Om jag inte är fel underrättad, har det hela sin upprinnelse i, att dr Gillingstam begärde ökad ersättning för sitt arbete med ÄSF II, då det skulle taga mer tid och arbete i anspråk än vad man först hade beräknat. Riddarhusdirektionen ansåg väl å sin sida, att dr Gillingstam redan fick en generös ersättning och att man ville lägga sina penningar även på andra saker.
Som Kaj Janzon skriver ovan, blir ett synnerligen rumphugget sista häfte av ÄSF resultatet av denna ?motsättning? mellan Riddarhuset och dr Gillingstam och jag instämmer till fullo med Carl-Fredrik Hanzon. Det bästa vore naturligtvis, om någon annan duktig medeltidsgenealog kunde fullfölja dispositionen av ÄSF.
Andra, som vet mer säkert, får gärna bekräfta eller dementera mina uppgifter.