Maud,
kände du till vår anmoder Brita Adamsdotter Pekkalas (1780-1856) fängelseresa till Piteå 1838-39?
Jo, det var så att Brita, som ju var gift med Karl Jonasson Aunis-Harju, uppenbarligen inte var i bästa mentala form vårvintern 1838. Natten mot den 30 mars satte hon uppsåtligen eld uti en bodbyggnad tillhörig Perävaara hemman i Kuivakangas, vilken nedbrann med allt sitt innehåll. Senare, den 5 maj försökte hon drastiskt avdaga sig livet.
Hon dömdes vid tinget i Övertorneå till halshuggning, över vilket hon sedermera till Kongl. Svea hovrätt anförde besvär.
Det talades om att hon hade - av för oss okänd anledning - hyst fiendskap emot både Perävaara som länsman Svanljung.
Svea hovrätt fann inte bevisningen övertygad varför mordbrandsåtalet lämnades på framtiden, då den kan uppenbar varda.
Däremot dömdes hon för det tillämnade självmordet - vilket hon erkände - att straffas med åtta dagars fängelse vid vatten och bröd!
Vad ska man säga? Åter ett moment-22-fenomen?
Hon förpassades till Piteå länsfängelse den 30 maj 1838. Sedan pågick besvärsskriftväxlingen och Svea hovrätts prövning m m, varefter hennes åtta dagars straff kunde påbörjas den 29 december 1838, samt avslutas den 6 januari 1839.
Vår anmoder sattes åter på fri fot efter över sju månader i häkte och fängelse samt avsutten dom på 8 dagars vatten och bröd.
Undrar vad hon tänkte om det svenska rättsmaskineriet, huruvida det var logiskt eller inte?
/ST