Har släktforskningen en framtid när landsarkiven tar betalt?

[Ulf Löfgren]

Att kontakta församlingarna går ofta smidigt och snabbt, det är dessutom gratis. Men för varje dag som går minskar det här utrymmet, eftersom kyrkböckerna vandrar in i landsarkiven. Ett stort antal tjänstemän på församlingarna ersätts då av ett mycket mindre antal handläggare på landsarkiven. Att få fram uppgifter kommer således att ta tid. Det är dessutom slut med gratisliret. Landsarkiven tar betalt per påbörjad kvart, ofta 100 kronor. Så för att få fram en enkel uppgift kan det kosta 300-400 kronor. Det här uppmuntrar inte precis till släktforskning. Bland pensionärerna har släktforskning alltid varit ett stort intresse, men hur ska pensionärerna i framtiden kunna få råd med släktforskning när utbetalningarna i pensionssystemet blir mindre och mindre? 40-talisterna, som jag själv tillhör, kommer kanske att klara sig, men 50-talisterna? Enda räddningen kommer att bli om hela materialet läggs ut på nätet, men dit har vi långt kvar. Det är inte uppgifter före 1895 som tar tid, det gör i stället 1900-talets uppgifter. Försök ta reda på ättlingarna till någon ana på 1800-talet så förstår du vad jag menar. Jag ser således pessimistiskt på framtiden när det gäller att sprida intresset för släktforskning. Är det någon som tycker annorlunda, låt oss höra!

[Linus Blomlöf]

Hej Ulf!
 
Jag är 19 år och har inte heller särskilt mycket pengar. Men jag tycker att det mesta fungerar mycket bra ändå.
Råkar ioförsig bo i närheten av Uppsala och landsarkivet här täcker ungefär 50% av de län jag forskar på. På arkivet är det dessutom enkelt att beställa fram material som ej finns på mikrokort. Men jag förstår om dem skulle ta betalt för denna tjänst om någon per telefon ringer och vill ha fram sådana uppgifter. Fast det borde inte vara problemet i detta fall då du nämner ättlingar till personer födda på 1800-talet.
 
För några år sedan var jag på semester förbi Vadstena, så då passade jag på att besöka landsarkivet där. Använde först mikrokorten som fanns tillgängliga men bad sedan om hjälp med ättlingar till två syskon födda 1890 och 1892...folkbokföringsenheten var mycket hjälpsamma och jag fick fram både barn och barnbarn in på 1960-talet utan kostnad.
 
Jag har visserligen aldrig provat att prata med någon landsarkivarie per telefon, men när jag skickar e-post så brukar jag använda fraser som Skatteverket hänvisade till er m.m. och det har fungerat hittills med att få fram ättlingar till personer födda i slutet på 1800-talet.
 
Hälsningar
Linus Blomlöf

[Peter Funke (Aningen)]

Men är det inte rimligt att tjänstemännen tar betalt för tidsåtgången? Förhoppningsvis sitter de inte med armarna i kors och väntar på uppdrag, utan har annat att göra! Att då lägga ifrån sig det man sysslar med, hämta ut arkivalierna, leta reda på uppgifter (som säkert inte alltid finns där frågeställaren uppgivit!) och snarast skicka iväg svar till en otåligt väntande forskare gör det väl motiverat att debitera en viss avgift? Var skall man f.ö. sätta gränsen mellan enklare service och forskning - skall en snabb förfrågan vara gratis men uppföljningar (av typen kan du kolla detta också när du ändå håller på?) av ärendet debiteringsbara, eller skall rent av allt vara fritt? Vet alla att man får betala så är ju förutsättningarna givna, och arkivpersonalen får därmed en någorlunda förutsägbar och budgeterbar arbetsbelastning!

[Tord Påhlman]

Att kontakten med församlingarna är smidig och snabb är väl en sanning med viss modifikation. Jag har erfarenhet av både och (kanske mest och). Allt kan ju inte vara gratis och vi får väl hoppas att vi framöver kan få tillgång till allt skannat material fram till sekretessgränsen (70 år) på alla landsarkiv och övriga RA-instanser (Ramsele, Arninge etc) samt med SVAR-abonnemang.

[Ulf Löfgren]

Peter, jag har överhuvud taget inte diskuterat frågan om det rimliga i att tjänstemännen på landsarkiven tar betalt för tidsåtgången. Den debatt jag initierat här handlar om någonting helt annat, nämligen om vad som händer när tusentals tjänstemän utspridda över ett stort antal församlingar ersätts av ett litet antal handläggare på ett fåtal landsarkiv. Klart att släktforskningen drabbas oerhört av detta! Och detta i en tid då intresset för släktforskning ökar. Jag har själv under mina nu knappt två år som släktforskare träffat en hel del personer som är irriterade på den här ”nyordningen”. För det andra ville jag peka på den ekonomiska sidan; det är inte en oväsentlig fråga för många som släktforskar att det som tidigare för det mesta varit gratis, nu i allt större utsträckning beläggs med höga avgifter. Här finns en demokratisk aspekt: vem ska ha råd att släktforska?

[Peter Funke (Aningen)]

Ulf, det är möjligt att jag missuppfattade den del av ditt inlägg där Du beklagade att församlingspersonalen ersätts av arkivtjänstemän.  
 
Då Du nu klargjort att Du inte ifrågasätter de senares rätt att ta betalt är jag lite osäker på syftet med ditt inlägg - menar Du helt enkelt att Du tycker att kyrkböckerna skall vara kvar ute hos församlingarna, eller har Du något annat förslag som skulle innebära avgiftsfri service till forskarna?  
 
Är inte frågan helt enkelt på vilket sätt man skall betala, kontant eller via skattsedeln? Är det f.ö. rimligt i en tid då allt fler lämnar Svenska Kyrkan av skatteskäl att begära att de som är kvar skall bekosta församlingspersonalens hjälp åt oss släktforskare via kyrkoskatten? Vi skall nog inte ta för givet att församlingarna kan fortsätta att hålla sin service avgiftsfri om det ekonomiska underlaget för dem försämras ytterligare!
 
För att återknyta till din slutkläm så är jag inte så bekymrad för släktforskningens framtid på grund av att den blir för dyr. Nästan all hobby kostar pengar, och i jämförelse med många andra fritidsaktiviteter är och förblir nog släktforskningen förhållandevis billig, så länge man väljer att sköta forskandet själv!

[Jan Ek (Janek)]

Jag tänker nog i samma banor som Peter.
 
Jag menar också att om man vill ha forskningshjälp så är det rimligt att det kostar något, vilket det är myndigheter eller privata aktörer som utför den tjänsten. Det man bör vara vaksam på är att inte offentlighetsprincipen utvattnas så att egen forskning i källorna blir avgiftsbelagd utöver det rimliga (kostnad för fotokopior etc).
 
Nu syns framtiden i Sverige bli att Genline får ett tillnärmat monopol på internetförmedling av det äldre kyrkoboksmaterialet, medan SVAR (staten) bygger det motsvarande i sin digitala forskarsal för det yngre materialet. Kanske är det en fördel med denna delning, ur en priskonkurrenssynpunkt? Att dessa tjänster aldrig kommer bli helt gratis tror jag är ett realistiskt tips. Med mindre än att det betalas över skattsedeln av alla, vilket de forskar eller icke, och det är väl egentligen varken rimligt eller troligt?
 
Om släktforskning håller på att bli dyrare eller billigare, enklare eller svårare, beror nog helt på var man befinner sig i geografin, och vilket material man forskar på. Tidsaspekten, forska långsamt och billigt eller snabbt och dyrt hemma vid datorn (kompletterad med betald distanshjälp) måste också tas med i balansen.
 
Även om jag inte hållit på med släktforskning så väldigt många år, och knappt nog vevat en rullfilm, så gissar jag att situationen för släktforskning är lika varierad nu som förr. Det är bara källornas olika tillgänglighet som är under rask förändring. Min gissning är att det också i framtiden kommer att kunna gå att forska billigt om man har gott om tid.
 
Att tillgängligheten från hemmet ökar måste väl också kunna kallas en demokratiserande utveckling som kan locka både fler ungdomar samtidigt som det öppnar möjligheter för såväl äldre, dubbelarbetande och funktionshämmade? Nej släktforskning kommer helt säkert inte att minska i omfattning, snarare det motsatta ...

[Laila Gahm]

Ulfs första inlägg fick mig att fundera över 1900-talsperioden som varken finns på mikrokort eller data.
 
Om vi för ovanlighetens skull tänker oss ett antal år framåt i tiden och vidare att våra barnbarn börjar släktforska. Hur kan hon/han forska på 1900-talet?
 
Mikrokort finns inte och datoriseringen kom under den andra hälften av århundradet.
 
Vad händer med allt det mtrl som socknarna skickar in till Landsarkiven? Finns planer på att scanna in den idag ej datoriserade perioden?
 
Kommer forskarna att vara hänvisade till Landsarkiven för perioden 1900 - ca 1960(?) för att få papperskopior/eller kopior via mail på allt de är intresserade av?

[Tord Påhlman]

1900-talsperioden som varken finns på mikrokort eller data(?) sträcker sig fram till 1991, då församlingarnas kyrkobokföring upphörde och ersattes av skatteverkets folkbokföring. Materialet är ju till stor del mikrofilmat/inskannat och detta är väl ingen direkt nyhet. Arbetet har ju pågått i flera år och jag tror det planeras vara helt klart under 2010-talet.

[Eva Dahlberg]

Några reflektioner (började forska på 1970-talet och har forskat mycket i 1900-talsmaterialet både på 80-talet och nu, är dessutom 1960-talist så jag var ute i tid  men framför allt innebär det att jag fått prova olika saker - det var inte alltid bättre förr ...):
 
* Det har ibland (redan på 1980-talet) kostat mig pengar att få informationen på post från pastorsexpeditioner, några har haft samma kvartstaxa som landsarkiven i dag har. Det var ofta - men inte alltid - lättare om man kunde resa till pastorsexpeditionen. Men även de har alltså rätt att ta betalt - och många har gjort det.
 
* Ibland gick det snabbt att få brevsvar från pastorsexpeditionen, ibland tog det bra många månader. Brevservice är oftast snabbare på LA, men däremot är det inte säkert att du får hjälp när du är på plats (på en starkt belastad dag) eftersom folkbokföringsenheterna verkar vara belastade, och har kortare öppettid än landsarkivets öppettid - men de ska ju hinna svara på brev någon gång också. Det är ju en naturlig följd av att de får in mer material och att uppgifterna är efterfrågade.
 
* Några snabba uppgifter kostar inte 300-400 kronor, i så fall har vi inte samma uppfattning om snabba uppgifter - att följa en familj med några barn från 1895 till 1991 tar den där timman eller två även om de varit relativt bofasta, det är inte bara några få uppslag som ska slås upp. Det händer också att en uppgift som bara är en fråga/ett uppslag inte behöver kosta 90 kronor.  
 
* Kyrkböckerna från ca 1895 till 1991 började lämnas in norrifrån - den systematiska inlämningen, förtida har skett på andra håll i landet, så alla landsarkiv har fått in något, (och det började ganska snart efter 1991). Tord har helt rätt.  
 
Detta innebär att materialet samtidigt har mikrofilmats eller skannats. Mikrofilmningen till mikrokort innebär att för hela Härnösands och Uppsala landsarkivs område (utom fyra församlingar i Dalarna) samt för delar av Vadstenas område (liksom en del församlingar i Skåne) kan du låna mikrokort med kyrkoböcker (inte bara SCB-utdrag) till 1934 i dagsläget OM volymen går så långt. Samma villkor som för någon som forskar på 1880-talets material.  
 
Skanningen tog över 2003 och för dessa församlingar kan du hitta kyrkböckerna i SVARs forskarsal (betaldatabas) - tyvärr gäller där f.n. 100 års sekretess för hela volymen, vilket gör att det i praktiken inte är så mycket du kan se - men om du åker till landsarkivet får du tittat i deras material (Vadstena, Visby respektive Stockholm) till en 70-årsgräns, gratis.
 
Det är klart att fler vore intresserade om det vore gratis (det ser man ju på Anbytarforum, det är ju därför många vill ha uppslag i stället för att låna mikrokort eller ha Genline  ) - men tro mig, det är inte alltid billigare för att det ligger kvar på pastorsexpeditionen. Även det bygger ju på att du kan knalla dit - dvs. är dagledig och/eller bor nära. Ska du resa är det inte gratis, då kan kostnaden vara densamma till landsarkivet.  
 
Jag vet inte om de släktforskare du träffat på Ulf, nu klagar för att närmsta församlingsexpedition har lämnat in materialet, eller om de forskat på distans till pastorsexpeditionerna. Erfarenheterna av pastorsexpeditioner är i alla fall väldigt olika bland släktforskare (lång diskussion finns här Anbytarforum: Källor: Arkiv och bibliotek: Pastorsexpeditionernas service).
 
Bevarandet av kyrkböckerna för eftervärlden sker dessutom i många fall bättre på landsarkiven - många små församlingsexpeditioner har inte optimal förvaring av böckerna, så att de verkligen kan finnas kvar för framtida forskare.  
 
Hälsningar,
Eva
 
PS. Läs gärna om 1900-talets kyrkböcker i Släkthistoriskt Forum  (i 3/2003 och ev. i något kommande nr)
 
PPS. För församlingar i Halland har HGF digitalfotograferat kyrkböcker till 1934 och säljer, se HallandsRötter.

[Stefan Simander]

Det verkligt tråkiga är ju osäkerheten med materialet efter 1 juli 1991.  
 
Hur kommer forskningen på denna period att se ut om 100 år?
 
De utdrag som tidigare utlovades har ingen ännu sett till! Någon som vet om det är något på gång?
-----
 
När det gäller konflikten pastorsexpedition kontra landsarkiv, så finns det flera aspekter på detta. Men klart är väl att materialet är bättre skyddat på Landsarkiven och görs tillgängligare i samband med avfotografering och inscanning vid leveranserna.
Det vore dock en katastrof om olyckan skulle vara framme på ett Landsarkiv, som den var i Linköpings bibliotek. Osannoika saker kan faktiskt hända och då kan det vara en fara att allt är samlat på ett ställe, minns även slottsbranden på Tre Kronor 1697! Fast idag är väl inte brand, så stor risk som tidigare. Däremot vet man aldrig när och var bomberna exploderar eller andra hemska olyckor som vattenskador etc.
Därför är det bra att det finns flera landsarkiv och alltmer dokumenteras på andra sätt som förhoppningsvis göra att materialet finns kvar även efter en katastrof!
--------
 
Enstaka uppgifter har ju gått bra att få fram gratis på Folkbokföringensenheterna tidigare. Ska det verkligen upphöra?
100 kr för en enstaka uppgift från en statlig myndighet låter i mina öron orimligt dyrt.  
Visst allt kostar pengar på ett eller annat sätt. Det finns inga gratisluncher! Men bara för att jag och andra har råd att betala, så betyder inte det att det är optimalt för samhället att ha det så. Det finns ju andra värden som är bra med att vissa saker är skattefinansierde, t ex arkiv och hem- och släktforskning?
Hur många myndigheter och skattefinansierade projekt finns det inte som är betydligt dyrare för samhället än arkiven? Det är ju faktiskt bara en droppe i tsunamin!
Fast det är klart att många bäckar små,
leder ju lätt till en stor översvämning.
Dax att gå ut i solskenet, så länge det är gratis!

[Laila Gahm]

Tack Tord och tack Eva för det klargörande svaret.  
 
Allmänt känt är det kanske men jag levde trots det i villfarelsen att endast SCB-utdragen skulle vara sökbara digitalt.  Visst jag borde ha läst på bättre men ibland har informationen en viss benägenhet att endast passera. En ”läst-men-ej-förstått-stämpel” kanske man skulle skaffa sig!
 
Nu har jag förstått (hoppas jag )
 
Hälsningar
Laila