Under årens lopp har jag gått igenom en hel del litteratur kring utvecklingen i Norrbotten och har där inte stött på termen vandringspengar. Däremot förekom det att kommunerna fick betala ur fattigkassan för hemtransport av vandringsarbetare, med eller utan familj, som förlorat försörjningsmöjligheten. Göran Rosander har forskat om arbetsvandringarna, och bl.a. i sin uppsats Säsongarbetsvandringar i Övre Norrland (Skytteanska samfundets handlingar.2 (Umeå 1963) s. 87-112, berättar han om olika typer av säsongvandringar och har gott om litteraturreferenser. Han nämner inga bidrag. Inte heller nämns bidrag av Emil Grym i Från Tornedalen till Nordnorge (Luleå 1959). Det fanns undantag, och det var säsongarbeten som utfördes på främmande ort för annans räkning mot betalning. Inte vanligt i norr. Norrlands kommitt?ns betänkande, 1-6. (Stockholm 1904) berör den jordbrukande befolkningens ställning i Norrland och Dalarna och den kan ev. ha resonemang också kring ekonomin för vandringsarbetarna. Och slutligen Elfred Kumm, På vandringsväg och arbetsfält : en kulturhistorisk studie. Stockholm 1944. Och därtill ska man också undersöka Landshövdingarnas femårsberättelser, där läget i länet sammanfattades från statens sida, för vidare information till riksdag och regering. Irma