Då jag råkat läsa lite om Binnebergsupproret under en kurs tänkte jag bidraga med lite mer fakta kring händelserna i Binneberg 1710 som alltså berodde på tvångsutskrivningarna detta år. Kronobefallningsman Johan Olofsson Warenberg var därtill redan innan illa omtyckt av allmogen då han tilltvingat sig både penningar och naturaprodukter, vilket rättegångsprotokollen ger klara besked om.
Den inkallade allmogen började anlända till Binneberg måndagen den 28 februari. Alkoholkonsumtionen var då (liksom alltid) riklig, och vid rättegången skyllde också många av de åtalade på detta faktum då de intet mindes.
Det var en relativt liten grupp uppviglare som anstiftade upproret. Hassleborna pekade ut Måns i Eskeliden som den egentlige ledaren vid rättegången. Tidigt om morgonen tisdagen den 1 mars hölls korum, och landshövding Soop, häradshövding Jon Aurell och landskamrer Palm var närvarande. Strax efter samlades de uppretade Vadsbobönderna kring landshövdingen och de andra myndighetspersonerna med begäran att slippa gå längre än till älva, uppenbarligen Göta Älv. Warenberg hade dagen innan hos sin förman landshövdingen begärt att få slippa resa till Binneberg, säkerligen hade han hört om oroligheterna och var medveten om sin impopularitet. Hans begäran avslogs, och på tisdag morgon anlände Warenberg medförandes krigskassan om runt 600 daler silvermynt.
Då korum hållits, utan att allmogens lynne besinnat sig, såg sig myndighetspersonerna ingen annan råd än att fly. Med benägen hjälp av de inkallade prästerna lyckades Soop, Palm och Aurell undkomma och räddade därmed sannolikt sina liv. Warenberg däremot försökte först rädda sig in i tingshuskammaren, där kassan förvarades. Där inne påbörjades den misshandel och det torterande som skulle komma att vara i åtta timmar innan nådastöten utdelades. De som inte självmant gav Warenberg ett tjuvnyp tvingades under hot att själva mista livet.
Vid 14-tiden på eftermiddagen avled Warenberg, och liket fördes genom komminister Erik Lundgrens i Horn försorg in i tingsstugan. Dödsattesten vittnar om Warenbergs skador:
Chirurgorum attest av den 26 maj 1710 sålunda varit befunnen, att han igenom dess handaverkan undfått:
1. Tvenne dödeliga hugg över huvudet, igenom cranium,
2. var bakdelen av huvudet alldeles söndertrasad och svullen,
3. ansiktet med många blodviten, blånader och svullnader bemängt, särdeles ett slag under vänstra ögat, som var ett blodsår,
4. den nedersta läppen emot tänderna, svullen och itusprucken,
5. halsen även och mycket svullen, blå och blodig,
6. kroppen med oräkneliga blånader, jämte ett stort sting under vänstra bröstvårtan, två fingrar brett, och dödeligt: Item nedan före, närmare åth ryggen tvenne dödeliga sting af lika storlek,
7. på högra sidan öfver diafragma ett dödeligt sting, tre fingrar bredt,
8. på dess vänstra låret ett hål stunget två fingrar, och litet nedanför ett hål, ett finger bredt,
9. på högra låret ett hål, två fingrar bredt, och åtskilliga blodviten, samt alldeles blått och brunt,
10. vänstra armen mycket blå och svart, jämte att vänstra handleden var mer än halft avhuggen,
11. högra armen brun och blå, samt tvenne hugg öfver handen, så att den lilsta fingeren var mitt itu klufven, förutom det, att på salig befallningsmannens kropp var oräkneliga sår, blånader och blodviten.
Allmogen återvände så småningom hem, och händelserna måste givetvis få ett rättsligt efterspel. En kunglig kommission tillsattes med landshövding Soop som ordförande då detta inte bedömdes som ett vanligt mord varför häradsrättens kompetens inte räckte till. Övriga ledamöter i undersökningskommissionen var lagmännen Germ, Cederhielm och Bengt Dannehjelm, häradshövdingarna Gustav Edman och Johan V. Hofdahl, samt som åklagare borgmästare Svante Segervald i Falköping och protokollföraren borgmästare Ranchstedt i Skara. Missdådarna, som sökte gömma sig i skogarna, fångades in den ene efter den andre. Den 10 september kunde så domarna slutligen exekveras då rådet i Stockholm sagt sitt.
Rådets utslag och dom:
1. Bonden Bengt Jonsson i Ebbetorp, Hova gäld, dömdes att halshuggas, dess hufwud slåss på en påle och den ärrige kroppen styckias och på fyra stegell läggas
2. Bonden Anders Bondesson i Gastorp, Hova gäld
3. Bonden Måns Svensson i Äskeleden, Undenäs gäld
4. Bonden Sven Nilsson i Korterud, Hova gäld
5. Bonden Påfwel Bengtsson i Ängen, Hova gäld
6. Drängen Per Nilsson i Lindhult, Hova gäld
7. Bonden Jon Nilsson i Skogen, Ransbergs gäld
8. Bonden Jan Andersson i Stensrud, Bällefors gäld
Nr 2-7 dömdes att halshuggas deras hufwuden, slåss på en påle, och den öfriga kroppen styckias och på fyra stegell läggia
9. Bonden Anders Svensson i Ödegården, Lyrestads gäld
10. Bonden Anders Olsson i Slätte, Fredsbergs gäld
11. Bonden Lars Björnsson i Thorkelsviken, Amnehärads gäld
12. Bonden Bengt Andersson på Dillö, Torsö gäld
13. Bonden Jan Kättilsson i Äggby, Äggby gäld
14. Lars Persson i Hult, Lyrestads gäld
Nr 9-14 dömdes till 30 par spö, tre par av vart slag, samt fem år på Marstrand.
15. Bonden Olof Persson i Höghult, Ransbergs gäld
16. Bonden Jan Bengtsson i Lilla Mårby, Fredsbergs gäld
17. Drängen Måns Andersson i Brötatorp, Amnehärads gäld
18. Drängen Jonas Olsson i Stenstad, Amnehärads gäld
19. Drängen Lars Bengtsson i Nunnestad, Amnehärads gäld
20. Drängen Måns Larsson i Greby, Hassle gäld
21. Drängen Sven Nilsson i Amnehärads prästgård, Amnehärads gäld
22. Drängen Nils Andersson i Jonsgård och Paradis, Hova gäld
Nr 15-22 dömdes till 20 par spö, tre par av vart slag, samt tre år på Marstrand.
23. Drängen Per Hermansson på Hageby, Hjälstad gäld
24. Bonden Karl Persson i Råstorp, Lyrestads gäld
Nr 23-24 dömdes till 30 par spö, tre slag av vart par, samt undergå kyrkoplikt.
25. Drängen Erik Larsson i Tjos, Hassle gäld
26. Bonden Erik Andersson i Sandbacken, Hova gäld
27. Drängen Lars Persson i Tjos, Hassle gäld
28. Bonden Mathis Johansson i Stora Rör, Odensåkers gäld
29. Bonden Oluf Jonsson i Nolåsen, Hova gäld
30. Vagnmakaren Johan Johansson vid Ryholm, Undenäs gäld
Nr 25-30 dömdes till 20 par spö, tre slag av vart par, samt att undergå kyrkoplikt.
31. Bonden Anders Nilsson vid Sundet, Torsö gäld
32. Bonden Oluf Larsson i Löwassa, Bällefors gäld
33. Brofogden Sven Nilsson i Tattaretorp, Amnehärads gäld
34. Bonden Brynte Larsson i Klia, Horns gäld
35. Bonden Måns Bengtsson i Nolträlke, Undenäs gäld
36. Rusthållaren Bengt Elg, Fägre gäld
Nr 31-36 dömdes till 15 par spö, tre slag av vart par, samt att undergå kyrkoplikt.
37. Pojken Johan Larsson i Hasslerör, Hassle gäld. Dömdes till sex par ris vid tingsdörren. (Den omyndige Johan hade skjutsat till Binneberg, dragits in i dådet och därvid befunnits skyldig till att hava givit Warenberg ett slag över ryggen med piska)
38. Drängen Bengt Larsson i Grimstorp, Hova gäld
39. Bonden Lars Andersson i Fagerlid, Hova gäld
40. Bonden Lars Bengtsson i Bålerud, Hova gäld
41. Bonden Nils Bengtsson i Bålerud, Hova gäld
42. Drängen Isac Jonsson i Björkulla, Hova gäld
43. Drängen Lars Bryngelsson i Råglanda, Lyrestads gäld
44. Bonden Frigge Larsson på Öna, Odensåkers gäld
45. Bonden Rafwel Svensson i Lilla Rör, Odensåkers gäld
46. Bonden Per Finnwedsson i Brastorp, Odensåkers gäld
Nr 38-46 anklagades för rån på Warenberg och dömdes därför till 25 par spö, tre slag av vart par, samt undergå kyrkoplikt.
Såvitt jag vet torde Binnebergsupproret vara den sista Västgötaresningen, om man nu vill kalla den en sådan.
Ämne: Äldre inlägg (arkiv) till 2004-10-23 (läst 3900 gånger)
Cookie policy