Hej Fredrik!
Ur Joh.W. Warholm, Skara stifts herdaminne:
Rasmus var pastor 1544 och 1551.
Mauritius Erasmi, förmodligen den förres son, blef kyrkoh. i Böne omkr. 1570. Han var en häftig motståndare till liturgien; utspridde med all ifver vederläggningar mot densamma och blef därföre af K. Johan III i ett bref kallad förrädare. Derjemte blef han af en fogde Anders Larsson på Stockared och en bonde Peder Skåpe i Flårekulla anklagad för upproriska stämplingar. Han skulle nemligen hafva sagt, att han ville samla sin källare full med krut och uppväcka uppror i landet.*) Hr Maurits flydde undan, men blef, enligt sägen, gripen nära prestgården på en åker, som deraf ännu kallas Prestryd, fängslad och förd till Wadstena slott, hvarest han d. 19 dec. 1576 såsom en öfverbevist förrädare dömdes från lif, ära och gods. Sedan han länge varit hållen i fängelse, blef han slutligen halshuggen på Möllbacken vid Timmelhed 1579, hvarefter liket begrofs i Böne kyrkogård, gent emot vapenhusdörren. Sedermera upptäcktes, att han verkligen var oskyldig, och man har anmärkt såsom en Guds dom, att hans anklagare fingo en bråd död. **)
Hr Mauritii hustru Anna var af adlig börd.
_________
*) Afsigten skulle varit, att afsätta Johan och uttaga Erik ur sitt fängelse. Riksrådet Erik Gyllenstjerna på Årås misstänktes att hafva del i sammansvärjningen, ehuru mera hågad att sätta kronan på eget hufvud, än återgifva den till Erik. (Kon. Johans bref d. 21 sept. 1576.)
**) Prosten Ullenius berättar såsom en folksägen, att begge Mauritii anklagare fingo en ilack ände; ty när de dödde och lades i sina kistor, tog den onde om natten deras kroppar utur kistorna och förde dem bort, rifvandes ett stycke utaf taket. Kistlocken lågo på golfvet och kistorna stodo om morgonen tomma. Husets anhöriga lade derföre tunga trädklampar i stället och buro kistorna åt grafven.
Hälsningar
Stefan
(Meddelandet ändrat av Bobbo 2010-05-19 19:42)