Det här är ett utmärkt exempel på att man kan sprida vilka stolligheter som helst på nätet utan att någon kritisk reflektion görs. Argumentet för att ett sådant här påstående skulle vara korrekt är just mängden efterföljare, Om x personer har den kopplingen måste den ju vara riktig!. Man stoppar glatt in vad man fiskar upp på nätet i sin egen antavla och för säkerhets skull sprider man sen även den egna vidare i samma medium. Ingen av alla dessa torde dock kunna ange någon rimligt samtida källa eftersom det inte finns någon, och dessutom faller påståendet enkelt av ovan redan nämnda skäl, som även varje nybörjare till släktforskare borde kunna upptäcka.
Skulle det finnas någon som helst substans i hypotesen skulle den ha ventilerats bland professionella historiker redan för evigheter sedan. Karl Knutssons kollega ett sekel senare, Erik XIV, hade flera frillor där diskussionerna om deras ättlingar skapat åtskilliga spaltmeter med analyser, men då grundade på samtida källor. Att någon släktforskare skulle ha hittat ett tidigare okänt utomäktenskapligt barn till en medeltida svensk kung faller således på sin egen orimlighet.
Spiken som soppan kokades på bygger sannolikt på Timmys antagande. Någon har stoppat in en fiktiv 1400-talsperson i någon nätbaserad databas och angett honom som bonde, en yrkesbeteckning som man kunde ge åtminstone 90 % av alla svenskar vid den tiden.
För övrigt skrev sig kungen Karl Knutsson, inte Bonde. Han var av ätten Bonde, vilket inte är samma sak. Den som vill förkovra sig om hans leverne hittar den i sammandrag i Wikipedia. Han hade knappast något skäl att ens besöka Norrland, det hade han fogdar som skötte om, han hade nog fullt upp i södra Sverige. Att då få tid och anledning att resa till Ångermanlands inland för att supa en odalman under bordet så att han kunde förföra dennes hustru låter tämligen otroligt.