Hej Jörgen,
Jag kan verifiera att dina erfarenheter av namnformerna Jon och Joen stämmer med min egen erfarenhet från norra Dalsland och Värmland. Att Joen skulle vara en form av Johan, som det anges av Skogsjö, har jag aldrig stött på. Vidare hade jag anledning att fundera på liknande namnformer då jag för några år sedan gjorde en släktutredning av smedläkten Warg (Smedsläkten Warg från Forsbacka i Dalsland – de äldsta leden, Svensk Genealogisk Tidskrift 2018:1). Nedan följer ett stycke ur denna artikel som kan vara av intresse i sammanhanget:
”En central svårighet i utredningen är att smedsläkten Warg uppenbart hade en förkärlek för namn som är varianter av det grekiska Johannes. Vilka av dessa namnformer som kan ses som ekvivalenter i meningen att de användes omväxlande för samma person och vilka som ska uppfattas som skilda namn verkar ha lokala variationer i Sverige. Detta framgår av flera diskussioner på Anbytarforum. Under den tid och för de delar av norra Dalsland och Värmland som vi här studerar vågar jag emellertid påstå att följande tre grupper av namnformer definierar ekvivalenta och skilda namn:
1. Jon, Joen, John
2. Johan, Jan, Jean
3. Jöns
Andra varianter av Johannes såsom Jonas och Hans används inte i det centrala materialet som ligger till grund för artikeln. Jag noterar här att min tydliga erfarenhet att Joen är en variant av Jon inte tycks gälla heltäckande för Sverige: Joen uppges ibland kunna vara en variant av Johan. John är en mindre vanlig form av Jon där h:et är en utsmyckning på samma sätt som när Per skrivs Pehr. En svårighet kan ibland vara att skillnaden vid skrivstil mellan Jon och Jan kan vara minimal. Detta är dock sällan ett problem för smederna Warg under första halvan av 1700-talet, då Johan är den vanliga varianten av de namn som anges under grupp 2 ovan. Undantag till indelningen ovan förekommer, om dock sällan, och ett specifikt fall kommer att påpekas nedan. Ytterligare en svårighet är att det (diakritiska) tecken som särskiljer ö från o i namnet Jöns tenderar att falla bort hos vissa skrivare och därmed skapa namnformen Jons. Om detta speglar ett dialektalt uttal eller om det är ett rent skrivfel är oklart. Emellertid innebär det ingen svårighet så länge inte Jons används för att bilda patronymikon, då det ju blir omöjligt att veta om fadern är en Jon eller en Jöns. Vi kommer att stöta på några sådana kritiska tolkningar nedan.”
Ämne: Jon (läst 643 gånger)
Cookie policy