsföreningarnas medlemmar. Det är de demokratiskt tillsatta styrelseledamöternas plikt att stå upp och förklara hur de resonerat. För det är väl styrelsen som fattat ett övertänkt beslut, och inte ett tjänstemannaförslag som man bara nickat ja och amen till, utan att tänka på konsekvenserna?
Varför är det då så mycket man inte kan?
Jo, konsekvensen blir att man förlorar i trovärdighet. Konsekvensen blir att istället för att diskutera viktiga strategiska frågor som för släktforskningen framåt, så harvar man i oändliga diskussioner som inte leder en millimeter framåt.
Det här är inte ”Teddans släktforskarsida med hjälpmoderator Krille”. Det här är en mötesplats för tiotusentals människor från hela världen, som drivs av ett riksförbund som organiserar många tusen medlemmar. Det representeras av en demokratiskt tillsatt styrelse som bör iakta etablerade demokratiska beslutsvändor innan man fattar beslut.
Det finns en del del svar som bör komma under dagen. Det är nämligen inte ”för sent” ännu, men det blir inte mindre jobb att göra för att man stoppar huvudet i sanden. Opinionsströmmen blir inte mindre för att man avvaktar. Det enda som blir mindre är förtroendet.
Ämne: Äldre inlägg (arkiv) till 2005-09-02 (läst 3210 gånger)
Cookie policy