Paul Kindberg

[Jonny Olofsson]

Tidigare har det diskuterats kring Paul Kindbergs härstamning och militära karriär. Från 1696 har han funnits vid Älvsborgs regemente Majorens kompani, men har senare funnits vid Jönköpings regemente där han 1709 avancerat till fänrik. Han deltog vid detta regemente i slaget vid Helsingborg och blev sårad och fick avsked 1713 som kaptenlöjtnant. Han hamnade sedan på Dragered i Hyssna och levde till 1741.
Jag har i tidigare inlägg sett uppgiften att han begärde avsked 1702 eller 1703 (missnöjd med befordringar?) från Älvsborgs regemente.
I GMR för Älvsborgs regemente 1708 bild 109 finns en del upplysningar om Paul som jag försökt tolka. Han anges här som furir med bostället Lida i Sätila socken. Denna gård var ju furirboställe. I högerspalten står det att han 1700 avancerade till förare. Vidare tolkar jag texten som att Carl Ekeroot då blev furir från att ha varit rustmästare. Jag tolkar det också som att det är Ekeroot som 1702 begärt avsked och blivit dimitterad.
Kan det vara så att Paul var kvar vid Älvsborgs regemente så sent som 1708? Jag har kollat i mantalslängderna utan resultat, men det var kanske så att officerare inte antecknades där...
Också: vad står det i vänsterspalten under namnet Paul Kindberg XXX XXX XXX till regementz skrifwaren?

[Kalle Birgersson]

Det är inte om Paul Kindbergs militära bana men handlar ändå om honom så jag flyttar hit det från den andra tråden.
 
Du skriver att du antar att han fick Dragered som ersättning för att han blivit skadad i ett tidigare slag. Men det var uppbud på gården 1715 så han borde ha köpt den och därmed borde han ha någon form av släktskap till tidigare ägare eftersom man fick förtur då. Det var ju vad uppbudet var till, att eventuella spekulanter med större rätt att köpa gården skulle få veta att den var på väg att säljas och kunna lägga in sin protest. Tyvärr har jag inte hittat avsnittet i domboken, det skall finnas bland småprotokollen. Detta enligt databasen på Släktdata, där Marks härads domböcker finns sökbara. Kunde man hitta det i domboken borde man få se vem han köpte gården av och kanske vilken rätt han hade till den. För hustrun var ju tydligen inte från trakten så det borde inte ha varit hon som hade bördsrätt.

[Kalle Birgersson]

Men jag ser nu att Arkiv Digital håller på att fotografera småprotokollen så de är nog inte tillgängliga online riktigt ännu

[Niklas Hertzman]

Hej Kalle !


Jodå, många småprotokoll finns redan tillgängliga i ArkivDigital. Det är de så kallade renoverade som är fotograferade och man hittar dessa under arkivbildaren "Göta Hovrätt - Advokatfiskalen". Hela Götaland för 1715 finns i två volymer EVIIAAC:20 och EVIIAAC:21.
Efter en liten snabb bläddring hittade jag målet med Paul Kinberg här: Göta Hovrätt - Advokatfiskalen EVIIAAC:21 (1715) Bild 8730 (AID: v950364.b8730)

[Kalle Birgersson]

Nja, jag tror småprotokollen är en egen bok? Som främst skall innehålla uppbud, lagfarter och så vidare. Det du hänvisar till är den vanliga domboken, eller snarare hovrättens kopia av den samma. Men det är ändå ett intressant mål, jag vet inte om man skall tolka det som att Kindberg fått köpa Dragered mot att han håller med mundering och så vidare, eller om han sökt den rätten till sin gård efter att han köpt den? Så här tyder jag texten:

Samma dag Capitain Lieutenanten Paul Kinberg insinuerade i Rätten en Cautions skrifft Daterat d. 4 octobr: 1715, hwar utinnan Cronones Befallningsman Wälb:de hr Arvid Ahlgreen, häradsskrifwaren wälb:de hr Erich Nyberg, och frällse Befallningsman Johan Hedström om Rustningsrätten och munderingen för Crono rustnings stammen Draered och dess Rugment i Sättilla giäld, så på de sampte. i fullkommelig caution och borgen, at hr. Capitain Lieutenanten Kinberg icke allenast stammen förswarligen bruka och cautionera skall, utan och derföre en giltig mundering städje wijd machthålla, och der emot förmodan hr. Kinberg skulle oförmögen blifwa, förenämbde sin skylldigheet wid rusthållet at fullgiöra, så åtaga de sig derföre at wara answarige, så at hans kong. Maij:tt hos dem en fullkommelig säkerheet skall hafwa; anhållandes mer bem:te he Capitain Lieutenant, at häradsrätten öfwer desse cautionisters förmögenheet wederbörligen attestera wille; hwarföre som häradsrätten hade sig bekant, at desse cautionister nu för tijden af de willckor och förmögenheet äro at de kunna wara hans kong. Maij:tt för detta rusthålld förswarligen cultiverande och wijd macht hållande, sampt rustningens och munderingens richtige prästerande fullkommeligen asponsables(?); altså warder detta under nampn och härads wanlige signete behörigen attesterat d. 6 Octob:

[Niklas Hertzman]

Hej igen !
Enligt NAD är det en lucka bland Marks häradsrätts domböcker 1715-1729. Någon specifik serie med småprotokoll finns inte, utan de mål som räknas som småprotokoll bör ingå i de ordinarie domböckerna vid denna tid. Men då dessa inte finns bevarade från denna tid är det de så kallade renoverade domböckerna/småprotokollen som gäller. Detta är renskrifter man skickade in till Hovrätten. De renoverade domböckerna har en egen serie och de renoverade småprotokollen har bildat en egen serie bland Advokatfiskalens handlingar och det är den jag hänvisade till.


På första bilden (på ryggen) av den volymen jag hänvisar till, står att det är småprotokoll, Göta Hovrätt - Advokatfiskalen EVIIAAC:21 (1715) Bild 10 (AID: v950364.b10)


Serien EVIIAAC är de renoverade småprotokollen och dessa finns avfotograferade hos ArkivDigital 1701-1750 för landsbygden (häradsrätterna) i Göta Hovrätts område. Sök "Göta Hovrätt - Advokatfiskalen" så hittar du dessa.


Sedan finns de vanliga renoverade domböckerna (som inte innehåller målen av småprotokollkaraktär") om du söker på: "Göta Hovrätt - Advokatfiskalen Älvsborgs län" för de häradsrätter som ingår i Älvsborgs län.
Marks härad 1715 (tillsammans med Veden och Bollebygds härader) återfinns i denna volym: Göta Hovrätt - Advokatfiskalen Älvsborgs län (P) EVIIAABA:461 (1715) Bild 10 (AID: v328762.b10, NAD: SE/VALA/0382503)


/Niklas Hertzman, ArkivDigital


PS. Paul kan ju förekomma fler gånger än det som jag hittade vid en snabb koll. Jag ville bara visa var man hittar småprotokollen och att dessa är avfotograferade.

[Kalle Birgersson]

Ursäkta, du har förstås helt rätt, jag blandar ihop det. Det är den notisen det hänvisas till från Släktdata, även om det inte innehåller några uppbud eller lagfarter. Det skall finnas en dom i ordinarie höstting om köp av rustningsrätt och mundering, jag trodde det var den.

[Jonny Olofsson]

Hej!Tack för detta och för transkriptionen (inte lätt att förstå vad det handlar om även om det är renskrivet). Om jag förstår det rätt kan jag även leta på andra närliggande ställen.Detta väcker ytterligare intressanta frågor, t.ex. kring rusthåll och säteri.
Dragered var vid tiden säteri och rusthåll med augmentet gården Önnered i Hyssna. På Önnered bodde förövrigt Pauls son David.

I mantalslängderna finns följande personer i Dragered:
1716 Erik Gunnarsson, Knut Larsson (flyttar till Apelhult i Kinna socken), Lars Andersson1717 Erik Gunnarsson, Paul Kindberg, Lars Andersson
Hur ska man tolka detta? Är det Paul som är rusthållare/ägare och de två andra brukare? Kan någon av de två andra ha varit ryttaren?

[Jonny Olofsson]

Man måste väl tolka det som att de tre ämbetsmännen går i borgen för Kindberg och att häradsrätten uttalar sig om dessas förmögenheter. Är inte det märkligt att kronans ämbetsmän åtar sig något sådant? Har de något att vinna på detta eller är det en väntjänst?Vad avser munderingen, är det hästen, ryttaren och utrustningen?
Detta ärende borde väl komma efter uppbud, men före köpebrev?

[Kalle Birgersson]

Jag vet inte, jag har för dålig koll 

Ryttaren hette i alla fall Bryngel Brun och blev antagen 1716. Om du har Arkiv Digital ser du honom här:

https://app.arkivdigital.se/volume/v60343?image=204&page=359

[Kalle Birgersson]

Här finns för övrigt två intressanta rättssaker med Kindberg. 1716 kallar han länsman för bland annat skälm, men kommer undan eftersom han drar ut så mycket på saken att länsmannens vittnen inte kan stanna på tinget längre utan går hem. Sedan 1717 är det en lite längre sak när han misshandlar en person med sin värja när han försöker driva in skatt.

https://app.arkivdigital.se/volume/v328767?image=3270
 https://app.arkivdigital.se/volume/v328772?image=3230

[Bengt Rydh]

Paul Kindbergs ursprung har jag länge försökt att spåra men inte kommit särskilt långt.


Min hypotes är att namnet är relaterat till Kinds härad där det förkommer några Kindberg i källorna. 1707 nämns Lars Andersson Kindberg, bror till soldaten Hans Anderssson i Låckryd [Göta Hovrätt EVIIAABA:207 Nr 37 AD1670 1707-10-25]. Sannolikt är det samme Lars Kindberg som 1705 nämns som betjänt till befallningsmannen Anders Wahlberg [Göta Hovrätt EVIIAABA:143 Nr 30 AD1450].


1734 vigs frälsefodgen Anders Håkansson Kindberg med pigan Marja Mårtensdotter på Ömmestorp, Tranemo. [Tranemo C:4, p 43 AD48]


1742 säljer Sven Johansson Kindbergskatterättighet i Västergården Ebbarp som han ärvt av sin salig fader handelsmannen i Borås Johan Kindberg "af den fierdingen i västergåden Ebbarp som han efter sine Sahl föräldrar ärft" [Kinds härad AIa:17 1742 nr 3].


Något samband med Paul har jag dock inte hittat.


En annan ledning skulle kunna vara förnamnet Paul (Pål, Påvel) som inte är alldeles vanligt.

[Jonny Olofsson]

Superintressant med de två avsnitten från domböckerna. Jag försökte mig på en renskrivning av den första:
Översten som nämns måste vara Didrik Johan von Löwenstern, som finns med i Lewenhaupts Karl XII officerare.
I det andra avsnittet nämns Rya Sörgård som också var augment under Dragered. Den nämnde Måns Larsson är troligtvis också en släkting till mig.

[Kalle Birgersson]

Så här tolkar jag den andra saken:

Samma dag, Oloff Andersson i Södra Rya, efter laga stämbning, beswärade sig öfwer Capitain-Lieutenanten, ädel och manhafftig Hr. Paul Kindberg, för det han honom förleden Tijsdag åtta dagar sedan, skall med slagzmåhl och skiällsord hafwa öfwerfallit, såsom och förwägrat sig att uti skatten emottaga mynteteckn; hwaremot bemelte Capitain Lieutenant ingaf sin skriffteliga inlaga, hwarutinnan han fuller tillstår sig Hafwa gifwit Oloff Andersson några wärjeslängar, för dess olydighet skull efter som bemelte Oloff skall eftersatt at skaffa till Hr. Capitain Lieutenanten 11 mynteteckn, hwilka warit nerlagde hos des gårdbonde Måns Larsson i Rya, uppå hwilka Hr. Capitain Lietunanten skall begiärdt låna 9 daler silfwermynt i hwijta penningar, till at dermed betala uphandlingzafgifften, som åhrligen skall wara 18 daler silfwermynt för sig och hustrun, men som Måns Larsson icke wrlat i pant taga samma mynteteckn för 9 daler i silfwer penningar, utan häldre låhnt honom de samma; ock icke taga några mynteteckn, hwarföre Capitain Lieutenanten skall skickat 2ne bud till Oloff Andersson, at han skulle skaffa till honom dem samma, men sådant icke welat efterkomma, utan Hr. Capitain Lieutenanten skall rijdit till Oloff, och frågat honom hwarföre han icke kom till honom med myntetecknen, eller och så låtit dess bud få dem, då bemelte Oloff skall uthbrustit uti oanständige och spåtska ord emoth Hr. Capitain Lieutenanten, så har han derföre slagit honom några wärjeslängar öfwer armen, hwaraf hwarcken bånad eller blodwijte skall åkommit: och som Hr Capitain Lieutenanten icke fått stämbning för än förledne lördag 8 dagar sedan, så han icke kunnat få in sina witnen i denna saken, till at betyga sin oskuld, hurusom han aldrig skall wägrat at emottaga några mynteteckn, utan allenast som förbemält är, sökt negotiera silfwerpenningar uppå dem at betala uphandlingz afgifften till Cronan 18 daler silfwermynt med, förutan det han för förledet åhr skall restera med 6 daler, beklagandes at som han såsom en förafskiedat och Blesserat krigzman, intet någon annan inkombst hafwer at tillgå, och Cronobetienterna honom så högeligen stränga till halfwa Contributionen och hela uphandlingz afgifften, så har han intet wetat någon annan utwäg därmed, hälst som effter böndernas egit tillstående de intet betalt något annat än mynteteckn, mer än 6 marker silfwermynt i hwijta penningar; hafwandes nämbdeman Anders Gunnarsson i Hyssna besichtigat Oloff, och funnit at han uppå den hägra armen hafft några röda fläckar, beropandes Oloff sig till witnes uppå Erich Joensson i Rya och Pär Håkansson ibidem. Emot den senare will Hr. Capitain Lieutenanten intyga jäf, såsom at han intet skall gifwit honom några tolffter bräder, som de warit ense om, men som sådant jäf icke kunde för giltigt förklaras; altså bör Pär Håkansson, såsom et lagligt witne, giöra sitt witnesmåhl, hwilka effter aflagd Eed, särksilt hwar för sig giorde följande berättelse.
Pär Håkansson berättade, at han satt på sin loge, och böstade höör, när som Hr. Capitain Lieutenanten kom till Rya, som rijdit mycket fort, och när han kommit fram, har han straxt stigit af hästen på gården, som intet warit instängd, och jemwähl i samma moment tagit wärjan, och slagit Oloff Andersson 3 eller 4 slag, hwarpå Oloff sedan kommit bakom hästen, och sprungit ifrån honom, men om de sins emellan först taltz wed, några ord, det kunde Pär Håkansson intet weta emedan han satt något långt derifrån på sin loge, hafwandes Capitain Lieutenanten sedan satt sig på hästen, och rijdit effter Oloff, med en dragen wärja; men intet fått fatt honom, innan som gårdbönderne bedt Oloff gå fram, och då han kommit fram till Erichz farstugu dörr, har Capitain Lieutenanten stigit af sin häst, och åter igen då sedt, at Hr. Capitain Lieutenanten slagit honom några slag af wärjan, kunnandes doch icke weta, huru många den gången, men inga skiällsord skall han hördt dem emellan passera. Mera hade han intet at berätta. Utan framkom andra witnet, Erich Joensson i Rya, och intygade, at när han kommit ifrån Seglora, har han gått till sitt fäähuus, och fått see, att Hr. Capitain Lieutenanten rijdit med en dragen wärja, hwilket Erich intet wetat wad det skulle betyda, doch har omsider Capitain Lieutenanten frågat Erich, om han intet sedt den skiällmen Oloff, hwarpå Hr. Capitain Lieutenanten stigt af hästen, och gått in i Oloffs fäähuus at leta effter honom, men doch icke fått igen honom der, hwarpå Erich ropat på Oloff, och bedt honom komma fram, och då bemelte Oloff kommit till Erichz stugudött, så har Hr. Capitain Lieutenanten slagit honom med flata wärjan, hwaraf doch ingen blånad blifwit, utan allenast något rött, kunnandes icke weta, huru många slag det war, doch är han säker uppå, at det war 8 wist, som Hr. Capitain Lieutenanten ej eller förneka kunde, hafwandes Erich icke warit tillstädes i första början, ej eller hördt, hwad då passerat. Hr. Capitain Lieutenanten föregaf at Oloff Andersson warit sielf orsak till att Hr. Capitain Lieutenanten warit ond på honom, förmedelst det, at han intet welat gå till honom, med de omtalde mynteteckn, ej eller låtit dess bud få dem med sig. Äfwen wäl uppå Rättens tillfrågan, intygade Erich uppå sin Eed, at Hr. Capitain Lieutenanten fått desse 11 mynteteckn neder hos Måns, och begiärdt få 9 daler silfwermynt i hwijta penningar, jemwäl och skall Hr. Capitain Leutenanten bedt Oloff, at han skulle giöra sin flijt, och skaffa några hwijta penningar.

Resolutio:

Alldenstund Capitain Lieutenanten ädel och manhafftig Hr. Paul Kindberg, är med witnen öfwertygat, som och sielf ej har kunnat förneka, at sedan han har blifwit förtretat deröfwer, at des Augements Bonde, Oloff Andersson i södra Rya, icke uppå 2ne des beskickningar welat komma till honom med 11 stycken mynteteckn, skall Hr. Capitain Lieutenanten sielf hafwa rijdit till Oloff Anderssons hemwist, och ut på gården, samt marcken; straxt angripit honom med sina flata wärja, och åtskillige slag gifwit, som witnena icke kunnat minnas just huru många de warit, men doch åthminstone 8 slag, hwaraf lijkwäl ingen blånad eller blodwijte kunnat synas, hafwandes Hr. Capitain Lieutenanten förment sig till detta warit befogat, effter som det woro dess Augements bonde, och Capitain Lieutenanten således dess huusbonde; men som hwar och en bonde äger frijd i sina huuse hafwa, och särdeles å sin egen lekamen; altså ärkiännes Hr. Capitain Lieutenanten skyldig, at plickta såsom för hemfridzbrott, i föllj af det 4 capitel 7§ konungzbalken sine 40 marker solfwermynt, och för 8 slag, i förmåga af det 10 capitel sårmålabalken med willia 3 marker hwart slaget 24 marker silfwermynt; men hwad det instämbde måhlet anbelangar, at Capitain Lieutenanten skall förnekat, at taga af Oloff Andersson mynteteckn; så emedan bemelte Oloff sådant med skiähl, ej har kunnat öfwerbewijsa, hälst Hr. Capitain Lieutenanten utaf bemelte Oloff desse myntetecknena anammat, och intet förnekat dem uppå skatten at emottaga, utan allenast begiärdt, om Oloff kunde honom några hwijta penningar till at dermed betala sin halfwa. Contribution, och uphandlingzafgifften, som i rätt mynt bör utgå, så blefwen Hr. Capitain Lieuteanten Kindberg, i den måttan ifrån kiärandes tilltahl befrijat.   

Ett myntetecken skall ha varit ett mynt som hade ett symboliskt värde som var högre än dess metallvärde. I detta fall ett kopparmynt som skulle ersätta ett silvermynt. Ett nödmynt, detta var ju under Karl XII:s krisår.

[Kalle Birgersson]

Den nämnde Måns Larsson är troligtvis också en släkting till mig.

Han ser ut att vara med i domböckerna en stor mängd gånger, med alla möjliga sorters rättssaker. Allt från det vanliga med nedhuggda ekar och olovliga svedjor till intressantare saker som gårdsköp och arvstvister. Men det är ju inte honom denna tråd handlar om. 

[Jonny Olofsson]

Tack Kalle för transkriptionen, jag hade själv kommit halvvägs, men nu slapp jag det!Eftersom sådana här historiska "bilder" intresserar mig ännu mer än själva släktforskningen så är detta jättespännande.Man ser framför sig hur Paul, rasande, kommer inridande på gården med dragen värja när Pär sitter på sin loge och böstar höör.
Det är inte helt lätt att  förstå turerna kring mynttecken och silverpenningar, men man anar att det fanns en oro kring att bli sittande med nödmynten.
Man kan också ana att Paul var ekonomiskt pressad. Vid tiden hade det utgått någon ny contribution för att finansiera kriget och denna har väl också drabbat rusthållare. Upphandlingsavgiften har jag inte hört talas om tidigare och man undrar om detta avser Pauls medel för att köpa in ny häst etc eller om det var något man erlade till kronan. Det låter som det var det senare.
Det är också skönt att se att alla övergrepp på bönder från "överheten" inte kunde ske ostraffat...