Tack Maud, för att du tog dig tid att hjälpa mig!
I Boda AI:8a ser man att Jon och Lisbet inte tagit nattvard/varit med på husförhör mellan 1844-1846. Kan det varit en följd av straffet "ärans förlust", dvs blev man utstött ur församlingen?
Betydde straffet "ärans förlust" att det var svårt att få flyttbetyg av prästen på vanligt sätt? Jag funderar på om det kan vara förklaringen till att familjen fortfarande är skrivna i Dalarna när de två yngsta sönerna föds 1847 respektive 1850 i Västernorrland. Paret fick 6 st barn i Dalarna, och sista flickan Katrina (Karin) Jonsdotter, föddes 8 oktober 1846. (Boda C:3 sid 100).
Jag vill så gärna förstå hur det hängde ihop, men kan för lite om straffet. Jag tänker att Jon och Lisbet ha dragit iväg från från Dalarna med sina 6 barn utan flyttbetyg för att starta på nytt i Ångermanland. Men var/hur kan de ha levt åren 1847-1862 i så fall, och var det ens ok att komma till en ny plats utan flyttbetyg?
Lite mer fakta: I husförhörsbok Boda AI:9a sid (1947-1957) sid 27 är inte familjen med längre. De verkar ha flyttat till Ångermanland, men hittas inte i utflyttnings/inflyttningsbok. Det står även att syskonen uttagit attest för att begynna folkskolan i Hernösand. Äldste sonen Olof flyttade 24 januari 1855 från Rättvik i Dalarna till Bjärtrå i Ångermanland. Han hade blivit antagen som ordinarie båtsman 1854-12-19.
I husförhörslängden AI:10a (1858-1868) sid 23 står det ”Varit borta hela huset i 10 år”, ”borta i Hernösand” och ”flyttade 1861 till Bjärtrå”.