Släktforskarförbundet består formellt av föreningar, det är otvetydigt.
Men det mesta av det som förbundet tillhandahåller riktar sig till individer, primärt de som är medlemmar i föreningarna och som har intresse av olika släktforskningsresurser eller har ekonomiska möjligheter till inköp.
Det är inte i första hand föreningarna som genererar miljoner till Bokhandeln, det är inte föreningarna som blir Rötters Vänner (de får inte ens vara med), det är inte föreningarna som köper årsboken eller prenumererar på Släkthistoriskt Forum. Det är inte heller föreningar som skriver på Anbytarforum, som använder Porträttfynd eller någon av de andra databaserna. Det är enskilda individer, intresserade släktforskare, som får verksamheten att gå runt och som möjliggör den verksamhet som förbundet har idag.
Hur får vi dessa individer än mer intresserade, mer engagerade i vad som kan åstadkommas, att ställa upp än mer mangrant på de insatser rörande frivilligarbete som behövs?
Svaret är enkelt, involvera personerna mer, låt de få mer av det som brukar kallas intern information, få känna delaktighet. Detta vet alla som sysslar med kommunikation av något slag, och därför tycker jag att det är fel väg som förbundsstyrelsen nu valt, att sluta med de referat som tidigare gavs efter styrelsemöten. Nuförtiden är det knäpp tyst mellan två stycken Angeläget och, om det fortsätter, en enkel rapport om det ekonomiska halvårsläget.
Jag hoppas att det kommer en ändring, att vi återigen får veta mer om de inriktnings- och genomförandebeslut som tas, i den grad som kan offentliggöras.
Alternativt kan förbundet återgå till det som står i stadgarna, att ha en samlande roll för föreningarna och driva opinionsfrågor, och lämna allt annat till en mer öppen, kanske kommersiell, organisation.