Mästrande mail på ens privatmailadress

[Anna Berg]

Fick ett mästrande och undervisande mail från en frågeställare i RÖTTER på min hotmailadress. Detta hade jag ej väntat mig.  
Tycker det är oförskämt och obehagligt.  
Har man gett fel svar, galet svar, otillfredsställande svar, felaktigt tips eller råd  så är väl det inget att hoppa på andra för.
 
Och om man ej ger rätt svar eller tipsar helt galet så ska man väl inte behöva få ett mail privat från någon som talar om för en hur saker och ting är och som anser att man själv som svarare har låtit fantasin skena iväg.
Ibland så kan ju 'fantasin' vara bra att ha och vara det som leder rätt.  
Ibland kan 'fantasin' visa sig ha varit för yvig: men det ger ju inte andra rätt att mästra.
 
Det har ju emellanåt försigått påhopp här i RÖTTER på endera frågeställare eller svarar/hjälpare/tipsare vilket de flesta, tror jag, tycker är så onödigt eftersom det ger en obehaglig stämning.
Jag lovar: det är LIKA obehagligt att få ett mästrande mail i sin egen mailbox!

[Christina Holmér-Gunnerfält]

Tyvärr är det väl så här när man är med i öppna debatter, vilket jag tycker är trist. Vi borde hålla detta på en neutral nivå och försöka hälpa varandra om vi kan. Annars behöver vi inte blanda oss i diskussionen och absolut inte skicka privata mail om inte det är mail som kan hjälpa och som inte är intressant för hela forumet. Om vi skall få ha kvar ett levande forum måste det finnas någon form av etik. Är med i andra diskussionsgrupper som inte har med släktforkning att göra, i varje fall inte mänsklig släktforskning, där har flera blivit uteslutna från listan. Är ju inte tillämpbart här då  det handlar om privara mail.
Hoppas att vi kan fortsätta i en positiv anda.
Christina

[Rune Edström (Rune)]

Hej Anna
Ingen tröst för dej, men du är inte ensam om den erfarenheten. Det finns tydligen en del som är alldeles för duktiga för att inte delge andra HUR det ska vara.
hälsningar
rune

[Anna Berg]

Visst inser jag att en del personer, som har svårt att tåla att andra svarar fel eller t o m tycker fel, tar en chans att visa sin egen förträfflighet eller kunskap på en öppen sida som RÖTTER.Dock tycker jag att dessa personer ska stanna upp och tänka till innan de agerar och mejlar hem till andra.  
 
Eller ska det gå så långt att man ej ska våga ha sin e-mailadress med här i Rötter...TY svarar jag tokot så riskerar jag ett pekpinnesvar i  min mailbox?
 
Trevlig sommar!

[Anna Berg]

Samma person som tidigare mejlat mig på min privata mejl-adress och föreläst om vad sanning är, har åter mejlat mig en lång föreläsning som jag inte har bett om.Jag har svarat och undanbett mig dylika mejl eftersom jag INTE har bett om det.Detta är mycket obehagligt.
 
HUR får man en person att förstå att man ej bär sig åt på detta sätt. Kan man polisanmäla?  
 
Jag uppfattar dessa mejl som en form av förföljelse. Tydligen är det en person som på något vis vill bevisa att det hon vet är den absoluta sanningen.
Ska jag här i RÖTTER uppge personens namn och e-mailadress? För att få ett slut på dessa mejl som jag INTE har bett om!

[Eivor Andersson (Majken)]

Hej Anna,
 
Jag tycker att Du skall meddela redaktionen, vem som skriver till Dig privat. De kan ju kontrolera IP-adressen.
Dessutom är det ju bra så att inga oskyldiga blir misstänkta.
Du sa ju att det var en hon, och det finns många kvinnor här, som kan uppfattas som mästrande
 
Hälsningar Eivor

[Jan Jutefors]

Anna,
 
En gång må vara förlåtligt att få en knäpp och skriva ett sådant brev, men två gånger blir oförlåtligt. Jag tycker att du kan kopiera dem hit med fullständig avsändare.

[Rune Edström (Rune)]

Jag håller med Jan Kopiera rubbet och lägg ut det.
rune

[erika]

Nej nu måste jag lägga mig i. Man har inte enligt lag rätt att publicera någon annans text utan tillstånd och två fel gör som bekant inte ett rätt.
Om denna person inte lämna dig i fred så tycker jag att du ska polisanmäla för trakasseri.

[Maud Svensson]

Här kommer man hem i arla morgonstund efter jobbet och upptäcker att man utnämnts till FÖRFÖLJARE.  
 
Det tog en stund innan jag fattade att det är mig Anna Berg riktar sina beskyllningar mot. Men jo - datum stämmer, så det måste vara mina två e-brev som avses.
 
Beskyllningarna är så absurda att jag måste bemöta dem, trots att diskussioner som denna inte hör hemma i Anbytarforum.
 
Detta har hänt:
 
Jag skrev ett mycket kort e-brev till Anna för att göra henne uppmärksam på att hon lämnat en felaktig uppgift i ett svar till en frågeställare i Anbytarforum. Anledningen till att jag tog kontakt via e-post och inte skrev ett inlägg i anslutning till hennes var bland annat att jag ville ge henne chansen att själv rätta sin uppgift.
 
Anna skickade ett svar samma dag, vilket hon har valt att inte nämna här. Svaret bestod i huvudsak av en utskällning.
 
Något bestört över denna ilskna reaktion skrev jag ännu ett brev som avslutades så här, citat:
 
Till sist och än en gång: jag är mycket ledsen över att du uppfattade mitt brev som oförskämt och mästrande, för det var sannerligen inte min avsikt. För mig är din våldsamt negativa reaktion helt obegriplig - själv blir jag tacksam om någon påpekar att jag lämnat en oriktig uppgift, eftersom det ger mig möjlighet att rätta till mitt misstag.
Men det är uppenbarligen svårt med skriftlig kommunikation. Ett brev som skrivs i de välvilligaste avsikter kan tydligen uppfattas som illvilligt av mottagaren. Det kan jag bara beklaga. (slut citat)
 
Efter detta har jag fått ytterligare två brev från Anna - nya utskällningar som jag inte besvarat. Jag valde att glömma saken, men nu blev jag alltså påmind.
 
Om någon mot förmodan vill läsa mina båda brev till Anna in extenso och bilda sig en egen uppfattning, går det bra att mejla mig. Annas brev till mig lämnar jag självfallet inte ut utan hennes tillstånd.
 
Till sist: detta är en struntsak, som genom Annas skriverier här antagit rent bisarra proportioner (polisanmälan!). Eventuella ytterligare utskällningar från hennes sida, här eller via e-post, kommer lika lite som hennes två senaste att besvaras av mig.

[Anna Berg]

God morgon världen!
Jag betackade mig för att få tillrättavisande mail hållna i en mycket von oben-attityd hem till min mailbox.  
Så det var inga utskällningar: jag bad den person som mejlat att LÅTA BLI att mejla till mig privat och agera  besserwisser.  
Jag fick vädja om det ännu en gång eftersom den som mejlat inte gav sig utan mejlade ännu en gång: nu en lång föreläsning.
 
Jag har nu uppfattat det hela som att personen ifråga ej vill eller kan acceptera att det emellanåt finns flera s.k. sanningar.  
 
Det jag svarat var nämligen en 'sanning' ur min erfarenhet, men bara för att den var det, ger det ej någon rätt att mejla hem till mig och påpeka att jag har FEL och i kränkande ton tala om varför.  
Det var alltså inte en ORIKTIG uppgift. Det var ingen uppgift jag behövde rätta till.
Det var en uppgift som jag hade utifrån min egen erfarenhet och ett förslag, ett tips- men ABSOLUT inget man behöver mejla tillrättavisningar för.  
 
Jag har EJ bett om föreläsningar och jag skall minsann tala om för dig vad som är sanning- mail hem till mig från en totalt främmande person.  
Jag tycker det är mycket obehagligt.  
 
Man behöver ej sätta sig på andra för att man anser sig veta att det finns bara en enda sanning!
Självklart att man blir upprörd och närapå kränkt när någon tar sig den friheten.
 
Jag borde givetvis enbart returnerat första mejlet till avsändaren utan kommentar.
 
Jag hade EJ tänkt sätta ut någons namn eller e-mailadress; Det var endast en fråga: vad gör man om man känner sig förföljd av någon som inte ville ge sig?  
 
Jag spärrade istället i min mailbox.  
 
Sens moral: mejla inte hem knäppar på näsan till dina medmänniskor: det blir bara fel.
 
Och svara för all del inte på frågor  om din kunskap kommer av egen erfarenhet och ge ej tips och förslag: ty det är ju inte sanning!

[Jörgen Tollesson]

Vad ska man tro?
 
Ett brev som skrivits i de välvilligaste avsikter med ett påpekande om en oriktig uppgift? Eller en tillrättavisande besserwisserföreläsning? Ett svar som bara var en önskan om att slippa fler liknande brev? Eller en utskällning?
 
Tja, man ska naturligtvis inte tro något alls utan fakta. Och de båda parternas beskrivningar av 'fiendens' agerande är väl inte helt objektiva...
 
Detta är m.a.o. en utmärkt illustration till vikten av källkritik i släktforskningen: Lita aldrig på andrahandsuppgifter - gå alltid till källan och gör din egen tolkning! J
 
Så skulle damerna åtminstone kunna enas om att lägga ut hela korrespondensen här? Men man blir ju onekligen nyfiken på vad som egentligen har stått i dessa förfärliga brev...

[Anna Berg]

Här läggs absolut ingen korrespondens ut.    
Det är enbart omoget och löjligt.
Det finns faktiskt gränser och absolut ingen anledning till vendetta.

[Anna-Carin Betzén]

Ibland har jag försökt svara på någon fråga på Anbytarforum, och efter att jag har skrivit så har någon annan som varit mer välunderrättad gett ett bättre svar. Jag kanske hade läst fel, fattat fel, mints fel, skrivit fel, haft för lite erfarenhet, inte haft tillgång till de bästa källorna, eller helt enkelt inte motiverat mina slutsatser. Men genomgående så har de som skrivit rättande inlägg gjort det snyggt och trevligt och utan att jag känt mig det minsta trampad på tårna. Jag gjorde så gott jag kunde, men någon annan visste mer och det var ju jättebra att de delade med sig av det!  
 
Om jag hade fått ett privat mail om att jag borde korrigera något jag skrivit som jag hade fel i, så hade det känts ganska onödigt - de korrekta uppgifterna hade ju kommit ut snabbare på Anbytarforum om den personen själv hade skrivit ett inlägg där.  
 
Att skriva så att mottagaren garanterat uppfattar det så som man har avsett är nog nästan omöjligt. Jag själv råkar ibland skriva saker som uppfattats på ett helt annat sätt än jag har menat dem. Fördelen med att hålla meningsutbyten på Anbytarforum är att man kan få veta hur andra än adressaten tolkar det man skrivit; i en privat brevväxling kan ju lätt ord stå mot ord, som här.

[Jörgen Tollesson]

Ojdå, här gäller det att se upp, så att man inte skriver något fel... J
 
Anna, att fortsätta med dina offentliga omdömen om både breven och brevskrivaren (tillrättavisande mail hållna i en mycket 'von oben'-attityd, besserwisser, sätta sig på andra för att man anser sig veta att det finns bara en enda sanning m.m.), även efter att brevskrivaren har givit sig tillkänna så att alla vet vem du talar om, det är tydligen på rätt sida av gränsen (det finns faktiskt gränser) - men att lägga ut breven här så att vi andra kan få ta ställning själva till vems 'sanning' som är riktig (för det finns kanske mer än en också här?), det är alltså enbart omoget och löjligt... Jaha, då vet vi det.
 
Men hur kan det bli en vendetta om ni enas om att lägga ut korrespondensen här? Det var ju faktiskt det jag frågade om ni kunde göra. Var och en kan ju lägga ut sina egna brev. Men det var bara ett litet förslag. Jag tror nog att vi alla överlever även utan att få ta del av denna brevväxling...
 
Ditt ilskna svar på mitt försynta inlägg gör ju inte precis Mauds beskrivning av dina brevsvar som utskällningar mindre trovärdig... Men för undvikande av missförstånd bör väl tilläggas att om din beskrivning av de brev du fick är korrekt, så förstår jag inte varför du inte svarade med en utskällning.
 
Det finns f.ö. aldrig några skäl att skicka kommentarer (rättelser av fakta, betygssättning av någons uppförande eller en avvikande åsikt i en sakfråga) per epost. Har man synpunkter på något som skrivits här i Anbytarforum - så svara här!

[Johnny Riert]

Bäste Anna
Eftersom du själv startat den här diskusionen för alla på Rötter så vore det väl bäst att du lade ut dina beskylningar så alla får se dem. Du är själv snabb att gapa efter polis kanske är det så att det är du som för förtal här i Rötter. Varför kalla in polisen i tid och otid det här gäller väl oss alla i Rötter, då du redan vill ha vårt medlidande. Så låt oss som deltar här i Rötter avgöra vad som är rätt och fel. Forumet är väl till för oss släktforskare och bör kunna lösas internt. Man ska inte kasta sten i glashus passar väl in här.
Mvh. Johnny Riert

[Mikael karlsson]

Här läggs absolut ingen korrespondens ut.  
Det är enbart omoget och löjligt.  
Det finns faktiskt gränser och absolut ingen anledning till vendetta.  
 
Så skriver Anna Berg.,...Sämsta exemplet på vendetta...har hon själv dragit igång....
 
men Anna Berg kan i ett tidigare inlägg fråga sig om man skall lägga ut personens E-mail adress...
 
Men kan inte ta en öppen debatt när svar kommit från den som skrivit till henne...
 
Sen skall man väll akta sig för att uppge någon annans NAMN E-mail Adresss,, det kan ju faktiskt varit någon som utger sig med annans email adress det är ju inte svårare än så..

[Anders Berg]

Tack Anna-Carin Betz?n för dina väl valda ord. Det bästa som sagts i den här debatten. Jag tycker vi ska besinna oss nu, och inte kräva av Anna och Maud att de ska lägga ut sin privata e-post. Tror ni Anna skrev sitt första inlägg för skoj skull? Det tror inte jag. Hon kände sig antagligen så illa till mods som hon beskriver, och jag tror inte den här diskussionen på något sätt förbättrar situationen.  
 
Nu har både Anna och Maud fått ge sin version av saken. Låt det nu bero. Eller är vi så nyfikna på vad som skrivits att vi inte kan bärga oss?

[Jörgen Tollesson]

Nej då, jag tror inte för ett ögonblick att Anna skrev sitt första inlägg för skojs skull, och jag betvivlar inte alls att hon kände sig så illa till mods som hon beskriver.
 
Jag vet nämligen personligen hur det är att få epost från en självutnämnd 'ordningsman', med kommentarer till vad jag skrivit i Anbytarforum - rent förtal med kopia till anbytarvärden (som naturligtvis inte hade något med det hela att göra)! Och jag vet att jag inte är den ende som fått 'uppfostringsbrev' från 'ordningsmannen', en av Anbytarforums stooora släktforskare. I mitt fall (och kanske också i andra?) nöjde sig 'ordningsmannen' inte med det, utan ägnade sig dessutom åt en ren epostkampanj (alltså med brev ställda till andra än mig) med 'diagnoser' på mig. Jag skulle mycket väl ha kunnat tänka mig att publicera denna korrespondens i Anbytarforum, om det inte hade upphört - vilket jag åtminstone hoppas att det har gjort...
 
Det jag har skrivit i den här diskussionen var bara ett litet förslag att båda parter skulle lägga ut sina brev här, så att vi alla kunde se vad detta redan offentliga gräl egentligen handlar om. Men jag (och alla andra också, förmodar jag) överlever som sagt utan det...
 
Vidare kommenterade jag bara Annas ilskna svar på mitt första inlägg.
 
Vem som har rätt i den här saken kan jag naturligtvis inte ta ställning till utan att ha läst breven - d.v.s. när det gäller Annas och Mauds beskrivningar av innehållet i den andres brev. Men när det gäller frågan om man över huvud taget ska kommentera Anbytarforum-inlägg per epost, så är jag helt enig med Anna: Det ska man inte!

[Anders Berg]

Ja, som ni förstås har Jörgen åter lyckats att leda in spåret på ett hatbrev mot mig. Snälla du, jag har lämnat våra meningsmotsättningar bakom oss. Om bara du tillåter mig! Är det förbjudet för mig att komma med en åsikt (tämligen stillsam) i denna diskussion utan att du genast ska ta åt dig och se det som kritik mot dig personligen? Förstår du inte att din reaktion nu bara riskerar att bekräfta den inte så smickrande bild som du tidigare skapat åt dig själv. Det är sorgligt för det senaste halvåret så har vi kunnat umgås utan problem med vårt gemensamma intresse. Jag förstår inte varför du ska dra upp gammalt groll igen.
 
Tyvärr var jag tvungen att svara på detta personangrepp (att inte nämna mitt namn är inte en förmildrande omständighet). Ytterligare i saken har jag inte att säga, men jag misstänker att anbytarvärden kan ha något att tillägga.

[Jörgen Tollesson]

Rubriken på denna diskussion är Mästrande mail på ens privatmailadress. Mitt inlägg höll sig till det ämnet.
 
Jag höll med Anders om att Anna säkert kände sig så illa till mods som hon beskrev - och förklarade denna min övertygelse med mina personliga erfarenheter.
 
Att beskriva dessa mina egna erfarenheter är absolut något som hör hemma under denna rubrik. Det visar att den här aktuella korrespondensen inte är den enda på temat epostkommentarer till inlägg i Anbytarforum - och det visar dessutom att jag har förståelse för Annas reaktion, vilket kanske inte framgick av mitt tidigare inlägg. Men jag nämnde inte 'ordningsmannens' namn - av den enkla anledningen att vederbörandes identitet inte hörde hit; det handlade om saken, inte personen.
 
Jag tog alltså inte åt mig av Anders inlägg och såg det som kritik mot mig personligen - jag instämde ju... J
 
Någon ytterligare kommentar har jag inte till detta mitt s.k. hatbrev.

[Gabriel Wallgren]

Boys!
 
Hade inte Ni lagt boxhandskarna på hyllan? Försök nu att inte ta upp den gamla debatten igen, för den var väl avslutad för ett bra tag sedan, eller?!

[Maria Svärd]

Hej alla,
 
Jag håller också med Anna-Carin här ovan.
 
Jag råkade vid något tillfälle lämna ut felaktiga uppgifter här på anbytarforum (under Hemsjö i västergötland). Jag hade förväxlat Stora Lundby med Lundby församling i Göteborg. Genast kom ett vänligt påpekande av Peter Hjortstam som har anor ur samma släkt. Jag tackade för rättelsen och så var den saken ur världen.
 
Jag tog inte detta personligt på något vis utan var tacksam att Peter talade om det rätta förhållandet då jag naturligtvis inte på något sätt vill lämna ut felaktiga uppgifter.
 
Jag håller med Jörgen här. Om det nu är så viktigt för Anna och Maud att få rätt, så kan väl båda lägga ut sina mail här på anbytarforum, eller sköta det hela privat,utan att överhuvudtaget blanda in anbytarforum.

[Maud Svensson]

Ingen har vare sig rätt eller fel i detta fall. Det handlar om subjektiva upplevelser - Anna uppfattade mitt e-brev som mycket obehagligt och jag känner mig grundligt missförstådd. Ingen utomstående kan döma i denna sak och slå fast att den ena eller den andra har rätt - det skulle i vart fall på intet sätt förändra Annas eller min upplevelse av att ha blivit illa bemött, och våra respektive upplevelser är lika sanna.
 
Anbytarforum borde naturligtvis inte ha blandats in.  
 
Till Anna vill jag säga att jag nu har raderat vår brevväxling och jag hoppas att du liksom jag är beredd att glömma denna trista sak. Från min sida finns inga hard feelings. Jag betraktar det hela som ett beklagligt missförstånd.
 
Vad jag lärt mig av detta är att inte skicka e-brev till deltagare i Anbytarforum. Jag har visserligen gjort det vid flera tidigare tillfällen och aldrig mötts av en reaktion ens liknande Annas, men jag har nu fått erfara att ett brev kan misstolkas. Det var en synnerligen tråkig erfarenhet och jag tänker inte utsätta mig för risken att drabbas av samma sak igen.