Solberga återfinns i mtl för Sya, dit gårdarna kameralt hörde fram till 1892. Fogden Johan Dahlström finns där fr.o.m. 1748 och åtminstone t.o.m. 1751 (dock ej 1753, längden för 1752 saknas i KA).
Hustrun kan möjligen vara den piga Majalena som i mtl 1748 finns hos Anders i Fyrby, Tåby sn. Av flyttningslängden (Tåby J I:2, s. 386) framgår, om det rör sig om samma person, att hon vid vigseln rörde sig hemåt: 1741 15/11 inflyttade Pigan hos Erich Pehrsson i Fristad Magdalena Påhlsdotter [med] wackert beskied ifrå Pastor i Möhlby Herr Petrus Regneer af den 10 Octobris 1741. Som framgår nedan, anges hon 1748 komma från Norrköping, men eftersom lysningen skedde i Tåby, behöver det inte vara korrekt.
Av vigselboken i Veta (C I:3, s. 190) noterar jag, att de båda warit länge förlofvade och dömde at ägta hwarann, vilket pekade i riktning mot Linköpings domkapitel, där saken också finns, med kompletterande upplysningar:
Domkap. prot. 1748 10/8, § 14 omtalar att ”QwinsPersonen ifrån Norrkiöping” Maria Pålsdotter besvärade sig över sin fästman Johan Dahlström, att han oaktat det han genom utslag vid Björkekinds häradsrätt dömts att fullborda sitt med henne påbörjade äktenskap med vigsel, ändå söker undandraga sig detta. Hon bad att domkap. måtte kalla honom till förhör, vilket beviljades henne.
Domkap. prot. 1748 14/9, § 26. Överste Wennerstedts fogde på Solberga, Johan Dahlström, på förut skedd stämning rörande att han velat rygga det äktenskap de begynt. Björkekinds häradsrätts utslag av den 13 maj 1745 uppvisades, varvid han dömts att fullborda det äktenskap med Maria Pålsdotter som han lovat henne då han besovit henne och rått henne med barn. På Dahlströms sida inställde sig studiosus herr Kratz, som på överste Wennerstedts anmodan begärde uppskov i saken.
Dahlström tillstod sig vara fader till Marias barn samt lovat henne äktenskap och låtit henne kyrktagas som hans hustru, men att han nu, ”i anseende til föregifwit umgiänge med andra, änskiönt han ther til ej kunde upte andra skiäl än them, för hwilka hon Maria Pålsdotter wid TingsRätten woro frikiänd”. Mot detta begärde Maria fortsatt att vigsel skulle ske. Domkapitlet förehöll Dahlström, att han var laga dömd att fullborda äktenskapet, att han saknade giltiga skäl till att vägra samt förmanade honom att besinna sig. Dahlström förklarade sig då nöjd och villa låta vigseln ske. ”Hwarpå Parterna förmantes til inbördes wälwilja och äkta förtroende som å ömse sidor utlofwades, och til wedermäle therå, handslag skedde med lyckönskan til Guds bistånd och välsignelse.”
(LDA, vol. A I a:52, s. 151 och 173f, VaLA.)
Ämne: Äldre inlägg (arkiv) till 21 mars, 2011 (läst 3270 gånger)
Cookie policy