Hej Kent!
Jag tror du är på rätt spår. Det var roligt att vi har gemensamma beröringspunkter. Om jag räknar rätt är du 7-männing med min far. Min egen linje går via en bror till Johan Olsson i Smedstorp, nämligen Anders, som övertog faderns bruk i Runsås.
Det finns en del att fundera kring när det gäller de berörda familjerna. Jag tar en bit i taget. Jag föreslår att vi börjar med Johan Olofsson i Lämås. Efter mantalslängden är han brukare i Lämås 1673/74 - 1704/05.
Johan tycks ha förhållit sig lugn, jag har inte hittat många spår av honom i domboken. I feb. 1694 har åstadkommits enighet mellan Jöns (Jonsson) och Johan om ägofördelningen i Lämås. I okt. 1697 får han svara för en skuld till kyrkoherden Tingström. I mars 1702 klagar knektänkan Kerstin Olofsdotter i Bäcketorp att rotmästaren Johan Olofsson i Lämås undanhållit hos sig en del av hennes mans städslepengar och rotepengar. Johan hävdar att det är betalt. Även nov. 1705 finns Johans namn. I feb. 1714, efter Johans död uppdras att reva och justera åker, äng och röjningsland i Lämås mellan Olof och Jöns Jonssöner å ena samt Gunnar och Jöns Johanssöner å andra sidan.
En svårighet har varit att sätta namn på Johans hustru. Visserligen finns dopbok i Karlskoga från 1680, men tyvärr tas inte moderns namn med förrän i början av 1700-talet. Jag försökte pussla med dopvittnesnotiser för 20 - 25 år sedan och kom då fram till att Johans hustru hette Karin Eriksdotter.
Hustru Karin Eriksdotter från Lämås avled 1712 23/8 65 år gammal. Alltså född ca 1647, samma år som Johan.
När jag nu tittar igenom anteckningarna så känns det inte helt vattentätt, men fortfarande troligast. För det första är det synd att dödboken inte skriver änkan Karin etc. Mannen Johan dog ju 1706. Men det kan ju vara hon ändå.
I Lämås är det tre brukare kring 1690-talet: Johan Olofsson, samt Jöns Jonsson och Olof Jonsson på Jon Arvidssons tidigare del. Dessutom finns ett ställe som heter Lämåstorp med en Olof Eriksson.
Vid dop i Mosserud 1688 är tre vittnen från Lämås: Johan Olsson, Karin Eriksdotter och Segrid Jonsdotter.
Dop hos Jöns i Lämås:
1688 vittnen fr. Lämås: Olof, hustrur Karin och Segrid.
1696 vittnen fr. Lämås: Olof, hustru Karin.
Så Karin och Segrid är i alla fall inte hustrur till Jöns.
Dop hos Olof i Lämås:
1691 vittnen fr. Lämås: Jöns, Johan, Karin, Kerstin
1695 vittnen fr. Lämås: Johan, Karin
1696 vittnen fr. Lämås: hustru Karin.
Alltså bör Karin inte vara hustru till Olof, alltså är bara Johan kvar.
Kerstin skulle kunna vara Jon Arvidssons hustru, som ju hette Kerstin (Persdotter?).
Dop hos Johan i Lämås:
1689 vittnen fr. Lämås: Jon
1693 vittnen fr. Lämås: Jon, Jöns, hustru Annika
När det gäller Johans (och troligtvis Karins) finns följande:
1) Gunnar Johansson, dop 1681 31/7, avled 1716 20/6, brukare i Lämås. Hustru: Lisken Andersdotter.
2) Olof Johansson, dop 1683 9/12, gift till Runsås, frälsetorp under Alkvettern, Bjurtjärn.
Anmärkning: arrendator kan väl inte vara från tiden, alldeles för modern benämning. Brukarna på Alkvetterstorpen var frälsebönder under Alkvetterns rå och rör, d.v.s befriade från annan skatt än vad som skulle erläggas till sätesgårdens ägare. Om krav på arbete vid sätesgården förelåg vet jag inte. Det är möjligt. På en del sätesgårdar fanns s.k. hälftenbrukare som ibland översatts till arrendator, de behöll alltså hälften själva och lämnade hälften till ägaren. Men frälsetorparna var frälsetorpare.
3) Karin Johansdotter, dop 1685 5/4, gift 1734 11/8 med Per Olsson i dennes andra gifte, i Alkvetterstorpet Lövbackarna. Han var änkeman efter en syster till Olof Johanssons svärfar. Karin och Per blev boende i Runsås.
4) Per Johansson, dop 1687 31/7, gift 1715 19/6 med Annika Nilsdotter i Åsjöhult, också i Bjurtjärn.
5) Bengta Johansdotter, dop 1689 29/9, gift 1737 24/10 med Nils Ersson i Lövnästorp, Bjurtjärn, i dennes andra gifte.
6) Erik Johansson, dop 1693 9/4
7) Jöns Johansson, 16(86), brukare i Lämås, gift 1707 med Ingrid Larsdotter från Stenbäcken.
Det finns mer kring de fyra som kom till Bjurtjärn. Jag återkommer till dessa, men under Bjurtjärns socken.
Hej så länge
Bengt