Alla dessa föreningar

[Mikael karlsson]

Alla dessa föreningar,
 
Varför finns det så många släktforskarföreningar ?
 
Alla kör sitt race, samtidigt vill man stödja alla och vara med i alla  
Men det har ju ingen människa råd med inte jag i alla fall.
 
 
Skulle hellre se så få som möjligt men stora och starka och som gör något
För hela Sverige  Tex. som detta projekt Namn åt de döda som  
Sveriges Släktforskarförbund gått ut med och som alla som vill kan få deltaga i,
Och som gör något som jag tror kommer oss alla till del.
 
Jag hoppas de följer upp med mer sådana här projekt, även om jag nu inte råkar vara helt okritisk till namn åt de döda men det för jag i diskussionen namn åt de döda under ordet är fritt.
 
Eller att det bildas någon stor riksförening som tar sig an hela landet
Och har uttalade mål och prioritering och ser till att ge folk chansen att deltaga och engagera.
 
 
Man skulle ju kunna tänka sig Bouppteckningsregister varenda liten kyrkbok  
Mantalslängder, bild databaser,.
Ja kort sagt allt som finns med gemensamma ansträngningar och mål och som tar hänsyn till hela Sverige inte den och den delen.
De flesta av oss har väll i alla fall någon ana som spretar ut här och där så.
Så att man inte har så nära till Landsarkiv etc.
 
 
Micke

[Essan Gradhman]

Hej Micke!
Nog vet väl även du att det redan finns två stora riksföreningar, eller vad kallar du Sveriges Släktforskarförbund och Genealogiska Föreningen?
 
Det finns inget som säger att du MÅSTE vara med i en massa olika föreningar. Välj den som du arbetar mest med, samt den på orten! Själv är jag med i en hel del olika släktforskarföreningar och visst är det dyrt när alla ska betalas, men själv tycker jag det är värt det. Trots att jag i min förening på orten kan läsa de flesta medlemstidningar gratis, så väljer jag att vara med i cirka 7-8 föreningar!  
 
Men visst skulle det behövas mer register och annat som du påpekar.  
Men betänk också att medlemsantal och ålder på medlemmarna varierar...det är inte alla föreningar som har datorkunnigt folk. Kanske beroende på ålder och ekonomi.  
 
I en av de föreningar jag är med är vi endast två personer som arbetar med att skaffa material till medlemstidningen samt att skriva, trycka den och sedan distribuera den.
 
Mvh
Essan G

[Carl-Johan Ivarsson]

Svaret är väl: För att det finns behov av dem!
För 25 år sedan var valmöjligheten för den släktforskare, som på något sätt ville bilda sig och utveckla sitt intresse, mycket litet.
Den enda förening som fanns var Genealogiska Föreningen, låt vara att det började att växa fram regionala föreningar. Men det räckte inte!
När intresset började att växa räckte inte GF med den struktur det hade till för att ta emot trycket.
Så småningom ledde det till att Sveriges Släktforskarförbund bildades. Och att alla dessa föreningar bildades.  
Nu är ju Sverigekartan nästan heltäckande när det gäller släktforskarföreningar.  
Och någon stor riksförening - där finns ju faktiskt Sveriges Släktforskarförbund, som har till uppgift att ha hand om rikstäckande projekt. Och sedan kan den som vill vara med i GF.
Min id? när det gäller föreningsmedlemskap är den  att man bör vara med i någon förening eller liknande på sin hemort - för att hålla kontakten. Även om man inte forskar om samma sak så har man alltid mycket att prata om.
Sedan bör man vara med där man har sina anor. Eller i t. ex. smedsläktföreningen om man är intresserad av smeder. Det är väl lätt att säga för dig, säger någon, som har 95% av anorna i det landskap där du bor. Ja, det är sant. Men för de som har anor på många håll skulle man kunna säga att försöka tänka på kvaliteten. Ger tidskriften/medlemsbladet mig något? Öppnar man det med förväntan? Om inte, så finns det stora möjligheter att rösta med fötterna, dvs lämna föreningen ifråga.
Jag tror också att registreringsprojekt funkar bäst om det samordnas lokalt.
Sedan bör man förstås hålla sig med Släkthistoriskt Forum!

[Mikael karlsson]

Till Essan och Carl-Johan
Jag är inte alls ute efter att göra hackmos av föreningarna.
 
Som svar till Essan. det är sant att alla inte är datorkunniga, men att man för den skull samordnar registreringsprojekt motsäger ju varken det ena eller andra, får man heltäckande kan man göra utskrifter eller hur men samtidigt ge ut via internet cd skivor papper...
 
det nationella blir lokalt o vise versa
Idag håller många föreningar sitt material för sig själv inte allmänt tillgängligt om du inte känner till dem etc eller hur..
 
Till Carl Johan
Jag är 30 år forskat ett par år...
och känner mig välldigt förvirrad vilka förenigar etc.. finns massor som tilltalar mig,,men det är lite här och där..
 
Men visst kunde alla dessa se till och samordna sig bättre gemensama mål .
Och det kanske är  
Släktforskarförbundets uppgift..
 
Så visst skulle jag bli mycket nöjdare.
då kanske jag kan nöja mig med att var med i någon eller ett par och kunna få del av allas material utan krusiduller..
 
 
Mvh
Micke

[Essan Gradhman]

Micke!
I vår förening på orten är vi cirka 140 medlemmar....av dom är det endast en handfull som ställer upp på föreningsarbete!  
 
På årsmöten och upptaktsmöten visar sig högst 25 stycken, oberoende av vilket program som föreningen bjuder på!
 
Där har du svaret på varför det inte händer mer!
 
Hälsningar
Essan G

[Mikael karlsson]

Hej Essan,
 
Jag tror du misstolkar mig för att du själv är så engagerad i föreningsarbete,
 
Nu skall jag vara elak.
Om man nu skall vara med i en massa föreningar,
ha jobb familj övriga intressen, så är det ju inte konstigt om det bara blir en handfull..
 
Låt vara att det finns en massa föreningar, men om man då kunde efter gemensama mål efter hela sverige att ditt o datt skall vi göra.
och sen efter föreningens eget syfte göra det...
 
Jag är i korthet ute efter att man skall kunna ta del och få reda på vad som finns .. utan att vara med i alla föreningar. utan bara de man själv anser berör en mest och vad man har råd med...
 
exempel kyrkbokregistrering över hela landet, Boupptecknigsregister över hela landet..
 
Kunna få reda på vad de enskila förenigarna har för material vilka föreningar som finns etc...
på ett lätt sätt via internet bibliotek och alla förenigar har en bok om vad de andra har osv ..
 
Kanske kunde vara något för Släktforskar förbundet..
 
Hoppas du förstår vad jag försöker säga
 
Mvh
Micke

[Mikael karlsson]

Till Essan igen
Vad jag inte gjort klart heller,,,
Jag tror att det finns så mycket avskrifter etc och arbete som alla föreningar har gjort..
Och gör.
Men att man kunde få vissa bestämda mål som alla jobbar med alla förenigar, sen skall föreningen givetvis sysla med det de är till för.
 
Men att det gick att ta del av materialet eller åtminstånde få reda på ett enkelt sätt vad som finns och inte finns...

[Anders Berg]

Min profetia är att det kommer bli svårare för lokala föreningar att locka medlemmar, mycket beroende på internet. Många kommer tycka att det räcker med att vara medlem i en riksförening eftersom man ändå kommer i kontakt med så många forskarkollegor utan att behöva träffas i en samlingslokal. Släktforskaren i framtiden kommer vara mer intresserad av att lägga sina pengar på konkret tillgång till forskning, t ex genom att köpa CD-skivor och abonnera på kyrkböcker på nätet (Genline, SVAR eller vad det nu blir). Man ser redan föreningar som insett vartåt det bär och försöker köpa medlemmar. Jag tänker på Kronobergs GF som lockar med sin användbara CD över länet, som bara säljs till medlemmar. Bra eller dåligt? Tja, det är bara att anpassa sig, för föreningarna och för den enskilde.

[Mikael karlsson]

Till Anders..
Jag håller med dig....
Internet är ju välldigt bra på det sättet, enkelt  
att bara sätta sig en stund vid tid över...
 
Men samtidigt menar jag att många föreningar har mycket material, som bara några få kommer åt, för att det finns så många föreningar, man kan ju som sagt inte vara med i alla. Men på något sätt borde detta knytas upp, sen skall det ju vara gratis eller till självkostnadspris...
 
Varför göra som Kronobergs GF, men de är inte de enda det är mycket som är likartat.
 
Som jag menade på i mitt första inlägg
nästan vi alla har väll grenar som spretar ut här o där...utan för ens ordinarie släktforsknigsområde...
 
Borde ju vara lite mer gemensama projekt och utbyte utan att vara tvingad in i en förening...
 
Klappar du mig på ryggen kliar jag tillbaka

[Ulla Svensson]

Hej !!
 
  Jag är just nu medlem i 2 st föreningar, tidigare 3 st. Efterlysningar har inte gett mycket. Jag har skrivit ett 100-tal brev till andra släktforskare (Mina anor är spridda, från Dalsland till Norrbotten), och resultatet är magert. Omkring 20 st har svarat, och 3 ST hade utförliga svar med källanvisning,antavlor mm.
 En del konstiga svar som Kan du inte forska själv, Jag kan hjälpa dig ganska långt, men jag vill ha 300 kr för det
     
     Jag skulle aldrig kunna ta betalt för att hjälpa andra släktforskare.
  Ulla Svensson.

[Jan Ek]

Anders,
 
Som ett stöd för din spådom kan jag berätta att i den del av Norge där jag bor, i sydvästra hörnet, går släktforskning och lokalhistoria hand i hand i gemensamma lokalföreningar. Kallas historie- och ättesogelag. Dessa har haft kraftig växt jämfört med andra frivilliga organisationer, och jag tror det gäller hela Norge.
 
Med Internet och SVAR-kort tror jag också att rena lokalföreningar för genealogisk forskning kan få problem att överleva. Kopplingen med lokalhistorisk forskning har mycket som talar för sig.
 
Mitt eget intresse för släktforskning startade med ett restaureringsprojekt av ett 100 år gammalt hus - som ledde till att jag måtte lära mer om lokalhistorien för att göra riktiga val. Sedan ledde detta vidare till intresse för personerna som levt i mitt hus och husen runtomkring. Först när detta satt sig fast beslöt jag att min egen svenska familjehistoria var värd samma insats jag ägnade dessa främmande människor.
 
Jag vill inte påstå att jag har svaret på hur släktforskarföreningar ska möta framtiden, men tätt samarbete med hembygdsföreningar, lokalmuseer, föreningen för byggnadsvård och liknande lokalt förankrade grupper och institutioner kan vara en väg att gå.
 
På riksnivå är det helt säkert behov för en organisation som Släktforskarförbundet, som kan samla alla goda projekt och ideer, och som kan vägleda och inspirera.

[Bernt Bergkvist]

Jag har en känsla av att många är medlemmar i ett antal föreningar främst för att de vill vara prenumerant på någon slags tidskrift, och för att de vill stödja en sak som ligger dem varmt om hjärtat.
 
Men därifrån till att aktivt delta i föreningsarbete är det långt. Det torde finnas många föreningar med långt över hundra medlemmar som inte samlar mer än ett tiotal aktiva som driver föreningen. Och med tanke på hur många släktforkarföreningar och hembygdsföreningar det finns i detta land, utöver all annan verksamhet som lockar så är det ändå häpnadsväckande hur mycket föreningsliv som spirar inom vårt område.
 
Men samtidigt som det finns många föreningar så tror jag att i takt med att det blir allt mer vanligt med forskning på Internet, och i takt med att det kommer allt fler yngre människor med datavana in i vår hobby, så är det ständigt lokala föreningslivet på tillbakagång.
 
Istället tror jag på regionala föreningar som kanske kan samla tillräckligt mycket av såväl hembygdsfolk som släktforskare för att fortsatt driva ett arbete med att utge lokala skrifter och hålla intresset vid liv. Men tiden då varje liten socken skall ha en egen hembygdsförening, och där det i varje län skall finnas 10 eller 20 släktforskarföreningar ser jag som snart förbi.  
 
Men antalet släktforskare kommer inte att minska för det, tvärtom, med mer tillgänglighet på Internet så skapas möjligheter för många fler att forska efter sina rötter. Och istället för att de närmast sörjande sitter över en kopp kaffe i en lokal en Onsdagskväll så sitter 30-40 forskare på Rötters anbytarforum och diskuterar ett problem i deras socken som någon råkat på.
 
Bernt Bergkvist

[Mikael karlsson]

Till Ulla..
Ja det där med jag kan hjälpa dig ganska långt för 300 kr...
Hm tja jag tycker inte det är fel att ta betalt om man utför ett regelrätt arbete exvis bensinpengar och så...
Men har man redan uppgifterna ,, finns det väll inte anledning till sådant..
Men o andra sidan detta var väll ingen förening utan en privat person...
 
men jag kan hålla med om att man kan igoreras av föreningar också.
Inte fel att inte dela med sig av information.,men när man inte ens kan svara en person,, att detta är vi inte med på...Då är det ingen förening utan en privatklubb som borde upplösa föreningen..
 
 
Mvh Micke

[Ulla Svensson]

Hej Mikael.
  De personer som ville ha betalt, hade redan forskat fram det.  
 Det är helt OK att ta betalt om man ber någon forska åt sig  
  Tyvär har jag märkt att en del släktforskare inte vill dela med sig av sin forskning.
    Ulla

[sivnauman]

På sidan 37 i Sveriges Släkthistoriskt forum 2/02 står det en artikel skriven av Hans Egeskog att Sveriges Släktforskarförbunds medlemsföreningar från landets alla hörn har haft gemensam överläggning. Bl.a. har de på försalg att avskaffa begreppet stödjande medlem. Så då återstår det bara en rikstäckande förening som man kan bli medlem i (Genealogiska Föreningen). Bättre eller sämre? Inte vet jag.  
Siv Nauman

[Mikael karlsson]

Detta kanske finns, men jag som oinsatt.
En förening som kallas släktforskningsförening.
Sysslar väll med släktforskning på något vis eller stödjer det arbetet.
 
Borde det då tex inte räcka med att var med i en förening som lyder under Släktforskarförbundet.
att kunna ta del av andras material på ett enkelt vis,
Exvis: Pärm hos varje förening, utlagt på nätet, vad varje förening har för material, vad de har för huvudsyfte specialitet i föreningen.
 
Vissa saker borde ju ändå vara nationella, de flesta lokala föreningarna forskar väll o sätter sig kanske in i hembygden, då är det ju kanske så att det finns välldigt mycket regsiter etc, till de lokala häradsrätterna kyrkböckerna (avskrifter) (databaser) etc.  
 
Som inte kommer alla till del, detta borde ju kunna samordnas så det finns något nationellt..
 
Men jag kanske har fel..
 
Micke

[Ulf Berggren]

Siv!
 
Det stämmer inte riktigt att GF skulle vara den enda rikstäckande föreningen.
Däremot är det riktigt att Släktforskarförbundet hittills fungerat som en riksförening, tvärtom vad Ted Rosvall skriver under Kvalitetsutredningen.
Detta beroende på den historiska bakgrund, som Carl-Fredrik Hanzon beskrev i sitt inlägg där 11/7. Däremot stämmer inte riktigt hans bild av GF:s roll i sammanhanget. T ex bildades förbundet på GF:s initiativ. Och egentligen skedde bildandet genom en sammanslagning av GU och GF, och stora delar av ledningen för GF gick över till förbundet. Men i sista stund protesterade delar av GF mot att föreningen skulle upphöra på detta sätt, och fortsatte att driva verksamheten. Man skulle kunna kalla det ett utbrytar-GF, med ny ledning och utan sina direktanslutna föreningar som nu blev medlemsföreningar i förbundet istället.
Egentligen skulle det alltså inte finnas någon annan riksförening i denna mening än förbundet.
 
Men dessutom finns idag några andra rikstäckande släktforskarorganisationer. Men de är
specialföreningar.
Vi har t ex DIS med sin datainrikting, som är en förening men som samtidigt har regionalföreningar.
Vi har också FFS, för smedsläktsforskning, och Föreningen G-gruppen, för forskning i tyska immigranter mm.
Man skulle väl också kunna räkna in den judiska släktforskarföreningen, men den märks inte så mycket.
 
Och idag skulle man i viss mån även kunna kalla GF en specialförening, eftersom man nu har en stark inriktning på sina samlingar i Stockholm.

[Sture Bjelkåker]

Ulf
Nej, förbundet bildades inte genom sammanslagning av GF och GU, utan på initiativ av GF och GU. Ett förbund är en sammanslutning av föreningar och är således inte själv en förening. Förbundet bildades i praktiken när ett antal föreningar (däribland GF) anslöt sig. GF valde senare att gå ur förbundet, men har trevligt nog kommit tillbaka. Något utbrytar-GF har aldrig funnits.

[Torsten Berglund]

Nej, Sture Bjelkåker; Ulf Berggren har ovan givit en korrekt, om än förenklad, bild av förbundsbildningen.  
 
Det är riktigt, som Ulf skriver, att förbundet bildades på ett ursprungligt initiativ från Genealogiska Föreningen (GF). GF:s planering för en förbundsbildning startade redan 1981 (se t.ex. Erik Thorells artikel i ShF 4/87 s 6). I denna tidiga planering från GF:s sida ingick bl.a. att en arbetsgrupp, som jag själv ingick i, tillsattes i november 1982 för bildandet av en regional släktforskarförening i Stockholmsområdet. Denna skulle ta över GF:s programverksamhet med temakvällar etc i Stockholm, eftersom GF vid sonderingar ute i landet om ett ev. förbundsbildande kritiserats för att vara allt för stockholmscentrerat. I mars 1983 bildades därför StorStockholms Genealogiska förening (SSGF) i vars styrelse jag ingick under några år, och vars viktigaste verksamhetsgren från början var de från GF ärvda temakvällarna - en alltjämt mycket uppskattad och välbesökt kärnverksamhet inom SSGF (för att anknyta till diskussion om behovet av alla dessa föreningar - sociala möten IRL släktforskare emellan behövs också, även om Internet, t.ex. Anbytarforum, övertagit mycket av de renodlade anbytarträffarnas funktion).  
 
I förutsättningarna för en förbundsbildning som en interimsstyrelse utarbetade 1985/86 under framlidne rådman Johan von Sydows ordförandeskap, ingick att de båda rikstäckande föreningarna Genealogisk Ungdom (GU) och GF skulle upphöra som föreningar och överlåta sina respektive verksamheter och resurser till förbundet, samt erbjuda GF:s och GU:s medlemmar medlemskap i förbundet som personliga medlemmar; således en sammanslagning av dessa två riksföreningar och ett ombildande till ett riksförbund där GF:s regionalföreningar och övriga lokalföreningar i Sverige var presumtiva medlemsföreningar.  
 
Den 25 oktober 1986 bildades Sveriges släktforskarförbund på ett möte i Göteborg, när ombud från 34 olika släktforskarföreningar (däribland GU och GF) enhälligt röstade för en förbundsbildning. I den första förbundsstyrelsen hämtades ordföranden Erik Thorell, som då var GF:s ordförande, och ytterligare fyra styrelseledamöter från GF:s styrelse, en från GU:s styrelse och övriga fem från olika lokalföreningar.  
 
Förbundsstyrelsen ingick planeligt ett avtal med GU om övertagande av dess verksamhet och GU upphörde som förening 1 januari 1987. Under det följande halvåret anslöt sig 27 föreningar till förbundet och efter ett år hade förbundet 43 medlemsföreningar. Men med GF:s nya styrelse gick förhandlingarna om ett övertagande trögare - flertalet av förbundsivrarna hade lämnat GF:s styrelse och istället blivit ledamöter av den nybildade förbundsstyrelsen. En schism uppstod mellan förbundsstyrelsen och GF:s styrelse, som bl.a. tog sig uttryck i tråkiga personangrepp i tidningen GF-aktuellt mot medlemmar av förbundsstyrelsen. Det avtal om övertagande av GF:s verksamhet och resurser, som den konstituerande förbundsstämman fattat beslut om 1986, kom aldrig till stånd.  
 
Redan under förbundets andra verksamhetsår 1988 utträdde GF ur förbundet, som i avvaktan på avtalet om förbundets övertagande av verksamheten, valt att inträda som vanlig medlemsförening 1987. Ett utbrytar-GF uppstod, om man använder Ulf Berggrens något drastiska ordval, då GF under dess delvis nya ledning, valde att utträda ur det förbund GF själv initierat och inledningsvis varit tongivnade i, och överge de tidigare planer och utfästelser som GF-styrelsen gjort vid dess medverkan i planeringen av förbundet. Inte förrän 1999 återinträdde GF som medlemsförening i förbundet.  
 
Sture Bjelkåker m.fl. förfäktar att ett förbund inte kan vara en förening, utan endast en sammanstlutning av föreningar. Detta märkliga och uppenbart oriktiga argument har under senare tid (och även tidigare) hörts i olika debatter här på Anbytarforum (se även C-F Hanzons inlägg 11/7 2002 under Ordet är fritt: Kvalitetsutredningen). Släktforskarförbundets snart 16-åriga existens är dock ett bevis på motsatsen. Släktforskarförbundet är, med sina 131 medlemsföreningar och drygt 9.000 stödjande medlemmar (sista dec 2001), en välfungerande och ändamålsenlig organsation. Förbundet är inte unikt när det gäller medlemsanslutningsform - själv är jag direktansluten medlem (inte via någon lokalförening) i flera olika förbund, t.ex. Dalarnas Fornminnes- och Hembygdsförbund och Akademikerförbundet SSR. Ett förbund behöver således per definition inte vara en sammanslutning av föreningar, det kan vara en sammanslutning av personer, föreningar eller både och!
 
Den nuvarande förbundsordföranden Ted Rosvall far tyvärr delvis med osanning, när han påstår i ett inlägg den 10/7 2002 (Ordet är fritt: Kvalitetsutredningen) att det aldrig varit avsikten att Sveriges Släktforskarförbund skulle fungera som en 'riksförening för släktforskning'. Som framgår ovan av redogörelsen för förbundsbildningen, som jag hade möjlighet att på nära håll följa genom mitt engagemang vid tillkomsten av SSGF, och som medlem i såväl GF som GU m.fl. föreningar, så var syftet dubbelt:  
- dels att bilda en sammanhållande paraplyorganisation för landets släktforskarföreningar  
- dels att ersätta de båda dåvarande riksföreningarna GF och GU med en ny riksorganisation öppen inte bara för föreningar utan även för personliga medlemmar.  
Denna riksorganisation för släkforskning fick namnet Sveriges Släktforskarförbund.

[Carl-Fredrik Hanzon]

Några kommentarer till inläggen ovan:
 
När jag skriver: Ett förbund kan och bör ju inte samtidigt vara en förening, gör jag inte detta i syfte att påstå att det skulle vara en fysisk omöjlighet, stridande mot någon naturlag eller liknande. Förbundet har ju (vilket också säges ovan) bevisligen varit just detta ända sedan det bildades. Nej, jag skriver detta för att uttrycka en åsikt om att konstruktionen av denna hybrid kanske inte är vare sig är så konsekvent eller så funktionsduglig som den borde vara. De ständiga diskussionerna och stridigheterna (som är lika gamla som förbundet i sig) om de direktanslutna medlemmarna kontra medlemsföreningarna är ett bevis så gott som som något på detta. Och jag är varken den förste eller den siste att hävda detta. Jag är f.ö. själv både direktansluten stödjande medlem och dubbelansluten via GF och ÖGF. Men jag hävdar fortfarande (liksom jag gjorde i mitt kanske något malplacerade inlägg under Kvalitetsutredningen) att jag skulle tycka att det vore såväl egendomligt som inkonsekvent om jag skulle få förbundets tidskrifter (vilka jag definitivt vill ha) som prenumerant (ej medlem), men inte som medlem (inte ens som dubbelmedlem).  
 
Angående frågan om det nu var GF eller ett utbrytar-GF som i sista stund valde att stå kvar som förening i stället för att enligt de ursprungliga planerna gå upp i Släktforskarförbundet, kan jag bara konstatera, att var det nu ett utbrytar-GF, måtte det ha varit ett synnerligen starkt sådant, eftersom man behöll inte bara de direktansluta medlemmarna (däribland övertecknad) [dock inte medlemsföreningarna], utan även föreningens tidskrift Släkt och Hävd (en tidskrift som f.ö. inte är helt obekant för Torsten Berglund...). Om det verkliga eller ursprungliga GF verkligen uppgick i förbundet; varför tog man då inte med sig åtminstone Släkt och Hävd? Detta hade väl i så fall varit konsekvent, eftersom GU ju tog med sig sina motsvarigheter, dvs Släkthistoriskt Forum och Svenska Antavlor.

[Torsten Berglund]

Carl-Fredrik!
 
Riktigt vad det är du vill uttrycka i det sista stycket i ditt inlägg vet jag inte. Eftersom GF, till skillnad från GU, aldrig gick upp i förbundet togs inte Släkt och Hävd (SoH) över av förbundet. Det ingick i förbundsplanerna att SoH skulle bli namnet på förbundets årsbok. Men som jag redogjort för ovan kom aldrig något avtal till stånd eftersom den nya GF-styrelsen backade ur och övergav de tidigare planerna. Därför kom också GF att fortleva som förening, vilket knappast hade varit fallet om den ursprungliga planen hade fullföljts.

[Siv Nauman]

Hej Ulf,
Tack så mycket för svaret.
Hälsningar
Siv

[Carl-Fredrik Hanzon]

Det var alltså GF (och inte något annat) som hoppade av från förbundsbildandet/kvarstod som förening, precis som jag mindes det (Även om GF spelade en stor och avgörande roll i samband med förbundsplanernas tillkomst, inte tal om annat). Tack för klargörandet!

[Ulf Berggren]

Det där är alltså inte en rimlig beskrivning.
Som sagt var det inte det gamla GF som drog sig ur, utan ett förändrat GF.
Jag sa inte att det borde kallas ett utbrytar-GF, men att man kunde göra det. Men skulle också kunna säga nya GF helt enkelt.
Eftersom det blev kraftigt förändrat, när ledningen gick över till förbundet, de anslutna föreningarna bröt sig loss (med något undantag en tid) osv. Och Släkt och Hävd togs alltså med till förbundet som årsbok, även om jag nog inte hört förr att namnet planerats behållas.
Att ny-GF valde att fortsätta utge en tidskrift med detta namn var ju inte så konstigt, och underlättades förstås av att namnet var ledigt.
 
Men det enda som behölls oförändrat var egentligen samlingarna, och det är nog båda parter glada för.
 
Det du skrev om de enskilda medlemmarna var också underligt. Du var ju inte direktansluten utan precis som jag medlem genom ÖGF. Däremot valde du att bli direktmedlem när ÖGF lämnade GF. Jag och många andra gjorde inte det, så nya GF:s medlemsantal blev betydligt lägre.
 
Man kan tillägga att din modell med att alla medlemmar i förbundets medlemsföreningar skulle ha dess tidningar är just den gamla GF-modell som föreningarna protesterade emot inför förbundsbildandet. Även om Forum är populärare än Släkt och Hävd är en sådan tvångsmodell olämplig.
 
Du skisserade iofs ett par alternativ under Kvalitetsutredningen. Men en bättre variant är det förslag Förbundets Vänner som Mikael Wikman kom med där.
I själva verket förordade ju Ted Rosvall just detta ifjol, men fick inte med dåvarande styrelsen på det. Av någon anledning går han nu längre och har fått med sig en majoritet av den nuvarande styrelsen. Men det är en synnerligen osäker väg att byta ut de stödjande medlemmarna mot prenumeranter. Varianten Förbundets Vänner verkar betydligt framkomligare.

[Siv Edwall]

Jag har beställt en Cd.i dagarna och angivit medlemsskap i Släktforskarförb. m.fl. Blev i dag uppringd av en dam som undrade vad m.fl. betydde. Jag är medlem i Sl.forskarf.och bet. extra avg. för familjemedlem,Rötters Vänner, som enl. henne var borttaget,Vallonför.ng. och DIS, som inte ger mig något alls och det avgjorde saken! Så min fråga är, måste jag vara med i DIS för att få billigare pris på CD och böcker?? Mvh//Siv

[Ted Rosvall]

Hej Siv,
Man måste numera vara med i minst en av förbundets 140 föreningar för att få det billigare priset. Rötters Vänner finns kvar, och är numera öppet för alla som vill vara med och stödja verksamheten, men räknas inte som en förening. DIS och alla dess dotterföreningar är däremot alla medlemsföreningar i förbundet.
Mvh
Ted Rosvall

[Gustaf von Gertten]

För demokratins skulle är det viktigt med
lokala och regionala organ. Det gäller såväl
Sverige som folkrörelserna och folkbildningen
där släktforskarrörelsen är placerad.  
 
Med många föreningar så kan många id?er  
utvecklas
som skulle kvävas om det bara fanns en  
riksförening. Vårt förbund styrs således av
sina medlemmar, de lokala föreningarna.
 
Sen finns det alltid enskilda individer,  
solister vill jag kalla dem, ofta oerhört
kompetenta och inte sällan generösa med att  
dela
med sig. De gör nytta men men utan de lokala
föreningarna upphör vi att vara en folkrörelse.
 
Och som id?buren verksamhet har vi av  
samhället
tilldelats en hel del förmåner helt enkelt för
att vårt samhälle är beroende av ett folk som
ständigt över en demokratisk styrning.
hälsning  Gustaf   www.g-gruppen.net

[Alf Helin]

Det låter kanske hårt men har man inte den styrelse och därmed den förening man förtjänar? Går man inte på årsmöten och andra möten där man kan påverka styrelsen och därmed föreningens verksamhet får man ta det som det blir och finna sig i det.
 
Här har framkommit en hel del mycket bra id?er som jag hoppas framförts till de som styr och ställer inom släktforskarnas föreningsliv. Själv har jag lärt mig en del som jag tänker föra vidare.
 
När det gäller att vara med i den eller den föreningen är det inte bara släktforskarföreningar det gäller. Kanske är man politiskt intresserad, bor i lägenhet, har bil osv.. Kanske är man reumatiker eller hjärtsjuk eller... Allt vad det nu heter av elände.
 
Men det är väl upp till vars och ens ekonomi samt intresse hur och vilka föreningar man väljer att vara med i. Anledningar till att jag är med i flera släktforskarföreningar är att de gör ett fantastiskt gott arbete och att jag genom min medlemsavgift, utan att anstränga mig, ger dem ett litet men dock välkommet ekonomiskt bidrag. Som grädde på moset ger de mig en oftast inte oäven medlemstidning. I medlemstidningarna önskas det titt som tätt inlägg från Dig som medlem. Man kan genom att skriva en artikel i medlemstidningen vara både passiv och aktiv medlem samtidigt.
 
Det är viktigt att man talar om för sin styrelse vad man tycker och tänker om verksamheten innan man för ut det i offentligheten. Och, slutligen, det går att påverka alla!
 
Med vänlig hälsning
 
alf helin

[Maj-Brith Andersson]

Hej Jag är bosatt i Leksand.
Forskar på Gotland, Svenska Västkusten ( St. Lundby )efter mina egna anor.
Forskar i Dalarna efter min makes anor i största delen av södra Dalarna alltså Stora Tuna(Borlänge) , Gustafs, Hedemora Lands fs, Norns bruksförsamling, Norrbärke , Söderbärke.
Min grundforskning har jag förlagd till Släktforskarnas Hus i Leksand.
Har inköpt DISGEN 8, skall påbörja inskrivningen i detta program.
Har alltså även gått in som medlem i Föreningen  Dis   Datorhjälp i Släktforskning.
Snälla svara mig var hör jag hemma i alla dessa föreningar
Är forskare med eget register sedan början av 90 talet.
Men ack så vilsen !!!
Maj-Brith i Leksand

[Jan-Inge Friberg]

Maj-Brith
 
Du behöver inte känna dig vilsen. Du hör hemma i de föreningar du trivs i och där du känner att du kan göra en insats. Många föreningar delar också med sig av sina resultat till icke medlemmar, så det är inte nödvändigt att bli medlem för att få information. Naturligtvis bör du då dela med dig av dina egna uppgifter till föreningarna som tack för hjälpen.
 
Lycka till i din forskning
Jan-Inge, endast medlem i DIS

[Tord Påhlman]

Det är väl tämligen vanligt att släktforskare är medlemmar i den lokala föreningen där de bor. Dessutom är många forskare (de flesta??) medlemmar i ytterligare en eller flera föreningar verksamma i forskarens forskningsområde. Det kan vara praktiskt, eftersom lokala föreningar ofta har god lokal kännedom, har och/eller arbetar med egna register etc. Men, allt detta känner man väl bäst själv. Eftersom du är bosatt i Dalarna är du säkert lyckligt lottad i föreningshänseende. I Dalarna finns ju ett antal föreningar, med många duktiga forskare, sammanslutna i Dalarnas släktforskarförbund. Att de har en lokal utgåva av Rötter - Dalarötter - känner du säkert till.

[Jan-Christer Strahlert]

Vilken förening skall jag tillhöra?
En förening som ger bästa utbytet!
En förening som tillför mig kunskap och information!
En förening som för en jämbördig dialog med mig som medlem.
En förening där jag alltid kan samspråka med styrelsen utan att känna mig utanför.
Den föreningen har jag valt.
Det tog tid men det var det värt.
Det var inte lätt, det kändes skönt när det var gjort.
 
Jan-Christer

[Kjell Johansson]

Finns det någon Släktforskarförening i Upplands Väsby???

[Björn Engholm]

Det var en mängd märkliga resonemang här. Kan det ha att göra med att det rör sig om släktforskare? Dvs. soloartister i egen sak.  
 
Själv har jag haft med hundratals föreningar och ett antal förbund att skaffa. Rent allmänt är det ju så att personer går med i föreningar för att gemensamt göra saker. För att samverka med andra finns ju lokala distriktsförbund och dessa sanverkar i sin tur i riksförbund.
 
Som forskare träffar man ju även på människor med andra uppfattningar. Säkerligen står Carl-Henrik och Torsten Berglund i mycket diametralt mot mig.  
 
Det finns skäl att be om större tolerans för flera perspektiv bland de andra. Jag har ju också forskat i många decennier. Men inte på min egen släkt. Varför skall denna egoistiska ådra vara så 100%-ig för släktforskarna just? Att jag säger så är för att detta tycks tycks så självklart alltid med den egna tillhörigheten precis överallt, allmänt sett. Men, missuppfatta mig nu inte. Jag tycker det är bra även med släktforskning. Och extra bra är det med eftertänksamhet.
 
Att Sverige har en rik organisationstradition beror även på individernas situation. Pressen på dem har varit tung alltsedan Gustav Vasas tid och möjligen ännu tidigare. För att våga att företa sig något har det sedermera ansetts som tvunget att ansluta sig kollektivt till än det ena eller det andra och sedan driva sina egna personliga önskningar där i skydd av den kollektiva auktoriteten. Det kan ju vara både bra och billigt men också oeffektivt och kontroversiellt. Vad vi har oss att vänta oss av framtiden är nog än mer av problem för föreningar. Att man går in i en lokal förening är väl knappast intressant för den som inte har någon släkt i landskapet och dessutom flyttar mycket. Själv har jag varit anhängare av direktanslutningsskap, men det är problematiskt ur en demokratisk praxis. Men trots allt så är det nog viktigt att göra vad det går för att bevara en föreningslojalitet också. Då går det bra.  
Det bör väl gälla även här.