Så har då den politiska processen i sockenfrågan äntligen landat ...
Tio långa år har det tagit. Det var vid Släktforskardagarna i Ronneby 2003 som förbundet lanserade sin Operation Brevstorm med de fyra provokativa vykorten med rubriken Rädda våra socknar, och sedan har ärendet malt och malt, hela tiden envist motarbetat av Skatteverket.
Slutresultatet - riksdagsbeslutet - måste ses som en stor seger för släkt- och hembygdsforskarrörelsen! Det är vi som med uthållighet har kämpat för det vi visste var det enda rätta, och till slut blev det som vi ville och önskade - nästan. För ännu återstår det att se hur den nya policyn kommer att praktiseras av det motsträviga Skatteverket. Att distriktsindelningen kommer att finnas med någonstans i den stora folkbokföringsdatabasen utgår jag ifrån, men kommer den att vara tillgänglig. Kommer den att användas och lämnas ut? Eller kommer den i framtiden bara att finnas med vid stora statistiska utdrag?
Som jag har förstått det hela kommer varje adress, varje gård, fastighet och stuga att förses med en distriktskod (= socken), vilket gör det möjligt att konstatera i vilken socken en människa är född respektive avliden. Eller....rättare sagt, på vilken adress en människa var folkbokförd vid tiden för födelse och död - inte sjukhusets geografiska placering. Detta är i enlighet med tidigare traditioner på området, men visst skulle man önska att man också kunde få veta den fysiska platsen för dessa viktiga portalhändelser i en människas liv. Tyvärr tror jag att alla avier, som skulle kunna påvisa sådana detaljer, gallras efter tio år.
Och hur är det egentligen med dödsorten? Ibland ser man att en avlidens adress tycks vara hos en son eller dotter eller till och med hos en god man, trots att han/hon aldrig någonsin bott där. Är det då detta distrikt som redovisas som dödsort, trots att det kan ligga i andra änden av vårt avlånga land?
För att inte tala om vigselorten! Den registreras som bekant över huvud taget inte av Skatteverket. Den fysiska orten, t.ex. kyrkan, där vigseln faktiskt ägde rum, knackas inte in i folkbokföringsdatabasen, och underlaget gallras efter ett tag, utan att dessförinnan ha skannats åt eftervärlden.
Störst av alla orosmoment är emellertid den totala bristen på analog backup av den stora databasen, och Skatteverket tycker att vi är barnsliga när vi hävdar att man MÅSTE se till att det finns en möjlighet att återskapa informationen om katastrofen skulle vara framme.
Det finns en rad problem och frågetecken kring den svenska folkbokföringen från den 1/7 1991, frågetecken som behöver rätas ut genom ett intensivt samarbete mellan Skatteverket och Riksarkivet, där även vi släktforskare måste få vara med på ett hörn.
Efter det goda riksdagsbeslutet häromdagen kan vi unna oss en smula segeryra, men sedan måste vi vara på dem igen - Skatteverket - som iglar, och se till att de inte förfuskar beslutet samt att de börjar lyssna på oss, som faktiskt vet vad vi talar om och som förstår, att den svenska folkbokföringen inte bara är ett redskap för beskattning och myndighetsutövning utan också en kulturskatt som vi alla behöver skydda, förbättra och bevara.
Ämne: Folkbokföringen i framtiden (läst 7409 gånger)
Cookie policy