Äldre inlägg (arkiv) till 2005-12-02

[Johan Rson Sjöberg (Sukulainen)]

Vad menar du, Eivor?
 
Vem har idiotförklarat vad?

[Eivor Andersson (Ema)]

Rent allmänt, Johan, så kanske det finns några sanningar dolda i de gamla hävderna.
Det var inte riktat till någon speciell, utan var en helt allmän åsikt.
Du kanske menar att det inte går att ifrågasätta något, som inte finns? - Men fullt så filosofisk var jag inte.
Hälsn. Eivor

[Johan Rson Sjöberg (Sukulainen)]

Det är mycket möjligt att det finns åtskilliga sanningar dolda i gamla hävder (isländska sagor, Beowulfkvädet, m m). Problemet är väl snarast, att det är så mycket som inte går att bevisa, eller ens påvisa bortom rimligt tvivel.
 
Man kan givetvis ifrågasätta någonting, som inte är bevisat.

[Johan Brandt t. Grevnäs]

Hej!
Kanske lite extremt skildrat, men...
 
Det, som sätter gränser för en seriös släktforskning, är tillgång på källor och, att dessa är äkta (bevisat så, att vi inte mera tvivlar). Vi godkänner en sådan släktforskning, som uppfyller dessa krav, i ett sådant fall där vi även godkänner (läs: tror på) dessa vetenskapliga grunder.
Men ifall någon tror på ett annat vis/ i ett annat system än den vetenskapliga, kan denna person säkerligen hitta sina anor hur långt som helst bakåt i tiden (skulle jag tro).  
Ingenting tillåter oss, att värdera det ena systemet till bättre än det andra. Det, som en släktforskare på vetenskaplig grund kan säga enligt mitt tycke, är, att släktforskningar gjorda på ett annat sätt inte kan godkännas enligt ett vetenskapligt mått.  
I och med det här vill jag inte sätta förnuftet mot något annat. Det är säkerligen ett slags familjelegend ändå, som vi alla är ute efter. Alla dessa konstruerade släktträd, som säger OSS någonting om oss själva.
Johan Brandt t. Gr.

[Bo Olsson]

Nackdelen med dessa fantasifulla antavlor är att dom ofta läggs ut på Internet och på så sätt lurar andra aningslösa nybörjare, som jag själv. Jag hittade ett flertal personer på sådana sidor, som senare, med hjälp av några här, har visat sig inte finns belagda i några erkända källor. Dock har även solen sina fläckar. Jag kikade i går på Bertil Nilsson (Skytte) enligt Elgenstierna född år 1600 och hans bror Håkan född 1603. Det roliga är att deras far, enligt samma källa är född 1589 och om jag minns rätt var fadern gift 1602. Således fick Nils Bengtsson ett uromäktenskapligt barn vid 11 års ålder, gifte sig vid 13 års ålder och fick nästa son vid 14 års ålder. Trotts att dessa uppgifter omöjligt kan stämma, så dyker dom upp nästan överallt när man söker på familjen. Snacka om källkritik.

[Johan Brandt t. Grevnäs]

Hej!
Säkert är det viktigt med källkritik! Men några fel t.ex. hos Elgenstierna, är väl bara rimligt. Dessutom borde vi själva kolla källorna (internt och externt!).
Har sett antavlor ända till forna Egypten. Eftersom jag är egyptolog och speciellt insatt i kungaideologin, har jag ofta haft tillfälle att bli stum av häpnad.
Johan Brandt t. Gr.

[Jan Jutefors]

På Rootsweb kan man hitta otroliga familjetabeller, som t.ex. den här  Our family history

[Bo Olsson]

Den var häftig Jan. Undrar om den personen har sina anfäder i Fablernas värld eller Bland tomtar och troll :-)

[Jan Jutefors]

Jag har hittat en annan också som har det mesta av världens kändisar som någonsin har levt, här är länken till  Jesus Kristus

[Eivor Andersson (Ema)]

...Tala om ironi..
 
Eftersom Ann Little startade frågorna i denna diskussionen, så skulle det vara intressant att veta var Du står i denna frågan?
 
För min del, så är jag klar.
Eivor

[Bo Olsson]

Men i den antavlan var det väl ändå fel Jan. Far till Jesus Kristus var väl Den helige anden och inte Josef?

[Anders Ryberg]

Detta är ett mycket intressant problem i evangelierna, Jesus var kommen från Davids hus på sitt fäderne sägs det, varefter Josefs antavla anges. Fast naturligtvis, Josef kan ju ses som hans adoptivfar. Samtidigt så är ju Jesus enligt treenighetsläran ett med sin fader... Jag tror vi har kommit in på området teologi, där normala vetenskapliga regler inte är riktigt tillämpbara...

[Ann Little]

Då jag påbörjade den här diskussionen, precis som Eivor säger, så ville jag bara veta om den engelska damens antavla är trovärdig. Att diskussionen sedan kommit in på andra spår och ingen ännu har gjort någon direkt kommentar till mitt inlägg av den 31/1 kan bara beklagas. :-(
 
Ann

[Rune Edström (Rune)]

Hej Ann
Hoppa över bindestrecket får du lite mer färg på guben.
rune

[Ann Little]

Hej igen Rune!
 
Ja du, jag vet det, men jag lite ovan just nu, har inte gjort några gubbar här på ett tag utan endast i mails, och där ser dom bäst ut med  näsor tycker jag.  
 
Allt gott!
Ann

[Jan Jutefors]

Jag vet inte om din fråga var riktad till mig Eivor, men jag har faktiskt läst Anns inlägg.
 
Var jag står framgår väl ganska klart av de två exempel som jag hänvisar till, men när det gäller isländsk genealogi så kan man väl konstatera att det ingår i varje islännings tradition att kunna sin familjehistoria.  
Kan man isländska så kan man ju alltid titta in på  Islendingabok

[Eivor Andersson (Ema)]

Hej Jan,
Min fråga var ställd till Ann, som startade inläggen.
Jag går inte heller på vad som helst, men de Isländska sagorna ligger närmare mig, som Bohuslänning, och enl. en del släktutredningar, så skall jag komma upp till Magnus Barfot. Det skulle vara roligt att kunna belägga något av det.
Isländska kan jag inte, men det är ganska likt gammalsvenskan, så en del förstår jag.
Hälsningar Eivor

[Anders Ryberg]

Enligt ett isländskt biografiskt lexikon har Magnus Barfot inga barnbarn i Bohuslän, och detta lexikons författare har ändå gått igenom de flesta kända sagor (berättelser, isländska sagor är ju inte alltid samma sak som svenska sagor).

[Niclas Rosenbalck]

Hej Ann!
 
Eftersom ingen tycks svara på din fråga tar jag bladet från munnen. Svaret är ja!
Läs Riksarkivets och landsarkivens årsbok 1996, Arv och anor  (detta årsnummer helt inriktad på släktforskning; ISBN 91-88366-23-5). Däri skriver bibliotekarie Steingr?mur J?nsson (från Lund) en god, sammanfattande redogörelse på
svenska för modern isländsk genealogi och för dess källmaterial. Det går att föra nutida islänningar bak till bl a skalden Egil Skallagrimsson, därefter vidare till norska vikingakungar. Dock kan man alltid diskutera källornas trovärdighet, speciellt då det är muntliga släktredogörelser nedskrivna långt senare än då händelserna ägt rum. Den muntliga traditionen, ställd mot samtida dokument, är inte alltid wie es eigentlich gewesen ist som Leopold von Ranke uttryckte det. Folk har i alla tider medvetet och omedvetet förvrängt faktiska förhållanden. Källkritik är viktigt!

[Ann Little]

Hej Eivor!
 
Ja se det missade jag precis...det var inte entydigt nog för mig  
 
Jag har ingen direkt åsikt om antavlan i mitt inlägg 31/1, annat än att jag undrar om damen i fråga kanske borde vara försiktig med att anta att alla uppgifter hon ärvt är korrekta. Sedan så måste jag erkänna att jag aldrig tidigare hört talas om Olaf The White och Thorstein The Red, som enligt henne var makthavare på Hebriderna och i Skottland. Det betyder ju i och för sig ingenting, jag menar nu att jag aldrig hört om dem tidigare, men å andra sidan så kan det ju vara något där som är fel,och därför gjorde jag mitt inlägg. Om de historiska uppgifterna var felaktiga, så skulle väl mycket i antavlan vara fel också?  
 
Vänliga hälsningar
Ann

[Ann Little]

Hej Niclas!
 
Varmt tack för ditt svar; tyvärr så finns det inten möjlighet för mig läsa Arv och Anor, då jag är bosatt i England. Synd, säkert mycket intressant.  
Så slutsatsen är således att damen från Lanarkshires antavla är till största delen korrekt. Fantastiskt!
 
Vänliga hälsningar
Ann

[Leif Gson Nygård]

Hej Ann!
 
Boken Arv och anor ligger ute på Tradera auktionssajt just nu. 50 kr. begärt, f n inget bud.  
 
Adressen är: http://www.tradera.com/auction/aid_4531931
 
Mvh /Leif

[Ann Little]

Hej Leif!
 
Tack så mycket för informationen, jag skall ta mig en titt på 'tradera'!
 
Vänliga hälsningar
Ann

[Anders Karlsson]

Det går, precis som Niclas Rosenbalck skriver, att med hyfsad säkerhet hitta anor mycket långt tillbaka i tiden. Mängder av svenskar, däribland troligen jag, är på ett eller annat sätt släkt med Birger jarl. Mitt släktskap med Birger jarl är lite osäkert , eftersom det är via hans oäkte son Gregers Birgersson. Jag vet däremot säkert, eller så säkert man kan veta, att jag är släkt med Margareta Filisdotter (Örnsparre) (död efter 1317). Gregers Birgersson var troligen hennes morfar.
 
Jag hade dock kunnat härstamma från något annat av Birger jarls barn. I så fall hade jag med stor sannolikhet kunnat säga att jag var släkt med Birger jarl. Osäkerhet finns dock alltid i släktforskning. Hur många vet egentligen helt säkert att deras morfars farfars mor enligt kyrkböckerna verkligen är deras rätta morfars farfars mor?
 
Många människor kan hur som helst med rimlig säkerhet säga att de är släkt med Birger jarl. Från honom är det sedan lätt att hitta ytterligare generationer bakåt. Den som är släkt med Birger jarl är också släkt med Ingegärd Knutsdotter av Danmark, vars mor troligen var Adele av Flandern. Från henne är det fullt möjligt att på ett källkritiskt sätt hitta anor så långt tillbaka som Karl den store och ännu längre. Kanske är biskopen Arnulf av Metz (död 640-07-18) den tidigaste anan som kan hittas på ett källkritiskt sätt. Jag vet att en del hittat romerska anor, men jag har inte blivit övertygad om att det är godtagbart ur ett källkritiskt perspektiv.
 
För min del är dock osäkerheten kring om Adele verkligen var Ingegärds mor, för stor, för att lägga någon större energi på att hitta Adeles anor.
 
Mvh
Anders Karlsson

[Åke Bjurström]

Hej
Rolf Berlin har ett intressant inlägg under rubriken DNA-genealogi månd. 28 nov. 2005 kl.19.15 att 2-5% eller knappt 10% har fel fader angedd.
Jag har tidigare sett, minns tyvärr ej var nu, liknande uppgifter.
När organtransplantationer blev vanliga mellan närstående hade läkarna vissa problem med att förklara att något närmare släktskap inte existerade.
Man kom dock snabbt på mer eller mindre kryptiska förklaringar som löste problemet.
Vid något tillfälle har jag också sett att cirka 7% i västvärlden har fel far angiven, vilket påstås innebära att efter 10 generationer är det ganska lösa spekulationer om släktskap.
Detta gäller naturligtvis endast faderlinjen.
Moderlinjen kan nog betraktas som tämligen säker  
 
Mvh Åke

[Stefan Simander]

Med DNA-genealogi så kan ju, enligt den diskussionen, en sorts släktforskning sägas gå tillbaka till den första kvinnan och den första mannen, eller?

[Monica Svedberg]

Eller aporna.

[Jörgen Tollesson]

Tala för dig själv, Monkey! J

[Stefan Simander]

Åke, i Rötter under rubriken:
 
Förstasidan > Tips&Råd  
 
Hur hitta föräldrar till
”oäkta” barn?
 
(Uppdaterad/redigerad 20 sep 2005)
 
Kan du finna en tidigare diskussion om hur många som har fel uppgiven fader! Det har diskuterats på fler ställen tror jag.

[Monica Svedberg]

Jörgen,
det är det jag gör.
Trevlig helg!
Monkey