Hej Carina och Anette!
Här kommer hälsning från en som kände målarmästaren Emanuel Rosén. Fadern kallades Heje-Christen och bodde i ett litet torp djupt inne i Brogårds mark, där är nu bara ett stenkummel. Men Roséns hus och målarverkstad finns kvar utefter vägen mellan Verum och Farstorp. Emanuel hade två bröder Josef och Viktor samt systern Signe, gift Hassel. Det finns lite berättat om hur Emanuel Rosén höll ungdomarna med danslokal i sin målarverkstad i början av 1900-talet. Såhär skriver Ester Olsson om sin ungdomstid i bygden: I Roséns målarverkstad samlades ungdomarna till lekar och dans och hade roligt till dragspelets toner. Det sågs inte med så blida ögon av en del, särskilt som också det fanns ungdomer från läsarhem som sökte sig dit. Nygårds Blenda, således en kusin till min mor, ville väl gärna vara med, ung och glad som hon var. Hennes far, Nygårds-Lars, ställde om så att de blev anmälda. Rosén blev lovad av ungdomarna att de skulle betala om det blev böter. Rosén tog bort till länsman Wulff i Vittsjö, som inte tyckte att det kunde vara så farligt då inte bråk och superi förekommit (fast det sistnämnda undrar jag hur det var med). Då anmälan var gjord kunde länsmannen inte annat än ta upp det, men det blev aldrig något utan de fortsatte nog att roa sig. Jag var där också på senare år, men då var det mera på julagille eller kalas.
Hälsar Mats, som i likhet med Emanuel tillbringat barndomen i Brogården.