Hej!
Jag har hittat domboksprotokollen nu som jag refererade till ovan. Det första rör alltså Sten Anderssons hustru i första giftemålet:
Mattias Fick hade skiält Steen Anderssons hustru S: H: Elin att hoon skulle hafua låtet sigh belägra aff Joen Bång och dermedh kommet henne i ett ondt rychte till huilken beskyldningh efter han inga skiäll witne talar eller liknelser hade. Och alle mäniskior som henne kiende hafuer gåfuo henne gått låfordh att hoon hafuer warit een gudhfruchtigh tiänstigh? erligh mäniskia i sin lifstijdh af hwilken de intet lösachtigt, eller lösståndigt något sin förnummet hade. Derföre wardt hoon för samma rychte frijgiordh. Widar wite 40 dl som härefter saakar. Och Matias waar saakfält efter d: 20 Cap: i Tingsmåla B: till sine Pendingar, - 40 dl till Tweskiptes. [Lindes bergslags häradsrätt, 29.4.1630, s. 890r; Västmanlands läns renov. dombok, vol. 1d, 1593-1632].
Det andra visar att Lars Kastenssons hustru, Anna Stensdotter, lever 1676:
S. d. Bewilliades Confirmation oppå den föreeningh som Hederwärde Matroner, hustru Margareta och hustru Anna Steensdöttrar d: 15 Juni till sine respective bröder oppå det löösa och fasta arff widh Dahlekarlshyttan, som dhe till dem efter deras Sahl. föräldrar, richtigdt betalt hafwa. [Lindes bergslags häradsrätt, 19.6.1676, s. 896r; Örebro läns renoverade dombok, vol. 35, 1676].
Protokollet visar också att föräldrarna är döda, att Anna står som hustru (och därmed måste vara omgift) och att hon har en syster Margareta och två, ej namngivna bröder. Och eftersom Stens hustru i andra äktenskapet, Elisabet Svensdotter, dör 1678 - döduppgiften, se länken ovan - måste detta röra barnkullen i Stens äktenskap med Elin. Så att Anna försvinner ur mantalslängden 1663, kan bero på att hon gift om sig och bildat ny familj. Finns någon ny familjeenhet i Dalkarlshyttan 1664 eller därefter? Och kanske kan man se något om giftemålet i kyrkoräkenskaperna?
Ett testamente upprättades 25.2.1655 mellan Sten Andersson och Elisabet Svensdotter, vilket legitimeras vid hösttinget 1660. Vid samma tidpunkt fick Peder Larsson vid Dalkarlshyttan, fasta på en halv hammare med dess ”pertinentier” och tillhörigheter, som han har köpt den 26.9.1658 av kapellanen vid Lindesberg. Denne Peder Larsson visar sig senare (nedan) vara svärson till Sten och Elisabet. [Lindes bergslags häradsrätt, 15.10.1660, s. 549r-550r; Örebro läns renov. dombok, vol. 22, 1660].
Bergsfogden Lars Kastensson efterlämnade en stor skuld. Och vid sommartinget 1658 inställde sig samtliga kreditorer vid häradsrätten och uppvisade sina skäl och pretentioner uti Lars Kastensson egendom i Dalkarlshyttan. Fordringarna prövades på nytt året efter. [Lindes bergslags häradsrätt, 17.6.1658, s. 455v och 16.5.1659, s. 482v-483r; Örebro läns dombok, vol. 20 resp. 21, 1658 och 1659].
Den här skulden blir sedan föremål för flera domstolsförhandlingar under senare delen av 1600-talet och även en bit inpå 1700-talet. Jag har funnit protokoll där Lars Kastensson nämns. Men då jag vid dessa tillfällen sökte andra personer, fäste jag ingen särskild vikt vid protokollen så jag nedtecknade inte datum.
Änkan Anna Stensdotter och barn upplever stor nöd efter Lars Kastenssons död. Detta visar sig i följande protokoll från hösttinget 1659:
Än kom för rätten sal. Lars Kastenssons efterlåtne bedröfade änckia hustr:u Anna Stensdotter, och begärte ödmiukeligen uthi detta bärgslags dombook motte antecknas och inprotocolleras huru såsom att hon förledne åhr wedh sommartinget kom för Rätten och sorghsamt klageligen gafs tillkänna, dedh hon före sal. mans hastige och olyckelige frånfälle, ähr råkade i allsom stor olägenhet, i ty att hennes sal. man hade för sin dödh, sigh dels igenom hans upbörder, dels åtskilligh och mycken privat handel så diupt ..at och nedsänkt uthi giäld, att hon till dess afbetalningh warit och alldeles oförmögen, medh flitigh begäran fördenskull, att om alt hennes goda, iämwäl all hennes sal. mans efterlåtenskap i lööst och fast war till Chronones rest arresterat, och der något öfrigt blifwa kunde, komma de under creditorerna till delningh, de her öfwer måtte meddelas ett sanfärdigt witnesbördh, hwar medh sedan hoos den Högl. Kongl. Hovrätt om ett frihetsbreff för alt mera tilltal här efter aff sine creditorer uthi allsomstörste ödmiuka Supplicera och anhålla kunde. Denne hennes klageliga nödh och begiäran rätten medh migh i noga betrachtande, och alldenstund dedh sigh så i ting befans, att hennes goda war arresterat, och hon medh de sine egne små faderlöse barn, als intet hade, efter sin sal. man, icke är det ringeste sitt eget, dedh undertagandes som creditorerne handlat miskundsamhet till att skyla sin kropp medh förundt hafwa, kunde denne ringa Rätten henne samma attest icke skäligen wägra, .fast heller hennes stora olägenhet, och åliggande den Högl. Kongl. (Hov)rätten, uthi bästa motto ödmiukeligast recommendera. [Lindes bergslags häradsrätt, 12.11.1659, s. 490v-491r; Örebro läns renov. dombok, vol. 21, 1659].
I ett tvistemål nämns åter svärsonen till Sten Andersson och Elisabet Svensdotter (kort sammandrag av protokollet):
Peder Larsson, notarius vid stadsrätten i Linde, fullmäktig av sin svärmoder, hustru Elisabet Svensdotter, Sal. Sten Anderssons änka, besvärade sig över befallningsman Johan Frumerie, för att han låtit hugga stavrumsved av hemmanet Siggebohyttans skog, som hans svärmoder hade köpt av Anders Jönsson ibidem. [Lindes bergslags häradsrätt, 23.6.1670, s. 791v-793r; Örebro läns renov. dombok, vol. 30b, 1670].
Frågan är vilken av döttrarna Peder Larsson är gift med?
En son till Sten, Daniel Stensson, blir tydligen brukspatron och omnämns i en inteckningsprotokoll från 1691, där Anders Larsson i Fanthyttan är skyldig honom en viss summa i stångjärn och stigar kol. [Lindes bergslags häradsrätt, 10.2.1691, s. 10v; Örebro läns renov. dombok, vol. 47a, 1691].
God fortsättning!
/Leif
Ämne: Äldre inlägg (arkiv) till 26 februari, 2009 (läst 3828 gånger)
Cookie policy