Äldre inlägg (arkiv) till 2002-11-07

[Per Schröder]

Jag tänkte bara uppmana alla forskare på det här med gravstenar som också är en viktig del i släktforskandet. Igår när jag i min andra hobby, kyrksamlande, var vid Tunabergs kyrka, Södermanland (som jag tyvärr inte kom in i) skulle fotografera densamma, såg jag ett flertal gamla gravstenar och det är ju alltid intressant. Men det stod små skyltar vid varje gravsten att anhöriga eller andra skulle höra av sig till kyrkogårdsförvaltningen (eller ngt liknande). Jag anar att stenarna annars skulle tas bort. Liknande händer säkert på andra ställen i landet. Nu hade jag tyvärr inte möjlighet att skriva av stenarna, men några namn kommer jag ihåg. Bl a Bernhard Edlund och Amalia Rothman. (två olika stenar). Uppmaningen gäller att de forskare som har nära till någon kyrkogård och där det finns just sådana skyltar eller liknande kan gå in på den socknen här i Anbytarforum och skriva in de stenar som ligger i farosonen med namn och årtal, så kanske någon känner igen en förfader eller släkting och kan höra av sig till den församlingen, och på så sätt kanske vi kan rädda fler gravstenar från bättre öden. Ett flertal kyrkogårdar är ju inventerade, men långt ifrån alla. På så sätt hjälper vi ju varann. Vi är ju inte många som bor på samma ställe som våra förfäder men bor nära någon annans istället. Det tar ju inte så lång tid att bara konstatera om det finns skyltar - om man nu inte vill inventera hela kyrkogården. Vad tycker ni andra?
Hälsningar Per

[Kerstin Abrahamsson]

Hej Per,
 
Jag håller helt med dig om att man ska försöka hjälpa andra att få veta om en gravsten är på väg att försvinna. Jag tycker att bevarandet / dokumenterandet av gravstenar helt klart är ett ämne för släktforskare. Jag tycker att om släktforskningsklubben på en ort har tid och lust så kan de etablera ett samarbete med pastorsexpeditionen och få en lista på de gravar som ska märkas upp under året så att de kan publicera den i Rötter. Jag tror att det bara görs en gång per år. De har ju dessutom ofta information om olika släkter och kan eventuellt vidarebefodra informationen till någon i den släkt det gäller. Ett annat alternativ är att det byggs upp ett frivilligt ansvar för de olika kyrkogårdarna där en person ansvarar för att publicera informationen i Rötter varje år. För en inventerad kyrkogård kanske det är den inventeringsansvarige som ska kolla upp vilka som är på väg att gå ut.  
 
Det kan också vara bra att veta att Pastorsexpeditionerna har ett datasystem där alla giltiga gravar finns registrerade och där uppgift finns om vem som står som ansvarig. Det finns även utrymme i systemet att lägga in intressent, dvs namn på en person som vill bli kontaktad när gravplatsen går ut och om inte ägaren är intresserad eller går att nå.
 
Jag antar att det även finns ett behov av att ha någon att prata med när det gäller gravar i en viss församling. Om en person bor i Skåne, USA eller Stockholm och har en släkting begraven i en kyrkogård i Jämtland så kan det ju vara bra att kunna få hjälp med ett foto eller så utan att behöva åka dit eller som förberedelse inför ett besök.
 
Vad tycker Ni andra ?
 
Kerstin

[Peter Rydén]

Jag skrev under min semester av ett trettiotal gravstenar i Loftahammar. Det är ett spännande arbete, även om det tar sin lilla tid. Man vill ju att det skall vara så korrekt som möjligt, kritisk som man är. Jag uppmanar alla som läser detta: Ta kontakt med Britt Hagman eller någon på expeditionen i Göteborg, så kan de snabbt skicka blanketter och samtidigt kolla upp om din församling redan är tingad för. På hemsidan syns ju inte de förändringar som har skett den senaste tiden. Ni gör en tjänst för andra släktforskare och släktingar till de som är begravda.

[Britt Hagman]

Hej Per och Kerstin....
Det är glädjande att läsa att vi blir fler och fler som vill hjälpa till att dokumentera de gamla gravstenarna innan de försvinner. Ni har kommit med flera olika förslag som är värda att beakta. Ni har också belyst problemet med att vara bosatt på annan ort, och möjligheten att ha någon att kontakta. Jag brukar alltid uppmana besökare vid de tillfällen som jag visar upp det otroligt stora arbete som görs runt omkring i landet, både av lokala släktforskarföreningar, hembygdsföreningar och intresserade privatpersoner, att det mest effektiva sättet att bevara gravstenarna är att vi själva, var och en, tänker efter vem som är gravrättsinnehavare till de gravar som rör vår egen släkt. På så sätt kan vi också hjälpa pastorsexpeditionerna runt om i landet som nu under tiden sedan den nya begravningslagen kom 1991, att få noterat en gravrättsinnehavare för varje grav.  
Jag vill också passa på att tacka Peter och alla andra gravstensinventerare som just nu hjälper oss med det stora arbetet att inventera och dolkumentera så många av våra gravstenar i Sverige innan de av någon anledning försvinner.

[Pierre Nilsson]

Hej Britt Hagman!
I min hemförsamling ligger en del släktingar och förfäder till mig bergavda. Jag bor i Grödinge. Den äldsta som jag vet tillhörde mina släktingar var min ff ff mf syster och hennes man. De dog i början på 1800-talet. En gång i tiden har också det funnits en gravsten efter min ff ff f Anders Ersson (1806-96) men tyvärr är den förvunnen och jag vet inte när. Däremor ligger min ff mm f Jan Erik Jansson (1816-99) och min ff mm m Catharina Nilsdotter (1818-73) i en stor familjegrav inte så långt ifrån kyrkan. Sen kan nämnas min ff ff Nils Olof Andersson (1837-1926) och min ff f Carl Leonard Andersson (1880-1963). Det kommer att bli jag som kommer att sköta gravarna i framtiden.
Mvh
Pierre N

[Karin Jegelius]

Hej Britt Hagman!
Vi har landställe på TORÖ utanför Nynäshamn i Stockholms Skärgård. Där finns det både en kyrka med vidhängande kyrkogård samt lite längre ut mot Ankarudden en lotskyrkogård där en del lotsar från Öja samt folk från de andra småöarna är begravda. Har någon inventerat dessa? Om inte så skulle jag kunna åta mig dem.  
Trevlig helg önskar
Karin Jegelius

[Lena A Löfström]

Hej Britt,
 
jag har tagit för vana att vid besök på kyrkogårdar ta med min digitalkamera och med den fotografera de äldsta gravarna. Även om det då inte blir några efter konstens alla regler ifyllda formulär så finns i alla fall gravstenarna bevarade och kan på pränt dokumenteras vid tillfälle.
 
Jag har dock insett att det inte endast är de allra äldsta gravarna som bör dokumenteras. Gravrätterna blir ju kortare och kortar i år räknat och många relativt nya gravar försvinner fortare än man hinner blinka då släkten inte alltid är intresserade av en förlängning av gravrätten. Hur har ni tänkt göra med detta? Vill ni att man nu skall dokumentera alla gravar på en hel kyrkogård för att vara på den säkra sidan eller? Vore tacksam för upplysning om detta.
 
Mvh
Lena A L

[Jonas Kuschner]

Uppsala gamla kyrkogård torde vara en av Sveriges kulturhistoriskt tätaste begravningsplatser, fylld med gamla professorer, biskopar, diktare och andra intressanta och på olika områden betydande personer.  
 
Den senaste tiden har kyrkogårdsförvaltningen tagit för sig att sätta upp dessa små skyltar, efterlysande gravrättsinnehavare, på ett mycket stort antal gravar på kyrkogården. Det rör sig nu inte bara om en eller annan gammal plåtslagare eller hemmansägare som kan vara någon släktforskares morfars far -- detta är illa nog och jag menar inte att dessa gravar på något sätt skulle förtjäna att tas bort -- utan åtskilliga av de mest kända döda som kyrkogården hyser.  
 
Jag har inte mer än som hastigast gått runt där den sista tiden, men ändå häpnat över vilka gravar som nu riskerar att försvinna. Bland de namn jag har noterat finns två ärkebiskopar, Carl von Rosenstein och Henrik Reuterdahl, historikern och statsrådet Fredrik Ferdinand Carlsson, medicinprofessorn Israel Hwasser (vars namn finns inskriberat på universitetshusets vägg) och gamle UNT-redaktören Axel Johansson. Därtill finns åtskilliga gravar från så tidigt som 1820-talet över kanske mindre allmänt kända personer på detta sätt uppmärkta, såsom franske emigranten och språkmästaren Maximilien de Béthune (vars person och oklara härkomst har ägnats en artikel i PHT 1922 eller däromkring), orientalistikprofessorn Matthias Norberg och många fler.
 
Jag ringde till kyrkogårdsförvaltningen och frågade vad detta betydde. Den person jag talade med kunde inte säkert säga om gravarna skulle tas bort, men skyltarna skulle få stå kvar i två år och om ingen under den tiden hade besökt graven, så kunde man dra slutsatsen att ingen anhörig fanns kvar. (Detta är väl i sig är ett märkligt resonemang.) När jag invände att det var en del av Uppsalahistoriens och den svenska kulturhistoriens mest betydande namn som riskerade att försvinna, försäkrade hon mig att länsantikvarien naturligtvis skulle involveras innan någon grav togs bort.  
 
(Inom parentes sagt: Jag tror givetvis inte kyrkogårdsförvaltningen om några goda avsikter. Jag undrar om de verkligen alltid tillfrågar länsantikvarien och om de i så fall bryr sig om vad de får för svar. Intressanta gravar har redan tidigare försvunnit.)
 
Jag ringde sedan till Upplandsmuséet och fick där tala med Håkan Eriksson på avdelningen för kulturmiljövård. Han var lika upprörd som jag och försäkrade mig att de redan var medvetna om detta. Kyrkogårdsförvaltningen har tydligen fått en ny chef som inte har samma intresse för personhistoria som den tidigare. Håkan Eriksson tyckte dock att det fanns alla skäl att bilda opinion i frågan.
 
På kyrkogårdsförvaltningen frågade jag om det var möjligt att få ut en lista över alla gravar som f.n. saknar gravrättsinnehavare. Personen jag talade med visste inte säkert och den som kunde veta detta var på semester. Jag skall ringa igen nästa vecka. Jag förutsätter att det rör sig om offentliga handlingar eller uppgifter. Om jag får ut en sådan lista i digital form lägger jag på något sätt ut den på nätet.

[Britt Hagman]

Hej Perre, Karin, Lena A. och Jonas....
Det gläder mig att det är ännu fler som är intresserade av att hjälpa till att dokumentera de gamla gravstenarna på våra kyrkogårdar.  
Till Pierre vill jag bara säga tack för ditt engagemang, du har av vad jag förstår blivit gravrättsinnehavare för dina släktgravar, och då är jag övertygad att du kommer att se till att de blir bevarade.  
 
Som svar till Karin vill jag också säga tack. Jag noterar dig tacksamt som inventerare för Torö kyrkogård.  
 
På Lenas fråga om vi vill att hela kyrkogården skall inventeras vill jag svara att det skulle naturligtvis vara det allra bästa, men i en del fall kan detta vara ogörligt på grund av kyrkogårdens storlek. Man kan t.ex. inventera fram till ett visst årtal i första hand, och i samband med detta knyta kontakt med kyrkogårdsförvaltningen så man kan få reda på när och vilka gravstenar som kommer att ta´s bort vid ett senare tillfälle. I de fall där ingen i släkten vill eller kan bli gravrättsinnehavare, kan vi inte göra något åt detta, då graven i dessa fall så småningom blir återlämnad till pastoratet och de bestämmer vad som skall göras med graven och gravstenen.  
 
Detta kanske är just det som hänt med en del av de gravar som Jonas berättar om. Jag och många med mig förstår din reaktion och vi får hoppas gravarna kommer att bevaras. Det pågår inventering på Uppsala kyrkogård sedan några år, men hur långt arbetet har kommit har jag ingen kännedom om i dag.

[Mattias Palmestål]

Angående digitalfotografering, så finns ju möjligheten att arkivera detta på nätet, gratis. Jag kollade in på en sida där man tydligen kan lägga in obegränsad mängd foton och ett par mappar finns med gravstenar. Se på http://www.clubphoto.com/gallery/categories/people/people_genealogy.php
Kanske är ett snabbt och smidigt sätt att göra det hela tillgängligt för andra?

[Per Schröder]

Jag kan ge ett tips till alla som inventerar kyrkogårdarna. Hör efter med kyrkogårdsförvaltningen på orten när ni hittat en gammal grav/gravsten och säg vilka namn ni har hittat på stenen/stenarna. Då kan de, eftersom nästan alla numer har lagt in sina gravar på data, snabbt ta fram vilka som ligger begravda där. T ex fick jag reda på att i min morfars morfars mors föräldrars grav på Mora kyrkogård ligger det 6 st begravda (de senaste så sent som 1978). Samtidigt kan man anmäla sig själv som kontaktperson, för i allmänhet står ju fortfarande den först gravsatte som ägare/kontaktperson. Att få sig själv (eller annan nu levande person) som gravrättsinnehavare är ett enormt tidskrävande företag ju längre tid som förflutit sedan den förste gravrättsinnehavaren avlidit, eftersom man måste sända in förutom hur man är släkt med vederbörande skriftligt medgivande från samtliga nu levande ättlingar till densamme plus kopior på samtliga avlidna ättlingars bouppteckningar. (Dvs avancerad släktforskning framåt i tiden). Men i vilket fall som helst har de jag pratat med (Mora, Båstad, Ljusnarsberg, Ed (Uppland), Norrköping och Stockholm) blivit mycket glada att jag hört av mig. På flera ställen hade de satt ut skyltar att de ville få tag i anhöriga, precis det som jag inledde denna diskussion med i somras. Till graven i Norrköping fanns det t o m en fond på 5000:- där medel varje år togs för skötsel mm.  
Kom med synpunkter mm
Hälsningar Per Schröder

[Lars Karlsson]

Jag undrar om Ösmo kyrkogård söder om Stockholm är inventerad, eller om jag ska påbörja det?
 
Kontakta mig på min e-mail!

[Torbjörn Norman]

Gå in på Rötter, Hjälpen, Gravstenssök så får du svar på dina frågor och uppgift om hur du gör för att sätta igång.
Lycka till, Torbjörn i Björklinge

[Håkan Skogsjö]

Jag bytte häromdagen namn på Hjälpen till Bra hjälpmedel. Förhoppningsvis är det namnet lite tydligare.

[John Tengberg]

Jag har intresse av en porträttgravsten i Marum utanför Skara som mer eller mindre har vittrat ner till oläslighet med blotta ögat. Den är från början av 1700-talet, tror jag.
 
Vem kan bäst läsa texten på en sådan ? Finns någon expert med särskild metod som även löser 'hopplösa fall' ?

[Torsten Berglund]

Hej John!
Du kan alltid höra med ATA (Antikvarisk-topografiska arkivet) på Riksantikvarieämbetet om de har någon dokumentation/avskrift av den efterfrågade gravstenen. I ATA kan man bl.a. finna äldre beskrivningar och inventarieförteckningar från landets kyrkor.
 
Kolla också vad som står i litteraturen, t ex:
 
Författare: Hallbäck, Sven Axel
Titel: Marum / av Sven Axel Hallbäck  
Ort/Förlag: Skara : Skara stifts kyrkobeskrivningskomm.  
Utgivningsår: [1983]  
Omfång: 16, [1] s. : ill.  
Serie: Skara stifts kyrkobeskrivningar ; 4  
ISBN: 91-86258-03-6 (korr.)  
 
Författare: Fischer, Ernst
Titel: Västergötland  
Ort/Förlag: Stockholm  
Utgivningsår: 1913-1922  
Omfång: 4 vol.  
Serie: Sveriges kyrkor

[Göran Johnson]

Gravstenskramare, förenen eder!
Rubriken på denna diskussion är ju Gravstenar som försvinner vilket de flesta tycks acceptera som något oundvikligt. Men ska vi verkligen göra det. Min bror besökte nyligen en kyrkogård i en socken där en del av mina anor har levt, och fann en ganska gammal sten med skylten att gravrättshavaren ombades kontakta kyrkogårdsförvaltningen. Gravrättsinnehavaren hade väl vid det laget varit död i ca 100 år. Om min bror inte lyckas förhindra det kommer väl stenen nu att slängas, krossas till makadam och asfalteras över som vägfylling någonstans, så att ett av våra kulturarv för alltid utplånas. Och mina barn och barnbarn får aldrig chansen att hitta stenen i framtiden. På min tomt på Gotland finns fornlämningar från folkvandringstiden, dvs ca 1500 år gamla gravar, som jag inte får röra det allra minsta utan att länsstyrelsen är på mig med förelägganden. Hur kan vi då acceptera att gravar från de senaste seklerna skändas på det sätt som nu sker när gravstenar tas bort och kastas? Det är inte långsiktigt hållbart! Bruntlandkommissionen definierade en hållbar utveckling som en utveckling som tillfredsställer dagens behov utan att äventyra kommande generationers möjligheter att tillfredsställa sina behov. Just nu tar vi ifrån våra efterkommande en del av kulturarvet. Vi borde mangrant sätta oss ner på kyrkogårdarna och samla protestlistor. Vad säger kulturministern?

[Lars Nylander]

Jag tror att kyrkogårdsförvaltningen vill ha kontakt med gravrättsinnehavaren för att denne på något sätt skall ordna med stenens uppresning. Gravstenar har nämligen en förmåga att tippa av sig själva förr eller senare. Det börjar förresten märkas nu. Förr rättade nämligen kyrkvaktmästaren stenarna på senvåren, eftersom de alla står på tre-kvart efter vintern. Men eftersom kyrkan måste dra in på allt har inte kyrkvaktmästarna rätt att göra det längre. Därför lutar de flesta gravstenar nuförtiden. Men om stenen helt ramlat omkull brukar kyrkvaktmästaren kunna resa den igen för någon form av ersättning, vilekt väl är fallet här.  
Stenar som är över 100 år gammal, vilket den verkar vara i det här fallet, tar man inte bort.

[John Tengberg]

Lars,
På Örgryte G:a Kyrka i Gbg frågade man för tiotalet år sedan min pappa om man inte borde ta bort familjegravstenen som var från 1830, 'därför den var sprucken (och ful)' (till följd av att trädrötterna på kyrkogården var vildvuxna). Jo, sa pappa obetänkt. Och gravstenen åkte till soptippen. Jag tror mig ha sett liknande på många andra kyrkogårdar. Jag har därför lite svårt att tro att kyrkans vårdintresset generellt sett är så stort som du verkar tro. Jag har också hört flera andra berätta om kyrkans ganska totala kyla vad gäller bevarande av gravstenar. Men det vore upplyftande om andra debattörer kunde vittna i denna spalt om kyrkans ömsinthet i förevarande avseende.

[Göran Johnson]

Nej Lars
Tyvärr, var det faktiskt vad man enligt min bror ämnade göra försåvitt inte någon ville ta på sig kostnaden för att vårda graven. Det var snarare ogräset runt graven än stenens eventuella lutning det handlade om. Stenen hade faktiskt inte fallit omkull. Men mitt inlägg var mer generellt avsett än just denna specifika grav. Såvitt jag vet finns inget lagligt skydd för gravar äldre än 100 år, till skillnad från andra fornminnen äldre än 100 år. Enligt Britt Hagman ovan kommer graven när gravrätten gått ut så småningom bli återlämnad till pastoratet som bestämmer vad som skall göras med graven och gravstenen. I bästa fall kanske den får stå kvar om den begravda personen bedöms vara tillräckligt betydande, i andra fall kanske den ändå får stå kvar i ett avsides hörn, lutad mot kyrkogårdsmuren men inget tycks hindra att den helt försvinner.

[Jan Jutefors]

Hej,
 
Jag kan vittna om flera okänsliga kyrkogårdsförvaltningar som låter gravstenar bara försvinna. Ok, jag besöker den kanske inte så ofta, men en dag var den bara borta. Det gäller min fars mormor och morfar i Södra Möckleby på Öland. Han begravdes 1929 och hon 1949.  
Förvaltningen erkände att man brukar slå sönder och gräva ner gravstenar där gravrätten har gått ut. Gravstenar finns uppställda mot muren, med den här kom aldrig dit. Kyrkogården är inte speciellt trångbodd heller, så stenen kunde ha fått vara kvar.
I en församling söder om Kalmar, Mortorp, har man inga planer över huvud taget på att spara några stenar. Alla gamla gravstenar tas bort och sänks i den närbelägna ån.

[Göran Johnson]

De flesta släktforskare tycks ha den uppfattningen att det är OK att gamla gravstenar försvinner när gravrätten har gått ut. Då blir det naturligtvis omöjligt att väcka opinion för att rädda någon större del av detta kulturarv. Den kulturhistoriska utarmningen kommer alltså att fortsätta.
Det blir desto mer nödvändigt att fortsätta gravstensinventeringen så att några spår i alla fall finns kvar.

[Berith Svantesson]

Jag har läst era inlägg här ovan och har några undringar. Finns det verkligen inga fasta regler på hur stenar och gravar ska skötas? Kan/får man verkligen bara ta en gravsten och slänga den på soptippen eller slå sönder den? Kan då jag som privatperson ta hem en sten till min trädgård för att rädda den?
 
Berith, Mariestad

[Jan-Henrik Marinder]

Ang gravstenar
Gravstenen ägs av gravrättsinnehavaren. När gravrätten går ut och gravrättsinnehavaren inte vill förlänga densamma tillfrågas han/hon hur med gravstenen skall förfaras. Om vederbörande inte vill ta hand om gravsstenen, uppdrar han/hon åt upplåtaren/kyrkogårdsförvaltningen att ta hand om gravstenen. I regel krossas den.
Gamla gravstenar som står på gravar som saknar gravrättsinnehavare kan gå olika öden tillmötes. Om kyrkogården har inventerats av länsmuseum eller annan med motsvarande kompetens finns i regel beslut på hur kultur/personhistoriskt intressanta gravstenar ska hanteras. Det finns numera en allmän uppfattning att sådana stenar ska stå kvar på gravplatsen, något som enligt min mening är det enda rätta. Det är ju först då som stenen kan upplevas i sitt sammanhang.
Om begravningsplatsen inte är inventerad är det upp till kyrkogårdsmyndigheten att, utan detta beslutsunderlag ta ställning till hur gravstenarna ska hanteras, när gravrättsinnehavaren inte längre vill ta hand om den.
Gravrättsinnehavaren får inte ta hand om stenen om upplåtaren misstänker att den inte tas om hand på ett värdigt sätt.
Detta med inventering av gravstenar innebär emellertid inte ett helsäkert skydd. Om gravrättsinnehavaren vill avsluta gravrätten och gravstenen vid en inventering förklarats som minnesvärd, kan gravrättsinnehavaren ändå bestämma att stenen ska krossas. Det är ju gravrättsinnehavarens egendom....

[Göran Johnson]

Jag besökte härom veckan en kyrkogård i närheten av vårt fritidshus på Gotland. Kyrkan är sedan 1200-1300-talet. Av de 250-300 gravarna var en enda från 1880-talet, alla andra från 1900-talet (eller 2000-talet). Inte särskilt många var heller äldre än 50 år. Ett 30-tal gravstenar var bortplockade men fanns sparade, uppställda på baksidan av kyrkogården, men inte heller någon av dessa var äldre än 100 år. Det fanns uppenbarligen inte något av kulturhistoriskt eller personhistoriskt intresse i denna socken? Det är ju ganska sorgligt efter 800 år. Det finns faktiskt ganska gott om plats på den kyrkogården.

[Stefan L]

Hej!
Finns det nån som vet om gamla gravar från 1880-talet i Ryda utanför Vara och Hudene utanför Herrljunga?
 
Efternamn Rydholm   Hudene
          Lundgren  Ryda
 
MVH
Stefan Lundgren

[Malin Lyktberg]

Hejsan!  
Jag har länge tänkt på dessa gravstenar, då jag har mist (näst intill) alla mina nära.
Då en del av mina förfäder ligger begravda långt bort (har ej bil) har jag länge tänkt att besöka dessa.  
Hur fungerar detta, finns det ngt. register över alla gravar, någonstans?  
Kan man ringa till kyrkan i församlingen och fråga efter en viss persons grav?  
Jag är intresserad utav ett antal gravar som bör finnas på Askers kyrkogård(?), Askersund.  
-Hur gör jag?
(Ps. Finns det ngn. gräns för hur länge gravarna får stå kvar ? D.s)

[Tord Påhlman]

Har du läst om Gravstensinventeringen i RÖTTER? Det gäller väl kanske i första hand äldre gravar men är ändå mycket intressant. Församlingarna har register, gravböcker, för sina gravar. Ofta är de nog upprättade med papper och penna och är därför kanske inte så lätta att söka i. Men det finns även moderna församlingar som har sina gravböcker datoriserade. Man kan alltså ringa respektive församling och fråga. Gravrättstidens längd brukar vara reglerad i gravbrevet. Äldre gravar kan vara upplåtna för ervärdelig tid emedan nyare gravar ofta anger ett visst antal år (t ex 25 år, 50 år) efter senaste gravsättning som yttre tidsgräns. Dock finns det bland Anbytarforums deltagare sådana som kan det här mycket bättre än jag. Vill minnas att en kyrkogårdsföreståndare då och då gör inlägg här. Om han läser ditt inlägg torde han kunna ge ett mer professionellt svar.

[Ullabritt Ottosson]

Utgångna gravplatser. Har vid flera tillfällen besökt kyrkogårdar för att leta efter anfäders gravar och blivit ledsen över att de inte finns längre. Det finns dock en del församlingar som löst problemet med de gravstenar som tas bort. Exempel är Långasjö, Algutsboda och Mönsterås. Där lägger man gravstenarna på en, låt oss kalla det slänt i utkanten av kyrkogården. På Djursdala kyrkogård ligger visserligen stenarna mer eller mindre i en hög men dock bevarade till fromma för de som söker. Vore bra om fler församlingar tog efter. Kanske vi kan påverka de församlingar vi är intresserade av och få fler att ta efter exemplen ovan.

[Elisabeth Leek]

Hej på er
 
Jag håller på med att göra en gravstensinventering av Eksjö St Lars kyrkogård.
En grav kan tagas bort om ingen vill lösa om den det är efter 25 år de som begravdes på 1950-1960 talet är det 50 år. Men ligger man i en så kallad grusgrav som behöver mer skötsel så sten tagas bort efter 2 år men ingen annan kan begravas förrän 25 år gått. När det gäller evenerlig tid så gäller även inte det utan sköts inte graven så kan även den tagas bort även om de begravdes på 1870-talet. Eller ännu tidigare.
Sedan fanns det även i Eksjö så kallade linjegravar för de som inte hade gott om pengar dessa var gratis men gick aldrig att lösa om. Dessa gravar finns det inga papper på vilka som begravdes där.
Jag har fått veta att man behövde ej föra papper på vilka som begravdes förrän 1960-talet. Därför saknas väldigt många namn i Eksjö.
 
Hälsningar från Elisabeth Leek
Eksjöbygdens Släktforskarförening
 
P.S Efter en kyrkogårdsvandring har nu vi fått i uppgift att tala om för kyrkorådet vilka gravar som helst skall sparas år eftervärlden.