När det gäller konung Gustav I:s namn så säger Hans Gillingstam i en recension av Sten Claësons avhandling Häradshövdingeämbetet i senmedeltidens och Gustav Vasas Sverige, införd i Släktforskarförbundets årsbok 1988, Båtsmän, ryttare och soldater på sid. 255 i en fotnot följande:
I min doktorsavhandling Ätterna Oxenstierna och Vasa under medeltiden (1952), s 123 not 38, visade jag, att den treledade namnkombinationen Gustav Eriksson Vasas tidigast återfunnits 1618 i en likpredikan över denne konungs sonson hertig Johan av Östergötland, och att den tvåledade namnkombinationen Gustav Vasa ej kunnat spåras tidigare än på 1690-talet och då i Frankrike, varifrån den under det franskorienterade 1700-talet spreds till Sverige och populariserades genom Gustav III:s opera med detta namn. Dumt nog avnände jag trots detta den numera traditionella namnkombinationen Gustav Vasa i avhandlingen. Senare har jag i min uppsats Den svenska adelns antagande av släktnamn (Hist tidskr 1964), s 52, påpekat, att denna namnkombination blev vanlig inom den svenska historiska litteraturen genom Geijer, men att ännu J A Almquist i t ex registratureditionen och Den civila lokalförvaltningen i Sverige alltid skrev Gustaf I. Efter det s k källkritiska genombrottet borde det vara självklart att se källkritiskt även på namnformer och återgå till Almquists benämning.