Katarina detta är från Nils Joëlsons utreding av R Stolts anor.
LARS JÖNSSON *ca 1617 i Högsön, +1685 (testamente
Allhelgona 1685). Hemmansägare i Högsön på det största hemmanet. År
1637 (roteringslängden) då ännu fadern stod som ägare, skattade det
för 11 spannland 3« skälsland.I geometriska jordeboken 1645 var
storleken 45 skälsland.
Han finns med i roteringslängden 1637; han står då upptagen som
20-årig son under JÖNS WELAMSSON.
Redan från och med 1642 står han som hemmansägare efter fadern,
endast 25 år gammal. Han är sedan hemmansägare fram till 1679.
År 1682 har han efterträtts av sonen Jöns Larsson. I tionde-
längderna 1642 och 1650 finns både LARS JÖNSSON och fadern med-
tagna. I mantalslängden 1660 står inte LARS JÖNSSON utan bara
JÖNS WELLEMSSON: man, hustru (detta var andra hustrun), två sö-
ner, en dotter, en piga och en inhyses. I mantalslängden 1665
fanns både LARS JÖNSSONS och JÖNS WELLAMSSONS familj (JÖNS nu
inte medräknad i mantalet, han var ca 75 år gammal och hade tyd-
ligen fallit för åldersstrecket, i denna familj upptogs nu:
hustrun, en dräng och en piga).
1649-03-28 (Fjärdedag Påsk) betalade LARS JÖNSSON i Högsön tes-
tamente till kyrkan efter barn med 3 daler 24 öre.
Vid tinget i Luleå 1656-06-23 (Midsommarafton!) svor LARS JÖNS-
SON i Högsön tolvmansed med hand å bok och satt sedan som tolv-
man t o m tinget 1659-12-01. Under första delen av 1600-talet
fanns en Lars Jönsson i Högsön på nr 1. Han figurerar i längder
och protokoll till år 1630 men höres sedan inte av. År 1637 i
roteringslängden finns han inte alls med, hemmanet står där
skrivet under hans 20-årige son Jöns Larsson som sedan är hem-
mansägare under åren framöver. Att denne äldre Lars Jönsson utan
att i överigt vara omnämnd i längderna skulle plötsligt dyka upp
och vara nämndeman under 3« års tid verkar inte sannolikt.Säker-
ligen är det här den yngre LARS JÖNSSON på nr 5 som 39-årig tar
säte i häradsrätten, där hans far JÖNS VELAMSSON suttit med som
tolvman under många år fram till 1652 (JÖNS var då ca 62 år gam-
mal). Vi vet inte orsaken till att LARS JÖNSSONS nämndemanstid
blev så kort, källorna har inget att förtälja därom. Vid nästa
ting, 1660-02-06 var det Rånebönderna JOHAN CHRISTOFFERSSON i
Vitån OCH JÖNS NILSSON i Niemisel som svor 12-mansed.
Den LARS JÖNSSON i Högsön som 1656 bötar 8 daler för kyrkoför-
summelse var troligen anfader R 74.
Råneå ting 1660-11-28: Nils Ersson i Högsön kärade till LARS
JÖNSSON i Högsön, det LARS JÖNSSONS häst hade ihjäldrivit Nils
Erssons häst, och efter detta icke var fullkomligen bevisat,
alltså blevo de härom förlikte, det LARS JÖNSSON skall giva ho-
nom skadestånd med en riksdaler.
1667-05-21 betalar LARS JÖNSSON i Högsön 4 specie riksdaler bå-
de till [dom]kapitlet och till sockenkyrkan för sin son Jöns
Larsson som gifte sig med sin släkting Margetha Jönsdotter (dot-
ter till Jöns Olofsson i Jämtön *1598 och hustru Dordi
Hansdotter). Det gällde vigselhåll med närskyld i 3:je och 4:de
led, d v s en person i den enes farfarsfars generation var sys-
kon till en person i den andres farfars generation.
Tingsmål 1668-02-24 (Munkestams avskrift); Kärade LARS JÖNSSON
i Högsön till sin broder Peder Jönsson och styvmodern hustru An-
na om det hemman som de är av fadern tillbytta (?) (fadern Jöns
Mickelsson [>: JÖNS VILHELMSSON]) och eftersom bevistes det LARS
JÖNSSON äger största delen och är det [ett] litet hemman, alltså
beslöts det LARS JÖNSSON inlöser hela hemmanet efter mätismanna
ordom (= värderingsmäns bedömning), sedan giver LARS JÖNSSON Per
Jönsson 14 daler för en gammal stuga.
Råneå ting 1673-03-14f: Vad den strand- eller fiskarebod ved-
kommer i Båtöhamn som LARS JÖNSSONS sal fader (JÖNS VELAMSSON,
NJn anm) hade försålt till förrige hyrkoherden sal Herr Johan
Hapstadium men som han nu begärer igenlösa, så emedan änkian
hustru Gertrud Nilsdotter med sin son Samuel berättade att boden
för 8 år sedan av LARSES fader blivit dels försålder och dels
skänkter men att intet klander sedan gjorts däruppå, därtill med
berättade nämnden att besagde bod icke stått på hans hemmans en-
skilte ägor utan å socknens allmänning, varest också andra hava
sina fiskiarehus och bodar uppsatte, thy (= därför) improberas
(=underkänns) och ogillas LARS JÖNSSONS åtal till merbemälte bod
och änkian behåller den efter sin sal mans ingångne köp, såvida
LARSES fader dessförutan, likmätigt 9:e kapitlet jordebalken
landslagen, hade makt att antingen färsälja eller skänkia boden,
såsom sitt avlinge, till vem han ville.
Johannes Hapstadius var Råneå andre kyrkoherde i ordningen (han
efterträdde JOHAN LÅNG). Han var född omkring 1610 och från 1642
hade han varit kyrkoherde i Arjeplogs lappmarkspastorat. Han er-
höll Råneå pastorat 1662 men tillträdde först 1664. Han var se-
dan kyrkoherde i Råneå till sin död 1670, tre år före ovan och
nedan omnämnda ting. År 1665, alltså året efter sin ankomst till
Råneå, hade han förvärvat den omtalade sjöboden av den relativt
rike bonden i Högsön JÖNS VELAMSSON.Tydligen hade VELAMSSONS son
LARS JÖNSSON inte varit nöjd med denna affär och begärde nu att
köpet skulle återgå, vilket alltså misslyckades. Och nu följer
en kostlig historia, där bl a fiskareboden figurerar.
Att LARS JÖNSSON inte var helnykterist framgår av följand tings-
mål som behandlades vid Råneå häradsrätt 1673-03-16: Fordom
kyrkoherdens sal Johannis Hapstadij änka, dygdesamma hustru
Giertrud Nilsdotter, framkom och besvärade sig högeligen där-
över att LARS JÖNSSON (tillskrivet: 'i Höxöön') hade uppå nuva-
rande kyrkoherdens Herr Samuelis Reens dotters bröllop efter
något ordväxlande emellan hennes son och honom om en fiskiare-
bod, den LARSES fader haver försålt hennes sal man, iblant annat
fällt sådana ord om honom och sagt att den skrift eller beviset
som hennes man haver för någon tid sedan givit oppå det testa-
mentet LARSES fader å sitt yttersta gjorde sin hustru,denne LAR-
SES stjuvmoder, var en ljugareskrift, eftersom bemälte testamen-
te sedermera oppå lagmanstinget blev ogillat och upphävit,anhål-
landes fördenskull att han LARS för en sådan försmädelse oppå
sin sal kyrkoherdes döda mull måtte likmätigt prästernas privi-
legier bliva avstraffat, emedan varken han eller någon annan av
socknens ledamöter skulle kunna bevisa att han (kyrkoherden, NJn
anm) utgivit någon ljugareskrift, varken i sådane eller andre
fall som hans ämbete berörde, utan måste efter sin ed och samve-
tes plikt attestera och bekänna vad LARSES sal fader oppå sitt
yttersta sagt och berättat honom, såsom sin själasörjare, om sin
sista vilja, icke rådandes för att bemälte testamente sedermera
är improberat (=underkänt) vilket intet borde tillskrivas hennes
mans utgivne attest, såvida den allenast angick vad LARSES fader
uti sitt testamente hade tillsagt sin hustru att bekomma efter
hans död, klagandes därhos (=därjämte) att han LARS samma gång
hade också kallat hennes son Samuel Johansson hundsfått och
bälghund, till vilket LARS JÖNSSON väl i förstone ville neka,
dock efter han förmedelst tolvmannens NILS LARSSONS i Prästhol-
men edeliga vittnesmäl blev övertygat att hava fällt de orden
medan han trätte med Samuel om boden och samma testamente, att
sal kyrkoherdens därom givne attest är bleven en ljugareskrift,
jämväl kallat Samuel en bälghund, thy (=därför) borde han för
slikt lasteligt tal om sin framledne kyrkoherde vara underkastat
exemplars straff (=androm till varnagel!); likväl och såsom han
nu inför rätten gjorde avbön, vad han således i dryckenskap ha-
ver råkat tala och förgripa sig, däroppå änkan hustru Gertrud
med sin son också lät sin rätt falla, icke ståendes efter hans
skada, allenast hennes man kunde därutinnan framdeles få ligga i
ro oförtalt, thy blev LARS JÖNSSON denna gång förskonter för bö-
ter, och hennes sal man oppå sin döda mull alldeles oförvitt
(=fri från beskyllning), jämväl hade LARS sagt att han icke kom-
mer igen med slika förvitelser, då ock detta skall stå honom yp-
pit (=öppet, alltså användas mot honom, ligga honom i fatet).
Vid tiden för detta tingsmål var LARS JÖNSSON i Högsön ca 56 år
gammal. Fadern hade avlidit redan 1667 (testamente till kyrkan
Annandag Påsk), så bevittnandet av det testamente som han på
sitt yttersta gjorde till förmån för sin andra hustru bör ha
skett i början av år 1667 eller senare delen av 1666, d v s nå-
got år efter försäljningen av fiskareboden. Att LARS JÖNSSON
inte kunde vara särdeles nöjd med ett sådant testamente är be-
gripligt. Att han nu tog upp saken i en träta på prästdotterns
bröllop kan man också förstå. I sin tillfredsställelse över att
lagmansrätten upphävt testamentet gick han dock lite för långt
i sitt överförfriskade tillstånd; han började beskylla kyrkoher-
de Hapstadius för att ha utgett en ljugareskrift, vilket ytt-
rande han fick ta tillbaka i rätten. Bakslag fick han också på
sin anhållan att få köpa tillbaka fiskareboden, och det måste ju
ha känts på för honom.
Vilken prästdotter var det då som firade bröllop. Kyrkoherde Sa-
muel Rhen hade, såvitt vi vet, fyra döttrar:
1) Birgitta hade senast 1661 gift sig med komministern i Piteå
Lars Strand.
2) Margareta hade gift sig senast 1669 med Lulebonden och råd-
mannen Jöns Jönsson Sund. Vid det laget hade Samuel Rehn ännu
inte blivit kyrkoherde i Råne, så det kan inte gärna vara fråga
om detta bröllop.
3) Catharina gifte sig i februari 1675 med Gulicius Blix, seder-
mera kyrkoherde i Råneå.
4) Sofia gifte sig med Jacob Ruth, sedermera borgmästare i Lu-
leå stad. Troligen är det vid deras bröllop som det i tingsmålet
omtalade uppträdet ägde rum.
Råneå ting 1675-11-26f: Uppbud 1 gången: LARS JÖNSSON i Högsön
[uppbjöd] det hemman som han haver tillhandlat sig för 234 daler
kopparmynt av Erik Anderssons (flyttade till Pålänge i Nederka-
lix, NJn anm) arvingars förmyndare.
Råneå ting 1676-11-23f: 1:a gången uppbjöd LARS JÖNSSON i Högs-
ön 2 skälsland åker och äng ifrån Erik Anderssons hemman i Högs-
ön, köpt 1675-11-25 för 170 daler kopparmynt.
Råneå ting 1679-08-22: Vad Olof Perssons i Vitån käromål anbe-
langar och vidkommer, som han haver moverat (=rest, anfört) emot
LARS JÖNSSON i Högsön angående 2 tunnland åker ded dess tillhö-
riga äng, som LARS haver tillöst sig utav Erik Anderssons hemman
där i byn emot 234¬ daler kopparmynts försträckningar till omyn-
dige barnens förmyndare efter framtedda kvittenser, vilken jord
Olof på sin hustrus vägnar begärer antingen igenlösa eller ock
LARS tillhållas[till] fyllest betala de 100 daler han skall ha-
va utfäst därföre. Så ehuruväl LARS JÖNSSON haver allaredan lag-
ligen låtit uppbuda samma jord på tinget, och kunde nu med skäl
pretendera (=begära) fastebrev därpå efter den är lagstånden,
likväl och såsom han godvilligt cederar (=avstår från) sin rätt
därutinnan och samtycker till utlösningen därav, förrän han vill
betala något mera för samma jord, alltså står det fritt för Olof
Persson med sin hustru att inbörda bemälte köpte ägor av LARS
JÖNSSON när de hava tillställt honom 200 daler kopparmynt. Men
de övriga 34¬ daler bliva avdragne och beräknade uti hemmanets
kultiverande.
Råneå ting 1680-03-27: Anbelangande LARS JÖNSSONS i Högsön kä-
romål och pretension oppå något gammalt arv som han förmenar sig
ännu vara berättigad till efter sin sal fader (troligen svärfa-
der NILS HENRIKSSON i Högsön, NJn anm) och Henrich Nilsson, hans
svåger, bliver molesterad (=besvärad) före, så emedan det befin-
nes arvskiftet vara hållit samtlige arvingarne emellan för 40 år
sedan (alltså ca 1640, NJn anm), varefter Henrich Nilsson bevis-
te sig utlöst, så att intet laga anspråk eller klander emot be-
sagde gamla arvskifte sedermera är skett,thy (=därför) blev LARS
JÖNSSONS käremål upphäven och av intet värde erkänd, likmätigt
15 kapitlet ärvdabalken landslagen.
Råneå ting 1680-11-27: Då kom för sittande rätten ärlig och
beskedelig man LARS JÖNSSON i Högsön och gjorde vitterlig huru-
som hans sal fader hade för någon tid sedan köpt tu tunnland å-
ker med dess tillhörande ängiar och höslått utur Erik Anderssons
hemman i samma by, givandes därför 170 daler 24 öre kopparmynt,
item (=likaledes) Bodholmen för 12« daler, dessutan haver ock
LARS givit på samma jordegods 51 daler, såsom barnsens målsman
Erik Nilssons (Höjers, NJn anm) skrift och kvittanse utvisar,
att summan bliver 234 daler 8 öre, vilka köpeägor LARS haver se-
dermera låtit oppå trenne laga häradsting, 1675-11-29, 1676-11-
03 och 1678-08-10 lagligen upp- och byrdemännerna hembjuda. Och
ehuruväl Olof Persson i Vitån på sin hustrus vägnar gjort klan-
der och inkast däremot, erhållandes 1679-08-22 en sådan dom för
rätta att det skulle stånda honom fritt att igenlösa ägorna emot
200 daler kopparmynts erläggande till LARS JÖNSSON; likväl och
såsom de sedermera blivit vänligen och väl förente därom sålun-
da, att Olof Persson med sin hustru avträtt honom deras börde-
rätt och rättighet i hemmanet och LARS tillställer dem 30 daler
kopparmynt likasom uti stille eller förlikning, det de på bägge
sidor inför rätta nu tillstå och bekänna; alltså approbere
(=godkänner) och dömer häradsrätten mera bemälte jordaköp att
stånda stadigt och fast och icke vidare återgånga utan LARS
JÖNSSON med sine efterkommande legitimerad (=lagligen berätti-
gad) och berättigad att possidera (=äga), njuta, bruka och be-
hålla, försälja eller förpanta ägorna bäst han kan och gitter,
likmätigt det 1:a kapitlet jordabalken landslagen, såsom ock att
prestera och utgöra kronones vanliga utskylder därav.
Vid Allhelgona år 1685 gav Jöns Larsson i Högsön 18 daler till
kyrkan bl annat i testamente efter sin far och sin bror Nils
Larsson. Fadern var LARS JÖNSSON, som alltså dog detta år, ca 68
år gammal. I en gravlängd över Råneå kyrka, undertecknad Marie
Bebådelsedag år 1700 (25/3) av Luleprosten Jonas Öman och pastor
loci i Råneå Gulicius Blix, finner vi LARS JÖNSSONS i Högsön
namn. Bland 20 gravar som tydligen var ärftliga står som nr
19: Södra vapenhuset; No 19 LARS JÖNSSONS grav i Högsön. Det
måste alltså vara i denna grav som LARS JÖNSSON och hans son
Nils begravdes hösten 1685. Se bilaga 6!
Ämne: Äldre inlägg (arkiv) till 30 oktober, 2010 (läst 5261 gånger)
Cookie policy