Etisk fråga: ska vi berätta om släktskap eller inte?

[Calle Flognman]

På uppdrag av en nära bekant har jag med hjälp av DNA-matchningar funnit min bekantes farfar som tidigare var okänd. Det var en rolig utmaning som också avslöjade en halvbror till min bekanta! Och det är där mitt problem ligger, som jag gärna vill ha fler åsikter kring.

Min bekanta och hans halvbror är båda runt de 80, så inga av deras föräldrar är i livet. Matchningen mellan min bekanta och halvbroderns dotter var ingen hemlighet, men halvbroderns dotter vill absolut inte att hennes far ska få veta om sin halvbror, då det enligt dottern skulle vålla problem. Så, vem ska man vara lojal mot? Dottern som vet och inget säger till sin far (förmodligen med goda skäl) eller halvbrodern som inget vet (och förmodligen kommer att gå bort utan att veta vem hans biologiske far var)?

Till saken hör att halvbrodern kom till innan hans mor och hennes man (som halvbroder tror var hans far) träffades och gifte sig.

Så vad göra?

[KG Hammarlund]

Och varför skulle du berätta? Om jag förstår det rätt är din bekantes halvbror en person du inte alls har någon kontakt med eller någon relation till. Jag kan inte se att det är ditt ansvar - och ännu mindre din rättighet - att meddela honom att hans biologiske far är någon annan än den person han själv tror är hans far.

Att du utifrån någon form av lojalitet skulle känna dig manad eller förpliktigad att upplysa om det faktiska förhållandet förstår jag inte.

Hans dotter känner till förhållandet. Som jag ser det är det hon och ingen annan som kan avgöra om hennes far ska informeras eller inte.

[Ulla Lundell]

Hej Calle


Jag håller helt fullt och fast med det som K.G Hammarlund säger


// Ulla :-)