Att kalla en kvinna för "slampa" i en bygdebok

[Erik Holmlund]

I en nyutgiven bygdebok skriver författaren bl.a. ett avsnitt om en kvinna som dog så sent som 1970. Kvinnans ättlingar blev varken tillfrågade eller har fått läsa skriften innan den publicerades. Många känsliga personliga förhållanden tas upp i skriften. Det uppges att kvinnan av många 'sågs som en slampa'. De av kvinnans barn som fötts utanför äktenskapet namnges också. Även de utanför äktenskapet födda barnen är avlidna men de har många levande ättlingar och jag vet att väldigt många ättlingar har tagit illa vid sig av det som publicerats om deras nära släktingar.
 
Kvinnan var ingen offentlig person kanske skall tilläggas, mer än att folk i bygden visste vem hon var. Alla vet ju vem alla är när det handlar om mindre samhällen och glesbygdsområden. 
 
Mina frågor som folk på forumet kanske kan besvara:
 
a) Får man publicera personliga förhållanden om en person utan att ha fått godkännande från ättlingar eller nära släktingar? (denna fråga tänkte jag rent generellt oavsett hur personen framställs, positivt, negativt eller neutralt).
 
b) Är det förtal eller bara dålig smak att skriva om en person att 'hon sågs som en slampa'? Kan det t.o.m. vara ett övertramp som skrider över någon lag? PUL? 
 
Jag vet ju att de uppgifter som publicerats i skriften går totalt stick i stäv med t.ex. reglerna för vad man får skriva på Anbytarforum. Då borde det väl också vara otillåtet att publicera skrifter med känsliga personuppgifter också? Vilken lag är det som reglerar vad som får publiceras?
 
mvh
Erik H
 
P.S. Jag har valt att inte uppge skriftens titel och författarens namn, med hänsyn till de berörda. Frågan skulle kunna diskuteras ur ett  generellt perspektiv, tycker jag.

[Marianne Solli]

Jeg mener at dette er å gå over streken for hva man kan tillate seg. Å kalle en kvinne for slampa i et bokverk, er et overtramp. Jeg skjønner ikke hvilken glede forfatteren kan ha av det. 
 
Hilsen Marianne.

[Jan Jutefors]

Erik,
 
Det borde gå under rubriken förtal, tycker jag. Det är helt oacceptabelt att skriva så, även om det skulle vara sant.

[Ulla Lundell]

Hej
 
Håller med de tidigare svaren, det är fullständigt oacceptabelt att skriva sådant.
 
Ulla Lundell

[Chris Bingefors]

På vilken grund görs denna bedömning? Vad innebär det att vara en slampa? Det hela verkar vara ett utslag av moralisk bedömning som man trodde var helt omodern i dagens samhälle, men som tyvärr lever vidare. Alltså - helt oacceptabelt, det säger dessutom mer om skribenten än om kvinnan ifråga.

[Marianne Solli]

Jeg går ut ifra at slampa betyr noe slikt som løsaktig person, men jeg er ikke helt sikker. 
 
Imidlertid mener jeg at hennes børn skal føres opp som om ingen ting har hendt. De har da all verdens rett til å være med i boken. De er/var hennes ekte børn  selv om de var født utenfor ekteskap. Å fortie de børn  blir ikke riktig - etter min mening, så dør synes jeg forfatteren handlet rett. 
 
Hilsen Marianne.

[Erik Holmlund]

En rättelse. Jag skrev att kvinnans barn föddes utanför äktenskapet. Jag borde ha skrivit 'utom äktenskap' eftersom kvinnan var ogift när barnen föddes. Men den detaljen är väl irrelevant angående behandlingen av känsliga personuppgifter. Kan också nämna att det handlar om löptext, inte något slags familjeregister. 
 
Ska väl också förtydliga mig om själva 'verket'. Det är ingen inbunden bok som är utgiven av något förlag. Jag skulle beskriva det som en häftad bygdeskrift, utgiven av författaren själv. Den finns till försäljning på det lokala biblioteket samt till utlåning på flera andra bibliotek.
 
Jag har surfat runt litegrann och läst om Personuppgiftslagen. Jag tycker att publiceringen  borde vara brott mot PUL på flera punkter, men jag är ingen tillräckligt erfaren tolkare av lagtexter för att tvärsäkert kunna säga att det verkligen är så. 
Frågan är också vilket sätt som är det förnuftigaste sättet att hantera frågan?
Kontakta författaren och be denne återkalla skriften med hänvisning till PUL, kanske vore det vettigaste?
Sen är det förstås möjligt att agera hårdare och författa en insändare i lokaltidningen eller göra någon slags anmälan. Men frågan är om inte det skapar mer obehag än det som redan upplevs. Å andra sidan, om man vill stå upp mot en historieskrivning(hur litet och lokalt sammanhanget än må vara) som man tycker är misskrediterande och upplever som kränkande så kanske det ändå kan vara rätt att agera på nåt sätt.   
 
Som Chris säger så kanske formuleringen säger något om författaren. Utan att dra några slutsatser så kanske det ger en vink om var och i vilken krets som man såg med oblida ögon på kvinnan, om vilka som kanske dömde henne. Författaren bor i grannbyn till den omskrivna kvinnans hemby. Kanske på ett lite vrickat sätt så är det en lite intressant aspekt på den olyckliga publiceringen. 
 
Marianne> Självklart håller jag med dig om att inom släktforskning rent generellt så skall barn som fötts utom äktenskap tas upp i familjeuppställningar och liknande. Men när det gäller publicering av personuppgifter som rör levande personer eller personer som hade nära släktrelation till nu levande personer så får man inte publicera personuppgifter hur som helst, hur korrekt själva uppgifterna eller presentationen i sig än må vara. I detta fall handlar det dock inte bara om persondata, utan om ett subjektivt och nedlåtande tillmäle, som kan sättas i relation till nu levande personer.
 
/Erik H

[Anders Berg]

PUL handlar väl endast om publicering på nätet?

[Anders Berg]

I själva sakfrågan håller jag förstås med om att det är ett grovt övertramp. Jag tycker du kan kontakta författaren och ställa honom (för jag antar att det är en man) mot väggen. Det bästa vore om han med lite påtryckning drog tillbaka sina skrifter åtminstone från biblioteken, och arbetade om framställningen.

[Margareta Danielsson]

Kanske den här lagen är tillämplig? Den finns att läsa på   Notisums  hemsida. Lagboken är fritt tillgänglig. 
 
Tryckfrihetsförordningen 7 kap.
4 ? 14. förtal, varigenom någon utpekar annan såsom brottslig eller klandervärd i sitt levnadssätt eller eljest lämnar uppgift som är ägnad att utsätta denne för andras missaktning, och, om den förtalade är avliden, gärningen är sårande för de efterlevande eller eljest kan anses kränka den frid, som bör tillkomma den avlidne, dock ej om det med hänsyn till omständigheterna var försvarligt att lämna uppgift i saken och han visar att uppgiften var sann eller att han hade skälig grund för den; 
 
Brottsbalken - Andra avdelningen 5 kap. Om ärekränkning.
4 ? Förtal av avliden skall medföra ansvar enligt 1 eller 2 ?, om gärningen är sårande för de efterlevande eller den eljest, med beaktande av den tid som förflutit sedan den avlidne var i livet samt omständigheterna i övrigt, kan anses kränka den frid, som bör tillkomma den avlidne.
 
mvh Margareta

[Erik Holmlund]

Anders> Nja, nog handlar väl PUL mer än bara publicering på nätet? Däremot uppfattar jag det som att Datainspektionen bara behandlar anmälningar angående databehandlade eller nätpublicerade personuppgifter. Gäller det skriftliga publikationer vet jag inte riktigt var en anmälan skulle lämnas.   
 
Författaren är faktiskt en kvinna.

[Erik Holmlund]

Tack Margareta. Det var en lagtext som för ovanlighetens skull var väldigt klar, enkel och lättförstådd, även om den lämnar en del utrymme för tolkningar. Dock ser jag genast ett problem angående uppsåtet. Jag tänker på raden lämnar uppgift som är ägnad att utsätta denne för andras missaktning. Uppsåt är ju inte någon enkel fråga om man rent hypotetiskt skulle dra frågan till sin juridiska spets. Författaren kan ju hävda att det var en förhastad och ogenomtänkt formulering utan uppsåt att missakta, vilket jag faktiskt skulle kunna tänka mig att det till syvende och sist handlar om i detta fall. Men oavsett uppsåtet så har dock formuleringarna orsakat obehag för kvinnans släktingar.

[Erik Holmlund]

Jag uttryckte mig kanske en aning luddigt i förra inlägget. Vad jag menade i mitt förra inlägg var att jag mycket väl kan tänka mig att det inte alls finns något uppsåt att utsätta för andras missaktning från författarens sida, och även om det skulle finnas uppsåt så ser jag inte något rimligt sätt att påvisa uppsåtet.

[Ingela Martenius]

Tryckfrihetsförordningen är nog det rätta här; skriften har ju kommit ut.
Och ägnad betyder inte ett direkt uppsåt att såra en viss person utan det är frågan om att omdöme som slampa måste ju var och en förstå är sårande. Så nog är det ett lämpligt lagrum. Problemet är nog bara att ingen vill ta upp det: märk att författaren kan försvara sig med att uppgiften är sann och att det var försvarligt att skriva om det. Utslaget kan då bli att uppgiften visserligen var sann men att det inte var försvarligt att publicera...då har man ett domstolsutslag på att mamma var en slampa!
Så undvik alla former av officiella ingripanden utan tala istället med författaren. Slampa kan ju ersättas med okonventionellt liv eller något annat mera neutralt, om någon kommentar nu alls är nödvändig.
 
Rent generellt bör man kanske också tänka på det som Marianne var inne på: att det kan uppfattas som minst lika sårande att inte bli upptagen i en bok av den här typen. Då kommer genast frågorna om varför en viss person inte är med, vilka kriterier har man använt för vilka som får vara med, är vissa inte fina nog. Precis som Marianne tycker jag nog att det neutralaste är att bara ta upp alla, med angivande av föräldrar och så ingen kommentar alls om det.
 
Skall det vara seriöst bör man naturligtvis se till att det blir ordentligt känt i bygden att man håller på med ett sådant här verk och samtidigt gå ut med att om någon inte vill vara med, så kan de kontakta författaren. Och då skall de som undanber sig naturligtvis inte behöva komma med skäl och orsaker. Denna form av negativt tillstånd till publicering kör ju ex. vis Eniro med, och det verkar ju fungera.
 
Ingela

[Ann-Mari Bäckman]

Jag tycker det är att jämställa med att någon  sades vara lögnaktig, smutsgris, sladdertacka  eller något annat nedsättande.
 
Vanligtvis brukar det väl i bygdeböcker tas upp vilka ägarna till en fastighet är och har varit. Dessutom brukar det också kunna finnas med små episoder ur någons liv, men aldrig något personligt nedsättande. Jag vet inte om det är vanligt att de som hamnar i en sådan bok blir tillfrågade.

[Marianne Solli]

Hei igjen alle her.
 
Da ser det ut til at alle er enige om at denne beskrivningen av kvinnen var svært uheldig. Det er jo en Guds lykke at dette ikke er et bokverk som er spredd i stor målestokk. Men skaden har allerede skjedd i lokalsamfunnet, og jeg mener at forfatteren bør få beskjed om dette og få rettet opp dette i eventuelle nye utskrifter. Helst burde også de gjenværende, usolgte heftene bli inndratt og rettet opp. 
 
Jeg kan omtale en stor slektsbok i Norge, som det stadig vises til blant slektsforskere i Norge og faktisk også her på Anbytarforum. Hovedforfatteren av denne boken hadde unnlatt å føre opp barnet til sin egen sønn, som var født utenfor ekteskap, og dessuten hadde denne sønnen vært gift en kort stund, og heller ikke dette ekteskapet hadde blitt ført opp. Dette har skapt bruduljer senere, når de utelatte har lurt på om de ikke var gode nok til å komme med i boken. 
 
Hilsen Marianne.

[Allan Hansson]

Nu var det ju inte författarens egen moraliska bedömning som citatet handlade om. Av Erik Holmlunds första inlägg framgår att Det uppges att kvinnan av många 'sågs som en slampa'. Författaren återger alltså dåtidens /tidigt 1900-tal?/ moraliska bedömning av en kvinna som fick barn utan att vara gift. Det skulle rentav kunna tänkas att författaren avsåg att belysa att dåtidens dom var hård och orättvis.
 
Fast personligen tycker jag att det rimligen inte finns anledning att vidarebefordra sådana moraliska omdömen om människor, vare sig det är dåtidens eller nutidens.

[Chris Bingefors]

Man bör väl då skriva på ett mer neutralt sätt och förklara kort närmare hur den tidens moralsyn var och hur utsatt denna kvinna blev. Så sent som i mitten av 60-talet ansågs ogifta mödrar som mindre värda, det fälldes också hårda kommentarer och gavs sämre omhändertagande på den förlossningsavdelning jag då arbetade på. Från 70-talet föds däremot upp till hälften av alla barn utanför äktenskapet.
 
Det finns också i Sverige många släktutredningar där icke gifta par diskriminerades med att modern, ibland också barnen, inte nämndes. Många går ju också bara på faderslinjen (presumtiva fäder är fö aldrig slampor!). Som Jojje skrev i en tidigare diskussion här: man borde enbart gå på moderslinjen om man vill vara säker.

[Eivor Andersson (Ema)]

Där sade Du ett sant ord Chris. Modern blev kallad slampa medan fadern inte kommenteras.
Jag tycker att biblioteket och Hembygdsföreningen i denna bygd, borde ha kurage nog att vägra ta emot en skrift av detta slag.
Det är rent skvaller och förtal och detta kan ofta uppkomma genom svartsjuka eller högreligiösa värderingar.
Det finns alltid skvaller på små orter, men det brukar inte accepteras att spridas i skrifter.
Slampa är ett väldigt nedvärderande och fult ord, även om kvinnan ifråga hade ett vidlyftigt liv.
 
Hälsningar Eivor

[Björn Thunberg]

Jag för min del kan inte förstå att folk inte returner boken till skvallertanten.
Man skall vara aktsam med att sprida uppgifter som skadar.
 
Björn

[Stefan Simander]

Vad som gäller för PuL står här, t ex vissa ändringar från 2007-01-01:
 
http://rixlex.riksdagen.se/htbin/thw?$%7BOOHTML%7D=SFST_DOK&$%7BSNHTML%7D=SFSR_ERR&$%7BBASE%7D=SFST&BET=1998%3A204&$%7BTRIPSHOW%7D=format=THW
 
Som sagt, nedsättande omdömen om levande och döda är, såväl juridiskt, som framförallt moraliskt, känsligt och bör undvikas om det inte tas upp i ett sammanhang där det är relevant och helst för säkerhet skull har samtycke från den berörde och/eller de närstående. För undantag se länken ovan.

[Björn Järhult]

Angående rekvisitet ägnad att utsätta denne för andras missaktning så är detta, om jag nu inte minns helt fel, objektivt. Det vill säga, vad som i allmänhet uppfattas som missaktande. Har inget med personens subjektiva uppsåt att göra.
 
Värt att notera är också att tryckfriheten är grundlagsskyddad i Sverige och det krävs för att i tryckt skrift fällas för förtal enligt brottsbalken, att det också är ett brott enligt tryckfrihetsförordningen. 
 
Vad som talar för att det är möjligt att fälla i ett fall som det ovan beskrivna är att det rör sig om en icke-känd person. Enkelt uttryckt så måste kända personer helt enkelt räkna med att utstå mer. Det är, enligt min bedömning, dock tveksamt om formuleringen 'sågs som en slampa' (bör förstås som: 'sågs [av andra] som en slampa' räcker för att fälla. Om författaren vid en prövning kan visa att detta påstående inte är helt taget ur luften så är det nog inom lagens - men kanske inte moralens - ramar att uttrycka sig så. 
 
(skrivet ur minnet, utan lagbok och diverse rättslig litteratur tillgänlig)
 
Mvh
Björn Bertilsson

[Irma Ridbäck]

Erik
Varför ber du inte biblioteket och hembygdsföreningen ordna ett möte (kvällsprogram?) kring boken, där författaren, representanter för hembygdsföreningen, någon från länsmuseet och kanske en jurist deltar. Man kan föra en allmän diskussion kring detta att skriva en hembygdsbok (det är för författaren ett rejält projekt), hur man går till väga  men också ta upp frågan vad man får/kan skriva om personer som är avlidna. Trots allt bara drygt 30 år sedan kvinnan i fråga avled. 
 
Skadan är ju skedd, boken är delvis spridd. Då kan det vara bra med en diskussion om vad som är bra i boken, etc.
 
m v h
Irma

[Erik Holmlund]

Stort tack till alla som har kommit med synpunkter, tolkningar av lagar och konstruktiva förslag på hur man kan agera i frågan. Jag ska vidarebefordra mycket av det som har tagits upp här till kvinnans släktingar. Kvinnan hör även till mina släktingar, även om jag aldrig träffade henne, och det finns som sagt de som är släkt med henne i närmre led och som hade personlig relation till henne. 
 
För övrigt så slog det mig att det finns ytterligare ett alternativ på hur man skulle kunna agera i denna fråga, kanske det allra mest intressanta och konstruktiva alternativet, tycker själv: 
-Nämligen att författa en egen bygdeskrift, och i en sådan även ta upp och diskutera tidigare publicerade skrifter och böcker som rör bygden. Eller ännu hellre, eftersom mediet för mig är något som jag behärskar, att göra det i formen av en webbsajt med inriktning på historik om bygden, eller kanske en begränsad del av bygden som man själv är mest intresserad av. Att bygga en webbsida med lokalhistorisk inriktning är faktiskt en tanke som slagit mig långt tidigare. Men det gäller att ha torrt på fötterna kring det som publiceras, det har man ju insett. Allra helst gäller ju det 1900-talshistorik, ett område som jag är tveksam på om jag skulle gå in på alltför djupt. 
 
Det föll sig så att jag besökte den aktuella bygden för en begravning under helgen som gick. Kom i samtal med ett par äldre ortsbor, inte om frågan jag tagit upp i denna tråd utan mer samtal som gled in på området 'äldre tider'. Det finns helt klart många personer som kan mycket om bygden vars historier aldrig har berättats. Kanske blir den tråkiga historien den utlösande faktorn som får mig ta tag i nånting som jag funderat över länge.
 
mvh
/Erik
c'est le dernier qui a parlé qui a raison

[Stefan Simander]

c'est le dernier qui a parlé qui a raison =
Det är den siste som talar som har rätt.

Aktuellt hade nyss ett inslag om websidor som publicerar dömda och till och med misstänkta personer med namn o adresser! Tala om utlämnande!

[Erik Holmlund]

Stefan> Får jag fråga vad det Aktuellt-inslaget har med denna tråd att göra? Att det alltid ska vara nån besserwisser som ska vara framme och vrångtolka allting på detta forum. Vill du månne låta påskina att jag planerar att hänga någon brottsmisstänkt person, författaren? Varför antar du ens nåt sånt? Jag måste tolka ditt inlägg som att du gör ett sånt antagande, annars skulle du inte flika in med en sån kommentar. Jag blir uppriktigt ledsen. 
 
För övrigt så har jag ansträngt mig i denna tråd för att varken nämna författarens namn eller personerna det handlar om.

[Stefan Simander]

Nej, nej , nej Erik! Tvärtom!
 
Jag höll ju med dig om det olämpliga i att skriva som det stod i hembygdshäftet!
 
Jag gav ovanstående dagsaktuella exempel som ett ännu mer drastiskt sätt att hänga ut människor offentligt i ett ännu mer spritt medium än ett hembygdshäfte, nämligen på internet. Detta skyddas av lagen, eftersom de som publicerar dessa uppgifter först skaffar ett tillstånd som gör att deras hemsidor räknas som journalistiska verk och då gäller inte PuL för dessa, som de annars skulle ha gjort.
 
Att jag skrev vad ditt franska påstående betydde var för att jag inte själv förstår franska, men min sambo översatte det åt mig, och då tänkte jag att fler kanske hade nytta av översättningen!
 
Att det alltid ska vara nån besserwisser som ska vara framme och vrångtolka allting på detta forum. borde därför i alla fall inte gälla mig!

[Karin Ekeroth]

Erik - 
Jag tolkade Stefans inlägg precis som han nu beskriver det, så jag blev lite konfunderad när jag läste din reaktion. För att inte blåsa liv i någon pseudodebatt svarade jag inte igår kväll.
 
mvh, Karin

[Clara deLethe]

Ord tolkas olika i olika tider. Nu för tiden tolkar vissa kändisar ordet slampa som en benämning på en kvinna som vågar ta för sig sexuellt, alltså något man som kvinna bör vara stolt över. Det har även utnämnts en slampans dag, för att hedra oss kvinnor och den sexuella frigjordheten. Problemet är att nu har orden piga och dräng blivit nedlåtande, trots att orden betydde flicka respektive pojke, när de användes förr i välden. Vad händer om någon får läsa att deras sedan länge avlidna släktingar benämns som piga eller dräng i nyutgiven litteratur?  Ska författaren bestraffas för att orden har blivit nedlåtande? Hur länge ska det dröja innan orden flicka och pojke blir nedlåtande?