Hej Arne och Simon! Roligt att flera forskar i släkten Werre!
Jag har också gjort det och kan bara bekräfta Simons antagande: Werre i Malingsbo/Söderbärke är inte samma släkt som Werre från Vintermossen, Ljusnarsberg. Frågan är sedan om det inte handlar om
t r e släkter Werre?
Jag redovisar här några källor som rör Werre:
- I en ”Handlingslengd” för Söderbärke, Norrbärke, Grangärde och Skinnskatteberg 1618 skattar Hendrich Werre vid Jersiöbo:
Källa: RA, Västmanlands handlingar, 1621:13. - I en ”Boskapslängd Skinnskatteberg” 1623 skrivs Hendrich Wärre i Kärrgeten [RA, Boskapslängder, Västmanlands län, 1623, vol. 3:2, s 205].
- Samme(?) Henrich Wärre förekommer sedan i ett domboksprotokoll 1626-08-26, där han beskylls av Halvard Andersson för att ha stulit en silversked [RA, Svea hovrätt, Advokatfiskalens arkiv; Häradsrätten renov. domböcker, Västmanlands län, vol 1d, 1593-1632, s 876r].
- I en rulla på ”Mantall uppå Captein Jacob Crafitz Compagni” som mönstrade i Stockholm 21 maj 1626, noteras Henrich Wärre i Jersiökälla som ”dödh”. [KrA, Rullor, 1626, vol. 11, s 109r].
- Henrich Henrichsson Werres (i Vintermossen) hustru och son dör av ”rödsoten” 1651, bg 9/11 [ULA, Ljusnarbergs kyA, Död- o begr. bok, C 1, 1635-1655].
Så det rör tveklöst åtminstone TVÅ släkter Werre. Henrik Werre i Vintermossen, Ljusnarsberg ska sedan vara en av bröderna till Henrik Nilsson vid Ljusnarn. Henrik Nilsson förekommer första gången i landskapshandlingarna 1606 då han förestår en av fyra ”Nybyggen wid Saleboda” som då har upprättats. Han skrivs tillsammans med hustru och en son. Övriga nybyggare är Ander Pålsson, Mats Göransson och Henrik Jakobsson. Men han skrivs inte som Verduinen, i alla fall inte i denna längd:
Källa: RA, Västmanlands handlingar, 1606:10, häfte 1. I ett domboksprotokoll från 1631-1632, där några finnar anklagas för att ha överfallit befallningsmannen Kristoffer Geijer ”med hugg och slag”, förekommer åtminstone fyra(4) av bröderna:
> Därefter anklagade befallningsmannen välaktad Kristoffer Geijer några finnar för det de har överfallit honom med hugg och slag, när han där uppå överhetens bästa och gjorde sitt kall och ämbete; nämligen när han en gång efter ståthållarens välb. Karl Bondes givna befallning och fullmakt, hade dragit dit upp i finnbygden, att där rannsaka vad för folk de denna och annat vad fullmakten tydde på. Då kom han bl a ihop med Erik i Kloten och frågade varför han icke har gjort utlagor sedan hans torp har blivit skattlagt. Och vad eljest han hade tilltalat honom, började Erik straxt bruka stora ord och spåtskmun, att han inte kunde bli av med honom förrän han slog honom i järnen. Och när Kristoffer Geijer gick ifrån honom in i stugan har en finne, Peder Henriksson, tagit Erik utur järnet och bett honom löpa sin kos. Och när fogdens tjänare skulle ta honom igen, började finnarna parlamente emot och försvara Erik, vilka voro Pål Henriksson, Peder Henriksson, Anders Henriksson och Henrik Henriksson. Då kom fogden ut och skulle ställa parlamente, så slog de honom tillika, med yxor de hade att han själv inte rätt finns? Varför efter de som tillstädes voro icke kunde neka, blev de efter K. Karls Gårdsrätt artikel 36, 39 … 29 dömda ifrån livet. Därmed sköts saken till den höglovliga Konungsliga hovrätts resolution och förklaring.(1631-03-31)
> Eftersom den Konungslige hovrätt har befallit vidare rannsaka om några finnar har slagit befallningsmannen Kristoffer Geijer, tog de för och befanns som uti domen förmäles. Allenast berättades om Erik i Kloten att han inte kände Kristoffer lejd att uppbära pengar av honom utan överheten, och hänger med honom tillhopa sålunda att han har skaffat sig Konungens brev att bygga torp, vilket han har byggt och bott där i sex år. Och när han skulle börja göra skatt, ville han ingen tunga draga. Sålde så bort torpet för nittio dl vitt mynt, vilket Kristoffer kungjorde ståthållaren. Bad för den skull ståthållaren Kristoffer ta penningar och sätta dem tillrätta, vilket Kristoffer skulle göra. Då frågade Erik vilken fullmakt den andre Ståthållaren hade. Sedan han hade uppläst den för honom, sade Erik ”jag aktar honom inte, ej eller känner honom god därtill utan Konungen själv allena”, som Peder, Nils och Henrik Henrikssöner bekände samt Pål och Anders Henrikssöner. Därutav blev Kristoffer ämnat? och slog honom i järnet. Och när Kristoffer är inne, slog Per Erik utur järnet, vilket sedan det blev brutet, sprang först Kristoffers tjänare ut att ta igen den andre, sedan Kristoffer. Sedan blev berättat att skulle slå ihjäl hans tjänare, och fick en yxa av en karl. När han kom, aktade Peder skjuta Kristoffers tjänare. I det förhindrade Kristoffer honom med ett slag på axeln med yxan, att han inte kom tillväga. Bekände Peder de andra inte voro i råd med honom att slå Erik utur järnet, utan gjorde av sitt eget råd. De fyra är alla bröder. Kristoffer Geijer gav sin sak efter och skulle bedja för dem.(Extra ting, 1632-01-12).
Källa: RA, Svea hovrätt, Advokatfiskalens arkiv; Häradsrätten renoverade domböcker, Örebro län, vol 2, 1631-1632, s 102 resp. 106. Den som dessutom försvaras – Erik Henriksson i Kloten – är möjligen också en bror. Man måste annars fråga sig varför de försvarar honom så hårt? Dessutom uppges i protokollet att fyra är bröder, men det är fem som uppräknas. Någon av dessa Henriksson skulle då inte vara bror till övriga? Eller om protokollföraren har missat någon släktförbindelse i röran?
När det gäller Henrik Werre i Malingsbo/Söderbärke så kan man konstatera att den Henrik som förekommer där under 1630-/1640-talet, inte kan vara den som dör 1626. Jag skulle istället kunna tänka mig att han är son till den Henrik Werre den äldre som skattar 1618 och som senare förekommer i mtl där. Som husbonde togs han inte ut i militärtjänstgöring utan vidare. Det gjorde däremot ”överflödiga” söner i familjen.
Huruvida Henrik Werre som bor i Kärrgeten, Skinnskatteberg och tvistar med Halvard 1626, är identisk med Henrik Werre d.ä. i Gärdsjökälla, är dock ovisst. Eller om det är en helt annan släkt Werre?
Mvh
Leif