Jag hade släktforskat några år med koll på en massa detaljer om släkter ända tillbaka till 15-1600-talen, som t ex dopdagar, lysningsdagar, in- och utflyttningsdagar, etc. Då slog det mig just det som diskuteras här. Jag vet ju inte det om mig själv och mina närmaste.
Jag vet idag med bestämdhet att farmorsmors uppgifter stämmer att pappa har fel officiellt födelsedatum (det felaktiga 13 mars istället för det riktiga 15 mars) antecknat, efter att ha fått utdrag ur barnmorskedagboken där det rätta står! Något han eller någon annan inte brytt sig om att ändra!
Så jag gick till pastorsämbetet i Uppsala Domkyrko och bad att få se mina uppgifter, vilket de först var väldigt ovilliga till att ta fram och de ifråsatte vad jag skulle med det till och när jag förklarade hur jag tänkte kring min släktforskning och mig själv, så blev de ännu mer tvära.
Jag gav mig inte, utan sa att jag hade rätt att se mina egna uppgifter. Då snäste de åt mig att då fick jag allt leta reda på kortet själv!!!
Vilket gjorde att jag stod och bläddrade i en massa sekretessbelagt material och när jag fann mitt kort, så kom någon och skulle kontrolläsa vad som stod, ifall det var känsliga uppgifter, vilket jag redan hade hunnit se isåfall. Någon kopia fick jag inte ta, men jag fick skriva av uppgifterna!!!
Där framkom en del som jag inte kommit ihåg på rak arm eller ens visste om. Dvs alla officiella flyttningsdatum (dessa skiljer sig ju ofta från den faktiska flyttdagen) och alla officiella fastighetsbeteckningar (som man oftast inte tänker på, särskilt som barn och ungdom)! Även dop- och konfirmationsdagar fann jag där på kortet. Sedan följde jag upp det med utdragen ur födelsejournalerna, vilket också var intressant, eftersom dopet skedde på BB, något jag aldrig tänkt på att fråga om! Min lillasysters kyrkodop, minns jag däremot och det finns dokumenterat på foton i familjealbumet.
Även ens egna dagböcker, fotoalbum, rull-, kassettband och videoinspelningar är ju släkthistoria som man lätt glömmer bort.
Hemma hos mamma hittade jag i förra veckan en gammal rullbandsinspelning från 1970 som jag gjorde som 12-åring och som förts över till kassettband, där mormor, född 1900, död 1979 och morfar, född 1897, död 1975 trädde fram med sina sedan länge tystnade rospiggsröster och berättade gamla historier och trätte lite med varandra. Något som fick mamma och mig att såväl gråta och skratta om vartannat! Även andra avlidna hördes. Samt att min son tyckte att jag lät som min äldsta son på bandet! En verklig herdestund!
Jag har också spelat in timslånga separata intervjuer med mamma respektive pappa, där de får tala om hur de minns saker och ting.
Kanske dags att läsa sina gamla dagböcker igen? Börja forska om Mitt liv som mig själv? Hur jag minns det och hur det egentligen var...