I januari 1645 skrev fru Elisabet Frankelin på Sjöbacka i Ljung (E) till domkapitlet i Linköping och besvärade sig över att kaplanen i församlingen, Johannes Olai Chourling, ohederligt tubbat och stulit hennes dotter Sofia Frost och emot Elisabets samtycke eller vetskap avsett ta dottern till sin hustru.
I februari bemötte herr Johannes anklagelserna och konstaterade att han enbart bjudit hem Elisabets tre döttrar på middag en söndag och att de alla sedan lämnat honom tillsammans men att Sofia tydligen inte velat återvända till Sjöbacka utan istället sovit över på Pålackohemmet. Dotter vågade nämligen inte återvända till modern som skulle haft mycket underligt sinne, överfallit henne med hugg och slag och sagt att hon skulle bli dotterns egen bödel. Enligt Johannes skulle dessutom Elisabet tidigare gett sitt samtycke till giftermål om Johannes blev pastor någonstans, vilket också skett. Till detta hade dessutom både Sofias mormor, kungadottern Constanina Eriksdotter, och moster Maria Frankelin givit sitt godkännande. Elisabet hade dock senare ändrat sig och sagt till sina grannar att ett bröllop mellan de bägge aldrig skulle ske. Domkapitlet pålade Johannes att låta goda män besöka Elisabet på Sjöbacka och försöka förmå henne att ge sitt godkännande till giftermålet.