Äldre inlägg (arkiv) till 2003-08-25

[Håkan Johansson]

Jarlen Birger Brosas son Knut, död 1208, sägs t ex i Nordisk Familjebok ha varit gift med en dotter till Kung Knut Eriksson. I andra genealogiska articklar sägs att det var Knuts son Magnus som var gift med en dotter till Knut Eriksson.
 
Vilka källor vilar dessa olika uppgifter på och går det att dra några något så när säkra slutsatser om hur det var?

[Crister Albinsson]

Sten Carlsson skriver i ÄSF: K.H. Karlsson (i SAT 1, s. 220 f) har på goda grunder antagit, att lagmannen Magnus Bengtsson (tab. 1) var son av Magnus Minneskölds son Bengt, ... Denne Bengt anses ha varit halvbror  till den 1237 avlidne biskop Bengt i Linköping, som också var Magnus Minneskölds son; att två halvbröder hade samma förnamn var under medeltiden icke ovanligt. Att biskop Bengt själv icke var Magnus Bengtsson far och icke identisk med den 1219-1220 nämnde Bengt synes helt klart. Efter biskopens död stadfäste Birger jarl en av honom gjord donation, utan att några bröstarvingar nämnas (DS, nr 843; jfr DS, nr 210).
Min fråga gäller om detta är en rimlig förklaring. Kan man tänka sig att Magnus Bengtsson [lagman i Östergötland] hade en far med namn Bengt, som var halvbror till biskop Bengt i Linlköping? Finns nyare forskning kring Folkungaättens lagmansgren?
Crister Albinsson

[Gabriel Wallgren]

Hej Crister!
 
Jag gjorde som femtonåring en sammanställning av Folkungaätten (egentligen som ett jobb i historia på högstadiet) men givetvis låg mitt genealogiska intresse bakom. Det hela renderade i 53 sidor maskinskriven text (som säkerligen imponerade på min historielärare). Lika imponerad blev dock inte Hans Gillingstam som lovat att titta på min sammanställning. Den stora behållningen av detta för min del är dock att Gillingstam gav sig tid att titta på det hela och kommentera det hela (felaktigheter strök han, ändrade tveksamma källangivelser och lade på sina håll även till uppgifter med källreferenser).
 
De uppgifter jag använde mig av i min sammanställning 1982 var bl a det av Dig citerade stycket från ÄSF, vilket Gillingstam lämnade utan anmärkning. Rent amatörmässigt drar jag därför slutsatsen att Gillingstam (åtminstone 1982) anslöt sig till uppfattningen i ÄSF.  
Senaste publicerade litteraturen i ämnet är väl annars Raneke som i del III (?), s 786 redovisar Bengt Magnusson (nämnd 1219) och biskop Bengt Magnusson som två olika individer. Naturligtvis är det så att Ranekes källor är de samma som ovan.
 
För att sammanfatta: Expertisen på området anser att det är rimligt att två halvbröder bar samma namn (Bengt Magnusson, far till lagmannen, i första giftet och Bengt Magnusson, biskopen, i andra giftet). Någon nyare forskning finns inte, utan det synes mig som om expertisen accepterar de uppsatser som är skrivna i ämnet.
 
I all hast
Mvh
 
Gabriel Wallgren

[Crister Albinsson]

Gabriel!
Tack för ditt snabba och intressanta svar! Har ej läst Raneke del III(?), s 786 och vet ej riktigt vilken källa du menar, men kan väl ej vara ÄSF? Först efter jag fick ditt inlägg kollade jag Gillingstams skrivning i SBL (ca. 1964) om Folkungaätten, och hans Rättelser och tillägg i ÄSF (1989) I, häfte 3, s 331, i vilken sistnämnda han skriver (med underförstådd hänsyftning till S Carlsson i ÄSF 1957): Identitet mellan Folkungaättens lagmansgrens stamfar Bengt och linköpingsbiskopen Bengt har hävdats av flera forskare  och hänvisar sedan till sin egen skrivning i  SBL. Där framgår bl a att indicier av Olsson&Schück A (1957) och Schück H (1959), enligt Gillingstam, pekar mot att den i DS 181 1219 omnämnde Bengt är identisk med med biskop Bengt, trots K.H. Karlssons tolkning att denne Bengt ej är medlem av det andliga ståndet (S Carlsson ÄSF). Dessutom hänvisar Gillingstam till att Magnus Bengtsson och son Bengt Magnusson, båda östgötalagmän och förande vapen med tre balkar över det uppresta lejonet, tyder på att Magnus Bengtssons far verkligen var helbror till Birger jarl. Magnus minneskölds första kull hade inga balkar i vapnet. Frågan är om S Carlssons argumentation (Birger jarls stadfästa donation av Bengt - DS 843 - där inga bröstarvingar nämns) är tillräcklig för att hävda att lagmansgrenens stamfar var en halvbror till Birger jarl, men som förde samma vapen - även om den sistnämnde av förklarliga skäl ändrade till ginbalkar - som denne sin halvbror, inte som sin helbror lagman Eskil? Är inte K.H. Karlsson skeptiska intuition ( icke på förhand utesluta möjligheten att han [biskop Bengt] varit gift och haft barn i äktenskapet. ÄSF I, s 39) ganska rimlig? Är det månne så att det ? Gillingstam sätter för lagman Magnus Bengtssons far i SBL på Folkungaättens stamtavla, är det man tvingas leva med - längre räcker inte källmaterialet?
Hälsningar
Crister

[Ann-Britt Sjödin Eriksson]

Hej. Jag har fått ta del av en gren som leder till våra svenska samt danska kungar. Naturligtvis är detlätt att kontrollera kungarna. Men hur skall jag gå tillväga för att kontrollera den sammanfallande länken? Det gäller Ingegerd Ottesdotter, född 1430 i Nicolai förs. i Stockholm. Jag har ej personligen hittat henne, däremot hennes make Hans Bagge, född 1430 i samma förs. Ingegerds släktgrenar sträcker sig ända ned till Gorm den Gamle. Hur ska jag kunna kontrollera detta material själv? Några tips? Tills vidare, väljer jag att ej skriva in denna del av min släkt, då jag ej kunnat finna källorna. Det är så enkelt att klämma in en person och sedan hävda, att vi är släkt med kungar. Finns källor från Nicolai församling ute i Arninge i Stockholm? Jag är givetvis oerhört tacksam över, att den som sände mig materialet ville dela med sig. Jätteglad. Jag delar själv gärna med mig. Jag skulle ändå bli så glad över att se källorna själv.
Tack på förhand,
AnnBritt Sjödin

[Göran Fredriksson]

Hej  AnnBritt!    
 
Du gör helt rätt som försöker kolla upp källorna först och inte bara nöjer dig med andras släktutredningar som i detta fall leder till Folkungaätten.  
Jag har själv sett två olika antavlor som via Anundsjö och Björn Hansson Bagge leder till Folkungaätten. Det är många med rötter i Anundsjö som tror att de är ättlingar till Folkungaätten.  
 
Jag har själv försökt att kontrollera riktigheten i dessa utredningar och tyvärr funnit att båda är felaktiga.  
 
1. Margareta Bondesdotter (dotter till Bonde Pedersson) gifte sig i början av 1450-talet med Otte Torbjörnson (källa orig. perg. i Linköpings stiftsbibliotek) så hon kan omöjligt vara mormor till Björn Hansson Bagge född på 1430-talet.
2. Margareta Tordsdotter Bonde (dotter till Tord Röriksson Bonde) född före 1376 och död 1401, gifte sig c:a 1391 med Ivar Nilsson. (Källa Biografiskt lexikon). Eftersom Ingegerd Ottesdotter var f. c:a 1430, så kan inte Margareta Tordsdotter Bonde vara mor till henne.
3. Det fanns även andra felaktigheter, som t.ex. att Katarina Magnusdotter f. c:a 1318  inte var dotter till kung Magnus Eriksson utan till Magnus Birgersson. (källa Biografiskt lexikon).
 
Här följer uppgifter om Björn Hansson Bagge, även kallad Björn skeppare, enär han drev kusttrafik mellan Stockholm och Umeå.  
Född omkring 1430. Död 1504.  
Den 11 december 1480 köpte han en fastighet i den stadsdel där han varit bosatt i 20 år, utanför den gamla stadsporten vid Köpmangatans mynning mot öster (nuvarande norra brinken vid Köpmantorget).  
1:a gången gift med Kristina  
De fick minst en son.  
2:a g. gift omkring 1493 med Margit Algotsdotter född omkring 1460 i Köping/U. Död troligen 1501 i Stockholm. Margit var änka efter Köpings andre borgmästare Jordan Persson och hennes far var Algot, borgmästare och handelsman i Köping.  
De fick barnen  
1. Anna Björnsdotter född omkring 1494 i Stockholm. Död 1575 i Lübeck. Gift 1:a g. 1512 med Hans vävare, borgare i Stockholm. Död i Stockholms blodbad 1520. Gift 2:a g. 1525 med Didrik Rost, borgare. Död i Lübeck.  
2. Lars Björnsson, (Laurentius Beronis), född omkring 1496 i Stockholm, kyrkoherde i Arnäs/Y 1539-71. Död 1571 i Överön 2:1, Arnäs.  
3:e g. gift med Appolinia, änka efter Nils bagare.  
 
Källor: Stockholms stads tänkeböcker.  
Släkt och Hävd, artikel av Sten Möller.  
 
Med vänliga hälsningar
Göran Fredriksson

[Arne Blom]

Ovan hävdas att Katarina Magnusdotter (hon som gifte sig med kammarmästaren Ingemar Ragvaldsson - jfr Sveriges Släktforskarförbunds årsbok  1988 s 219ff) var f. c:a 1318 och att hon var dotter till kung Magnus Eriksson ! Detta är helt tokigt. Det finns inga belägg för vem hon var dotter till, enbart att hon kallas nära släkting av kung  Magnus Eriksson i ett brev 1347 28/6 (consanguinea nostra). Av detta har Hans Gillingstam (i SBL 24 (1982-83) s 769 o i SoH 1985, s 354) dragit slutsatsen att hon skulle vara dotter till kung Birgers son Magnus som avrättades 1320. Detta bygger enbart på namnet Magnus i hennes patronymikon och hennes släktskap med kung Magnus Eriksson. Det finns inga belägg i några dokument så alla som fört in anor bakåt bör stryka dem omedelbart. Källkritik även för Gillinstam alltså eftersom det finns fler personer ur Folkungaätten som kan vara hennes far, t ex den lagman Magnus Bengtsson (Folkungaättens lagmansgren) i Östergötland som levde åtminstone 1291, men troligen även i början av 1300-talet (se ÄSF I s 41). Denne Magnus´ farfar var lagman Magnus Bengtsson som antagits av goda skäl ha varit Birger jarls brorson.  I så fall så skulle kung Magnus Eriksson och Katarinas far ha varit fyrmänningar, en inte alltför avlägsen släktskap för att vara känd.  
Om Katarina var född i början av 1300-talet (hennes fars data bygger på hans lagmanssyssla, men denna kan han även ha avträtts ifrån och han kan ha varit i livet in på 1300-talets första hälft!) kan hon även ha varit mor till den son som Ingemar Ragvaldsson hade som 1350 var vuxen. Denne son kan då vara stamfar till Herrmanshultsläkten (gården där Ingemar o Katarina bodde!) som haft en gammal tradition av att vara av Folkunga-släkten.  
Har någon andra kommentarer så fram med dem! Källkritik är viktigt för medeltiden - köp inga
redan uppgjorda koncepter, även Äldre Svenska Frälsesläkter haltar!

[Göran Fredriksson]

Jag ber om ursäkt för att jag uttryckte mig fel då jag citerade Svenskt Biografiskt Lexikon angående Katarina Magnusdotter. I antavlan som jag finner felaktig står det att Katarina Magnusdotter var dotter till Magnus Eriksson. Hans Gillingstam påstår i SBL att Katarina var dotter till Magnus Birgersson.

[Bo Persson]

Några korrigeringar av ett par av inläggen ovan: Hans Gillingstam hävdar absolut inte att Katarina Magnusdotter var dotter till Magnus Birgersson. I artikeln om denne i SBL (bd 24, s. 669, noterar Gillingstam blott att Magnus förmodas...ha varit far till Katarina, vilket förmodande gjordes av den framstående norske historikern Gustav Storm (1845-1903) i dennes uppsats Om Amund Sigurdsen Bolt og Urolighederne i det sydlige Norge 1436-38 (i: NHT 3:2, 1892). Påståendet får alltså stå för Storm. Gillingstam tar inte ställning till det exakta förhållandet, utan konstaterar blott att hon kallas consanguinea nostra av Magnus Eriksson och att hennes dotters man Agmund Hatt av kung Håkon Magnusson benämnes 'magh', dvs släkting genom giftermål.
 
Inte heller i det av Gillingstam och Jan Liedgren gemensamt skrivna svaret på en fråga i SoH (1984-1985 s. 353f, aktuellt ställe näst sista st. s. 354) tas någon ställning till den faktiska släktskapen.
 
Det vore ytterligt förvånande om Gillingstam skulle lägga ett par lösryckta släktskapsord (som f.ö. i just de sammanhang som de förekommer i första hand torde böra uppfattas såsom en artighet mot ifrågavarande personer)  till grund för en från metodisk synpunkt otillåten genealogisk konstruktion. Som ovanstående visar, gör han det heller icke.

[Gabriel Wallgren]

Huruvida Katarina Magnusdotter var dotter till kung Birger Magnussons son Magnus eller ej lär vi nog inte få svar på genom att anlita traditionella släktforskarverktyg. Om man nu visste var Katarina Magnusdotter är begravd borde det vara en enkel match att genom DNA-analys fastställa om Magnus Birgersson var far till henne eller ej. Magnus Birgerssons kvarlevor anses ju identifierade (ligger begravd i Riddarholmskyrkan) och hans far i Ringsteds kyrka i Danmark (en liten stad några mil väster om Köpenhamn).
Även om Arne Bloms inlägg (ovan) om källkritik är tänkvärt så tycker jag ändå att den föreslagna fadern Magnus Bengtsson (Folkunga ättens lagmnasgren, se ÄSF I, s 41) förefaller än mer osannolik främst p g a kronologiska skäl, men också p g a det faktum att Ingemar Ragvaldsson och hans hustru Katarina Magnusdotter i så fall borde uppträtt i källmaterialet åtminstone någon gång tillsammans med sin svärfar/fars systrar (systerbarn).  
Om man bara beaktar kronologin så skulle i så fall Magnus Gregersson (son till Birger jarls oäkta son Gregers) vara en mer tänkbar far till Katarina, men Katarina måste i så fall ha varit född utanför äktenskapet och det torde då vara otänkbart att Magnus Eriksson kallat Katarina för consanguinea nostra om det var två (!) utomäktenskapliga led i släktskapen.  
Återstår alltså kung Birger Magnussons son Magnus, som tänkbar far (om man förutsätter att släktskapen skall finnas på raka fädernet) där kronologin till skillnad från övriga tänkbara fäder talar till det förmodade släktskapets fördel.  
Om Katarina var dotter till Magnus Birgersson bör hon ha varit född 1318 (senast första halvåret 1319). Om jag har förstått saken rätt så nämns hon bara en gång i det bevarade källmaterialet, nämligen i det omtalade brevet från den 28/6 1347 [DS 4192]. Hennes man uppträder i urkunderna 1342-1382 27/3. Jan Liedgren förmodar i sin uppsats i Sveriges släktforskarförbunds årsbok 1988, s 219-252 att Katarina var Ingemars andra hustru. Det förefaller därför sannolikt att anta att Ingemar var den äldre av de två. Om Ingemar är den äldre och lever ännu 1382 så framstår det som än mer osannolikt att Katarina skulle vara dotter till lagman Magnus. Även vid en kronlogisk studie av Ingemar och Katarinas barn och barnbarn förefaller ett födelseår någon gång kring 1320 som ytterst sannolikt för Katarina.
Som ett ytterligare argument vill jag framhäva betydelsen av brevet från den 10/7 1371 [DS X 67] i vilket kung Håkan Magnusson (Magnus Erikssons son) kallar Amund Hatt (gift med Ingemar och Katarinas dotter Kristina) för sin älskelige måg och tjänare. Är det verkligen sannolikt att kungen skulle uttrycke sig så om en så avlägsen släkting som sin farfars farfars brors sonsons sondotters dotters man, är det då inte betydligt mer sannolikt att man använder det uttrycket om sin farfars brors sondotters dotters man?

[Inger Tilstam]

Katarina Bngtsdotter, dotter till Bengt Magnusson (Folkunge) gift före 1319 5/6 vem var hon gift med?
 
Knut Jonsson (Aspenäsätten) eller med Knut Jonsson Blå. Eller är det samma person?  
Fast Knuts (Aspenäsätten) far hette Johan Filipsson (Aspenäsätten) enligt Äldre svenska frälsesläkter och Knuts (Blå) Jon Joarsson Blå enligt Anrep.
 
Tack på förhand!

[Torsten Berglund]

Katarina Bengtsdotter, dotter till östgötalagmannen Bengt Magnusson (Folkungaättens lagmansgren), var gift med drotsen Knut Jonsson (Aspenäsätten). Knut Jonsson var i sin tur son till Johan Filipsson. Se Äldre svenska frälsesläkter I:1, s 10-11 (1957).  
 
I äldre litteratur kallas Aspenäsätten och även Fånöätten på tvivelaktig grund för Blå, p g a att de antogs härstamma från den i Erikskrönikan nämnde herr Joar Blå, en härstamning som inte kunnat bevisas.  
 
Gabriel Anreps ättartavlor över den svenska adeln, som Inger Tilstam ovan hänvisar till, utgavs 1858-64 och är fulla av fel när det gäller de medeltida släktleden, då de grundar sig på föråldrade genealogier och okritiska kombinationer (se H Gillingstam: Släkt- och personforskning rörande svensk medeltid. Släkthistoriskt Forum nr 3/1986, s 8-16). Äldre svenska frälsesläkter, vars första band utkom 1957-89, innehåller däremot moderna släktutredningar om den medeltida adeln, vilande på källkritik och historievetenskaplig metodik. Utredningarna är gjorda av fackhistoriker och experter på området, och för alla uppgifter som meddelas i släkttabellerna finns källhänvisningar till primärkällor och litteratur, vilket möjliggör kontroll för den som själv vill studera de källor som ligger till grund för de redovisade släktutredningarna. Det finns absolut ingen anledning att gå tillbaka till Anreps föråldrade ättartavlor, när det som i ovanstående fall föreligger modernare forskning på området.  
 
M v h
Torsten Berglund

[Alexander Lindquist]

jag har utredningen om kungaätten som utgår från Beronis & C:o,,,,,

[Stig Rådahl]

Alexander!
 
Kan Du berätta om vad utredningen går ut på; av vem, vilka källor, när? etc!
 
Mvh Stig

[Alexander Lindquist]

Otte Torbjörnsson f. 1400 i Stockholm, Nicolai.
son till Torbjörn Andersson f. 1370. gift 1430 med Margareta Bondesdotter f. 1400, dotter till Bonde Persson f. 1370 o Katarina Anundsdotter f. 1380. Katarina Anundsdotter f. 1380 dotter till Anund Hemmingsson Hatt d.y. f. 1350 i Värmland, död i Östergötland, Mogata, Lagman, Riksråd. gift med Kristina Ingemarsdotter f. 1360 i Stockholm, kammarmästaredotter. Kristina Ingemarsdotter, f. 1360 dotter till Ingemar Ragnvaldsson f. 1320 i Stockholm, död 1392 i Stockholm, kammarmästare.
gift med Katarina Magnusdotter, f. 1320 i Stockholm. konungadotter till Magnus Birgersson f. 1300 , avrättad 1380...
 
barn: Ingegerd Ottesdotter  f. 1430 i Stockholm, Nicolai,  gift 1450 med Hans Bagge f. 1430,  
 
barn: Björn Hansson Bagge f. 1450 i Stockholm , död 1504 i Stockholm....

[Göran Fredriksson]

Alexander, Otte Torbjörnsson gifte sig c:a 1453 med Margareta Bondesdotter (se mitt ovanstående inlägg av den 7 juni). Den utredning du hänvisar till är felaktig och mig veterligen saknar den källanvisningar.

[alex]

i dina drömmar ja! det är du som forskat fel följ dom gamla uppslagsböckerna från 1920 så hittar du

[Göran Fredrikssong]

Jag svarar under rubriken Medeltiden, Björn skeppare, då det inte finns några belägg för att han har någon koppling till Folkungaätten.
 
Mvh
Göran Fredriksson

[Jan Böhme]

Gabriel Wallgren skrev 10/6 2000 bl.a. följande:
 
Huruvida Katarina Magnusdotter var dotter till kung Birger Magnussons son Magnus eller ej lär vi nog inte få svar på genom att anlita traditionella släktforskarverktyg. Om man nu visste var Katarina Magnusdotter är begravd borde det vara en enkel match att genom DNA-analys fastställa om Magnus Birgersson var far till henne eller ej.
 
Som jag en gång skrev i diskussionsgruppen swnet.genealogi är det tyvärr inte någon enkel match, utan snarare på vetenskapens nuvarande ståndpunkt alldeles omöjligt, att bevisa _faderskap_ med hjälp av DNA-analys på skelettdelar. DNA från begravt skelettmaterial är så trasigt, att det krävs större mängder av samma DNA än de som finns i cellkärnan för att analys ska kunna vara möjlig. Det enda DNA som är analyserbart från ben med dagens teknik är mitokondrie-DNA, som finns i ungefär tusen gånger högre koncentration.
 
Men mitokondrie-DNA ärvs bara från mor till barn, och kommer alltså aldrig att kunna användas för att bevisa faderskap. Däremot kan det alltså användas för att belägga _moderskap_. Det är också genom att belägga en gemensam anmoder på mödernet med nu levande personer som forskare lyckades bevisa att det verkligen var tsarfamiljen som låg i den grav som tilskrevs den.
 
Som sagt, moderskap går bra att bestämma från kvarlevor. Men vill man bevisa faderskap med DNA-teknik måste man utgå från nu levande människor!
 
Jan Böhme
Professor i molekylärbiologi med släktforskningsintresse

[Sören Lindhe]

Angående om Bengt Magnusson var bror till Biskop Bengt och Birger Jarl II.
I Svenska Autiografsällskapets tidskrift 1878-1888 sid 220, finns en utveckling kring 2 bröder med samma namn.
 
Mvh
 
sören Lindhe

[Kristian Gustavsson]

Hej!
Kan någon hjälpa mig med uppgifter om en Brita Brynjolfsdotter Folke, hon ska ha varit dotter till någon i Folkungaätten. Hon var gift med Kykoherde Petrus Oestani Blanck (1500 tal).  
Vet någon vem som var hennes föräldrar, eller när hon var född?
Mycket tacksam för hjälp!
 
Kristian, Västervik

[Lars Nylander]

Att Petrus Oestani skulle ha varit gift med en medlem av Folkungaätten är ett genealogiskt ogräs.  
Se:  
Ingegerd Troedsson: Vem var Petrus Oestani (Blanck) gift med? eller Letande efter en anmoder i Släkthistoriskt forum 1994(13:1), s. 1-3  och hennes andra artiklar och skrifter om Blanck;
samt Urban Sikeborg: Anders Sigfridsson (Rålamb) och hans släktkrets i Hälsingland, i Släkt och hävd - 1992, s. 129-192.

[Per Göthe]

Jag blev lite nyfiken över en sak. Vilka var Karl döve:s föräldrar och var finns det tillförlitlig information angående hans anor.
Har sett anträn som skulle nå 300-talet, och dem tror jag inte på. Så nu undrar jag om någon kan referera till tillförlitliga (så gott som det går) utredningar som berör den delen av Folkungaätten.
MVH Per

[Henrik Mosén]

I Hans Gillingstams antavla över Gustav I:s anor i 13 generationer (i Svenska Antavlor nr 137, II:10) återfinns Karl Döve som nummer 1480 med källhänvisning ÄSF, s 296, och fadern Bengt Snivil, med källhänvisning HT 1945, s 340, samt dennes far Folke den Tjocke, hänv till HT 1945, s 340, samt modern (till Bengt Snivil) Ingerd av Danmark (hänv till Studier i äldre historia tillägnade Herman Sch?ck, 1985, s 59)... etc. Se vidare antavlan i SvA.
 
Jag kan väl tillägga att vad jag förstår så ligger stötestenen, om man vill komma riktigt långt bak i tiden, i form av osäkerheten kring Adela av Flandern som mor till Ingerd av Danmark. Är hon mor så kommer du längre tillbaka.
 
Mvh, Henrik

[Per Göthe]

Tusen tack för svaret Henrik.
MVH Per

[Gustav Thorstensson]

Stämmer det att Folke den tjockes far hette Ingevald Folkesson född i Bjälbo, bosatt i Skägginge, död i Bjälbo och hans far hette Folke Filbyter född i Bjälbo, bosatt i Skägginge, död i Bjälbo och att denna Folke Filbyter finns som staty i Linköping. Det är också från honom som Folkungaätten kommer ifrån. Folkes ungar?

[Elisabeth Thorsell]

Folke Filbyter finns förvisso på Stora torget i Linköping, i form av en staty av Carl Milles. Och sin utformning av denna baserade han nog på Heidenstams roman Folkungaträdet.  
 
Men den historiska bakgrunden är nog förlorad i sagornas värld, eller vad säger Kaj Janzon och de andra medeltidshistorikerna?

[Kaj Janzon]

Elisabeth, egentligen vill jag inte säga något alls om Folke Filbyter men eftersom du nämner mitt namn kan jag väl säga att den historiska bakgrunden är nog förlorad i sagornas värld låter som en acceptabel beskrivning av forskningsläget.
 
mvh
Kaj Janzon

[Roger Axelsson]

Som den lata människan jag är låter jag början av F-artikeln i Svenskt Biografiskt Lexikon (SBL), band 16, sid 260 (Sthlm 1964-66) tala för mig. Författare är den allerstädes närvarande Mr G(illingstam). Denna redovisning står sig väl efter snart 40 år. För den som vill studera den latinska 1400-talstexten som det nedan hänvisas till så finns den tryckt av Nils Ahnlund i Historisk Tidskrift 1945:4 s 340.
 
Observera att De båda äldsta av dessa generationer är icke kända från andra källor. Alla uppgifter om bostads- och dödsorter bör med andra ord tills vidare avfärdas. Åtminstone så länge vi inte hittar hittills okänt material.
 
mvh
Roger AJ
 
---
Folkungaätten, sedan Johannes Messenius (1616) gängse beteckning för den ätt, till vilken hörde konungarna i Sverige 1250-1364, Norge 1319-87 och Danmark 1376-87. S Bolin visade 1935, att Messenius' terminologi vilar på en i slutet av 1400-talet efter äldre källor från Värnhems kloster utredigerad men endast i 1500-talsavskrifter bevarad uppteckning, enligt vilken dessa konungars stamfader Birger jarl härstammade från personer med förnamnet Folke liksom vissa mot Birger jarl och hans söner upproriska 1200-talsstormän, som i samtida källor kallas folkungar. Bolin och efter honom E Lönnroth menade i anslutning till R Pipping, att folkungar var ett partinamn liksom de samtida visserligen icke på personnamn bildade norska partibeteckningarna heklungar, kuvlungar, ribbungar och slitungar och ursprungligen betecknade anhängare till den i slaget vid Gestilren 1210 stupade jarlen Folke, i sammanhang med vilken ifrågavarande partinamn tidigast uppträder. Sistnämnda faktum torde vara ett avgörande hinder för F Dovrings och A Sch?cks 1952 resp 1957 framförda förslag till andra etymologier för beteckningen folkungar. S Carlsson sammanställde 1953 folkungarna med den samtida isländska släktkonfederationen sturlungarna och visade, att de flesta av de såsom folkungar i äldre källor betecknade stormännen var befryndade med eller härstammade från Folke jarl, om man, såsom under medeltiden icke var ovanligt, även medräknar härstamning på mödernet, samt att starka indicier talar för att denne verkligen tillhörde samma ätt som Birger jarl. Enligt den ovan åsyftade 1400-talsuppteckningen, vars avskrifter utgivits i parallelltryck av N Ahnlund 1945, härstammade F från hedningen Folke filbyter, av vars tre söner Ingemund, Halsten och Ingevald den sistnämnde blev fader till en Folke ?grossus? (den tjocke enligt den äldsta översättningen, Olaus Petris). Dennes son Bengt snivil blev enligt denna uppteckning fader till jarlarna Birger (brosa) och Karl (den döve) samt till Magnus minnesköld. De båda äldsta av dessa generationer är icke kända från andra källor, om man bortser från A Sch?cks påekande 1952 av namnet Ingevalds förekomst på en runsten vid Bjäbo kyrka i Ötergöland. Folke den tjocke nämnes även av Saxo, enligt vilken han var ?Svetic? gentis nobilissimus? och g m den danske konungen Knut den heliges dotter Ingegärd (?Ingertha?). Enligt Saxo, vilken också uppger Folke vara farfar till den med honom själv samtida jarlen Birger (brosa), hade Folke utom sonen Bengt även en son Knut, men i motsats till den ovan refererade 1400-talsuppteckningen vet han ej, till vem av dem Birger brosa var son. /.../

[Gustav Thorstensson]

Tack för alla svar.