Äldre inlägg (arkiv) till 2004-07-23

[Inger Andersson]

Hej,
 
Som relativt ny släktforskare, så skulle jag vilja säga att det är inte helt lätt att veta hur man ska be andra om  
hjälp med sin forskning; vilka uppgifter som man bör lämna med. Det kommer med tiden, vetskapen om hur man ska ställa frågorna och man lär sig också genom att se hur andra skriver.
 
Jag håller med om att det kan det vara förvirrande om det bara står uppgifter eller upplysningar, vad vill då denna person veta? Och hur ska man då svara? Tänk om det är sånt som den andre redan vet?
 
En sak skulle jag dock önska att somliga kunde tänka på: som nyling reagerar jag starkt på, att många är så otrevliga  
och korta i tonen mot varandra, både under denna rubrik och när man svarar på en efterlysning.
 
Personligen så skulle jag inte vilja ha hjälp eller e-post från dessa personer, och det spelar ingen roll om de så skulle vara professionella släktforskare. I och med att man inte kan hålla en trevlig ton gentemot de man diskuterar med eller svarar, så förlorar dessa personer i mina ögon mycket av sin trovärdighet som släktforskare.
 
Alla är inte vana att chatta eller vid vår tids snabba korta meddelanden och kan ta illa upp.
Visst kan det kännas jobbigt att förklara sig och lägga ut texten, men det kan ju inte vara trevlig att veta att man  
kanske blir sedd som buffel av den man svarar? Det uppmuntrar inte till att återkomma och be om hjälp, nästa gång man har kört fast eller letar efter forskare med gemensamma anor.
 
Hälsningar,
Inger

[Eva Dahlberg]

Hej Berne, jag letade upp en av dina tidigare frågor (Anbytarforum: Hur gör jag? (Metodfrågor): USA -Småland och lade svar med tips där.
 
Hälsningar,
Eva

[Anders Ryberg]

Hej!
Om jag smiter undan från mitt jobb i ett par minuter och utnyttjar tiden till att svara på en fråga så blir svaret ofta väldigt kort, typ Olof Olsson var född i Höviksnäs 1774-01-01. Han var son till Olof Andersson och Anna Olsdr. Titta gärna på kyrkoboksregistrena på www.tjsf.org för mer info. eller Olof Andersson höde till den så kallade Bremssläkten. Se Folke Almegius ?bok Jöns Gullbrandsson i Vräland.
 
Denna typ av upplysningar sätter i mitt tycke frågeställaren på spåret och är på det sättet fullt adekvata. Alternativet till att vara korthuggen är för mig att inte svara alls. Vad är bäst? Att få hjälp eller att inte få hjälp?

[Gunnell Forsén]

Ursäkta mig, men gör ni inte en höna av en fjäder när ni gör ett så stort problem av en enkel sak: vill man och kan man svara, så gör man det. Om man inte vill eller kan så låter man bli....När man ställer frågor här, så vet man ju att det är andra släktforskare som ev svarar och inte någon eller några personer som har som enda uppgift att svara på alla frågor.  
 
Bara ett inlägg, tänker inte fortsätta diskussionen.
 
Hälsningar/Gunnell

[Anders Ryberg]

Gunnels inlägg är mycket bra. Var glad för att du får hjälp istället för att reflektera över den svarandes formuleringskonst.

[Micael Granström]

Precis som man kan vara glad åt att det ställs frågor annars funnes det inget anbytarforum.
 
MVH

[Jojje Lintrup]

En sammanfattning alltså:
 
1) Formulera dig som du vill, när du efterlyser uppgifter på anbytarforum, men tänk på att du får fler och bättre svar om du är tydlig.
 
2) Svara på vilka frågor du vill, eller låt bli om du tycker att frågan är fel ställd. Undvik att mästra frågeställaren - tänk på att det kan röra sig om en oerfaren släktforskare som inte vet bättre.
 
3) Var glad för att du får ett svar. Bry dig inte om tonen i svaret. Det är faktiskt en god gest att svara, även om tonen kan vara lite bister.
 
4) Kom ihåg att alla kan bidra till att hitta lösningar på problem, även rena nybörjare. Därför ska man inte förakta folk för att de frågar dumt eller svarar dumt. Både frågan och svaret kan faktiskt bidra till att alla blir klokare.

[Jörgen Tollesson]

En utmärkt sammanfattning!

[Patrick Lindblom]

Anders A: Jag förstår din poäng, men jag är ingen större vän av att spetsa till resonemang alltför mycket, även om det kan vara intressant som teoretisk övning. Om det faktiskt var så att du ägnade din tid åt att svara inte mindre än hundra vilsna nybörjare tycker nog även jag att du skulle ta och börja ignorera några av dem lite grann. Det finns ju många erfarna personer på Rötter som kan hjälpa oss nybörjare tillrätta, så du behöver inte ta det som din egen mission.
 
Eva: Din poäng är givetvis korrekt. Man ser ofta exempel på att personer får en halv familjeutredning och bara svarar snorkigt Tack, den informationen har jag haft i fem år, ungefär som att de just har blivit förolämpade. Även det är förstås ett otyg!
 
Jojje: En klok sammanfattning som man önskar att fler, både nybörjare och erfarna, kunde begagna sig av.
 
Med tillönskan om en god natt,
Patrick

[Anders Andersson]

Nå, hur delger vi enklast alla såväl nya som erfarna användare på Anbytarforum dessa goda råd, så att de inte förblir en skrivbordskonstruktion för de närmast invigda?
 
Om att göra en höna av en fjäder: Under en matematikföreläsning skrev föreläsaren upp en formel på tavlan, som ett led i ett längre bevis, och kommenterade formeln:
 
- Att detta gäller är trivialt.
 
Så hejdade han sig, och började fundera. Var det verkligen trivialt? Han skrev ned några andra formler, funderade, och suddade ut dem igen. Sedan lämnade han salen och sina häpna studenter för att gå till sitt arbetsrum och reda ut det hela. Han återkom en halvtimme senare, med beskedet:
 
- Jo, det är trivialt.
 
Och så fortsatte han beviset...
 
Den enda onödiga diskussionen är den där alla framför samma åsikt.

[Anders Andersson]

Jag ser inte poängen med att jag skall försöka fördela min tid någorlunda rättvist mellan mindre hjälpsamma och mer hjälpsamma svar. Syftet med frågorna är ju inte att jag skall få ägna mig åt problem av varierande svårighetsgrad, utan att frågeställarna skall få hjälp.
 
Det är helt klart effektivare att koncentrera sig på en frågeställare och försöka leda honom rätt, även om första motfrågan är densamma som står i Anbytarforums användarhandledning, än att ställa samma motfråga i tio olika diskussioner samtidigt och sedan låta någon annan sköta uppföljningen. För att jag då skall ta mig an en frågeställare, så krävs det att jag tror att jag kommer att kunna hjälpa till med fortsättningen också, till exempel genom att frågan gäller mina egna landskap. Om jag måste ställa en motfråga för att få veta vilken del av landet frågan gäller (som ofta är fallet i den engelskspråkiga avdelningen), då är chansen till en fortsättning så liten att jag avstår från att fråga. Jag förväntar mig inte att någon annan gör annorlunda, utan resultatet blir lätt att de luddigaste frågorna (från de frågeställare som är i störst behov av hjälp) är de som förblir obesvarade.
 
Jag tror att många nya användare är ovetande om hur Anbytarforum fungerar, och att de borde kunna ges bättre hjälp genom information som lämnas utanför själva diskussionerna. I annat fall måste en oförsvarligt stor del av varje diskussion ägnas åt att förklara sådant som gäller i hela Anbytarforum, och som borde kunde meddelas på enklare sätt än genom en stab av frivilligarbetare.
 
I princip är varje fråga värd ett svar, men så länge man ställer högre krav på svaren än på frågorna, så kommer frågorna att vara fler än svaren.

[Patrick Lindblom]

Anders A: Det är helt klart effektivare att koncentrera sig på en frågeställare och försöka leda honom rätt, även om första motfrågan är densamma som står i Anbytarforums användarhandledning, än att ställa samma motfråga i tio olika diskussioner samtidigt och sedan låta någon annan sköta uppföljningen
 
Vilken tur då att ingen har bett dig göra så. Som sagt, jag är ingen vän av tillspetsade resonemang (utom när jag själv spetsar till dem, förstås) :-)
 
Lyckligtvis är det bara att följa punkt 2 i Jojjes sammanfattning: Svara på vilka frågor du vill, eller låt bli om du tycker att frågan är fel ställd. Mycket enkelt.

[Patrick Lindblom]

Jag ber att få upprepa vad jag tidigare har sagt i denna diskussion: Jag är inte emot att man ställer krav på frågeställarna. Det skall man göra. Det jag är emot är att man ofta genom mästrande och rent av ouppfostrat bemötande tystar frågeställare (då oftast nybörjare) istället för att få dem att precisera sina frågor.
 
Och det vinner varken frågeställaren, besvararen, Anbytarforum eller släktforskarrörelsen på.

[Lisa Qviberg]

Men då är följdfrågan; vad är att bemöta någon mästrande? Eftersom vi kan utgå ifrån att långtifrån alla läser Forumets användarhandledning (av någon anledning) så bör ju dessa personer på något annat lämpligt sätt informeras om hur man bäst ställer en fråga.  Detta tycker jag är att betrakta som en tjänst eftersom jag antar att alla frågeställare är intresserade av att få så många napp som möjligt i form av svar som motsvarar just deras förväntningar. Och denna information kan man ge i en motfråga. Av vissa betraktas detta då som mästrande och ett sätt att skrämma iväg nya släktforskare. Men om man inte bör informera om forumets regler heller på så sätt, hur ska då nybörjarna någonsin få grepp om detta!?
 
Själv tycker jag att det är var och ens ansvar att INTE ta illa upp av eller skrämmas bort att ett inlägg som inte omedelbart ger svar på ens oidentifierade frågor eller som inte innehåller några smileys i form av glada gubbar eller motsvarande. Självklart är det trevligt när inlägg av olika slag har en positiv och artig ton, men det finns ingen anledning att påstå att ett inlägg är mästrande och ivägskrämmande om det bara har en neutral eller informativ ton. Det är klart det kan kännas ledsamt att få en pekpinne i anskiktet, eller bli bemött otrevligt - det har hänt även mig. Men att släktforska handlar inte om liv och död; det bästa är att bara skaka det av sig, och fundera på vad jag gjorde för att förtjäna denna pekpinne eller dessa tråkiga ord. Och så bättrar jag mig till nästa gång. Det finns ingen anledning att stänga av datorn för gott och aldrig våga återvända.
 
Vänligen, Lisa

[Patrick Lindblom]

Håller du inte med om att man kan ge exakt samma information på olika sätt? Det är ju normalt sett inte informationen i sig som är mästrande, utan tonen man ger den i. Det krävs inga smilisar för att vara artig, korrekt och kanske t.o.m lite uppmuntrande när man ger kritik.
 
Du tycker att det är vars och ens ansvar att inte ta illa upp, men jag tycker att det är vars och ens ansvar att bemöta andra som man själv vill bli bemött. Och jag tror att de flesta inte uppskattar att bli avsnoppade. Då föredrar man nog hellre att bli ignorerad, så om valet står däremellan så är valet klart.
 
Följande meningar säger ungefär samma sak fast på helt olika sätt. Vilken tycker du fungerar bäst?
 
Bäste Patrick, denna efterlysning inser du säkert inte leder någonstans. Om någon skall kunna hjälpa dig måste du först forska mer själv för att kunna ange relevant bakgrundsinformation
 
Patrick - jag gör gärna ett försök att hjälpa till, men jag skulle behöva lite mer uppgifter för att ha en större chans att lyckas. Vet du t.ex. var din farfar är född? Kanske har du fler sådana detaljer som kan hjälpa mig att hjälpa dig?

[Lisa Qviberg]

Patrick,  
 
självklart kan jag också se en skillnad mellan olika sätt att ställa en motfråga. Och självklart kan jag tycka att ju artigare desto bättre. Men:
 
1, jag är säker på att det finns nybörjare  som skulle kunna uppfatta även ditt alternativ 2 som mästrande och ivägskrämmande. Det finns personer som har väldigt svårt att ta kritik hur den än läggs fram.
 
2, som tidigare påpekats på flera håll så faller det sig naturligt att besvara en fråga med samma ton och längd som den är ställd. Man får inte glömma bort att det är frågeställaren - inte hjälparen - som initierar diskussionen, och så på sätt är den som sätter tonen. En del frågor är väldigt tanklösa, förvirrande (ibland rentav svåra att förstå) och är skrivna i en nonchalant ton. Och en sådan fråga inbjuder inte till fortsatt diskussion i en positiv anda, utan får kanske svar som följer den redan satta tonen.
 
Följdaktligen; om en frågeställare redan från börjar anger en nonchalant ton, har hjälparen då inte rätt att bemöta såsom han själv blir bemött? Och är det inte frågeställarens ansvar att tåla den ton eller nivå på diskussionen som han själv har satt, utan att känna sig mästrad eller ivägskrämd?
 
Såsom redan påpekats av andra i den här diskussionen så tycker jag att ansvaret ligger på frågeställaren att inledningsvis ange en god ton och följa Forumets anvisningar, istället för att skjuta över ansvaret på de som försäker hjälpa till med att besvara frågor.
 
Vänligen,
Lisa

[Patrick Lindblom]

För mig framstår det märkligt att det skulle åligga endast ena parten att hålla en diskussion i god ton. Så är i vart fall inte jag uppfostrad, även om man naturligtvis från tid till annan inte kan låta bli att nypa till någon som uppför sig illa. För övrigt står det så här i anvisningarna till Anbytarforum (om jag nu skall hänvisa till dem istället för sunt förnuft):
 
När du skriver inlägg ska du alltid uppträda artigt och vänligt. Oförskämdheter, förolämpningar och personangrepp hör inte hemma i Anbytarforum. Även om du inte delar en skribents åsikter och id?er ska du alltid visa hänsyn och respekt. På så vis skapar vi en trevlig atmosfär i Anbytarforum. Inlägg som bryter mot Anbytarforums netikett kan tas bort av redaktionen.
 
Jag tycker mig kunna utläsa att detta gäller alla och alltid, oavsett vem som initierat diskussionen och i vilken ton. Så nej - jag tycker inte att man har rätt att besvara i samma ton som frågan ställs. Jag tycker det hör till god etikett att alltid vara artig och vänlig även när man blir illa bemött. Man kan ju t.ex. säga så här: Du får ursäkta, men jag har svårt att fortsätta en dialog med en person som tar det så självklart att få all hjälp man begär här på Anbytarforum som du gör.
 
Detta gäller förstås även när det är frågeställaren som blir illa bemött, vilket jag (tydligen i motsatt uppfattning till dig) tror är betydligt vanligare än att den vänlige besvararen blir illa bemött. Men där tillkommer ett litet faktum, nämligen det att nybörjaren är i underläge redan från början.
 
Sedan har jag mycket svårt att tro att någon kunde tycka att mitt alternativ 2 skulle vara mästrande och ivägskrämmande! Alt 2 utgör ju inte ens kritik utan manar till en intressant fortsatt dialog där besvararen förklarar sig villig att försöka hjälpa till. Alt 1, däremot, anger att man inte har här i forat att göra innan man har blivit torr bakom öronen (vad det nu innebär i släktforskarsammanhang).
 
Men någon skrev att detta är att göra en höna av en fjäder och så är det väl lite när våra resonemang drar iväg till ytterligheter. Men jag är faktiskt bekymrad över hur en del nybörjare blir bemötta här. Oavsett om du och andra rävar tycker det är ok eller ej.
 
Jag vill gärna också säga att jag kan ha förståelse för om man som rutinerad forskare ibland tappar tålamodet med alla grundläggande frågor. Men samtidigt tror jag ingen vill att Anbytarforum skall vara ett elitforum. Så det gäller att försöka finna balans. Vilket sådana diskussioner vi för just nu kan bidraga till.
 
Hälsningar
Patrick

[Anders Andersson]

Anders A: Det är klart effektivare att göra A än att göra B.
Patrick L: Vilken tur då att ingen har bett dig göra så.
 
Jag har inte påstått att du eller någon annan bett mig göra någonting överhuvudtaget, så jag förstår inte vad du vill säga. Du svarar själv med tillspetsade kommentarer, samtidigt som du inte påstår dig vara någon vän av dem. Jag tror att tillspetsningarna behövs för att illustrera en alternativ tankegång; syftet är givetvis inte att håna motparten eller förringa dennes uppfattning.

[Patrick Lindblom]

Jag förstod nästan att det där skulle kunna komma. Men du skrev ditt inlägg om effektivitet som ett svar till mig, så jag antog att du faktiskt menade att konsekvensen av mitt förslag var att du skulle svara 100 personer med en liten motfråga och sedan låta några andra sköta uppföljningen av var och en. Det har jag ju inte ens varit i närheten av att föreslå och därför tyckte jag att ditt svar blev rätt löjligt. I den kontexten tycker jag inte att mitt svar på det var särskilt tillspetsat.
 
Missuppfattade jag dig så ber jag om ursäkt. Det var inte min mening.
 
Tillspetsningar kan vara bra just för att ge lite spets till diskussionen, där håller jag med dig. Men när man bara använder sig av dem för att försvara sin egen ståndpunkt tycker jag att det går lite långt. Och det är det jag tycker du gör i denna diskussion.
 
Men samtidigt är det ju upp till var och en att tycka och göra som den vill. Vill man ignorera luddiga frågeställare så är det ju bara att göra det. Själv tycker jag inte att det är så sympatiskt, men jag får ha respekt för att andra tycker annorlunda.
 
Hälsningar
Patrick

[Mariann Säll]

Hej
Är det någon som känner till någon Adam Empaytaz, född 1795. Var hovmästare på Sävstaholm ca 1846. Tacksam för svar om någon har stött på detta namn.
Med vänlig hälsning
Mariann

[Peter Karlsson / anbytarvärd (Peter)]

Detta är en diskussion om själva efterlysningarna i Anbytarforum, så jag har ställt om din fråga under Släkter: Övriga släkter C-F: Empaytaz istället..

[Torild Andreassen Norge]

Hei.
 
Håper det er greit at jeg prøver å etterlyse en bok skrevet av Greta Nygren- Gårdsjø En sann vermlands historie.
Mener jeg har en ane derfra Peter Andersson i Gårdsjø f. 01.09.1807 i By sockn.han var g. m. Enka Kaisa Andersdtr.f. 06.04.1791 Svanskog.De skulle vært foreldre til Andreas. 
Jeg har slekt fra Skogen i Sillerud Andreas Petersson f. 1833 gift m. Cajsa Andersdtr. 
f. 1835 d.03051860.Deres sønn Gustaf f. 02.12.1870.(han dro til Norge,i østfold.og gifter seg med ei fra Blekinge.Dette er mine oldeforeldre.Har en del oppl. om de hvis noen er interesert)
Håper noen har opplysninger om denne familien.
Taknemmlig for svar.
 
MVH TORILD ANDREASSEN. toriand@online.no

[Torild Andreassen Norge]

Hei igjen 
 
Jeg er så ny i denne fremgangsmåten i slektforskning.Ser nå at jeg nok har sendt mine spørsmål i feil rubrik.Håper jeg blir tilgitt,og at jeg likevel kan få en veiledning i hvordan fremgansmåten er i dette faget.
 
MVH IGJEN  Torild Andreassen

[Jan-Christer Strahlert]

Hej allesamman
Att efterlysa uppgifter samt sedan få dem presenterade.
Hur är etiken, lämnar jag ut min e-mail så vore det positivt att få ett genmäle att frågeställaren har tagit del av mitt svar på Anbytarforum. Uteblir detta konsekvent samt att ingen respons finns med exvis komplettering utav lämnade uppgifter, så svalnar kanske intresset att i fortsättningen lämna uppgifter. Sitter jag med en stor databas, många uppgifter, referenser, samt personinformation, kanske jag vill dela med mig. Kanske jag vill få respons oxå. Kanske vill jag veta om mottagaren har fått informationen. Kanske jag vill få en komplettering eller rättelse till de uppgifter som jag har lämnat. Är det tyst i andra änden så kanske intresset svalnar och jag inte svarar nästa gång en fråga med en möjlig besvarelse dyker upp. Ni som får svar på era frågor - skriv gärna ett mail eller svar på Rötter, till svarande helst med komplettering. Det gör att nästa svar kan bli fylligare.
Jan-Christer

[Essan Gradhman]

Akta dig Jan-Christer!
Det där du talar om är tydligen ett känsligt ämne här!
Vis av erfarenheten....

[Kristina Estrin]

För de flesta tror jag att det är att göra ett berg av en mullvadshög. Men visst är det roligt att få respons på det man gör. Ett litet tack räcker långt. Då detta undanbedes på Anbytarforum så kan man ju maila ett tack istället om man vill. Vill man gå så långt så att man kräver något i gengäld för att vilja ge så ger man nog av fel anledning.
Antingen vill man dela med sig eller också vill man det. Antingen vill man hjälpa eller också vill man det inte. Att kräva motprestation hör inte hemma ger och hjälper.
Vill du istället sälja/byta dina tjänster/uppgifter så är du nog på fel ställe och ska vara tydligare från början med att du inte ger bort något och vad du begär i gengäld.
Att först ge bort något och i efterhand sitta och gnälla att man inte alltid fick något i gengäld är småsint.
Antingen gläds du med de gånger du får gensvar.
Eller också så slutar du ge bort och istället säljer/byter. Det är du som gör valet.
 
Man får vara nöjd med det lilla. Ingen kan ju göra alla glada jämt, men alla kan ju göra någon glad någon gång. Och den karamellen räcker länge om man tar till vara på den istället för att se till det man inte fått. []
 
Soliga sommarhälsningar,
Kristina

[Kristina Estrin]

Kompleterande kommentar till Jojjes punkt 3):
Språket består till största delen av kroppspråk och tonfall. Endast nåt sånt som 13%...? (minns inte exakta procenttalet så skriv gärna det den som kan det) är orden. När vi skriver så försvinner alltså en mycket stor del av språket som talar om för mottagaren om det är spydigt, vänligt, snorkigt, glatt o.s.v.
Tolkningen av det skrivna ligger alltså mycket i i läsarens öga.
När man pratar använder man dessutom betydligt fler ord än när man försöker vara kortfattad och ge ett enkelt rakt svar.
Det som ni alltså uppfattat som spydigt behöver absolut inte ha skrivits i den andan. Så gör bara som Jojje så väl skrev: Bry dig inte om tonen i svaret.
Visst är det tråkigt att ha fått ett kort svar att han/hon redan hade det när man lagt ut en längre antavla. Men se det från den ljusa sidan: det finns garanterat andra som ochkså ser den och som har glädje av den. [,)]
 
Mer soliga sommarhälsningar
Kristina

[Jan-Christer Strahlert]

Hej igen
Jag kräver inget svar, jag gnäller inte för inget i gengäld. Jag ger gärna ut uppgifter, men när det inte finns ngn respons i andra änden för mitt svar, kanske inte efter ett svar utan efter fortsatta svar, börjar jag undra. Samtidigt kommer frågeställaren med nya frågor till det föregående, och fortsätter så som en långrev. Jag hjälper gärna till med uppgifter men det kan vara trevligt med ett svar som kompletterar sakfrågan. Inte för min skull, utan för att kunna föra forskningen vidare. Vi är troligtvis inte bara vi två som är intresserade utav frågan och svaret. Det är alltid lättare med en dialog, för med en sådan för vi forskningen framåt. Samtidigt vet då båda parter var det finns luckor eller uppgifter så att det går att kunna gå vidare. Det heter väl Anbytarforum av en viss orsak?
Nu har jag stuckit ut hakan igen Essan, tack för ditt råd men ibland behöver vissa saker sägas flera ggr.
Jan-Christer

[Essan Gradhman]

Visst har du rätt Jan-Christer!
Det vet också du, att JAG tycker! Men när man framför en sådan åsikt  
är det många som tar det negativt och menar att man inte ska begära ett
tack eller några upplysningar från den andra parten.  
Men om man ger en upplysning - hur ska man veta att det gått fram om man  
sedan inte hör av personen ifråga?  
 
Senast för ett par veckor sedan svarade jag på en fråga gällande Helgum.  
- Men inte ett ord från frågeställaren, ifall han redan hade kollat de byar jag  
angav, eller om han hittade det han sökte i de byarna.  
Det hade varit intressant att få veta!
För man lär sig hela tiden av svaren också.
MVH
Essan

[Peter Karlsson / anbytarvärd (Peter)]

Vi skall nog ta och se över formuleringen i ordningsreglerna att man inte bör göra inlägg med enbart ett tack. Som det står nu så gör ju folk faktiskt 'rätt' som inte svarar med enbart ett tack eller OK - och just att veta att något gått fram är ju mycket intressant; det har nog hänt mer än en gång att man besvarat en del som aldrig lästs över huvud taget, då frågesställaren kanske bara känner till 'senaste dygn' och därför aldrig hittat tillbaka..
 
Denna risk finns förstås alltid ändå, men justerar jag i ordningsreglerna så ökar nog bekräftelsefrekvensen* en del och man slipper undra hur det ligger till.  
 
*) Står detta ord i SAOB tro..