Bäste Ingvar
Skogsfinnarna behöll och använde sina släktnamn sinsemellan långt in på 1800-talet. Man hade väldigt bra koll på vilka som var ens förfäder och förmödrar. Och vilka släkter de tillhörde. Och i vilken ordning man ansåg sig tillhöra resp. släkt. Kvinnorna behöll sin faders släktnamn livet igenom, även efter ett ev. giftermål. Det var de svenska skrivarna som avgjorde om de skulle notera släktnamn eller inte. För den stora majoriteten av skrivare var skogsfinska släktnamn en okänd företeelse. Den svenska allmogen hade ju inga sådana. De var ju dessutom obekanta med det finska språket. Oftast skrevs inga släktnamn ner i källorna, utom då skrivaren hade vissa kunskaper i finska språket, som ex. i Fryksände, Ljusnarsberg etc
.
Det förtjänar också att framhållas att släktnamnen kunde bytas över tid. Man föddes exempelvis som en Suhoinen men bytte till Karjalainen. Det berodde på olika omständigheter. En man kunde ta sin svärfars släktnamn. En ogift kvinna kunde ta sin mors flicknamn etc. Det finns många exempel på detta! Släktnamn kunde komma i vanrykte eller ha högre status eller liknande.
Jag namnger i mitt dataprogram ex namnformen Lars Larsson Karjalainen eller om det är osäkert släktnamnet inom parentes eller försett med frågetecken. Jag anger källan för släktnamnet i någon notis eller liknande. Det är viktigt för mig att de skogsfinska släktnamnen kommer fram i mina anteckningar. Även i de norska finnmarkerna antecknades ibland det finska släktnamnet, se nedan. En Anders Tosk eller uttolkat Anders Tossavainen.