Tillfällighetsfynd ur Bihang till Nytt och Gammalt (Lunds Weckoblad), N:o 39, 1809 27/9 (författaren är anonym, men i Lunds universitetsbiblioteks filmade version (som antagligen kommer från Kungliga Biblioteket) har någon med bestämd hand skrivit med blyerts »Esaias Tegnér» efter dikten):
»Till
Fru Professorskan Sjöborg /
i anledning af Hennes Brors
Löjtnant Nils Sparrskölds
Död
Hwarför gråter du den döde?
Föll han ej i wårens dar,
innan lunden än stod öde,
innan ängen härjad war?
Förrn i kapp med tidens dårar
han på ärans branter lopp:
förrn han samlade med tårar
höstens tomma kärfwar opp?
Wäl dig, krigare af Norden!
I den långa nattens köld
ligger du i fosterjorden
som Spartanen på sin sköld:
der bredwid ditt stoft sig böjer
suckande det wilda haf
och den trötta Solen dröjer
längre för att se din graf.
O! hwem will icke segla
öfwer Lethens wåg med dig,
hwilken wille icke regla
Tidens portar efter sig,
då det onda intar werlden,
då wi se, med slagen håg,
icke folkens rätt, men swärden
läggas i rättwisans wåg.
Gläd dig, fallna kämpe, gästa
gästa du i Odens sal:
töm den skummande pokal
än en gång för Nordens bästa,
innan Sweriges gamla namn
skymfas äfwen bland de döde,
innan ryktet om wårt öde
stiger ner i Walhalls famn.
Du hwars systerliga tårar
falla mot den kalla jord,
Tro mig, lifwets glädje dårar,
endast grafwen håller ord.
Tro mig, när ur dwalan waknad
lifwets pris man skatta lärt,
mera än de ädles saknad
blir det, blir det icke wärdt.
Tro mig, mången Yngling ginge
glad i dödens riken in
blott han wißte att han finge
på sitt stoft en tår som din.»
Ämne: Sparrsköld (läst 727 gånger)
Cookie policy