Mindre och mindre besökande på arkiven...

[Isa Kilsbo]

Varför avfolkas arkiven, jag menar besökarna, forskarna, vi som letar våra rötter.
 
För ett par år sedan fick man lov att vara ute i Arninge redan 8.00 på lördagsmorgonen. Kom man senare än 8.20 var man inte alls säker på att få plats (Arninge har 60 platser och öppnar 9.00). Denna höst har vi inte varit över 40 personer någon av de lördagar jag varit där. En lördag var det endast 13 besökare på hela dagen.
 
Likadant är det på Stadsarkivet. Det sitter ett fåtal i mikrokortssalen och lika få i läsesalen. Krigsarkivet samma sak. På KB:s tidningsarkiv är det inte heller svårt att få plats.
 
Är svaret Genline, Svar och andra hemsidor som lägger ut mer och mer material. Det tror vi som fortfarande vistas på arkiven. Det vore intressant att höra från forskare från andra håll i landet, har ni samma erfarenhet.
 
Till saken hör att jag forskar på lördagar och kvällsöppettider. Jag arbetar fortfarande heltid, men om tre år, då ni.
 
Isa Kilsbo

[Nils Hård af Segerstad]

Jag var på Landsarkivet i Uppsala för några veckor sedan. Där var det mycket lite folk.

[Björn Thunberg]

Ja tyvärr visar sig samma trend i Härnösand
Det finns många orsaker Isa med flera.
 
1. SVAR:s digitala forskarsal och Genline.
2. Naturliga avgångar, många äldre (där flera forskar finns) blir egna forskningsobjekt.
3. Problemet att nå den yngre publiken.
 
Kanske vore detta ngt som borde diskuteras på Förtrondemanna konferansen i Sundsvall till våren.
 
Björn

[Lennart Johansson]

Tidigare satt jag ofta två eller tre eftermiddagar i veckan i forskarsalen i Arninge. Men sedan de län som jag forskar mest i finns på Genline och mycket finns på SVAR:s digitala forskarsal, så kan jag sitta hemma vid datorn i stället. Jag brukar ofta vara påloggad några timmar flera dagar i veckan. De vanliga CD-skivorna finns på hårddisken, så det är bara att bläddra mellan så många fönster som datorn klarar av och stämma av kors och tvärs. På den andra datorn finns släktprogrammet för registrering.
 
Nu behöver jag bara åka till Arninge när jag behöver komplettera med uppgifter från SCB-utdragen för födda, vigda och döda 1900-1949 och folkräkningar 1910, 1920 och 1930 eller något annat som inte finns på Genline. Det kanske blir två gånger per månad. Församlingsböcker för 1895 - ca 1930 och äldre bouppteckningar får jag fortfarande beställa som mikrokort från SVAR i Ramsele.  
 
Lennart Johansson

[Kaj Andersson]

Jag har gjort i stort sett hela min släktforskning så här långt via internet. Det handlar om cirka 1000 personer. Under denna kartläggning har jag besökt Landsarkivet i Göteborg vid två tillfällen och Sjöfartsmus?et i Göteborg en gång, sammanlagt kanske 5 timmar. Det blir förmodligen bökigare framåt i tiden, för kyrkböckerna ger inte längre så bra svar. Sakta glider jag över till bouppteckningar och andra dokument, ännu inte publicerade på nätet. Den nära forntiden (1900-tal) är än så länge inte så intressant för mej, men den tiden kommer väl...
 
Hur ser prognosen ut på mer scannat källmaterial?
 
Mvh
/Kaj A.

[Solveig Mårtensson]

Hej!
Jag brukar besöka Arkivcentrum i Uppsala ett par gånger i månaden, eftersom jag inte har Genline. Men ett flertal CD skivor ger mycket hjälp. Att träffa likasinnade är ett plus tycker jag och vi är ett gäng som brukar träffas för att forska, snacka och fika.
Har också märkt att det är mindre besökare nu än förr.
 
Lycka till med fortsatt forskning.....
mvh Solveig M

[Ingegerd Johansson]

Eftersom det blivit mer tunnsått med besökare i Arninge på lördagar, kanske man vågar satsa på en resa dit. Är framme först 9.30 om jag tar första tågförbindelsen hemifrån 7.15, så jag har avstått, även om jag hade tur att det fanns två platser kvar när jag åkte dit en lördag för några år sedan.  
 
Isa, vi verkar vara av samma årgång. Jag har också tre år kvar.
 
Mvh
Ingegerd

[Chris Bingefors]

Grunddata tar man nog fram via Internet och CD numera, då kan fler släktforska. Man får dessutom mer tid till fördjupning, som då sker i arkiven. Kanske behövs det mer kunskap om allt det som finns där, fler kurser på avancerad nivå t ex. Mer handledningar till var man hittar olika källor (gå på djupet i arkivnamnen!). Kanske Släktforskarförbundet tillsammans med arkiven kan utarbeta dessa handledningar och kursmaterial, eventuellt även det web-baserat. Emigranthelgen blev ju en succ?, den har ju ett avancerat program.

[Ted Rosvall]

För många år sedan ville ett stort skoföretag utvidga sin marknad. Styrelsen beslöt att skicka ut två olika representanter, som på var sitt håll skulle undersöka möjligheten att sälja skor. Representanterna skickades till olika delar av Australien, för att se om det fanns en marknad främst bland aboriginerna.
 
En tid senare kom två telegram.
 
Det första löd: Omöjlig marknad. Alla går barfota.
 
Det andra löd: Oändlig marknad! Alla går barfota!
 
Jag kom att tänka på denna sedelärande berättelse, hämtad ur essäsamlingen Det är aldrig kört av Kristina Reftel [Argument förlag] när jag läste inläggen i denna tråd.
 
Där några ser möjligheter ser andra bara svårigheter.
 
Klart är att besöksfrekvensen i våra forskarsalar har minskat drastiskt den senaste tiden. Skälen härtill är självklara. Numera är det möjligt att utföra mycket av sin grundforskning ifrån hemmet, via Genline, SVAR eller någon annan aktör. Det är bekvämt och praktiskt, man behöver inte passa några tider och om man ser till uteblivna rese- och övernattningskostnader så är det dessutom ofta billigare än arkivbesök.
 
Å andra sidan forskar man fortfarande bäst på arkivet. Inte minst eftersom det där finns andra källor att jämföra med, hitta ledtrådar i och att inspireras av. Dessutom har arkiven nycklar och personregister och geografiska hjälpmedel, som underlättar forskningen och som än så länge saknas på nätet.
 
Tyvärr räknar arkiven fortfarande sin framgång i antalet besökare i forskarsalen. Liksom biblioteken räknar antalet boklån, utan avseende på allt annat som ett bibliotek har att erbjuda besökarna. Arkiven fruktar nu, att med färre besökare minskar också medelstilldelningen. Det behövs inte lika mångar arkivarier och vaktmästare för att ta hand om besökarna.
 
Här skulle man vilja lyfta fram den andre skorepresentanten, han som sa Oändlig marknad. För så är det ju. Nu när inte forskarsalarna längre är fyllda till bristningsgränsen är det ett gyllene tillfälle att ta itu med den delen av arakivuppdraget som handlar om utbildningsinsatser, kurser med introduktion av viktiga källor, domböcker, länsräkenskaper, inneliggande handlingar, kartor, enskilda arkiv os.v. Satsningar på skolor och universitet, på klubbar och föreningar. Göra allt det där man inte hann med när det mesta handlade om kyrkoböcker.
 
Förr var det så, att 95% av arkivbesökarna trängdes i 5% av materialet - d.v.s. släktforskarna respektive kyrkoböckerna. Vilken möjlighet för arkiven att nu, när trycket minskat, verkligen få till de nya grepp, som man talat så mycket om.
 
Oändlig marknad!
 
Ted Rosvall

[Chris Bingefors]

Just det, Ted! Jag tror det är många fler än jag som vill veta mer och verkligen gå på djupet för att få en bild av människors liv och livsvillkor, inte bara göra listor med namn.  
 
Mer och fler avancerade möjligheter att lära sig använda de 95 procenten av allt fantastiskt material som gömmer sig i arkiven alltså!

[Björn Thunberg]

Jamen herrejisses det är väl ingen som ifrågasätter detta. Problemet är ju att det finns flera forskare som inte vågar, törs har tid. Att titta i annat källmaterial.
 
Usch tänk om min morfarsfarsfar var en mördare.
Då kan jag ju inte vara med i viktiga klubben i X-stad.
Björn

[Ann-Mari Bäckman]

Ja men, om man har en mördare bland anorna, går väl också att få reda på, genom att titta i de scannade kyrkböckerna.
 
Om man är rädd för att hitta otrevligheter bland anorna, tror jag knappast man ägnar sig åt släktforskning.

[Maud Svensson]

Jag har då inte märkt att besökarna på arkiven blivit mindre. Några ganska småväxta kan man förstås se (och själv är jag inte heller så hög över havet), men där brukar vara en del riktigt långa räklar också. Och jag förstår inte varför längden skulle vara ett problem - såvitt folk inte når upp till arkivskåpen och -hyllorna?
 
Ett bekymmer kan väl däremot vara att besökarna tycks bli allt färre...

[Rolf Jacobsson]

Tack Maud, ett gott skratt förlänger livet!  
 
Mvh/Rolf

[Inge Ledje]

Just det Ted!
Och därför är det viktigt att så mycket som möjligt av det framforskade rena släktforskningsmaterialet blir tillgängligt. Det är ju meningslöst att man skall behöva göra om samma arbete gång på gång. Jag har svårt att förstå de släktforskare som ligger på sitt material och inte vill släppa det ifrån sig.
Det är först när man har fått fram skelettet, dvs namnen och anorna bakåt,  i sin egen släktforskning som det börjar bli riktigt intressant.
Nu har jag forskat i 16 år och materialet som skall/borde utforskas vidare blir bara större. Det är nu jag kan börja skriva mina geners historia, och kungaboksförfattarna må häpna, men den historian är minst lika spännande och kanske viktigare för att vi skall förstå hur samhällena och mänskligheten utvecklats.
Kanske kan vi få några historieprofessorer som börja skriva folkets historia istället för konungarnas och drottningarnas?
Forskningsmaterialet torde i varje fall inte ta slut i brådrasket.
Mvh
Inge

[Isa Kilsbo]

Så fick jag bekräftat vad vi tappra redan trodde att vi visste! Det är internet som håller på att tömma våra arkiv. Vi trodde nog att det skulle bli svaret. Det som jag och flera andra borde vara oroliga för är att det vikande intresset får arkiven att sluta med kvälls- och lördagsöppet.
 
SSGF har hyfsat stor anströmning till de onsdagar vi hyr Arninge kvällstid (c:a 16 ggr/år) men den har varit större. Det är i första hand heltidsarbetande men även pensionärer som får en ”heldag” och dessutom kvalificerad hjälp. Små grupper med nybörjare besöker oss också och får hjälp med dom första stapplande stegen i våra arkiv.
 
Den inte använda verksamheten med Jourhavande släktforskare på Stadsarkivet bytte vi ut till tema-träffar om vilka jag tidigare nämnt i tråden som Ted Rosvall startade med rubriken ”Jourhavande släktforskare”. SSGF har anordnat åtta sådana träffar och vi har avhandlat ämnen såsom Barnhuset, Sjömanshuset, Långholmen, Rådhusrätten, Kartor och ritningar, Barnhuset igen, Rotemansarkivet och sist denna höst blir ämnet Bouppteckningar. Jag har intressanta ämnen inför våren att fylla våra torsdagar med och sen får vi väl börja om från början. Trots denna livaktiga verksamhet ser jag ingen större ökning på antalet forskare de timmar jag är där.
 
Jag använder inte Genline, tycker att pengen är lite för stor. Materialet finns ju gratis i Arninge (ja, jag vet att jag har fördel av att bo nära). Jag använder Svars digitala forskarsal. Där finns många gånger de AII-längder jag ofta har användning av och beträffande Stockholms län går jag vidare på Stadsarkivet som har tillgång till materialet för senare år än Svar har.
 
Jag kommer aldrig att byta ut mina lördagar på Arninge, mina Ramseleresor och mina övriga utflykter till olika arkiv, möjligheten att få diskutera problem med kunnig personal och andra forskare mot att sitta ensam hemma och klicka på olika hemsidor och inte ha något socialt utbyte, aldrig!

[Björn Thunberg]

Bravo Isa! Ditt inlägg är mycket bra.
Björn

[Isa Kilsbo]

Till Maud!
 
Jag har humor och inser hur korkad min ursprunsrubrik var. Jag inser att vi inte är på väg till dvärgforskning, färre är ordet. Kan möjligen värden för anbytarforum korrigera min språkliga fadäs?

[Tord Påhlman]

Även om det är bekvämt att sitta hemma har ju arkivforskningen en del fördelar som man ofta inte har framför datorn. Det går ju i regel snabbare att åka snabbt igenom ett mikrokorts alla sidor än att bläddra på datorskärmen (även om man har snabb uppkoppling). Läsbarheten hos Genline är i mitt tycke ofta sämre än på mikrokort eller i SVAR:s digitala forskarsal (även om Genline har ett bättre presentationsrogram än vad SVAR har). Dessutom, är någon text på en kyrkbokssida så kluddig och klottrig att den överhuvudtaget ej går att läsa i Genline/SVAR eller på mikrokort, brukar man kunna beställa fram originalboken, naturligtvis förutsatt att man forskar på det arkiv där boken förvaras. Jag använder datorn både för släktforskning och diverse andra ändamål men gör nog den mesta forskningen på arkiv. Håller med Isa om att man har behov av att forska på arkiv, annars skulle släktforskningen bli ganska tråkig. SSGF:s onsdagskvällar i Arninge är en av många forskare uppskattad och positiv del av tillvaron.
 
Det skulle f ö vara intressant att få veta om även SVAR:s utlåning (rätteligen uthyrning) av mikrokort har minskat. Någon som vet?

[Ted Rosvall]

Är man van användare av mikrokort går det faktiskt fortare att flyga över ett stort antal sidor än med motsvarande digitala bilder via Internet. Å andra sidan kanske man får en hänvisning till en annan församling, och då kan man snabbt som ögat få fram den nya församlingens böcker på dataskärmen, medan det kan ta veckor att beställa och få hem nya mikrokort.
 
Uthyrningen av mikrokort hos SVAR har minskat dramatiskt, och förmodligen är det en verksamhet som med tiden kommer att upphöra, kanske när SVAR/Mormonerna har hela det motsvarande beståndet digitalt.
 
Mvh
TED

[Ingela Martenius]

Inge,
 
Visst finns det historiker som forskar i vanliga människors historia. T.ex. Britt Liljewall, doktor i historia vid Göteborgs universitet som bl.a. forskar på s.k. bondedagböcker; jag kan rekommendera hennes Självskrivna liv.
 
Ingela

[Jojje Lintrup]

Det är inte bara de officiella arkiven som tappat besökare. Släktforskarnas Hus i Leksand räknar med att antalet besökare per dag mer än halverats, och därför planeras en flytt till mindre lokaler. För en självfinansierande verksamhet som denna, är utvecklingen en ren katastrof, som man försöker att hantera genom att samarbeta med Genline enligt devisen If you can't beat them, join them.  
Utvecklingen har dock inte kommit som någon överraskning. Vi var medvetna om att folk skulle stanna hemma med sin forskning redan från början, när Genline startade sin verksamhet. Man får trösta sig med att också mikrokortcentren, vare sig de ligger i Leksand eller i arkivens lokaler runt om i landet, också de är relativt nya företeelser som radikalt ändrade förutsättningarna för släktforskarna för ett tjugotal år sedan.
Sedan får vi inte glömma att Genline själv står under bilan. SVAR:s satsning på skanning av kyrkböckerna i samarbete med mormonerna hotar även dem på sikt, så även Genline ser sig om efter andra verksamheter för att slippa gå i graven om några år.

[Stefan Simander]

Igår kväll var vi två Jourhavande Släktforskare på Uppsala Landsarkiv mellan 17.30-20.00 och fyra besökare.  
En behövde hjälp med forskningen i kyrkboksmaterialet på mikrokorten. Den andra var en erfaren forskare som ville ha hjälp med hur man sökte på CD:n Sv Bef 1890 på den medhavda bärbara datorn!  
Det var inte ens folk vid de kostnadsfria datorerna med gratis uppkopplingar till de stora databaserna som arkivet erbjuder.
 
Ett tidens tecken?  
 
PS. De jag hjälpte sa i alla fall att det varit nästan fullt en förmiddag då de tagit sig dit från stockholmstrakten.

[Chris Bingefors]

Är det inte också så att fler KAN forska idag. Jag har turen att jobba ett kvarter från Landsarkivet i Uppsala - men hela min släkt kommer från andra delar av landet. Därför har on-line möjligheterna inneburit att jag kan forska, trots ett arbete som kräver mer än normal arbetstid, det var överhuvudtaget inte möjligt tidigare. Det är billigare med Genlineabonnemang, Cd-skivor och Svar-abonnemang än bara en resa till Lund. Det är nog fallet för många idag, migrationen har inneburit att anorna är utspridda på många Landsarkiv. Dessutom har de en tendens att flytta runt under de senaste 100 åren. Mer än en gång har jag svurit över anor som envisas att flytta fram och tillbaka över arkivgränsen!
 
En bra utveckling vore om arkiven hade scannade kyrkböcker som faller under PuL på sina interna datorsystem (tillgång till hela landet på varje arkiv). eller...det kanske finns redan men är okänt?
 
På kvällstid och lördagar tas ju heller inte dokument fram på arkivet, därför kanske det inte är möjligt att utnyttja den jourhavande släktforskaren fullt ut. Jag skulle gärna vilja ha hjälp med att finna annat än kyrkböckerna på microkort eller databaser.
 
Möjligheten att hitta mer djupgående uppgifter kanske skulle göra att det var värt kostnaden och tidsåtgången för att resa till Landsarkiv i andra delar av landet.

[Arne Forsman]

Jag har släktforskat vid Uppsala Landsarkiv, ULA, Riksarkivet på Marieberg och i Arninge och i Stockholm

[Marie-Louise Hägglund]

Jag måste säga att det är mycket roligare att åka till Landsarkiven än att använda Genline. GenLine är ett bra komplement dock. Har bara besökt Vadstena en gång och fck bra hjälp, Uppsala många gånger.
Mvh Marie-Louise Hägglund

[Sten-Hermann Schmidt]

Då jag läst ett antal rätt negativa inlägg om Arkivet i Uppsala, vill jag efter ett försvarligt antal besök där under några år, meddela att jag alltid blivit synnerligen väl och hjälpsamt bemött där. Särskilt har jag fått mycket kunnig och engagerad hjälp i tydning av texter, på stående fot!

[Stefan Simander]

Arne, när hade du dina erfarenheter på Uppsala Landsarkiv? Var det nyligen eller länge sedan?

[Isa Kilsbo]

Jag upplever det så här!
 
Är man ofta gäst på ett specifikt arkiv så lär man sig ganska snart att A är bra på det här och B är bra på det där. Sen finns det någon, exempelvis C, som inte alls faller en på läppen och man frågar inte så mycket när vederbörande tjänstgör. C kan säkert serva en annan forskare det som C är specialist på.
 
Det går inte att begära att all personal i forskarexpeditionen ska kunna vara världsbäst på alla områden.
 
Ingen människa är fulländad och vi alla har olika krav på vad en tjänstgörande i forskarexpeditionen ska kunna svara på. Inse att vad vi än tycker om dom så kan dom mycket mer än vad vi kan i stort.
 
Sen finns det ju en och annan som borde skickas på charmkurs!

[Ingrid och Olof Bergström]

Vill säga att mina erfarenheter av Uppsala Landsarkiv är att jag inte har behövt fråga rätt person, utan om den som satt i expeditionen inte lyckades hjälpa till med läsningen har man tillkallat en mer erfaren expert, som kommit ut efter en liten stund. Konstigt om dom inte skulle svara alls på andra frågor.
 
hälsningar Ingrid