At döden är allas wårt gemensamma lefnads slut och wårt
yttersta wandrings mål, hwartil wi alla omsider föras, och at grafwen
blifwer thet hus, som allom lefwandom förelagt är, äro sanningar
dem wi åter idag hafwa fått en ögonskenlig förfarenhet om, då
wi beledsagat en afleden wår Christendoms broders andelösa leka-
med til dess hwiloställe och den i jorden sköte nedergömt. Gifwe
Gud, at wi, med en Christelig aktsamhet och betänkande, dess jordefärd
åskådat hade! ? lär oss betänka, at wi och dö måste, på det wi
måge förståndige warda! Om wår förenämnde Christendoms broder, är
detta at berätta: det är gamla mästersmed i lifstiden ärlige och
kånstärfarne Jacob Hinricsson ifrån Norrh.. War född år 1711 i Fellings-
bro försam. och wid Finåkers bruk. Genom dess föräldrars wederbör.
omsorg, befordrad til det he. dopet och sedermera til schole hållen
at inhämta the nödige Xtdoms stycker. År 1729, då han war på
18de året, ankom til Norrhammars bruk, och blef ther antagen til
smed. År 1741, wid 30 års ålder, gifte sig med sin nu i sorgen
efterlemnade k. maka enkan ärlige och sedlige hustru Margareta
Johans dr. wid Norrhammar. Har i detta äktenskap med ellofwa barn
blifwit wälsignad, sex söner och fem döttrar, af hwilka fyra söner
och twänne döttrar sin fader sörjande öfwerlefwa. Om hans lef-
werne berättas det, som låfwärdigt är, at han warit nykter, rede-
lig, arbetsam och flitig ändå in på ålderdomen och de sista dagar af
sin lefnad. Utom ålderdoms krämpor, tillstötte Bröstsiuka, hwar-
af han afmattades och lades till sängs den 3de innewarande. Beredde
sig til en salig afgång ifrån denna werlden, annamade d. 5te näst-
följande den he. nattwarden, och afsomnade med sundt förstånd
dagen derpå, sedan han i werlden hade lefwat något öfwer 70 år
dagen han är ju aldrig så lång m.m. N: 354: n. 7,8,9.