Den stora vågen

[Ingrid Wikberg]

Vi minns våra kära. Något oerhört har drabbat oss. Vi står här lamslagna och undrar VARFÖR?
Många av oss släktforskare tvingas nu notera in färska data till våra noteringar. Det är så smärtsamt.
Släktforskarförbundet är så tyst.
Jag uppmanar Släktforskarförbundet att visa solidaritet och skänka pengar till någon av de hjälporganisationer som finns.
Jag uppmanar alla att fortsätta stödja ekonomiskt det enorma uppbyggnadsarbete som krävs i de drabbade områdena.  
Varje månad kan vi lämna en summa. Varje hundralapp är viktig.

[Rune Edström (Rune)]

Håller med dej Ingrid,att vi var och en ger bidrag efter vår förmåga.
 
Men som du vet är det ju inte länge sedan som vi fick oss till livs, att detta forum strikt skulle handla om släktforskning och därvid berörda ämnen.  
Är det säkert att en flodvåg (låt vara ovanligt stor) i Sydostasien platsar, på det här forumet? Har det med släktforskning att göra?
mvh
rune

[Anders Ellerstrand]

Det som hänt är en ofattbar katastrof, men jag skulle inte vilja att förbundet skänkte pengar. Om jag vill skänka pengar (och det har jag gjort) skickar jag dem till organisationer som är lämpade för det. De pengar jag betalar till släktforskarföreningar har ett annat syfte.
 
Det jag möjligen skulle kunna tänka mig i så fall vore att förbundet arrangerade en insamling. Men jag tror inte på det heller - det finns organisationer och föreningar som är experter på hjälp. Skicka pengar dit om du vill hjälpa.

[Ingrid Wikberg]

I princip har Du helt rätt Anders! Självklart har Du rätt.
 
Men ....många av oss, även jag, betalar till andra föreningar som också har ett annat syfte. Men de har ALLA kunnat skänka pengar till katastrofen! Det handlar om att se lite längre än till syftet och vara djupt medmänsklig.  
 
Och Du Anders: Jag skickar pengar själv också,självklart och jag har stoppat i många insamlingsbössor.
Behovet är nämligen enormt.
De flesta av oss lever i överflöd, om vi vågar göra en jämnförelse.
 
Min avsikt med inlägget var skrivet med öppet hjärta. Jag saknade en reaktion från SSF. Även vi släktforskare har drabbats -direkt eller indirekt.
 
Tänd även ett ljus.

[Annki Roos]

Håller fullständigt med Inkan. Bra skrivet.
Annki

[Christina Holmér-Gunnerfält (Kicki)]

Anders skrev att de pengar jag betalar till släktforskarföreningar har ett annat syfte.
 
De andra föreningar jag är med i har tydligen en helt anna uppfattning och de skänker olika belopp av medlemsavgifterna trots att de har annat syfte med sin verksamhet, precis som släktforskarföreningen.
 
Det som hänt är så stort så vi kan inte ta det till oss, varför alla bidrag som kan hjälpa är ytterst välkomna.

[Anders Ellerstrand]

Jag har stor förståelse för alla era synpunkter och detta är en extrem situation. Jag tycker ändå det känns bättre att skänka egna pengar än att kräva att alla ideella föreningar skall skänka pengar.

[Anders Berg]

Var och en skänker efter sin förmåga, må det vara privatpersoner, organisationer eller företag. Alla bidrag behövs.

[Anders Ellerstrand]

Gör vi det i andra fall också. Varje dag - året runt - varje år - far människor illa, svälter och dör.
 
Innebär det att alla föreningar ska skänka efter sin förmåga alltid...?

[Elisabeth Thorsell]

Det känns bra att det nu finns en banner för Röda Korset även på Anbytarforum - detta är ju en extremsituation!

[Anders Ellerstrand]

Ja, det var riktigt bra!

[Ingrid Wikberg]

Just nu är det en extrem cituation, en katastrof utöver den vanliga.
 
Det hade varit mycket klädsamt om SSF reagerat och agerat.
 
Jag är övertygad om att de flesta av oss privat ställer upp med att hjälpa just nu. Många av oss delar med sig även på årets övriga dagar. Det handlar bara om empati och medmänsklighet för de som behöver stöd och hjälp.

[Christina Holmér-Gunnerfält (Kicki)]

Jag tror inte någon kräver att ideella föreningar skall skänka pengar,men det ser snyggt ut!! som Ingrid säger är det här en extrem cituation. Jag tror också att alla har lämnat sitt eget privata bidrag, förstår inte varför ALLA IDEELLA föreningar skall kunna lämna ett bidrag - litet eller stort- i denna så speciella situation??

[Annki Roos]

Jag bidrar varje månad, året runt. Det dras pengar från mitt konto,just för att olika katastrofer, krig, sjukdomar och svält finns över allt. Men som Inkan och Christina Holm?r-Gunnerfält skriver, denna katastrof är stor och hjälp behövs snabbt.
Annki

[Anders Ellerstrand]

Jag kommer inte att protestera om Släktforskarförbundet beslutar att skicka några pengar...

[Maud Svensson]

En liten reflektion bara:
 
En katastrof utöver den vanliga, sägs här ovan.
 
Vad är då en vanlig katastrof? En som 'bara' kräver 5, 25 eller 50, 100, 1000 dödsoffer? Eller en som 'bara' drabbar andra, det vill säga inga svenskar?  
 
För den som drabbas - svensk eller inte - är en katastrof aldrig vanlig.

[Anita Berglund Eriksson]

Idag, äntligen, känns det bra, mycket bra att öppna Rötter. Jag hittar några ord av Ted Roswall om stöd till katastrofens offer med länkar till de stora hjälporganisationerna. SSF deltar i den stora sorgen.

[Solveig Mårtensson]

Tänd ett ljus för jordens barn.
Har givit mitt bidrag till Röda Korset. Hjälp dem att hjälpa.
mvh Solveig i Uppsala

[Ulf Berggren]

Föreningen för smedsläktsforskning (FFS) har beslutat att skänka 1.000:- genom Rädda Barnen.
 
Vi vill uppmana övriga släktforskningsorganisationer som har intäkter av försäljning att på samma sätt ge ett bidrag. När man som vi har inkomster även från andra än medlemmar är det ju inte medlemmars eller prenumeranters pengar som därmed används till andra mål.
Speciellt uppmanar vi Släktforskarförbundet, med sina stora inkomster från försäljning, att ge ett bidrag.
 
I vårt fall har vi valt Rädda Barnen, eftersom det är barnen som drabbas värst av en sån här katastrof.

[Marie Belcher]

Själva grundtanken med att skänka pengar till välgörenhet och insamlingar är väl att det är var och ens ensak, något som görs i det tysta och utifrån var och ens omständigheter. Det är inget man skrävlar om eller tävlar i.
 
Hälsningar
Marie Belcher

[Jojje Lintrup]

Bra sagt Marie!

[Ulf Berggren]

Nu har det uppenbarligen blivit något missförstånd här. Det var inte frågan om skrävel eller tävlande.
Men nu när min privatekonomi tyvärr inte medgör något eget bidrag, så blev jag inspirerad av diskussionen här om att ideella föreningar också kan bidra, och att det kunde vara ett sätt för mig.
Jag fick med mig styrelsen på det och ville meddela det här, eftersom det skedde tack vare denna diskussion. Samtidigt ville jag påpeka att det för de organisationer som har försäljning, som förbundet, inte alls handlar om att ta av medlemmarnas pengar.
 
Sedan förekommer ju faktiskt tävlande i insamlingsgalor, men det är ju knappast aktuellt här. Ingen kan ju tävla med förbundet i resurser.
 
I bästa fall kan mitt inlägg inspirera andra organisationer att bidra, vare sig de väljer att tala om det offentligt eller inte. Och att försöka få fler att bidra är ju det viktigaste nu, när behoven är så stora.

[Annelie Eriksson]

Varför måste välgörenhet ske i det tysta?  
Är det den svenska jantelagen som spökar nu igen?
 
Jag tycker inte att man ska skrävla och om man vill ge så gör man det naturligtvis utifrån var och ens omständigheter. Men innebär det att så fort någon medger att de har skänkt pengar så skrävlar man? Varför får man inte vara öppet generös?
 
Ingen kan tvinga en att skänka pengar och ytterst få lär få reda på om man gjort det eller inte. Om man däremot vill försöka inspirera andra eller faktiskt framhålla en förening eller liknande som man är stolt över att de har skänkt måste man väl få göra det?
 
När vi börjar skämmas över människans genrositet har vi väl ändå gått för långt i vårt svenska tro-inte-att-du-är-nåt-tänkande?

[Christer Lund]

Att vara diskret med sin givmildhet, eller blygsam om andra goda egenskaper man anser sig besitta är inte unikt för svensk kultur.  
Och det är väl knappast en fråga om att skämmas över sin generositet, utan att inte riskera att genera andra med deras begränsade ekonomiska resurser som är motivet bakom den önskade diskretionen. Det kan hända att sentimentet är lite gammaldags och borgerligt, men jag tror att i längden är bättre om folk mår bra för att de känner att gör något gott, än för att de vet att andra känner till deras generositet.
 
ödmjukast,
Christer Lund

[Anna-Carin Betzén]

Uppmaning till diskret givande finns redan i Bibeln, så det är definitivt inget unikt svenskt:  
 
Var noga med att inte utföra era fromma gärningar i människornas åsyn, för att de skall lägga märke till er. Annars har ni ingen lön att vänta hos er fader i himlen. När du ger allmosor, låt då inte stöta i basun för dig, som hycklarna gör i synagogorna och på gatorna för att människorna skall prisa dem. Sannerligen, de har redan fått ut sin lön. Nej, när du ger allmosor, låt då inte vänstra handen veta vad den högra gör. Ge din allmosa i det fördolda. Då skall din fader, som ser i det fördolda, belöna dig.   -- Matteus evangelium 6:1-4
 
Detta är absolut inte menat som en pik till Ulf eller någon annan; enbart som ett svar på Annelies fråga. Jag tycker att det finns ett stort värde i såväl tysta gåvor (ingen blir generad), som i att ge öppet (andra inspireras att själva ge).

[Marianne Solli]

Hei Anna-Carin (og andre).
 
Man skal være forsiktig med å ta Bibelen til inntekt for noe som helst, fordi man kan finne akkurat det motsatte andre steder. Hva med dette som står i Matheus 5:16; La deres lys skinne slik for menneskene at de kan se de gode gjerningene dere gjør, og prise deres far i himmelen,- altså det stikk motsatte av Matheus 6:1. 
 
Vennlig hilsen Marianne

[Kristina Gunnarsdotter]

Ja, i Bibeln kan man nästan alltid hitta de argument man för tillfället behöver.    
För övrigt har Jantelagens budord inte svenskt ursprung utan kommer från den dansk-norska författaren Aksel Sandemose. I sin bok En flykting korsar sitt spår beskriver han byhålementalitetens missunnsamhet och avundsjuka i sin danska födelsestad Nyköbing. Jante var Sandemoses namn på staden.

[Anna-Carin Betzén]

Marianne,  
 
Som sagt, så försökte jag inte argumentera för någondera inställningen, utan ge min bild av bakgrunden till det fenomen Annelie frågade om. I mina ögon kunde hennes fråga lika gärna ha ställts under  Övriga ämnen:  Seder och bruk, och jag försökte hantera den på samma sätt som om den hade ställts där.
 
Eftersom vi hade kyrkplikt* i flera hundra år (och predikningar på folkspråket), så är jag övertygad om att en del värderingar i Bibeln trängde in i det allmänna medvetandet. Jag vet inte om det gäller just den här, men jag tycker att det är fullt möjligt. Det finns ju ett uttryck den ena handen vet inte vad den andra gör, som låter misstänkt likt citatet ovan, och det kan tyda på att just det bibelstället har varit allmänt känt. Jag har inte Pelle Holms Bevingade ord till hands så jag kan inte kolla om det är en rimlig teori.
 
*) i bemärkelsen plikt att närvara i kyrkan på sön- och helgdagar