Jag försöker verkligen, men hur jag än försöker, kan jag bara inte se det inträffade som annat än en indikation på att det fria, öppna och demokratiska efterkrigs-Sverige, som vi vuxit upp med, lärt oss att älska, och att ta som en självklarhet, med press- och yttrandefrihet och offentlighetsprincip och allt, kanske snart är ett minne blott (Var blev ni av, ljuva minnen/drömmar...).
Jag slås av att det på något sätt tycks vara så, att så länge vi hade politiskt hårt styrda och djupt odemokratiska stater i vår omedelbara närhet som kontraster och avskräckande exempel (alltså de av oss frihetsälskande demokrater så hatade Sovjet- och öststaterna, delar av ett och samma förhatliga system), så länge stod de allra flesta svenskar utan att tveka upp till försvar inte bara för de mänskliga rättigheterna, utan till yttermera visso för ett samtals- och umgängesklimat där det var högt i tak, och man trodde sig kunna säga vad man tyckte, utan att ana spioner och åsiktspoliser bakom varje buske och i varje medmänniska man mötte.
Så upplever jag inte riktigt att det är längre. Klimatet har på något sätt... ja, inte direkt konkret och uttalat, men ändå på ett förnimmbart sätt blivit hårdare och snävare. Skjortkragen verkare sitta hårdare och stelare än tidigare, utan att detta bara kan skyllas på den ökade anhopningen av år och kilon... men ändå (det måste erkännas) ännu milsvitt ifrån att kännas som en strypsnara. Men själva luften känns på något sätt tyngre att andas än tidigare. Och många människor har något i blicken, som förråder att de är rädda; rädda för att uttala sig, rädda för att ha en åsikt, rädda för att förlora arbetet, rädda för att hamna i tidningen, i kronofogdens register för betalningsanmärkningar, rädda för att synas, ja, rädda för att stå upp för någonting överhuvudtaget.... De små människorna förefaller att ha blivit ännu mindre, ännu obetydligare och ännu maktlösare. De gläfser ynkligt och trampar nervöst omkring som skrämda råttor, men försiktigt, försiktigt, för att inte på minsta sätt misshaga rovdjuren, makthavarna.
Förändringen har inte kommit öppet och officiellt via utbasunerade regeringsbeslut eller statliga dekret, utan kommit smygande på oss, som ett dimbälte, som långsamt och omärkligt glidit in till och med i våra innersta skrymslen, utan att vi egentligen märkt det, än mindre kunnat förebygga eller i tid kunna sätta in motåtgärder.
Och mörkmännen, makthavarna, eller kanske i ännu högre grad deras diffusa och ljusskygga hantlangare och förlängda armar (makthavarna själva aktar sig oftast noga för att åtminstone öppet synas i dessa sina exekutiva redskaps omedelbara närhet) har medvetet dragit åt snaran. Vad har de för intresse av att bry sig om obetydliga och ointressanta dvärgar och arbets- resp. valboskap (som t.ex. släktforskare (fnys!), och dessas besvärande tjatiga önskemål att få skriva vad de vill i något löjligt litet forum på nätet (bah!). Och är det egentligen så bra för dessa små stackare att få veta för mycket eller att få bestämma för mycket? Strängt taget är det ju mycket bättre att vi bestämmer åt dem, de vet ju inte sitt eget bästa. Men det gör vi... Och till syvende och sist är det ju faktiskt enklare och effektivare att styra ett land, när folk inte vet så mycket, eller ställer för många frågor...
Och för säkerhets skull, för att folk i allmänhet inte ska märka att de successivt berövas mer och mer av frihet, insyn och makt, invallar man boskapen i en illusorik färgsprakande pseudovärld av TV & Video (nu också digital och med storskärm...), avancerad datateknik, med fantastiska, hittills ej skådade fantasinyheter, sport och popevenmang - dygnet om!, tävlingar med fanastiska priser (jämföra med gladiatorspel, gycklare och bondfångeri, varför då....?)
Bröd och skådespel är ju gamla beprövade metoder för makthavare, kända redan under antiken - Jovisst, ni har kanske inte så mycket att säga till om, men titta på vilka fantastiska presenter ni får av oss. Ni är väl tacksamma och låter oss sitta kvar?.... Ack ja, intet är nytt under solen...
Varför säger jag detta, och varför just nu och i detta sammanhang? Jo, det fria öppna samhälle vi alla känner, och kommit att ta för givet, blir i nutiden alltmera kringskuret och ifrågasatt av inflytelserika och ekonomiskt starka maktsfärer, på såväl det nationella, europeiska, internationella (multinationella?) och globala planet. Och det gäller såväl det politiska som den ekonomiska området. Jag har svårt att inte sätta in turena omkring Anbytarforum i detta sammanhang. Beskedet från DI (som ju är statens förlängda arm, regeringen vill ju inte agera själva nu, när det snart är valår...) innebär ju i klartext att yttrande- och pressfriheten allvarligt naggas i kanten och att offentlighetsprincipen (som ju en stor majoritet av folket ställde sig bakom för inte så länge sedan) i stort sätt sätts ur spel. Dess bärande princip är (var?) att känsliga uppgifter som skulle skyddas belades med sekretess i 70 år (70-årsregeln), medan allt annat skulle vara allmänna handlingar och offentliga (offentlighetsprincipen). Det var således endast de sekressbelagda uppgifterna som skulle vara skyddade i 70 år. Nu vänder man på perpektivet och säger att överhuvudtaget ingenting yngre än 70 år får offentliggöras på nätet. Detta är censur och förmynderi av högsta grad, och inget annat. Detta kommer att allvarligen förvåra såväl den historiska forskningen som dess avläggare släktforskningen (genealogin) tillika en historisk disciplin. Tilltaget är ju dessutom så obefogat, klåfingrigt och onödigt som tänkas kan (snacka om elefant i porslinsbutik...) För vilka viktiga intressen skulle t.ex. egentligen hotas av att man sätter ut namn, födelseår och yrke för en ännu levande person, yngre än 70 år...? Eller att man överhuvudtaget nämner det självklara och för alla välkända faktum att det i Sverige faktiskt bor mosaiska trosbekännare (fast de själva vill kalla sig något annat, förbjudet...) och ättlingar till ett nomadfolk, som åtminstone tidigare bott i kåtor och sysslat med renskötsel...? (Att förbjuda orden och påbjuda nyspråk brukar ju känneteckna diktaturstater av det värre slaget...) Nej, jag har nog bara en förklaring: - maktdemonstration, helt enkelt! Ni ska inte tro att ni är något, och att ni får bestämma något själva. För här är det vi som bestämmer. Den unkna men samtidigt iskyliga öststatsluften sveper in över det svenska höstmörkret...
(Vi får se hur länge detta inlägg får stå kvar...)