Anno 1655
Ankomma 7 stycken dannemän ifrån Öretompta försambling, och instän-
digt begärade att få behålla H. Hans Andrea? Loftandrum, som Biskopen hade dem
försändt at blifwa deras kyrkioherde, och nu hade inlåtit sigh til Echtenskapz för-
dragh med deras PrästeEnkia. Förebärandes H. Hanses? Sal. fader H. Anders uthi
Loffta wait en mycket wäl merit?ret Man, och ingen af hans barn der blifuit
försorgd, Hans moder och nu Sittia en Wärnlöös Enckia. Episcopus regr?rade D.
Johannem wara en Ung och omerit?rat Persoon, för hwilken försambl.:n skulle haf-
wa ingen respect: Item; gå här många andre lärde, gamble och merit?rade Männ
som sittia medh Hustru och Stugun ful medh barn, i armodh och stoor fattigdom, huil-
ke högeligen der öfuer måtte förargas. Bönderna der emoot swarade sigh medh
hans persoon aldeles wäl wara nögde, Lofwade sigh ingen respect och wördning.
Resol. Episcopus gifwer den saken aldeles ifrån sigh, eij heller han någon sinn
hwarken sänder honom eller confirm?rar. Befattar sigh intet der medh. gör det
hwarken fraam eller tilbaka, eij heller tager det nåntzin uppå sitt Samueet.
Willia R:di Dnn. Consistoriaales gifwa honom der på Collation, stånde det dem fritt.
Interim må han blifwa der så länge stilla, och förrätta Sitt Embete.”
Mot bakgrund av diskussionen om änkan Emerentias och hennes barn är ovanstående excerpt ur domkapitlets protokoll intressant och tankeväckande. Det stämmer ju inte helt att barnen var oförsörjda. Två av hennes döttrar bör vid det här laget ha varit gifta och bosatta i Västervikstrakten. Den yngsta dottern Elisabeth ingick senare äktenskap med prästen Johannes Törning från Västervik. Av misstag har jag på under Erik XIV:s frillobarn skrivit att Emeretia Olofsdotter dog 1639. Det är fel. Hon överlevde mannen och avled först 1661.