Hej alla!
Detta brev av år 1936 är skrivet av förre torpardottern på Ulfåsa i Östergötland, Augusta Johansdotter (Tjeder), bosatt i Colorado, till ägaren av Ulfåsa, baron Joseph Hermelin. Tänkte att det kunde intressera er forskare, dels för att några av er kanske är släkt med henne, dels för att det berör förhållanden i Sverige och Amerika i slutet av 1800-talet. Brevet finns än idag på Ulfåsa och är avskrivet av Madeleine von Essen m.fl. Är det någon som vet något mer om Augusta?
Göran Ulväng
Brev från torpardottern Augusta Johansdotter (Tjeder) till baron Joseph Hermelin på Ulfåsa, 50 år efter hennes sista jul i Sverige 1886.
Min sista Jul i Sverige
Femtio år sedan Julafton 1886, då blev tjenstefolket inbjudna intill herskapets Matsal. Frøken Lydia [Lydia Hermelin syster til Joseph H.] serverade te samt bakelser som hon sjelv hade bakat. Sedan utdelades julpresenterne. Fröknarne gav mig var sin present: Jae de her e fälle dän roligaste jula jag nonsen har hatt. Första gången jag har drekket te, första gången jag har etet så her goa bakelser, men ingen fröjd er oblandad.
Unga fina rika Herr Baron Teodor Hermelin han räkte söta 16tan [Augusta] en bok. Det var men present ifrån honom! Jag neg, jag taka, jag bligade på boka - står mitt namn skrevet der. Jo der stod Öknamnet AUGUSTA TJEDER utanpå pärmen i stora bokstever, men jag skämdes, men hur i hela verden hur viste den der fina Hern om mitt Ökenamn? Jag trodde att inga andra viste om det utan de der Otäka Åbydrängarna [Åby på Ulfåsa där ladugården ligger]. Nedkomen i tjenstefolkets rum - kamarjungfrun Ester Skold gjorde narr utav mig for mett fina ökenamn. Jag blev ilsken. Jag slängde in boka i kledesgaderroben, men hur tiderna kan förandras - om jag kunde få dän boken nu så skulle jag betala fem dollar for den.
Min första Jul i Amerika ack så ledsamt! Jag hade taget en svår förkylning ner jag hängde ut tvätten. Jag måste lämna min plats. Objuden kom jag till min rika Morbroders hem, men oh vad Frua såg sursöt ut! Juldagen ved midagsbordet var det ett riktigt upror ock krig i mett indre. Inte kunde jag eta Ostron-soppan, inte kunde jag svälja de der små djuren ner inmalet var i dem. Det var vel inte så märkverdigt med dän der kalkone-turken der dän låg brunstekt på köttfatet. Köttbullar och bruna böner smakade tio gånger bättre. Det lösa hvita brödet, det salta smöret - tacka vet jag de goda vörtlimperne och det goda smöret som var enda Torpare vid Ulfåsa hade under Jultiden. Det var för starka kryder i Minspajen, tårtan dän var for söt. Inte firade de Julafton, ingen Julotta, ingen juljus för de vet inte hur att fira Jul her i Amerika.
Första Söndagen efter Jul sade min Morbro till mig att nu ved Jultiden var det bäst att jag reste till St Louis till mina syskon. Klockan tre lemnar tåget Osceolo. Jag var uppe tio. Nu kom en fin svart klädning vel til pass. Dän klädningen hade jag fått utav Fröken Adele von Cook [Koch, svägerska till Joseph Hermelin] ved Ulfåsa. På somaren så hade söta 16tan [Augusta själv] fylt 17 så det var rektigt hårdt att knäpa igen mina tuna somarskor. Dän der fina Frökenklädningen, min grova hemvevda sjael, ett knyte under armen - jaha, nu var jag färdig att gå okända öden tillmötes. Ner jag steg ombord på tåget i Osceola var det stora snödrivor. Klockan tio på kvällen ångade vi in på dän stora bangården i St. Louis - ett ryck ock ett stöt ock tåget jorde ett stilestånd. Ut jeek jag rakt fram till en bänk, der satte jag mig ock storbliga på dän stora folkmassan som geck fram ock tillbaka. Der såg jag folk som var lika fint kläda som Ulfåsa Herskapet - folk som var lika fatiga som jag. Nu först förstod jag att jag skulle skrivit till min border om att han skulle koma mig tillmötes, men jag hade ju inte adressen. Nog hade vel min morbroder skrevet? Men det hade han inte. Jag såg på väggklokan - klockan elva slagen er, då en tjenesteflika hema vara pler [plägar= brukar]. Nu började jag på att gråta - vem bryde sig om mig att jag satt der ock gret?
Om nu inte min morbroder bryde sig om vad det bekom utav mig ner jag kom till st Louis, så er jag seker om att min Himelske fader sände en hel här med Änglar hit ner för att möta mig. Jo, det var ett riktigt underverk att jag fant mina syskon. Om jag skulle skriva om hur det gick till, det skulle låta otrolig, så jag hoppar över det styket. Första söndagen jag var i st Louis köpte min broder en tidning. Jag feck se anonser i tidningen for Tjenesteflikor. Nu kläde jag på mig dän der fina klädningen, feck låna min systers hatt ock kappa, anonserna på fickan. Nu geck jag ut i den kalla morgonstunden för att försöka min lycka. Jag geck till Västra st Louis, på dän finaste gatan, der jeg feck se husnumret. Jag geck upfor dän höga trappan ock ringde på. En stor, stark negerflika öpnade dörren. Jag geck in ock satte mig i hallen. När jag hade väntat der en stund så hörde jag siden frasa i trappan från övra våningen. Jag vände ansektet ditåt, feck se en sidenklaed ameriansk dam koma seglandes nerfor trappan. När hon feck se mig skyndade hon sig till dorren, öpnade den, sade till mig i en barsk ton - jag vill inte ha andra än svarta flickor att arbeta för mig. Gråten satt i halsen på mig, ner jag geck nedför trappan. Amerika er ett besynderligt land. Tycker de bättre om negrar än vita meneskor? Men det var inte tid för mig att gå der ock pjunka ock gråta. Jag måste ha plats innan midagen. Jag geck till en simplare gata. Der feck jag plats i ett Irrlänskt Bordinghus. Stiga op klokan fyra var morgon, göra eld i ståven, sopa gatan, skura trappan. Om dagarne feck jag diska, springa till krogen efter beer for min Irlaenska fru. Men jag frodades och mådde vel. Snart blev det 2 dag knut, då var min första jul i Amerika slut.
-----
Vad heter ni, var lever ni, eran Okunega [Okunniga]? I Sverige hete jag Augusta Johansdotter. Nu heter jag helt simpelt Mrs. O I Meline. I ett Torpställe som kalades Tjedersberg, det var der jag ljuset först såg. Jag lever på en farm på banken nera Plattfloden och her får jag knoga ock arbeta hårdare än en Ladegårdspiga ved Åby. Mitt hem er så ringa, dess dörr så låg, men aldreg en kärare Bonung jag såg. Der föddes fem pojkar ock en fleka. Fleka hon sitter i Denver ock klikar på en skrevmaskin. Tre utav pojkarne har aferer [affärer] i Julesburg.
------
Forliden somar ner torkan, hagel, gresshoppor totalt försörde mitt stora majsfält i stälet för att ligga om nätterna och snyfta och gråta, så tog jag Runebergs Finska fosterlandssong ock stöpte om dän sången för mett kära Colarado.
----
Så snart som herr Baron har ögnat över det her pänraspet ock kastat det i papperskorgen, så säg till kamarjungfrun att hon plokkar ihop några Motala tidningar, sänder dem til mig. Ni kan alldrig tro så glada vi blever ner vi får höra något ifrån våran hemtrakt. Jag skall betala hene för besveret. Så snart jag har lest dem skall jag sända dem till min syster Ida i st Louis. Hon er en rik barnlös Änka. Fast vi inte var anat än Torparungar i Sverje, så har vi lika stark fosterlandskerlek som någon Adelsfröken eler Hemansegaredotter. Jag tror att de fattiga barnen har en bättre barndomstid än de rika barnen - vi hade mera frihet.
Ner jag först kom hit till lande hade jag [inte] ens tid att tänka på mitt hemland. Men nu på gamla dar mina tankar över Oceanen far, til dän finaste Provens som i Svea rike fins - Östergötlan, blot det namnet nämns, det Gott i hjertat käns! Jag har så många barndomsminnen ifrån dätta fosterland, blott några utav dem vill jag duka fram.
Jag gek på Djurgårdsudde ock plåcka Hallon, ner jag feck följa med till Motala dän första gången, ner jag en gång ifrån skolan geck en snäller gumma gav mig en Vinbärskvist, en annan gång ner hon såg mig komma, gav hon mig en vacker Pionbloma, ner jag hitta smultronställen i landsvegsdiket, var jag då dän lyckligaste flicka i hela riket. Ner rågen blev mogen, då geck ibland dess gula straa, jag plåka vackra blomor som var blå, ner jag stod vid Ulfåsa Trädgårdsgrind - vad jag gerna velat gå detin, ett sådant Eden jag aldrig skådat, sedan ner jag geck till min syster på besök. Hon var köksa i Ulfåsa kök, så nog viste torpareungen att bättre mat feck inte kungen.
Jag tror det var Midsomardagen jag följde med dän långa Paraden Östgötar - fattiga ock rika, alla geck vi till Ulfåsa Parken att höra Fjelseth [Peter Fjelstedt] predika. Predikan bryde jag meg inte om. Ner Friherenan [Jane Hermelin, gift med Joseph H.] ock Frøken Karen [Karin Hermelin, syster till Joseph] kom närmare, närmare jag mig til Friherrinan drog. Jag bligade, jag bligade så det förslog. Ett vändligt leende mötte då min blik ock glad jag ifrån Friherenan geck.
Du sköna Östergötland med dina gröna skogar, klara sjöar, vackra steder, trevna byar - varför hade du ej något rum för mig? Jag måste ut och i dän vida verden vandra upå egen Tornig stig. Men om de Arma vår Gud vill sig förbarma, över djupen han mig bar. I Colorados solskensland ett hem jag nu har. Jag tackar Gud för varje dag, för alt det goda som han mig gav. Var fins en mera värnlös upå vår jord, än dän stakars Torparflikan, ner hon har stigit ombord, ner hon komer hit till landet, okunig i språk och seder. Men Torparflikan kom, hon såg och hon van mer än seger.
Augusta Tjeder
Avskrift av Ulla Horn af Åminne (f. Hermelin barnbarn till Joseph Hermelin) och Madeleine v. Essen (barnbarnsbarn til J.H.)
Ämne: Äldre inlägg (arkiv) till 2010-01-31 (läst 5123 gånger)
Cookie policy