Att prästerna avsiktligt straffade dem som utträtt ur kyrkan genom att hoppa över folkbokföringen tror jag inte på (det var ett allvarligt tjänstefel!). Det kunde säkert förefalla så, för man var kanske inte helt medveten om att man OCKSÅ gjorde en anmälan till folkbokföringen när man beställde dop/vigsel/begravning - och beställde man ingen ceremoni måste man alltså göra civil anmälan vilket säkert många glömde (och här kan jag i och för sig tänka mig att prästerna höll hårt på formalia - även om de skvallervägen hörde talas om en födelse bland baptisterna så väntade de tills det kom in en formell anmälan, små tjyvnyp kan man säkert tänka sig). Någon automatisk anmälan från barnmorskan eller så förekom alltså inte. Likadant var det med vigslar och dödsfall naturligtvis; om man dog hemma och begravdes hos baptisterna så skedde ingen automatisk anmälan utan den fick man göra själv. Vi är så vana vid att sådant sköts av sig själv idag att vi har svårt att tänka oss att det naturligtvis var den enskildes ansvar förr.
Sedan är det en annan sak att om man tillhörde ett annat trossamfund så kanske det inte alltid kändes så kul att gå till prästen i Svenska Kyrkan - det gavs nog en och annan gliring från prästens sida förr.
Men inte bara de ur kyrkan utträdda råkade ut för att inte finnas i kyrkböckerna! Min fars kusin föddes 27 maj 1908 (ett mycket efterlängtat barn) men föräldrarna - dvs fadern - kom inte på att detta skulle anmälas förrän 26 feb 1909! Datumen och förklaring är noggrannt infört i Födelseboken. Ungen hade naturligvis blivit döpt i mellantiden, men inte av en av församlingens egna präster vilket gjorde att hon aldrig kom in i rullorna.
Sedan fanns ju de Mosaiska Församlingarna som hade egen folkbokföring; men dem kan man ju se som vilken icke-territoriell församling som helst.
Ingela