ssf logo blue Rötter - din källa för släktforskning driven av Sveriges Släktforskarförbund
ssf logo blue Rötter - din källa för släktforskning
Anbytarforum

Innehållet i inläggen på Anbytarforum omfattas inte av utgivningsbeviset för rotter.se

Författare Ämne: Emigranthistoria  (läst 818 gånger)

2004-12-22, 13:41
läst 818 gånger

Ingrid Wikberg

  • Gäst
Norge-anknytning. En fantastisk historia är boken ”BOLD SPIRIT -Helga Estby's Forgotten Walk Across Victorian America”  av Linda Lawrence Hunt.  
Det handlar om norska utvandrare i USA. Tyvärr vet jag ej om boken finns översatt till norska eller  svenska.
 
Helga Estby och hennes make Ole var utvandrare från Norge och bodde i Mica Peak i Spokane, Washington. Familjen drabbades av ekonomiska bekymmer dels pga depression inom den amerikanska ekonomin på 1890-talet samt dels att maken blev skadad i sitt yrke som snickare och sedan fick svårt att få jobb. Familjefarmen hotades eftersom de ej  hade tillräckligt med inkomster, ett barn hade avlidit och deras situation blev svår.
 
Då fick Helga läsa om en tävling om att vandra över Amerika . En kvinna lovade henne 10.000 dollar om hon klarade av det. Starten var i maj 1896 och målet i New York den 20 december samma år. Sträckan var c.a 5600 kilometer. För att vinna måste man besöka huvudstäderna i de stater man passerade och få skriftligt intyg från någon politisk ämbetsman samt man var tvungen att ha ”cykelkostym” som bestod av en kort klänning med sprund samt en flanneljacka -det var huvudsponsorns krav. Dessutom  fick endast 5 dollar medföras från start. Den utlovade vinsten bör motsvara c:a fyra miljoner kronor i dagens pengavärde.
 
Helga och dottern Clara startade från farmen den 5 maj 1896, med ett brev från hembyns ordförande som intygade att Helga var en ”lady”, en dam med god karaktär och ett gott rykte.
Tack vare detta intyg fick hon god hjälp och husrum på många platser. Men Helga struntade i klänningsregeln och startade vandringen iförd dåtidens victorianska mode med korsett, hatt och snörstövlar , fem dollar, två väskor, kniv, pepparbössa samt en riktigt Smith & Wesson-revolver som livförsäkring.  Men när de kom till Salt Lake City så bytte de kläder till vad som sagts i villkoren - de var faktiskt mera praktiska och gjorde vandringen enklare, men eftersom de kläderna ej var mode på den tiden så väckte de mycket stor uppmärksamhet.  
Men käckt vandrade de vidare i de mera praktiska kläderna och det blev över 4 mil per dag de tillryggalade -genom byar, städer, över vattendrag och på stigar och landsvägar.  
De kontaktade lokaltidningar som skrev om dem och de fick lite extra pengar till mat och annat de behövde. De mötte en hel del problem och hotfulla situationer; björn, bergslejon, ormar och värmen var emellanåt ett stort problem. Och de blev hotade av stråtrövare  och landstrykare. Helga berättar att de gick baklänges under en längre sträcka med revolvern pekande mot några landsstrykare för att undvika att själva bli påhoppade eller skadade bakifrån. Men de mötte även många hjälpsamma människor under vandringen genom Oregon, Idaho, Utah, Wyoming, Colorado, Nebraska, Iowa, Illinois, Indiana, Ohio, Pennsylvania och New Jersey.
I december närmade de sig New York City. De hade då vandrad i sex månader och hade nått målet på drömmen. Den 23 december kom de fram, försenade 3 dagar pga att Clara hade stukat foten. De fick veta att den som lovat ge dem 10.000 dollar inte längre ville stå fast vid erbjudandet -eftersom de var försenade.  Man kan förstå den förtvivlan som Helga och dottern Clara nu kände; inga pengar, och de fick veta i New York att två av Helgas barn hade dött i difteri, men de var tvungna att stanna kvar och tjäna ihop pengar till tågbiljett tillbaka. En rik man i New York fick höra talas om dem och förbarmade sig genom att betala deras hemresa. Men när de kom hem så blev hon utstött: alla tyckte hon var en svikare, som lämnat sin familj, t o m barnen skämdes över sin mor och Helga drabbades av depression över allt detta. Familjen miste gården, de flyttade in till Spokane där maken lyckades starta egen byggverksamhet. Maken avled 1913 och Helga som nu var 53, bestämde sig för att skriva ner sin historia. Hon hade tänkt att det skulle bli en bok.men den blev aldrig klar. Hon blev  även politisk aktiv och kämpade hårt för kvinnors rösträtt.
Det var Helgas sonson som skrev en uppsats i skolan om ”Bestemor går fra kyst til kyst”  och det var den uppsatsen författarinnan Linda Lawrence Hunt ( med norska rötter)  fick kännedom om för drygt 20 år sedan och blev så fascinerad av historien att hon började planera för att skriva en bok om denna märkliga kvinna som vandrade tvärs över USA.  
Helga avled 1942 och två av döttrarna rensade då i bohaget efter henne. Tyvärr. Så mycket av anteckningar, urklipp, brev , foton hamnade i spisen och brändes upp. Familjen hade upplevt skam och hade svårt att se det märkliga i bedriften och orsaken till Helgas vandring,  nämligen hon ville rädda familjens farm.  
En svärdotter till Helga, Margareta Estby lyckades dock rädda en urklippsbok och den blev sedan ett av underlagen  till boken om kvinnan som fotvandrade över en hel kontinent.
 
Vilket utvandraröde - vilken släkthistoria!
 
Läs även:Helga Estby

2004-12-22, 18:42
Svar #1

Utloggad Monica Svedberg

  • Anbytare ****
  • Antal inlägg: 724
  • Senast inloggad: 2024-06-17, 10:43
    • Visa profil
Hej Ingrid!
Vilken sorglig historia. Min morfars far, Håkan Olsson, hamnade på fattighuset i Spangle utanför staden Spokane och omkom i en järnvägsolycka 1904. Det gick alltså inte så bra för alla som reste till Amerika. Hans äldste son, min morfars storebror, bodde i Spokane vid samma tid, men är omöjlig att hitta. Vet inte vad han kallade sig mer än Charles. Har sökt på Charles Hakanson och Olson men inte funnit något.
Hälsn. Monica

2004-12-22, 21:43
Svar #2

Ingrid Wikberg

  • Gäst
Hej Monica !  ja, visst är det en sorglig historia -men kvinnan Helga måste ha varit något alldeles extra -vilken styrka och vilket mod, vilken kämpaglöd....och andå skämdes de alla över henne. Så vilka olika öden det finns...så många historier som aldrig blir berättade.
 
Vasa Order of America har massa klubbar  bl a i USA  som har med svenskamerikanare att göra. Tidigare  fanns det en loge: ” North Star ” i Spokane -men deras sida verkar vara nedlagd.
 
Kanske kan du ta kontakt via följande  adresser, någonstans finns kanske en notering om din försvunna släkting; ( om du inte redan varit i kontakt med någon i Spokane.)
 
Mission Community Presbyterian Church, 2103 E. Mission, Spokane, WA.  
 
Chair. Ralph Oscarson, 2221 W. Bruce, Spokane WA 99208  
 
Secy. Tressia Anderson , P.O. Box 5303, Spokane, WA. 99205
 
Det är adresser jag fick för några år sedan när jag letade släkt i Washington -och hade tur att få kontakt med en ung svenskättling vars morföräldrar utvandrat från en grannby till min hemby uppe i Jämtland. Jag t o m kände igen namnen på morföräldrarna som fanns med på en passagerarlista från Trondheim. Det var nog ödet....fast de jag sökte bosatte sig i närheten av Seattle. Men många svenskar kom till Spokane.
mvh,
Ingrid

2004-12-23, 13:25
Svar #3

Utloggad Monica Svedberg

  • Anbytare ****
  • Antal inlägg: 724
  • Senast inloggad: 2024-06-17, 10:43
    • Visa profil
Hej Ingrid!
Har haft flera bra kontakter i Spokane men inte dessa. Tack!
Ja, visst måste Helga ha varit en enastående kvinna.
God Jul och Gott Nytt År
Hälsar
Monica

Innehållet i inläggen på Anbytarforum omfattas inte av utgivningsbeviset för rotter.se