Hej Torbjörn: eftersom jag satt en halvtimme för att försöka öppna denna fil men inte lyckades, vill jag ändå delta i din nya rubrik med något...Jag ser våra gravstenar, inte minst dem som har århundraden på nacken så att säga, som kulturella skatter. Min syster och jag har (gravbrev) en mycket gammal släktgrav på Västra Frölunda begravningsplats (tdigare kyrkogård och kanske t.o.m gravhögar långt tillbaka i tiden...(enligt skrönorna) som jag tycker man borde freda bl.a. många andra dvs på något sätt skapa ett nationellt eller kulturellt minne kring.
När en släkt inte längre vill begravas i en gammal släktgrav (utan kanske strös för vindarna eller liknande!) borde det finnas någon myndighet som tog sig an gamla gravvårdar och kanske t.o.m. platserna där släkter och enskilda personer begravts. Det blir en belastning för den enskilde som kanske inte än gång bor på platserna där förfäderna begravts men å andra sidan, det vore tråkigt om dessa gravar jämnades med marken och gravstenarna etc. försvann. Ty som Du säger är de ju minnesmärken över gångna tiders kultur, tro, släkter och levnadssätt m.m. Vi kan nog klara av det i vår generation, men de nästkommande generationerna som överhuvudtaget inte bryr sig om det. Ja vad gör man då? Vi blir alla äldre och några av oss 8ganska många!) delar inte denna gamla religion eller behov av att vila i mull...(ändå respekterar vi våra förfäders önskan!).
MVH Steve