Bara snabbt transkriberat, inte dubbelkollat och kontrollerat.
Länzmannen w:tt Jonas Månsson, angifwer
huruledez en lijten gosse Måns Nillsson wid nampn
af 10 eller 11 åhrz ållder, som för wallpoike hoos
Capellanen i Nydahla, wyrdige herr Johan Limaeus
tient hafwer, nu förleden sommar, fredagen
för dominica rogate, i skougen så är förkom-
men, att man till honom sedan alldrig hafft någon
spornad, hwaröfwer hans moder, Anna Salo-
monsdotter på itt torp wid Haborarp(?), som
målzägande, jembwähl högeligst klagar; för-
mählandez dhet hon något tillförende fått
hugg af sin huusbonde, dhet hon förmähler
skiedt med rijss, men samma daag
som han förkommit, har drängen Per Månsson
i Hållkarydh, funnit honom som han säger
med gietterit(?) i een Rougfälla; der han slagit
honom med itt yxeskaft 2 eller 3 slaag på baken
som han säijer gossen inthet ömmat een gångh;
Elliest inwänder drängen Per, dhet gossen
sedermehra skall wara synt och sedder på åth-
skillige ställen i Hiällezry socken, nembligen af
ryttaren Gudmund Haraldsson wid itt
bröllop i Böökåhz, men han på tillfrågan säijer
sig icke wist kunna säija om det wahr den sam-
ma, oansedt han kiändt den poike effter hwil-
ken frågas rätt wähl, effter han i 3 åhr wahrit
i gården ihop med der poiken wahrit upföd-
der i Hällary söreg: Capellanen berättar det
poiken icke war så swår att igienkiänna,
effyer som han uppå dhet ena kindbehnet hade
een så stoor swuldnad, att den hängde honom neder
uppå hallsen, och gick ännu yppet, och som nogast
med såår wahr öfwerdragit, hwilket Ryttaren
berättar sig icke blifwit warse. Trum-
petaren Hans Trottesson i Töffällan och dess hustru
berätta fuller och dhet de sedt poiken sedermehra
om heligtorsdaag i Töffallan, der han skall wahrit
i 2 nätter, och sagdt dhet han wille gå derifrån
till draget till sin fasterman; lijkwähl har
hustrun alldrig tillförende sedt honom, Håkan
Ekesson(?) i Grönawijk, och Per Erichsson i Siöhr-
hullt willia fuller och wittna det gossen är syn-
ter sedermehra wid bröllopet i Bökåhz, men
som han förnekat sitt nampn, så hafwa dhe icke
kunnat läggia sig stoort derom, om det wisser:
war den samma eller eij; Madsäcken som poi-
ken hafft med sig, är funnen up uthi ett trä
wid Capellanens kiörkiowäg uphängder; drän-
gens Per Månssons moderbroder Jöns Månsson
i Ringåhz Nydahla socken will afläggia deruppå
Eden att han sedermehr helige trefalldigheetz
söndag tahlat med samma poike wid Ranz-
åhz i Bärg socken, då han kommit ifrån Karlz-
hambn, och frågat poiken om han wille föllia
honom upför till sin fädernes byggd igien, då
han det till inthet wille låta öfwertahla sig,
effter han lättare dersammastädes kunnat fått
sitt brööd. Så ehuru wähl inge wisse
skiähl, wittne och öfwertygade omständig-
heter finnes, som kunna fulle: biuda
Per Månsson, att hafwa så slagit b:tt poike
att han deraf liutit döden, och man ingen
i så swår saak, uthan på klaare skiähl döma
må eller kan, likwähl som han graverad
warder, 1. dermed att han effter egen bekiännelse
slagit poiken, 2. poiken dereffter alldrig blifwit
synt eller sedder, så att man full wissheet och
säkerheeth derom hafwa kan, oansedt 3. effter
honom i åthskillige häradz kiörkio lyst är,
så pröfwar tingzrätten skiähligt att påläggia
drängen Per Månsson sig å nästa Tingh,
med 6-manna Eed befrija, dhet han icke
slagit eller så hamblat poiken, att han der
af hwarken dööd liutit, eller liuta kunnat.