Stenar

[Olle Elm]

I Björkekinds härads dombok 1622 förekommer namnet Stenar eller som det stavas här Stennar. Otterbjörk nämner det som ett nordiskt namn vanligast i Norge och med bakgrund i det urnordiska StainawarjaR, försvarare av stenen.
Göta Hovrätt - Advokatfiskalen Östergötlands län (E) EVIIAAAF:3 (1612-1623) (AID: v210003.b350).

[Olle Elm]

Jämför Göta Hovrätt - Advokatfiskalen Östergötlands län (E) EVIIAAAF:3 (1612-1623) (AID: v210003.b1500,).

[Olle Elm]

Ytterligare belägg som jämförelse.
Göta Hovrätt - Advokatfiskalen Östergötlands län (E) EVIIAAAF:3 (1612-1623) (AID: v210003.b1540).

[Kalle Birgersson]

Förekommer också sparsamt i sydvästra Västergötland, i detta exempel (längst ner till höger på uppslaget) "...sampt Steenar i Holmaredh..." som ligger i Töllsjö socken. Det förekom under hela 1600-talet, ibland utbytt mot bara Sten. Men sista barnet döpt med detta namn kom nog ett antal år före det slog över till 1700.
 
Göta Hovrätt - Advokatfiskalen Älvsborgs län EVIIAAAB:80 (1682-1684) Bild: 780 Sida: 151 (AID: v190242.b780.s151)

[Johannes Hansson]

Den ryttare Stenar i Söverstad i Kuddby (E) som omnämns i Björkekinds häradsrätt år 1622 (se inlägg ovan) är far till Tyres Stenarsson i Tovetorp i Ringarum (E). Tyres får ett antal barn som uppnår vuxen ålder och han figurerar flitigt i Hammarkinds häradsrätts renoverade domböcker under andra hälften av 1600-talet. Vanliga stavningsvarianter av faderns namn i hans patronymikon är Stener, Stender och Stänner. I 1659 års mantalslängder för Hammarkinds, Björkekinds, Skärkinds och Lösings härader i Östergötland återfinns tre personer med detta förnamn: Stenar Jakobsson i Gryt, Stenar Nilsson i Nykyrka och Stenar Simonsson i Sten.